Business as usual? Verkar vara Macron´s svar på alla protester i samhället. Riksdagens arbete fortsätter och nya förslag diskuteras och debatteras utan att man diskuterar de strejker som pågår i landet. Macron genomför statsbesök och går på som vanligt, just nu är han i USA och träffar Trump.

Studenterna protesterar och försöker att skapa en stämning som påminner om 1968, med hjälp av facken och professionella bråkmakare. Det motsägelsefulla i hela denna protestaktion är att de som strejkar på universiteten önskar bevara något gammalt, de vill inte förändra. 1968 var det tvärtom, då ville studenterna förändra det gamla samhället, politikerna motsatte sig, studenterna fick brett stöd från de olika parterna och något nytt skapades.

När det gäller SNCF fortsätter riksdagsarbetet, man har givit grönt ljus till Regeringens föreslagna förändringar. Förslaget har nu översänts till Senaten för översyn och beslut. Om inget nytt tillkommer i Senaten är besluten fattade. Regeringen kommer att köra igenom denna förändring. Frågan är nu hur facken skall kunna rädda sitt ansikte och komma ur situationen utan att bli svagare? Några av de stora facken står inför kongresser och val av ordförande under sommaren och hösten, man kan ju undra om de genomförda strejkerna också är ett internt politiskt spel i de olika facken? Strejken får färre och färre deltagare, idag är det ca 17 % som strejkar mot 33 % för någon vecka sedan.

Frågan om strejk är en knepig fråga i Frankrike, man drabbas som resenär men anser att de ju måste ha rätt att strejka för att försvara uppnådda fördelar. Det är en ganska bred uppfattning, även bland unga.

Ledorden i fransk författning är ” Liberté, égalité, fraternité”, ”Frihet, jämlikhet och broderskap”. När det gäller arbetsmarknadens ojämlikheter upplever man inte att det finns någon orättvisa. En del jobbar till 52 års ålder och andra behöver jobba till 62 års ålder, det har man förhandlat sig till och därmed rätt till, man förstår inte alltid logiken. Hur är det möjligt när ledorden är centrala i all fransk kommunikation?

Den stora bataljen kommer att komma under hösten/vintern när man skall reformera det Franska pensionssystemet. Diskussionerna startade i veckan. Systemet är idag i stor obalans och går med underskott. Man har ca 40 olika pensionssystem på arbetsmarknaden, dessa skall sammanföras till ett enda. Det skall bli jämlikt och jämförbart oavsett var man arbetar. Inom detta område ”drabbas” alla som arbetar och här kan det uppstå stora friktioner. Övergångsperioden kommer att bli avsevärd, men med fransmännen vet man att det blir protester oavsett.

Är Macron en opopulär president?

Om man tittar på undersökningar är det fler som tycker att han utför ett dåligt arbete än de som uppskattar hans arbete. Vad händer om man jämför honom med tidigare presidenter efter ett års arbete?

Macron har 42 % (2018) som tycker att han gör ett bra arbete, Hollande hade vid motsvarande tidpunkt 21 % (2013), Sarkozy 28 % (2008) och Chirac hade 58 % (2003). Hur skall man tolka detta? Fransmännen är missnöjda oavsett politisk färg?

Man anser att Macron genomför sina vallöften 57 %, medan Hollande hade 24 % och Sarkozy 35 %.

Samtliga % skulle vara mycket bättre för Macron om han inte hade genomfört en skattehöjning för pensionärer på 1,7 %, (RSG höjdes). Det är en stor grupp, ca 16 miljoner som drabbas av detta, men som skall kompenseras genom en sänkning i höst av Taxe D´Habitation. Pensionärerna tror inte att man blir kompenserad fullt ut, därav protesterna.

Söndag kväll var det en intervju med Frankrikes President Macron och två mycket kända skjutjärnsjournalister, Edwy Penel och Jean-Jaques Bourdin. En intervju som kommer att gå till historien och användas i framtiden på journalisthögskolor i undervisningssyfte.

Historiskt har journalister haft en mycket underdånig attityd gentemot Presidenten. Frågorna har varit kända innan intervjun, frågorna har inte varit för svåra, presidenten har fått tala till punkt, det har varit som ett majestät talar till folket. Journalisterna har inordnat sig i detta förhållande. Detta är historia idag, igår var det mer som en boxningsmatch. Det var mer som en hetsig debatt än en intervju. Man hade lagt bort både det hövliga, slipsarna och de vanliga frågorna.

Presidenten angreps för allt han har genomfört eller håller på att genomföra, frågorna var tom mycket insinuerande som Macron reagerade kraftigt mot och uttryckte detta tydligt.

Vad kan man dra för slutsatser av gårdagens intervju? Journalisterna försökte att hitta svagheterna och varför många är upprörda i Frankrike idag, Macron försökte förklara sammanhangen och vad han har för långsiktig strategi. Det som är helt tydligt är att Macron har en mycket tydlig idé vad som behöver förändras och även i vilken ordning. Han gav inga konkreta svar, han har som idé att förändring skall ske genom förhandling och att alla parter skall vara delaktiga i framtagande av besluten. Det betyder inte att alla får igenom sin vilja, då blir det ingen förändring.

Det paradoxala är att fransmännen önskar tydliga svar från landets President och att denna skall fixa alla problem. Om Macron ger konkreta svar så går det ut på att förändra nuvarande regelverk och då strejkar de drabbade. Fransmännen älskar revolutioner men hatar förändring.

Han verkar driva landet mer som ett företag, en tydlig strategi, en tydlig handlingsplan, tydliga leveransdatum. De stora frågorna som behöver förändras har en tydlig tidsplan.

Macron är nog den minst populära presidenten, bara 42 % tycker att han gör ett bra arbete. Han verkar inte bry sig speciellt mycket om opinionssiffror, han vet att han blir impopulär genom att förändra samhället. Han ser fram mot att hans förändringsarbete skall leda till att Frankrike får en tillväxt och att arbetslösheten minskar till Europeiska nivåer som ger utrymme till att ta hand om sjuka, skola och löneökningar. Då kommer han att bli populär.

Han är också omtalad för sin arbetskapacitet och att han är totalt orädd för att säga sanningen, som han uppfattar den, och driva förändringar efter sin övertygelse.

Han är en annorlunda President, det är nog alla överens om. Om man gillar eller ogillar honom beror nog på politiska övertygelser.

Landet som skapade en omvälvande förändring i samhället, den franska revolutionen 1789, har fastnat i vinkelvolten. Landet som skapade förändring i hela Europa, kan inte förändra någonting utan stora protester, strejker och motsättningar.

Idag är det förändringar som regering och riksdag beslutar om, som leder till protester, man strejkar för att behålla uppnådda fördelar. Man strejkar för att förhindra förändring, det gäller nästan samtliga strejker som pågår i Frankrike idag. President Macron gick till val på att genomföra grundläggande förändringar, han har beskrivit dessa i en bok innan valet, han vann valet och nu genomför han sitt program som utlovades. Det paradoxala är att fransmännen är vana med att man lovar runt i valet men efter valet blir inget genomfört. Man är inte vana med att presidenten genomför det som utlovades. Många som intervjuas tycker att det sker för stora, för många förändringar, på alldeles för kort tid. Han har genomfört många reformer och många fler är på gång.

Det pågår ca 10 större strejker och protester, det är pensionärer, domare och jurister, SNCF, Air France, studenter, elektriker och gasanställda, bussförare, sophämtare, offentlig anställda, etc., den 19 april har man utlyst en generalstrejk.

Strejkar man mer i Frankrike än i andra länder? Absolut. Per 1 000 anställda strejkar man 125 dagar i Frankrike per år i genomsnitt, Belgien strejkar man 100 dagar. Genomsnitt i Europa strejkar 1 000 anställda 40 dagar per år, Tyskland 18 dagar, UK 21 dagar. Bryter man ner de Franska siffrorna ser man stora olikheter beroende på var man är anställd. Privatanställda strejkar 69 dagar, offentligt anställda 151 dagar och SNCF 647 dagar per år i förhållande till 1 000 anställda. SNCF har inte haft ett enda år utan strejker sedan 1947

I gårdagens första stora intervju efter ett års presidentskap, uttryckte Macron att Frankrike lider av 30 års icke-förändring. Problemet är att omvärlden förändras i snabb takt, Frankrike har inte hängt med och ligger långt efter, därav den frenetiska förändringstakten. Man behöver komma ikapp.

Det finns många tecken på att Frankrike går åt rätt håll. Budgetunderskottet förra året var inom EU normen (-2,6 %), efterfrågan på arbetskraft ökar kraftigt, brist har uppstått inom vissa yrkesgrupper, ekonomin växer, industrin investerar, skatteinbetalningarna ökar etc.

Vad bråkar man om? Varför strejkar man?

SNCF

Regeringen önskar förändra järnvägsarbetarnas avtal, vidare skall man konkurrensutsätta tågtrafiken i Frankrike. Regeringen har accepterat att nuvarande anställdas avtal skall kvarstå och även överföras till ny arbetsgivare om man övergår till konkurrent. Nytt avtal skall gälla bara nyanställda. Fackföreningarna vägrar att godkänna detta och man motsätter sig att bli konkurrensutsatta. Man kräver att regeringen kommer till förhandlingsbordet och säger att det inte blir några förändringar. Macron säger i talet att regeringen kommer att genomföra dessa förändringar, strejken blir säkert långvarig.

Järnvägsanställda är nog rädda för att inte vara anställningsbara i nya företag, därav det hårdnackade motståndet.

Air France

Bolaget har efter många års ekonomiska problem fått näsan över vattenytan. Nu kräver facken att de skall få en löneökning på 6 % som kompensation efter många års rationaliseringar. Företaget gav i början 1 %, nu har man sagt att man kan gå upp till 2 %, strejkerna lär fortsätta även här.

Domare och Jurister

Regeringen har föreslagit en mängd förändringar och förenklingar som skulle leda till kortare handläggningstider och billigare lösningar. Detta motsätter sig många jurister och hänvisar till rättssäkerheten. Regeringen menar att om t.ex. ett par är eniga vid en skilsmässa och om det inte finns tvister behövs inte ett domstolsbeslut, detta motsätter sig juristerna. Vad det troligen handlar om är att juristerna ser sitt debiteringsunderlag minska, därför protesterar man.

Studenterna

Blockerar många universitet och protesterar högljutt. Regeringen har lagt fram ett förslag där man begränsar antalet som får börja på en utbildning, t.ex. läkarlinje. Tidigare har alla som har behörighet fått börja, efter ett läsår har man begränsat antalet som får fortsätta. Regeringen tycker att det är slöseri med tid och pengar att alla skall få gå ett år, man önskar begränsa antalet till xxxx utbildningsplatser redan första året. Betygen samt ett ansökningsbrev skall ligga till grund för uttagningen till linjen, vilket inte gillas av studenterna. Även lärarna protesterar därför att de måste läsa och bedöma ansökningar vilket utökar deras arbete.

Man kan konstatera att Frankrike utvecklas genom konfrontation och att vi i Sverige är vana med förhandling och samförstånd som leder till utveckling. Resultatet kanske är detsamma, men vägarna dit ganska olika.

På SNCF (Svenska SJ) blir det strejker under hela våren, man kallar den Lotto-strejken. Det kommer att bli strejk 2 dagar av fem och man har redan tagit ut vilka datum som strejkerna genomförs, därav Lotto syftningen.

• April: 3, 4, 8, 9, 13, 14, 18, 19, 23, 24, 28 et 29.
• Maj: 3, 4, 8, 9, 13, 14, 18, 19, 23, 24, 28 et 29.
• Juni:  2, 3, 7, 8, 12, 13, 17, 18, 22, 23, 27 et le 28.

Det är flera stora fackförbund som deltar, påverkan på tågtrafiken kommer att bli kraftig. Undvik att åka dessa dagar, boka i god tid på de andra dagarna.

Offentlig förvaltning strejkar den 22 mars, gå inte till kommuner, statliga inrättningar etc.

SNCF visar sin solidaritet med offentligt anställda samma dag, troligen inte någon strejk. Man går ut på gatorna bara.

Anställda på flygbolaget HOP strejkar den 22 och den 23 mars.

Anställda på Air France strejkar den 23 och den 30 mars.

Anställda på Carrefour strejkar den 31 mars.

Pensionärerna strejkade igår, men det påverkade inte arbetet så mycket.

Frankrike har en mängd landområden runt om i världen som skapar problem då de efterfrågar mer bidrag, bättre skolor, mer säkerhet, mindre arbetslöshet, bättre sjukvård, lägre priser på mat etc. etc. De senaste problemen är en liten ö som ligger utanför Mocambique strax norr om Madagaskar med 250 000 invånare som heter Mayotte, hört talas om den ön? Förra året var det Franska Guyana.

Många av dessa områden härstammar från den gamla kolonialtiden, då Frankrike var en stormakt både politiskt och ekonomiskt. Dessa områden utgör 18 % av Frankrikes landområden, men bara 4 % av befolkningen. Det bor ca 2,7 miljoner på dessa områden. Regeringen har en minister som ansvarar för dessa områden. Området som ligger längst bort är en flygresa på 16 800 km. När det är val startar röstningen redan dagen innan för att man skall få in alla röster till valdagen på franska fastlandet.

DROM (Les Département ou Régions Francaise D`Outre-Mer)

Tidigare hette dessa områden DOM (Départements D´Outre-Mer) men har sedan 2003 omdöpts till DROM. Följande områden ingår i denna grupp: La Martinique (Västindien), La Guadeloupe (Västindien), La Guyane (Franska Guyana) (Sydamerika ovanför Brasilien), La Réunion, (öster om Madagaskar) och La Mayotte.

DROM har samma status och lagar som ett Département (Län) på Franska fastlandet. Vissa lokala anpassningar kan göras pga. deras geografiska läge.

COM (Collectivités D´Outre-Mer)

Tidigare hette dessa områden TOM (Territoires D´Outre-Mer) men har sedan 2003 omdöpts till COM.

Följande områden ingår i denna grupp, Franska Polynesien (Stilla Havet), Saint-Pierre-et-Miquelon (Utanför New Foundland, Kanada), Wallis-et-Futuna (Stilla Havet, ovanför Fidji-öarna), Saint-Martin (Västindien) och slutligen den gamla Svenskön Saint-Barthélémy (Västindien)

Dessa har en utökad autonomi till Frankrike. De kan påverka hur lagar skall implementeras. Dessa områden har en heterogen hållning till Frankrike, lite större frihet och mer självständighet. Franska Polynesien har t.ex. en egen flagga.

Övrigt

Nouvelle Calédonie (Nya Kaledonien, ligger utanför Australien närmast Stora Barriärrevet) har en specifik ställning efter att stora oroligheter utbröt 1998. Regeringen har lovat att det skall ske en folkomröstning om deras tillhörighet till Frankrike. De kan m.a.o. bli självständiga. Frankrike är stora bidragsgivare till området.

Frankrike har även territoriella anspråk på delar av Antarktis.

När man har kontakt med myndigheter, kommuner eller företag för att man skall registrera något eller t.ex. köpa ett mobilabonnemang måsta man ha med sig en elräkning.  Då fungerar allt och du kan registrera dig. Det går naturligtvis även bra med vattenräkning, gasräkning eller telefonräkning.

Som svensk tycker man att det är lite udda. Jag skulle slänga saker på en återvinningscentral i Cagnes sur Mer. Hade med mig en elräkning, den var sex månader gammal, får bara vara 3 månader! Åka hem igen med soporna, ta ut en ny elräkning och åka tillbaka. För att slänga saker måste man vara boende i Cagnes och man får ett accesskort som gäller i framtiden. Att ha en räkning med sitt namn och adress är hårdvaluta i detta land.

Varför detta system? Man har inte någon folkbokföring i Frankrike, såsom i Sverige. För fransmännen är detta något otänkbart, det inkräktar på den personliga integriteten. Huvva, skall jag finnas i ett system som myndigheterna har tillgång till, hemska tanke!

Logiken med räkning är att om jag betalar för något, måste jag bo på den adressen, alltså finns jag och jag måste därmed vara bosatt på denna adress.

Att införa personnummer är inte att tänka på, det är ett stort ingrepp i den personliga integriteten, fransmännen skulle lamslå landet om någon nu skulle få för sig att föreslå en sådan åtgärd.

För att få betala skatt i landet, tilldelas man inte bara ett skattenummer. Den första gången man deklarerar, det går inte att göra på Internet den första gången, så skapas ett skattenummer och när du får besked om slutlig debitering får du ditt skattenummer och en betalningsavi. D.v.s. jag fick vänta i 8-9 månader innan jag betalade skatten. (ser det som positivt) Man skall från 2019 dra skatten vid källan, d.v.s. arbetsgivaren drar skatten, många protesterar och tycker att det är ett intrång i den personliga integriteten.

Min fru sade något tänkvärt häromdagen: « On Suéde regne la confidence, en France regne la mefiance. « I Sverige har vi förtroende för varandra, i Frankrike misstror vi varandra.

Ha detta i åtanke när pappersexercisen är otroligt svår att förstå, man bygger system så att man inte blir lurad. Å andra sidan kanske vi är lite väl naiva i Sverige.

Den s.k. Taxe Fomcière kommer att öka med ca 10-15% för de som bor runt Nice under 2018 och tre år framåt. Som jag har uppfattat det gäller det boende mellan Cagnes sur Mer, Vence,  Cap-d`Ail och upp mot Isola 2000.

Skatten är ”tillfällig” under tre år för att finansiera diverse byggprojekt, bland annat vägar, nya spårvagnslinjer, nya avlopp etc. Beräknas samtidigt skapa 6 000 arbetstillfällen.

För de boende i Nice har man angivit ett exempel, om man idag betalar 868 Euro i skatt så kommer den att höjas till 969 Euro under året, d.v.s. en höjning med 101 Euro.

Taxe Foncière är en skatt som består av följande delar, kommunskatt ca 23 %, regionen 12,5%, sophämtning 10% och den nya skatten 6,4%. Beräkningen av skatten baseras på ett fiktivt beräknat hyresbelopp som man sätter på varje område och detta belopp ligger till grund för skatteberäkningen.

Strejker inom tågtrafiken (SNCF) lär störa resandet under våren, det börjar efter den 15 mars och kommer nog att hålla på ända till maj-juni. Den 22 mars är det strejk för de offentligt anställda, även SNCF. Facken har enats om gemensamma aktioner för att regeringen skall dra tillbaka sina förslag om de önskade förändringarna. 1995 försökte regeringen att förändra SNCF, med resultat att landet var lamslaget ett par månader och regerinegn drog tillbaka de föreslagna förändringarna och facket vann matchen. Facken satsar på att man skall kunna försvara sina förmåner igen genom att lamslå landet.

Bakgrund

Anställda inom SNCF (motsvarande SJ) lutar sig mot avtal från 1909 som omförhandlades 1920 och de har en unik ställning inom arbetslivet i Frankrike. Det är ca 130 000 anställda som omfattas. Förmånerna är omfattande:

• Livstidsanställning, kan ej sägas upp pga. arbetsbrist.
• Pensionen baseras på slutlönen för de senaste 6 månaders lön, övriga fransmän har bas 25 år. Har ca 180 € mer i månaden än privatanställda.
• Lokförare kan gå vid 52 års ålder, övriga vid 55 år.
• Har 28 dagar semester + 10-28 dagar ytterligare beroende på om de har kvälls/nattarbete och helger/högtider.
• Fri sjukvård
• Semesteranläggningar till mycket låga priser
• Bostäder i större städer med låga hyror.
• Lokförare har ett koltillägg, så gamla är avtalen.
• Fria tågresor till familjen och närstående, kostar ca 1 miljard Euro årligen.

Förslag

Frankrike måste förbereda för att släppa konkurrensen fri gällande tågtrafiken (krav EU), därför måste en förändring ske. Macron införde att bussar kan trafikera i Frankrike och konkurrera med tåg, detta är infört för tre-fyra år sedan, innan dess hade SNCF monopol.

Man har redan delat på operatörsskapet och banvallarna, de är olika enheter. Problemet är att sammantaget så är det en stor förlustaffär i tågtrafiken. Det som vi kallar Banverket har stora årliga underskott, 2,7 milliarder Euro förra året, de har ett ackumulerat underskott om 44,9 milliarder Euro. Räntekostnaden är 1,7 milliarder Euro årligen.

Fraktverksamheten gör ca 3 miljarder i underskott årligen inom SNCF.

2/3 av TGV tågen (snabbtåg 300 km/h) går med förlust och man föreslår att stänga de mest förlustbringande linjerna.

Man föreslår även att se över andra tåglinjer.

Man för diskussioner med fack och arbetsgivare om förändringar i järnvägsarbetarnas status och villkor, vad som kommer ut av detta får vi se i mitten av månaden. Det har ej framgått vad man avser att förändra, bara att förändring måste ske. Pensionsåldern lär man inte ta i denna gång, det finns ett annat projekt som skall genomföras där man likriktar systemen så att ojämlikheterna minskas mellan de olika yrkena och avtalen.

Regeringen avser att påskynda genomförandet genom ett dekret och köra igenom förslaget i riksdagen till sommaren.

Frankrike är känt i världen för vinerna, ostarna, maten och sina strejker. Nu finns det en hemsida för de som önskar ha koll på alla strejker, http://www.cestlagreve.fr/. Igår var det fem strejker i landet.

De goda nyheterna är att strejkerna blir färre för varje år, 2017 var det bara knappt två om dagen, totalt 712 stycken. 2016 var det 801 stycken och 2015 966 stycken.

Ofta är strejkerna orsakade av förändringar i lagstiftning eller förslag på förändringar eller bara att franska folket önskar visa missnöje med något. Att strejkerna minskat i antal beror inte på att regeringen eller Presidenten varit mindre aktiva under 2017, 29 stora lagreformer och förändringar har röstats igenom i Parlamentet under förra året. Sällan har så många reformer genomförts.

Macron har också lyckats hantera fackföreningarna och de har inte haft en gemensam syn på förändringarna. De övriga politiska partierna är i spillror och kämpar för att hitta sina identiteter, alla partier har problem, från höger till vänster.

En annan förklaring är att anställda minskar sitt fackliga engagemang, bara 8,7 % av privatanställda är fackligt anslutna och ca 20 % av de offentligt anställda har medlemskap i en fackförening.

I en nyligen publicerad undersökning ser det franska folket positivt på framtiden, år av misströstan och besvikelse har vänts till framtidstro. Industrin tuffar på och alla siffror ser positiva ut inför 2018, förutom arbetslösheten som har fastnat på ca 9 %.

Man hör ofta på radio/TV att det är väldigt få som betalar skatt på sina inkomster i Frankrike. Man jämför sig ofta med andra länder och att detta inte är acceptabelt.

Men man jämför äpplen och päron, skattesystemen är inte jämförbara. Ett mått som ibland används för att få jämförelse mellan olika länders skatteuttag är hur mycket skatter som staterna (OECD) tar in av BNP. I Europa är Danskarna ledande med 45,9% av BNP, sedan kommer Frankrike med 45,3 % och Sverige några platser ned har 44,1 %. Franska staten kontrollerar m.a.o. mycket av BNP som genereras i landet, det är ett högskatteland. Macron försöker att förändra detta och minska skattetrycket. Frankrike balanserar på ett underskott på ca -3 % årligen och har EUs ögon på sig

I Frankrike talar man ofta om netto inkomst. Denna inkomst är efter att en mängd avgifter är betalda, det är inte skatt, det är avgifter, i Sverige skulle vi anse att det är skatter. Det är t.ex. avgifter för sjukvård, olycksfallsavgifter, pensioner, utbildning etc. etc., det är ganska många avgifter, ca 20 stycken.

På ett bruttobelopp om 4 353 € som månadslön avgår olika avgifter på ca 1 025 € vilket motsvarar ca 24 % och man får ut netto 3 328 €. Därutöver betalar arbetsgivaren ca 30 % i avgifter. Vi skulle nog säga att detta är skatter, men här definieras de som avgifter.

Den statliga skatten dras inte vid källan, den skall varje inkomsttagare betala i efterhand och detta tillkommer. I Frankrike sambeskattas man. Den statliga skatten är progressiv och är mycket komplicerad att beräkna. Man har mängder med avdrag och olika skatter beroende på familjesituationen. Men i stort sett kan man säga att det bara är hälften av de anställda som betalar inkomstskatt. Dragning av skatt vid källan skall införas 2019, den har redan skjutits upp ett år.

För de svenskar som bosätter sig i Frankrike som pensionärer är situationen förmånligare, den statliga inkomstskatten beror på inkomster. Vi betalar idag ca 10 % skatt på pension från Sverige. Sverige står för sjukvård för oss som pensionärer i Frankrike.

Till detta kommer ytterligare skatter på ditt boende, Taxe D´Habitation och Taxe Foncières, en typ av fastighetsskatt. Den förstnämnda betalas av den som bor i lägenheten, den andra av den som äger lägenheten. Hyr man ut lägenheten är det hyresgästen som betalar den förstnämnda skatten. Huvuddelen av denna skatt går till kommunerna och regionen. Taxe D´Habitation baseras på en schablonberäknad hyresintäkt, inkomst samt vilka avgifter kommunerna tar ut. Taxe Foncières baserad på värdet på närliggande fastigheter och fastställs av, motsvarande, Lantmäteriet. Skatten varierar från fall till fall, och beror på boendet och geografisk läge, men man kan räkna med 2 000 – 4 000 Euro för ett okey boende för båda dessa skatter för normala bostäder.

Macron har beslutat att ta bort Taxe D´Habitation för 80 % av befolkningen, detta i tre steg som skall vara genomfört till 2020. Jag har kollat på hemsidor, med vår pension kommer vi att fortsätta betala denna skatt, troligtvis måste man fortsätta betala även för semesterboende. Det är ca 8-9 miljarder Euro som behöver finansiera denna förändring. Regeringen säger att man skall ersätta regionerna och kommunerna till sista Euro. Istället ökar en avgift som heter CSG (Contribution Sociale Généralisée) med +1,7 % som slår mot alla löntagare, fler förändringar genomförs också. Kontentan är att köpkraften kommer att öka för låginkomsttagare redan i år, för höginkomsttagare har man infört en lägre avgift för kapitalinkomster och dessa får förmodligen bättre köpkraft därigenom, detta enligt Regeringen.