Frankrike går till presidentval, april 2022.

Det var 5 år sedan som Macron överraskande blev vald till President. Han startade sin rörelse ”En Marche” ca ett år innan valet. Det var inte många som trodde han skulle kunna utmana de existerande politiska strukturerna. François Fillon var predestinerad att bli nästkommande president 6 månader innan valet. Han ledde alla opinionsmätningar. Flera olika affärer uppdagades och Fillon skötte affärerna på ett olyckligt sätt för honom. Det gjorde att han inte kom vidare till andra valomgången.

Man kan konstatera att opinionsundersökningar inte har varit särskilt framgångsrika att mäta vem som skall bli nästa president. Verkar vara ett internationellt problem att få trovärdiga mätningar långt innan valen.

Valprocessen

För att förstå den franska valprocessen måste man förstå valsystemet. Politiska val i Frankrike sker genom majoritetsval. Den som får mer än 50 % av rösterna väljs direkt till positionen som står på spel. Om man inte får 50% går man till en andra valomgång. I denna situation är det mycket vanligt att man röstar emot någon/något. Det skedde t.ex. vid förra presidentvalet där Macron och Le Pen stod mot varandra i den andra valomgången. Le Pen tillhör ett högerextremt parti. Det som sker är att socialister, kommunister, center, liberaler och högerväljare röstar emot Le Pen och lägger sin röst på den andra kandidaten, 2017 var det Macron. Det enda som förenar dessa partier är att man absolut inte vill ha Le Pen som president. Man överser med att politiken inte stämmer överens med egna värderingar. Man röstar på det minst dåliga alternativet.

Kandidater

Vem kan ställa upp i ett franskt presidentval? De flesta kan ställa upp och många känner sig kallade. 2017 var det 11 personer som valde att ställa upp i valet. Fem av kandidaterna fick mindre än 1 % av alla röster.

För att bli utsedd till kandidat måste man vara fransman, över 18 år, deklarera sina inkomster och förmögenhet samt skapa ett bankkonto som hanterar alla pengar som används i kampanjen. Det sista hindret är att man måste få 500 signaturer från förtroendevalda i Frankrike. Det finns ca 34 000 sådana personer. När du nått denna punkt får du delta i TV debatter och får exponering i media.

Frankrike har infört ett tak (Capex) på hur mycket pengar som får användas i presidentkampanjen. För 2022 kan man inte förbruka mer än ca 17 miljoner euro i första valomgången och de som kommer till den andra valomgången kan använda 22,5 miljoner euro. Många av partierna använder därför banker, gåvor och partikassor för att samla in pengar inför valet. Staten betalar ut pengar efter valet beroende på hur mycket röster som kandidaten fått. Macron hade använt 16,5 miljoner euro i kampanjen 2017 och fick tillbaka 10,6 miljoner av statliga medel. Le Pen hade förbrukat 11,5 miljoner euro och fick tillbaka 10,7 miljoner.  Ett parti som hamnade i en stor kris var socialisterna. Deras kandidat, Hamon, använde 15 miljoner euro och fick tillbaka 8 miljoner. Han fick bara 6 % av rösterna, ett katastrofalt resultat. Partiet fick sälja sin fastighet i centrala Paris och säga upp 100-tals medarbetare.

Sarkozy blev dömd i slutet av september till ett års fängelse som omvandlades till 6 månader med fotboja i hemmet. Domen gällde att han använt mycket mer pengar i sin kampanj än vad som stipulerades av lagen. Flera tidigare affärer gäller detta förfarande.  I dagarna pågår rättegången mot de personer som skötte denna byk. Nu har domstolarna satt ned foten och dömt Sarkozy. Han kommer att överklaga.

Presidentvalet 2022

Vid förra valet röstade 78 % av de som har rösträtt, nästan en fjärdedel avstod från att rösta. I den andra valomgången var det 74,5 % som lade sin röst på någon av kandidaterna. Några tyckte att varken Macron eller Le Pen var något att rösta på, man avstod.

Inför första valomgången 2022 leder Macron stort i alla opinionsmätningar. Men med tanke på att opinionsmätningarna har haft fel de senaste presidentvalen skall man nog vara försiktig med att utropa honom som segrare.

Man kan konstatera att nästan alla partier har problem. Socialisterna har utsett Paris borgmästare Ann Hidalgo som sin kandidat. Hon har genomdrivit stora förändringar i Paris och har arbetat för en mer ”grön” stad, vilket inneburit stora trafikproblem i staden. Hon kommer inte igenom i mediebruset och verkar inte vara någon stark kandidat. Kommer nog inte till 2: a valomgången.

Miljöpartiet har haft en kongress där de valt Yannick Jadot som företrädare för partiet i presidentvalet. Han är EU parlamentariker och inger förtroende. Han får anses som lite mer moderat i sin politik. De gröna har haft stora framgångar vid de senaste kommun- och regionvalen. Han kommer nog inte till 2: a valomgången.

Vänsterpartiet med Jean-Luc Mélenchon är med i debatten men kommer inte att komma till den andra valomgången.

Macron’s rörelse ”En Marche” har under hans presidentskap haft en del problem. Ett 40-tal medlemmar har hoppat av rörelsen beroende på att man inte delar partiets visioner. Macron fick innan presidentvalet stöd av François Bayrou och det var avgörande för hans framgångar 2017. Frågan är om Bayrou kommer att stödja Macron i denna valrörelse. Bayrou utsågs till justitieminister 2017 som tack för stödet, men fick avgå bara några veckor efter tillträdet pga. en skandal. Macron är fortsatt populär och hans popularitet har ökat efter pandemin. Många tycker att han skött detta bra. Covid-passet är populärt. Han leder i opinionsmätningarna.

Högerpartiet, Les Rèpublicains, består av flera underliggande rörelser. De heter ; Divers Droite, Soyons libre, La France audacieuse, Mouvement Radical. De är samlade under en partiapparat men har lite olika ingångsvärden. En del ligger inte så långt från Le Pen när det kommer till invandringspolitiken, andra är mer moderata. Det är stora spänningar i partiet. Det var några som valde att samarbeta med Macron och de blev uteslutna av partiledningen. Flera borgmästare har lämnat partiet det senaste året, b.la Estrosi, borgmästare i Nice. Förre premiärministern Édouard Philippe uteslöts ur partiet när han samarbetade med Macron.  Partiet har ingen tydlig kandidat. Partiet har nu beslutat att man skall mötas i början av december och välja vem som skall företräda partiet. Det finns sex kandidater.

En av dom är Michel Barnier. Han ansvarade för förhandlingarna på EU sidan mot engelsmännen i Brexit-förhandlingarna. Han är erfaren politiker och en trogen republikan. En annan är Xavier Bertrand från norra Frankrike. Han lämnade partiet och kommunicerade i våras att han skulle ställa upp i presidentvalet 2022. Han har nu valt att ställa upp i nomineringen för partiet och vill vinna för att få ta del av partiets kampanjapparat och pengar för att kunna utmana Macron. Han har ännu inte återinträtt som medlem i partiet. Skulle han förlora valet i partiet kommer han kanske att bli politiskt vilde igen och försöka utmana Macron utan partiet? En annan kandidat är Valèrie Pécresse som är regionens president i Paris. Hon lämnade partiet 2019 men är nu tillbaka som medlem. Frågan är, vem kan man lita på?

Bertrand leder i opinionsmätningarna men det som är osäkert är om partiet har förtroende för honom. Det är medlemmarna i partiet, ca 80 000 personer, som skall rösta. Kommer han att få uppdraget att utmana Macron när han inte är medlem i partiet? Partiet sitter i ett skruvstäd. Skall man rösta Bertrand som redan lämnat partiet men som hyser stort förtroende i opinionsmätningarna inför presidentvalet. Eller skall partiet vara mer trogen den lojale Barnier? Kanske är Pécresse som är kvinna och varit med länge rätt för partiet, fastän hon också lämnat partiet. Partiet har ett mycket svårt beslut framför sig. Partiet kanske går samma öde till mötes som socialisterna. Inför detta val är det ett parti med stora slitningar.

Le Pen har haft mycket höga opinionssiffror under hela våren. Detta förändrades under sommaren. Plötsligt dök det upp en Éric Zemmour som tar röster från henne.

Zemmour är journalist, debattör, polemiker, författare och krönikör. Han har synts i TV under ganska lång tid. Han skickade upp en testballong under våren att han kunde tänka sig att ställa upp i presidentvalet. Han har stora skaror som tror på honom och opinionssiffrorna är mycket höga. Hans problem är att han inte har något parti bakom sig och han försöker nu hitta pengar för att bedriva sin kampanj. Han har givit ut en bok som går mycket bra, har sålt i 190 000 exemplar och beräknas bidra med 1,5 miljoner euro. Zemmour kan placeras längst ut på högerkanten. Han tycker att invandringen skall stoppas, bidragen skall minskas och han vill återupprätta det franska samhället och bli den ledande nation som man en gång var. Han har utformat ett 120 sidor partiprogram som skall lanseras. Han är bra på att beskriva Frankrikes problem och diagnosen tilltalar många. Frågan är hur lösningar ser ut, upp till bevis. Han utgör också ett stort problem för republikanerna, han tar röster. Han är ännu inte officiell kandidat till presidentposten. Utmaningen för honom är att finna 500 underskrifter för sin ansökan.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är mycket jämnt bakom Macron. Bertrand, Le Pen och Zemmour ligger tätt samman och det är svårt att säga vem som kommer att gå till den andra valomgången. Kan Zemmour göra en Macron, komma från ingenstans, skapa en rörelse och vinna ett presidentval. Vi får se men spännande är det.

Ännu ett parti bildades för någon helg sedan, Horizons. Det är förre premiärministern Édouard Philippe som ligger bakom det nybildade partiet. Han är en av de mest populära politikerna i Frankrike. Han bidar sin tid och kan nog bli presidentkandidat 2027. Då med Macron’s stöd. I detta val stödjer han Macron.

Politiska partier är som Frankrikes ostar, det finns en sort för varje smak. Det finns 415 politiska partier registrerade i landet. Det är på kommunal-, regional- och nationell nivå. På nationell nivå finns det ca 80 partier. Om man skulle indela dessa i lite olika inriktningar så är det 18 partier som tillhör högerradikala / extrem höger. Det finns 7 partier som kan tillskrivas höger. I center finns det 21 partier och till vänster finns det 18 olika partier. Ute på vänsterradikala / Extrem vänster finns det 14 partier. Man kan fråga sig om det behövs ett parti till? Såsom republikanerna består av flera mindre rörelser, så är också de andra moderpartierna organiserade.

Frankrike verkar gå mot trenden att socialisterna går fram och kanske bildar regering, senast i Tyskland och Norge. Här går man mer mot en höger-center lösning.

Hur vet man att Frankrike återgår till normaltillstånd?

Det vet man genom att demonstrationer, protester och strejker återupptas.  Det dröjde bara några dagar efter att man tog bort pandemirestriktioner som flygplatspersonal sade att de skulle gå ut i strejk. Någon dag senare sade tågpersonalen samma sak. Resultaten var att de strejkande grupperna fick igen sina krav och strejkhotet avvärjdes. Företagen hade inte kraft att stå emot deras krav efter att ha genomlevt den värsta ekonomiska kris på många år.

Vi har nu haft pandemin i ca 18 månader och alla TV kanaler fylls av nyheter om denna händelse. Nyhetskanalerna sänder 24 timmar om dygnet och de måste ju skapa nyheter och därför sitter man och diskutera i timmar om Covid-19. Man börjar att bli trött på nyheterna. Det intressanta är att det är i huvudsak de som är emot som kommer till tals. Man är emot vaccinering, man är emot covidpass, man är emot mask, man är emot Macron’s beslut, man är emot allt. Det är dessa som hörs och syns i media.

Nu är det stora demonstrationer i alla större städer runt Frankrike för att man måste vaccinera sig och uppvisa covidpass. Några tolkar detta som en inskränkning i medborgarnas frihet. Man har inte rätt att bestämma själva, regeringen pådyvlar folket beslut som innebär förlorad frihet. Minoriteten vill m.a.o. förhindra majoriteten att leva ett mer normalt liv.

När dessa demonstrationer sker så är det inte en röst som talar. Högerkrafterna demonstrerar för sig, vänsterkrafterna för sig och ”Gula Västarna” demonstrerar för sig. Det blir ganska rörigt i många städer när tre tåg skall ut i stan och göra sin röst hörd. Alla med olika betoningar på vad vaccinationstvånget betyder för dessa grupper.

Det är många grupper som berörs. Lagen togs i bruk i början av augusti och går ganska långt. Man vill tvinga fransmännen att vaccinera sig.  På ställen där man begär vaccinationspass skall även personalen vara vaccinerad. Från den 30 augusti till den 15 november skall vårdpersonalen, ambulanspersonal, lärare, restaurangpersonal och några andra grupper vaccinera sig. Om man inte vaccinerar sig kan det leda till indragen lön och eventuellt uppsägning från tjänsten. Macron gör bedömningen att det är enda sättet att få alla att vaccinera sig.

En annan aktivitet som är återkommande, skolstarten i september månad. Ni som handlar på stora varuhus ser att det är hyllmeter med skolmaterial för barnen. Föräldrarna står där med sina listor och försöker lista ut vad det är de skall köpa för barnens skolgång. Det är inte helt lätt. Varje lärare bestämmer vilket material som skall användas. Vissa lärare tycker att det skall vara rutiga blad, andra tycker att det skall vara linjerade blad, andra blanka blad etc. Varje lärare bestämmer vilken färg man skall ha på pennorna etc. Det är mycket att hålla reda på. Föräldrarna river sig i huvudet och försöker hitta rätt.

Familjer får bidrag för att inhandla detta material. Det är inkomstgrundande och beror på familjens samlade inkomst. Familjer som tjänar mindre än 25 000 euro får för ett barn 470 euro för att köpa skolmaterial. Skolan tillhandahåller m.a.o. inget skolmaterial. Man använder mycket fotokopior som läromedel. Dessa skall sedan in i olika pärmar. Böcker är ovanliga för de minsta.

Det känns som om vi är på väg tillbaka till ett mer normalt liv, dvs strejker, protester och oroligheter. Politiker försöker att profilera sig inför presidentvalet 2022 och gör diverse utspel. Det blir en intressant höst.

Enbart 1 av 3 gick till valurnorna.

Under två veckor är det mycket som händer i Frankrike. Den första valomgången i region- och departementsvalet ägde rum den 20 juni och den andra valomgången är den 27 juni. Många anser att det är en förövning inför presidentvalet våren 2022. Därför är det intressant att ta del av resultaten. Tyvärr var det få som röstade och det är inte helt klart vilka konklusioner man kan dra av detta val. Av de röstberättigade var det ca 66 % som inte använde sin rösträtt. Man kan tolka det som att man är trött på politiker.

Inför valet hade Le Pens parti Le Rassemblement national (RN) mycket positiva opinionssiffror. I många regioner visade de mycket bra siffror. I PACA visade opinionsmätningar att de skulle kunna få majoritet redan i första valomgången. Det gick inte så bra, de blev största parti i PACA, de fick 36 % av rösterna. 

Macron´s parti en Marche får inte till det ute i landet, de har inte tagit en enda region. Deras kandidater, många ministrar i regeringen, kom ganska långt ned i resultatlistan.

Jag bor i Regionen PACA (Provence-Alpes-Côte d’Azur) och i departementet Alpes-Maritimes. Man röstar på kandidater till regionen och till departementet. De som väljs till dessa funktioner sitter i sex år, presidentval och riksdagsval är på 5 år. Jag får inte rösta i detta val. Jag är röstberättigad i franska kommunalvalet, EU-valet och Sveriges riksdagsval.

PACA sträcker sig från Menton till Marseille. Det bor ca 5 miljoner i regionen. Regionen består av Alpes Maritimes med 1 miljon invånare, Var med 1 miljon, Bouches du Rhône med 2 miljoner samt alperna och Vaucluse med ca 1 miljon

Det är ett val som inte engagerar speciellt många människor, bara 34 % använde sin rösträtt i första valomgången. Även om inte speciellt många röstar så berör valet många människors vardag. Budgeten finansieras via statliga bidrag men även Taxe Foncier och Taxe D´Habitation finansierar denna verksamhet.

Några sysslor är gemensamma för regionen och departementet. Dessa är sport, kultur, turism, IT-utveckling, regionala dialekter till exempel.

Regionen står för transport och infrastruktur såsom flygplatser, busstationer, lokala tåg, bussar och hamnar. Grundskola för barn mellan 8–10 års ålder bedrivs av regionen. Regionen sköter även yrkesutbildning, stöd till företag, bostadsbyggande, företagsutveckling. De sköter även sopor, naturparker och utvecklar landsbygden.

Departementen står för hjälp till barn och gamla, handikappstöd samt understöd till invånare med små inkomster (socialbidrag). De hanterar även vattenförsörjning och vägar i området. Departementet ansvarar också för skolor för barn mellan 11–15 år gamla.

Högerpartierna lyckades bra i valet, man försvarade sina positioner. Detta gäller även vänstern som lyckades hålla ställningarna.

Nu startar diskussionerna mellan de olika intressenterna. På tisdag kl.18 skall eventuella nya listor lämnas in inför andra valomgången på söndag. Överläggningar mellan de olika partierna startar för att i nästa valomgång få majoritet i valet.

Alla som har mer än 10 % av rösterna får ställa upp i den andra valomgången. De som har mellan 5–10 % kan gå upp i andra partiers listor som förhandlas fram under två dagar. De som har under 5 % kan inte förhandla för att komma in på någon annan lista. 

Hur går detta till? Ett tydligt exempel i PACA är Jean-Laurent Féliza som var första namnet på en lista med miljöpartiet, socialdemokrater och kommunister. Han fick 17% av rösterna i första valomgången.

Efter valet sade han att han kommer att ställa upp i andra valomgången och hoppas på bättre resultat. Sedan sätter förhandlingarna igång och redan dagen efter valet slänger han in handduken efter omfattande övertalning från centralt håll. Syftet bakom detta är att man hoppas att de som röstade på Féliza skall lägga sin röst på republikanen Muselier (högerkandidat). I den andra valomgången är det bara två kandidater i PACA, Muselier och RN:s kandidat Mariani. Nu hoppas man att socialister, kommunister och miljöpartister skall rösta på ett högerparti! Det är så det fungerar i franska val. Man röstar emot RN för att förhindra att de kommer till makten. 

Muselier lovade att han inte skulle glömma Féliza´s uppoffrande handling. De kommer att kunna påverka Muselier´s politik om han vinner.

I andra valomgång röstar man inte för något, man röstar emot något. Det gäller för alla som inte kommer till den andra valomgången, det är många.

Nästa söndag är det troligt att Muselier kan utropa sig till vinnare i regionalvalen i PACA, det är min gissning.

Mesta Machiavelliska presidenten

Det var en vän som kommenterade mitt senaste inslag med följande, ”Visst är Macron machiavellisk, men den verklige efterföljaren till Machiavelli var Mitterrand”. Han kallades så länge han levde av både vänner och ovänner för ”Le Florentin”. Le Florentin syftade på Machiavellis arbetsplats i Florens för familjen Medici.

Mitterand blev president den 10 maj för 40 år sedan. Detta uppmärksammades stort i Frankrike. Oväntat slog han ut Giscard d’Estaing och tog makten. Jag bodde i Nice och minns hur bilarna tutade i hela Nice och lyckan var fullständig för att socialisterna hade nått makten.

Mitterrands politiska liv

Han deltog i 2.a världskriget och skadades i strid. Han satt i tyskt läger 1941 som han lyckades fly ifrån.

Han arbetade för Pétain och Vichy regeringen 1942 men det mesta tyder på att han även hjälpte motståndsrörelsen.

Han träffade De Gaulle och deltog i uppbyggnaden av den provisoriska regeringen för Frankrike som De Gaulle utropat. Mitterand utsågs till minister redan 1947, en av de yngsta någonsin, bara 31 år gammal. Han utsågs till inrikesminister 1954 och var positiv till att Tunisien och Marocko skulle få självständighet. Han var däremot emot att Algeriet skulle få sin självständighet, det var då ett departement i Frankrike. Jag minns att Jean-Marie Le Pen fick kritik för att ha deltagit i operationer och tortyr i Algeriet i TV. Han svarade att han hade följt order från den dåvarande inrikesministern, Mitterand, och därmed var den diskussionen borta från media. Mitterand var en skicklig politiker som visste hur han skulle positionera sig i alla möjliga situationer. Han kontrollerade media och kunde styra vad som skrevs och sades.

En skandal som gick hela vägen tillbaka till Mitterand var bomben på båten Rainbow Warrior som tillhörde Green Peace i Nya Zealand. En person omkom. Det ansågs att ordern hade kommit från franska säkerhetstjänsten och att Mitterand hade varit medveten om detta. Syftet med bomben var att förhindra Green Peace att protestera mot Frankrikes kärnvapenprover i Stilla Havet.

Mitterand skapade en avdelning för inre säkerhetstjänst som rapporterade direkt presidenten och därigenom fick han bättre kontroll på informationen.

Han var en stor EU vän och samarbetade i många år med tyska förbundskanslern Kohl. Frankrike och Tyskland kom väldigt nära.

Familjen

Mitterand gifte sig med Danielle och fick tre söner. Första sonen dog bara några månader gammal. Han hade dessutom flera älskarinnor och barn utom äktenskapet. Detta framkom tydligt när han begravdes 1996, efter kistan gick tre familjer. Först gick hans frun Danielle med söner. Sedan kom hans älskarinna som heter Anne Pingeot och som var dotter till hans vän. Han var 48 år och hon var 21 år. De var ett par i hela hans liv och fick dottern, Mazarine. Det var en passionerad affär och Mitterand skrev nästan 500 brev under de första 6–7 åren. När han kandiderade till presidentvalet för första gången 1965 kunde en president inte vara skild i Frankrike, det var den bedömningen han gjorde. Därför var han kvar i äktenskapet med Danielle. Även en svensk journalist hade en historia med Mitterand och i denna relation föddes en son. Hon gick även i begravningståget. Mitterand accepterade faderskapet till dessa barn. I och för sig är det inte helt ovanligt i Frankrike att man har utomäktenskapliga förbindelser, så på detta sätt var han en god representant för sitt land.

Sjukdom

Han fick prostatacancer under de sista åren som president och detta tystades ned för att han inte skulle framstå som en försvagad president i media.

Resumé

Man kan nog ge min vän rätt när han kommenterade och sade att Mitterand var den verkliga Machiavelli i modern tid. Han vände kappan efter vinden och han kontrollerade vad som skrevs och kunde styra informationen i media.

Macron är han machiavellisk?

För att komma till makten måste man använda lite udda metoder. Macron har visat stor skicklighet i kunskapen om hur man kan använda andras splittring för egen vinning.

Under presidentvalskampanjen 2017 samlade Macron politiker från alla möjliga läger. Det var politiker från höger, center och vänster. Han lyckades få Lyons socialistiska borgmästare Gérard Collomb att ansluta sig till sin kampanj, det splittrade socialisterna. Collomb var mycket tongivande i Socialdemokraterna. Han blev sedermera inrikesminister i Macron’s regering. Macron var en nykomling i det politiska spelet men hade tydliga idéer vad han ville åstadkomma och lockade folk från alla partier med sina idéer. Han blev vald till president 2017. Nu är det presidentval igen 2022.

Macron’s parti En Marche är mycket svaga ute i landet. När det är kommunalval så röstar man mer på personen än ett parti. Borgmästarna är synliga och de som gör ett bra arbete i kommunen får ofta förnyat förtroende. I vår kommun (Cagnes sur Mer) har Louis Nègre varit borgmästare i 25 år. Han är en högerpolitiker men han är framförallt borgmästare.

Macron’s parti En Marche fick inte några större framgångar vid det senaste borgmästarvalet 2020.

Nya val

Inför valen måste kandidaten skapa listor med de som stödjer honom/henne. Man presenterar varje person som stödjer kandidaten och om denne vinner så intar dessa personer förtroendeposter i administrationen.

Valen sker i två omgångar och den som får >50% av rösterna i första valomgången blir direkt vald.

Om man får <50% går man vidare till en andra valomgång och de två-tre bäst placerade går till en andra valomgång en vecka efter första valomgången. Den som får mer än 50% blir vald. Det sker en hel del inför den andra valomgången, man lierar sig och skapar nya listor och uppgörelser sker för att försäkra sig om makten.

Regionval och departementsval äger rum den 20 juni 2021 och det är en förövning för nästa års presidentval. Det intressanta i detta val är att Macron och hans parti En Marche verkar ha lyckats splittra högerpartiet Les Rèpublicains. De faller sönder bokstavligt talet.

 Varför händer detta?

I södra delarna av Frankrike är det högerextremistiska partiet RN (Rassemblement National)  och dess ledare Marine Le Pen stora och många tror att de kommer att vinna i många valkretsar. De är ett rejält hot mot de som innehar befattningarna idag.

Presidenten i regionen PACA (Provence Alpes Côte d’Azur) gjorde därför en taktisk bedömning och diskuterade en gemensam lista med Macron´s parti En Marche tillsammans med sitt Les Rèpublicains. Det tog hus i h ….. Regionpresidenten Renaud Muselier blev kallad till Les Rèpublicains högkvarter i Paris och fick göra avbön offentligt.

Detta ledde i sin tur att Nice borgmästare Estrosi lämnade partiet. Det gjorde också Toulons borgmästare Falco. Innan des hade Bertrand lämnat och även Pécresse gjorde samma sak. Dessa är tunga personer i partiet Les Rèpublicains. Bertrand har valt att gå direkt mot presidentvalet med en egen lista och gör bra ifrån sig i opinionsmätningarna.

Sönderfallet inom republikanerna inleddes redan 2017 då några tunga poster intogs av personer från Les Rèpublicains i Macron’s regering. Till premiärministern utsågs Philippe, Darmanin utsågs till budgetminister.  Partiet beslöt att utesluta dessa två samt ytterligare 2–3 personer därför att de tagit steget in i regeringen under Macron´s ledning. Partiet har tappat fotfästet och förlorar trogna medlemmar. 2014 hade man 215 000 i sin hårda kärna, nu är man nere i 65 000. Raset fortsätter.

Man skall se allt som en förberedelse till presidentvalet 2022. Detta är bara förspelet.

Presidentvalet 2022

Till hösten kommer kandidaterna att urskiljas och det blir tydligt vilka som kommer att vilja kandidera till presidentvalet. Det som är klart är att socialisterna är mycket svaga och saknar någon framträdande person. Republikanerna är svaga och har ingen tydlig kandidat. De gröna gjorde ett mycket bra kommunalval och har ett bra utgångsläge. De behöver dock samla vänsterkrafterna för att utgöra ett reellt hot mot huvudkandidaterna. Vänsterpolitikern Mélenchon har sagt att han inte ansluter sig till denna lista i regionalvalen, vi får se vad han säger inför presidentvalet.

Huvudkandidaterna verkar ännu en gång bli Marine Le Pen och Macron i andra valomgången. Om nu Macron väljer att fortsätta. Min gissning är att han fortsätter. Han har en önskan om att förändra Frankrike och göra landet mer modernt. Under denna presidentperiod har det varit svårt att arbeta med reformer. Arbetet har störts av strejker, Gula Västarna och Covid-19. Det är många saker som han har fått hantera förutom att förändra Frankrike.

De första opinionsundersökningarna säger att Le Pen kommer att vinna i första valomgången och att Macron hamnar på andra plats. Det innebär att dessa två går till den andra valomgången. Med detta valsystem röstar många inte för en kandidat, man röstar mot någon. Man kan tänka sig att många på högerkanten och även på vänstersidan röstar på Macron för att undvika att få Le Pen som president. Det är så det brukar gå till.

Macron har dragit politiken mot höger den senaste tiden och det är ett medvetet försök att hämta röster från denna falang. Men han är också beroende av en person som heter Bayrou och som politiskt tillhör centerfalangen. Han behöver dennes stöd för att ro hem presidentvalet.

Söndra och härska har blivit Macron’s sätt att tillförskansa sig makten, vi får se om han lyckas även om ett år.

För er som undrar vem Machiavelli var. Han föddes 3 maj 1469 i FlorensItalien, död 21 juni 1527 i Florens, var en florentinsk författarefilosofhistoriker och politiker. Han är framför allt känd för den politiska skriften Fursten som gavs ut fem år efter hans död. https://sv.wikipedia.org/wiki/Niccol%C3%B2_Machiavelli

Jag behöver din hjälp.

Jag behöver din röst

Jag är delägare i ett företag som heter CoolSaver. Vi har gått till final i en tävling anordnad av Swedbank som heter ”Rivstart”. Tävlingen skall utse det företag som bidrar till hållbar omställning i miljö eller underlättar människors vardag.

Den som får mest röster från folket vinner också en ansenlig summa pengar och du kan bidra till CoolSavers utveckling genom att lägga din röst på vårt företag.

Nu kan du rösta på din favorit i Swedbank rivstart!

Vem vinner Folkets röst och 250 000kr?

Med tävlingen Swedbank rivstart uppmuntrar vi alla företag som vill göra världen lite bättre. I år är det fokus på hållbar omställning.

Var med och rösta på det företag som du tycker har den bästa idén. Du hittar allt om finalisterna och hur du röstar längre ner på sidan. Rösta senast 26 maj kl. 15.30 och se finalen här samma dag kl. 19. 

Du klickar på länken nedan och fyller i din e-mail. Med vändande mail får du en röstsedel där du kan klicka för CoolSaver och ge din röst till oss, hjälp oss vinna. Du kan också läsa vilka andra som är nominerade till 1: a priset på 500 000 sek på länken nedan..

Länk till omröstningen:
https://www.swedbank.se/foretag/rivstart-tavling.html?icid=se_home_ban_maxibanner-rosta-rivstart_A1-2_2121

CoolSavers hemsida: https://coolsaver.com/sv/

Dela gärna och skicka det vidare i ert nätverk.

Tack för din röst

Fabriken läggs ned, då tar vi ledningen som gisslan!

När det är frågan om nedläggningar av fabriker eller företag i Frankrike tillhör det inte ovanligheterna att VD / ledningen tas som gisslan. Det hände i förra veckan på ”La Fonderie de Bretagne”. Facket CGT stängde in 7 personer och krävde att få information vad som skall hända med ”deras” fabrik. De var fackets gisslan i ett par timmar på kvällen. De blockerade dessutom fabriken under några dagar och lamslog produktionen.

Det mest otroliga är att fackens agerande aldrig får några polisiära påföljder eller att åtal inleds. En bekant råkade ut för detta då företaget skulle stänga ned en fabrik i Paris och flytta produktionen till en annan anläggning i Frankrike. Han satt inlåst en hel kväll. Att kontakta polisen var inte någon bra idé, det är som att slänga bensin på brasan. Efter ett tag fick de tag på en statlig medlare som kunde hjälpa till i förhandlingen och han kom ut efter midnatt.

CGT har hamnat i en mycket besvärlig situation. De kan inte arbeta konstruktivt. De anser att det är staten som skall se till att produktion kan bedrivas i fabriken.

Vad gör ”La Fonderie de Bretagne”? Det är ett gjuteri som ägs av Renault och de tillverkar motordelar, växellådor och annat gjutgods till sina bilar. Renault har meddelat att de önskar sälja anläggningen. Renault är i stora ekonomiska problem och denna anläggning har de ägt sedan 1965. Under storhetstiden var det 1 600 personer anställda, idag är det 355 personer.

Fackförbundet CGT som driver protesterna säger att de bara vill fortsätta arbeta. De tycker att Renault skall ta hem produktion från andra länder och behålla arbetstillfällena i denna fabrik. CGT hävdar att produktion flyttas till Turkiet, Portugal och Spanien. Detta accepterar man inte. Naturligtvis finns det ekonomiska realiteter bakom Renaults agerande. Hela gjuteriindustrin ser en mycket mörk tid framför sig, man räknar med att 5 200 arbetstillfällen kommer att vara hotade i Frankrike fram till 2030. Bilindustrin håller på med en massiv omställning.

När man läser om fackens kamp så är det som om de går baklänges in i framtiden. De blickar tillbaka hur det var en gång i tiden. Kan man inte se framåt, kan man inte se bakåt, då får man se upp!

Hur har man hamnat i denna situation. Facken har inte förståelse för den stora industriella omställning som sker. Hela bilindustrin håller på att ställa om för att vi skall köra elbilar och hybridbilar. I fortsättningen kommer vi inte att köra diesel och bensinbilar och därför håller bilindustrin på att justera sina produktionsenheter. Politikerna ligger på för att vi skall uppnå en klimatneutral miljö på grund av klimatutmaningarna. Därför kommer bilarna inte att innehålla lika mycket gjutet gods. I framtiden är det elmotorer och elektronik i bilarna. Facken har inte tagit in denna verklighet.

Den franska regeringen agerar som man alltid gör. Först är det beklagande att man lägger ned produktionsenheter i Frankrike, sedan ger man ”lite” understöd för att fabriken skall kunna göra något annat. Finansministern lovade direkt 50 miljoner euro som stöd för att fabriken skall kunna finna någon annan verksamhet. Facken sågade hjälpen, de ville behålla jobben, inte få stöd för att göra något annat.

De franska fackföreningarna har hamnat i ett mycket besvärligt läge. De håller fast vid gamla värderingar och har inte haft förmågan att utveckla sitt erbjudande. De är ”arbetarfrågor” som gäller fastän stora delar av arbetstagarna idag sitter på kontor. Anslutningsgraden är mycket låg, ca 8–10 % av arbetstagarna är medlemmar i ett fackförbund.

Igår demonstrerades det på Frankrikes gator och CGT var framträdande. De kommer att ta upp kampen mot nedläggningar och förändringar när pandemin är över. Det gör man genom strejker och manifestationer. Vad Frankrike behöver är att man försöker komma igång och enas om att landet är i behov av en nystart, inte mer strejker och protester.

CGT som en gång i tiden var Frankrikes största fackförbund har förlorat mycket. Man hade 2,5 miljoner medlemmar på 70-talet och idag har man ca 600 000 – 650 000 medlemmar. Industrin har förändrats från att företagen producerade allt till att man nu använder underleverantörer som tillverkar delarna och företagen skruvar ihop produkten. I de mindre företagen är det besvärliga att engagera arbetarna fackligt. Tidningen Le Figaro beskrev CGT:s problematik på en helsida. Varvet Saint-Nazaire är ett typexempel. För några år sedan hade man 12 000 anställda varav 2 000 på kontor. Idag är man totalt 2 000 anställda varav 1 200 på kontor och övriga som arbetar på varvet är anställda av underleverantörer. Varvet har full beläggning och bygger bland annat lyxkryssare.

CGT har sin historia i kommunistpartiet och deras huvudkontor heter ”La Centrale”. CGT består av 33 olika avdelningar och driver sin hjärtefråga om 32 timmars arbetsvecka. Kanske inte den bästa timingen nu när vi kommer ut ur en pandemi.

Samtliga fackförbund utmanas av rörelser på sociala media. Idag kan man skapa en rörelse utan att gå via de historiska strukturerna. Den sociala rörelsen ”le gilets jaunes” lamslog det franska samhället 2018 / 2019 och skapades på Facebook. Facken och politiska partier var förbjudna att delta i denna rörelse. Man tackade nej till alla inviter.

Flaggorna vajade för CGT vid demonstrationerna på 1: a maj, men hur länge kommer det att göra det. Om 15–20 år kommer dessa fackföreningar att finnas kvar? Kommer det någon ny rörelse?

Facken är föråldrade i Frankrike och behöver förändra sitt innehåll och anpassa sig till den tid vi nu lever i.

”Nous sommes en colères” hör man hela tiden i Frankrike. Fransmännen är alltid arga på något.

Föredrag på Rivieraklubben

Ikväll kl. 18 har jag ett föredrag på Rivieraklubben via Zoom. Det kommer att innehålla lite nyheter om hantering av Covid-19, ekonomi samt presidentvalet som står inför dörren 2022.

För att kunna delta behöver man vara medlem i Rivieraklubben och anmälans sker på deras hemsida.

Välkomna med bokning på följande länk: https://www.rivieraklubben.com/index.php/aktiviteter-for-dig/agenda/handelserperdag/2021/4/27/-

Jag vill ha en skivad fransyska

Har ni stått inför problemet att man skall tillaga en middag efter ett recept och vill ha ett speciellt kött, t.ex. innanlår eller fransyska. Stod inför detta problem i helgen när jag skulle göra Butlers rullader.

Jag såg framför mig när jag sade till slaktaren ”une tranche de fransyska”. Slaktaren svarade det vanliga quoi?

Det är inte helt lätt detta med styckning, man styckar djuret på lite olika sätt och det är svårt att ibland veta vad det är man köper. Som konsument i Sverige är det lätt, det ligger färdigförpackat i plastförpackningar.

Är man i Frankrike måste man först fundera ut var fransyska sitter på djuret? Ingen aning, hur skall man förklara det? Varför heter det fransyska?  Svaret är att namnet fransyska kommer från maträtten ”Fransysk stek” som publicerades av en matjournalist i början av 1900-talet.

En enkel sak som att göra rullader blir lite mer komplicerat när man bor utomlands. Men det är ju en del av tjusningen att lösa små vardagsproblem och hitta svaret.

Jag behövde börja med att hitta var fransyskan sitter på djuret, enkelt med internet, hittade denna bild:

Fransyskan sitter på nedre delen av låret m.a.o.

Sedan blir det lite svårare, vad heter det på franska? Internet är ens räddning när man är ute och handlar, man söker och hittar snart en bra bild och översättning som gör att man kan diskutera med slaktaren vad det är man söker och ”Voilá” så har man köttbiten.

Bilden är hämtad på denna sajt, lätt att ladda ned på telefonen så har man den alltid med när man är hos slaktaren: http://www.kunskapskokboken.se/action/subProductGroup?productGroupId4=20643

När man väl har hittat bitens namn och förklara vad man skall göra med rulladerna sätter slaktaren i gång och skär tunna skivor, bankar ut dom och det smakar underbart.

När man är hos slaktaren blir det ofta frågor om vad man skall göra med köttet. Minns att jag skulle göra råbiff och bad om köttfärs och slaktaren frågar vad man skall göra med köttfärsen? Första tanken jag fick var ”t´occupe”, men jag svarade vad jag hade tänkt för maträtt och han svarade omgående, då maler jag den tre gånger. Där och då lärde jag mig att här tar man service och yrkesstolthet till en ny nivå hos slaktaren. ”t´occupe” kan närmast översättas med ”det skall du inte bry dig om”.

Nu kan ni visa slaktaren vad det är för del ni är ute efter och då blir det lite enklare att få det man söker.

Varför ser man så få barnvagnar i Frankrike?

När man är ute och promenerar så är det förvånansvärt få barnvagnar i gatumiljön. Beror det på att det föds färre barn i Frankrike? Nej, så är det inte. Nativiteten är jämförbar, det föds lite fler barn per fertil kvinna i Frankrike (1,84) än i Sverige (1,8). Vad beror det på att barnvagnar är så osynliga?

I den svenska gatubilden är det barnvagnar överallt, på restauranger, caféer och ute på trottoarerna. Här är det sällsynt, speciellt under arbetsveckan. Var är alla barnen?

De är på dagis från 2,5-3 månaders ålder.

Sverige har en av världens bästa system för att ta hand om de nyfödda, man har en föräldraledighet om 18 månader. I Frankrike är det 16 veckor, knappt 4 månader. Det är därför barnen är på dagis från barnet bara är några månader gammalt. I Frankrike har man rätt att vara mammaledig 6 veckor innan födsel och 10 veckor efter födseln. Pappan har rätt till 11 dagars pappeldighet. Från i juli skall detta förlängas till 25 dagars pappaledighet.

Man får ett bidrag när barnet föds, det uppgår till 944 euro för ett barn och nästan det dubbla om det är tvillingar. Bidraget beror på familjens årsinkomst. Inkomsten får inte vara högre än 42 000 euro per år för att få detta bidrag. Man får även barnbidrag men först från det andra barnet. Utbetalningen beror på inkomst och är mellan 132-33 euro per månad.

Det finns ett stort urval av dagisplatser att placera sitt nyfödda barn på Det offentliga har dagis med upp till 60 barn, privata dagis i hemmet med 1-4 barn. Sedan finns det föräldradagis och företagsdagis. De är i denna miljö som de små tillbringar sina dagar, mellan 2,5 månad och tre år. Därefter är det skolsystemet som startar från 3 års ålder. Kostnaden för dagis är inkomstprövad och man drar av 50 % i deklarationen. Maximal kostnad är 2 300 euro per barn och år i den statliga barnomsorgen. Nu har ni fått förklaring på varför man inte ser så många barnvagnar i Frankrike.