President Macron har utsett François Bayrou till premiärminister. Det är den fjärde premiärministern som innehar ämbetet under 2024. Frankrike börjar likna Italien för några år sedan då regeringarna avlöser varandra.
Bayrou är en politiker som varit med länge. Han är 73 år. Han har haft ministerposter under perioden 1993 – 1997 och även under Macron’s tid som president. Han har varit ett starkt stöd för Macron när han påbörjade sin marsch mot presidentposten. Bayrou är borgmästare sedan 10 år i staden Pau. Han har en del andra uppdrag också. Bayrou bildade MoDem 2007 och bröt med UDF, en samling av högergrupper. MoDem anses vara ett liberalt centerparti.
Även MoDem har anklagats för att ha haft fiktiva anställningar i EU parlamentet. De blev fällda och fick återbetala 150 000 euro och 8 personer blev dömda till villkorligt fängelse och böter. Partiledaren Bayrou blev frikänd. Åklagaren har överklagat frikännandet och ärendet skall tas upp under våren. Det pågår en liknande process mot RN och Le Pen. Dom i målet kommer i mars 2025.
Kommer detta att fungera? Mycket tveksamt.
Macron har samlat de politiska ledarna för att diskutera hur man skall gå vidare och hur de politiska partierna ser på situationen. Presidenten har uteslutit Rassemblement National (Le Pen) och partiet LFI med Mélenchon i diskussionerna.
Man säger att den tillkommande regeringen inte kommer att påkalla 49:3 och i gengäld har partierna sagt att man inte kommer att fälla regeringen. Det innebär att man inte kommer att kunna göra stora förändringar i budget, reformer eller åtgärda landets stora underskott. Man kommer inte att kunna samla en majoritet för några stora reformer. Det kommer att bli den minsta gemensamma nämnaren som kommer att forma regeringens politik. Partierna har en massa röda linjer som gör att det är svårt att komma överens om något och få ihop en majoritet.
Med detta sagt kommer Frankrikes problem bara att bli större. Investeringarna minskar, befolkningen håller i pengarna, företagen avvaktar situationen och orderingången minskar. Frankrike riskerar att gå in i en period av recession och det kommer att slå mot statens inkomster. Franska staten utgifter utgör 57 % av landets BNP. Många är tveksamma och spekulerar redan i att även denna regering kommer att tvingas avgå under vintern. Moodys kom igår med en ny rating av Frankrike. De anser att risken har ökat och därför ökat risken med ett steg.
Budgetunderskottet kommer att dra i väg mer än vad som spekulerats under hösten. Det är inte osannolikt att underskottet kommer att närma sig -8%.
Den nya regeringen är i stort behov av socialisterna för att göra några reformer. Frågan är om socialisterna önskar distansera sig från LFI och Mélenchon? Det finns tecken på att det har uppstått en spricka men frågan är hur stor denna har blivit. I bakgrunden finns hela tiden en strategi hur man skall kunna vinna presidentvalet 2027, det gäller alla partier och de flesta politiker. Det minsta man kan säga är att Frankrike befinner sig i ett politiskt vakuum.
Strategin för Mélenchon och Le Pen är att försöka framtvinga Macron att avgå och att det utlyses ett presidentval i förtid. LFI har som mål att genom kaos skall det uppstå en ny ordning där LFI vinner valet. Le Pen har ett annat hot över sig. Hon står anklagad för att varit medveten om de fiktiva anställningarna i EU i Bryssel. Åklagaren yrkar på att hon inte skall kunna arbeta politiskt efter domen i mars 2025. Skulle åklagarens linje vinna så kan hon inte ställa upp i presidentvalet. Hon satsar på att tvinga fram Macron´s avgång och därmed kunna utses till presidents innan domen faller. Det är Macron som har initiativet. Inget kan tvinga Macron avgå. Det är enbart presidentens beslut. Han kommer att sitta kvar.
Antagligen kommer parlamentet att bli fortsatt lamslaget och inga stora beslut kommer att kunna fattas. Kanske faller regeringen igen under vintern/våren eller så klarar man sig genom att inte fatta några stora beslut i parlamentet. Man kanske kan hålla ut fram till i sommar då det finns en möjlighet att utlysa nyval.
Partiet som har störst intresse av att nyval utlyses är Rassemblement National. Sannolikt kommer de att kunna rida på en ännu större anslutning till deras politik.
Såg en skrämmande opinionsundersökning om förtroende för den politiska världen. Bara 14 % har förtroende för de politiska partierna. Bara 22 % har förtroende för parlamentarikerna. Bara 26 % har förtroende för presidenten.
Det jäser ett missnöje i Frankrike.
Påven besöker Korsika idag. Mycket märkligt. Han tackar nej till att komma till återinvigningen av Notre Dame i Paris i veckan men några dagar senare åker han till Korsika. Det sägs att det är en markering mot Frankrike och Macron. Varför denna dispyt har uppstått är det ingen som uttalar sig om.
Igår röstad parlamentet om socialförsäkringsbudgeten. Premiärminister Barnier visste att han inte skulle få igenom denna budget vid en omröstning. Han påkallade därför en speciallag som heter 49:3 vilket ger regeringen rätt att tvinga igenom lagen utan omröstning i parlamentet. Regeringen kör därmed över parlamentet. Regeringen har inte egen majoritet och måste förhandla med andra politiska grupper, i detta fall NFP (vänster) och Rassemblement National (RN). De anser att Barnier inte har lyssnat på deras invändningar och den politiska oppositionen avsåg därför att rösta ned den presenterade budgeten.
I grundlagen står det att när 49:3 utnyttjas finns det möjlighet för oppositionen att påkalla en misstroendevotering. NFP har hela tiden sagt att man skall påkalla en votering så fort man får tillfälle. Nu har Marine Le Pen och RN också sagt att man skall påkalla en misstroendevotering och rösta för en sådan. RN och NFP har 323 platser i parlamentet och det krävs 289 röster för att fälla regeringen. När man har begärt en misstroendevotering måste en omröstning ske inom 48 timmar. Det innebär att på onsdag eftermiddag kommer regeringen troligen att falla och regeringen kommer att bli en expeditionsregering och bara att sköta löpande ärenden. Det innebär en stor politisk och finansiell kris för Frankrike.
Regeringen Barnier har bara varit verksam i 10 veckor och det måste vara ett rekord i fransk politik.
President Macron är på ett tredagars statsbesök i Saudiarabien. Han får en hel del att göra när han kommer hem.
Vad händer nu?
Om NFP och RN röstar för misstroende faller regeringen. Det har bara varit en fällande misstroendevotering i fransk historia men det var länge sedan, 1962.
President Macron kommer få ansvaret att utse ny premiärminister. Vart skall han vända sig för att hitta någon som vill samarbeta med övriga partier? RN kan inte tänka sig att dela regeringsmakten med NFP. Det gäller också omvänt. Det är få i mitten som kan tänka sig att samarbeta med RN. Den politiska situationen är låst. Viljan till kompromisser saknas.
Marine Le Pen sade igår att det finns tre alternativ. Regeringsombildning med Barnier, utse ny premiärminister eller att Macron avgår. Att ge Barnier uppdraget igen är en återvändsgränd. Ny premiärminister måste få med sig andra partier för att nå majoritet, går det?
Uppenbart är att Le Pen och Mélenchon är ute efter Macron och vill tvinga fram en situation där Macron beslutar sig för att lämna presidentposten. Man kräver hans avgång. Argumentet är han ansvarar för det kaos som utbrutit i parlamentet. Han utlyste nyval på svaga grunder. Presidenten sitter med svarte Petter i det politiska spelet. Det är ett skeppsbrott för Macron både politiskt och ekonomiskt.
Om presidentens skulle besluta sig för att avgå skulle det ännu värre. Ett större kaos skulle skapas om Macron avgår. Det är bara Macron själv som kan begära att få lämna sin post. Den finansiella marknaden skulle nog bli riktigt oroliga om han skulle lämna.
Spekulationerna är i gång om vem som skulle kunna ta över regeringen. Favoriter är Sébastien Lecornu, försvarsminister och en av Macron’s pojkar. Den andre är Francois Bayrou som är chef för MODEM ett stödparti till Macron. En outsider är Bruno Retailleau som är inrikesminister. Som Dark horse dyker Bernard Cazeneuve upp, socialist. Många kandidater har presidentvalet 2027 i åtanke och man ser inte någon strategisk vinst att kliva in i rollen som premiärminister. Politikerna har större ambitioner än så.
Den enda möjligheten är att Macron lyckas övertala socialisterna att lämna NFP och att de med mitten/högern tillsammans skapar en regering. Med socialisterna skulle man få majoritet i Assemblée National. Det finns en spricka inom NFP. Man tycker att Mélenchon och LFI styr och ställer för mycket. Kanske kan det leda till att samarbetet spricker. För att få med sig socialisterna måste presidenten ta nästa premiärminister från den socialistiska sidan.
Genom att regeringen troligen faller på onsdag kommer inte budgeten för 2025 att kunna beslutas i parlamentet. Man beräknar att budgetunderskottet ligger på 6,1 % för 2024. Många ekonomer hävdar att Frankrike är på väg mot ett budgetunderskott upp mot 7 % för 2025. Genom den politiska krisen kommer investeringarna att avstanna, räntorna för statsskulden kommer att stiga. Frankrike kommer att betala mer än Grekland för sina lån. De besparingar på 60 miljarder euro som Barnier har föreslagit i sin budget kommer nu inte att appliceras. EU har accepterat den budget som Barnier har utarbetat. Standard & Poor behöll sin rating av Frankrike i fredags. Båda parter kommer nog att ha en del att säga om Frankrikes ekonomiska situation. Frankrikes svaga tillväxt kommer att bli ännu sämre. Sannolikt kommer statens inkomster att sjunka med den uppkomna situationen. Frankrikes underskott riskerar att öka mer än beräknat.
Parlamentet kommer att rösta på en speciallag i december för att applicera 2024 år budget den 1/1 2025. Här kan parlamentarikerna göra tillägg och hantera en del saker som blir konstiga när man arbetar med förra årets budget. Det är inte helt okomplicerat men det blir inte någon ”shut down” som USA ibland utsätts för. Offentlig förvaltning kommer att få sina löner, sjukhus kommer att få sina pengar, polisen kan fortsätta sitt arbete.
När den nya premiärministern har utsetts kan han bilda sin regering. Det första som denna regering behöver göra är en ny budget som skall gå igenom i parlamentet. Det lär dröja ett tag men så är gången.
Eftersom Macron utlyste nyval i juni 2024 är han förhindrad att utlysa nyval innan sommaren 2025. Kanske blir strategin att hanka sig fram till maj 2025 och då utlysa nyval i juli?
Fransmännen är stolta över sitt Frankrike. Landet har en framträdande roll i världen, det är en kärnvapenmakt, det är ett land med lyx och flärd. Bilden håller på att förändras. I en opinionsundersökning anser 87 % av fransmännen att landet är på ett sluttande plan och att landet inte har den positionen som man haft. Fransmännen har blivit pessimistiska.
På lördag återinvigs katedralen Notre Dame i Paris. Den totalförstördes vid den enorma branden 2019. På lördag kommer Donald Trump till Paris till invigningen.
Frankrike är landet där det händer saker hela tiden. Nu får vi se hur man löser den uppkomna krisen.
Hur kunde det bli så här. På 10 åriga statslån är räntan högre för Frankrike än vad Grekland behöver betala. På måndag kl 11:00 genomför jag ett webbmöte på Rivieraklubben där jag förklarar vad som håller på att ske i Frankrike. Den politiska krisen är monumental och frågan är hur länge regeringen får sitta kvar. Marine le Pen sitter på svaret. Jag går igenom den politiska situationen.
Det blir mer och mer oroligt i Frankrike. Jag ser framför mig demonstrationer och blockeringar på vägar och i städer under december. Bönderna har redan börjat spärra av vägar, köpcentra och hamnar.
Sverige har varit i nyhetsflödet i Frankrike. Det har varit stor uppmärksamhet för broschyren som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) skickar ut till Sveriges hushåll. I stort sett alla större TV kanaler i Frankrike har diskuterat denna broschyr. Man diskuterar ett eventuellt krig i Norden med tanke på situationen i Ukraina och närheten till den ryska gränsen. Vad som inte framgår är att Sverige har haft denna broschyr sedan länge och att det är en uppdaterad version. Mer fokus i den nya broschyren är på om kriget kommer. Myndigheten fick i uppdrag av regeringen att ta fram en ny version.
Dagen efter diskuterade man det kinesiska fartyget som man misstänker eventuellt har haft sönder en internetkabel i östersjön.
Prenumeration på Franska Fönster
Jag har beslutat mig för att ta betalt för de som prenumererar på Franska Fönster, franskafonster.blog. Ett årligt abonnemang kommer att kosta 380 Sek per år inkl. moms. Jag fakturerar via ett bolag i Sverige som heter Mia Via AB.
Vad får man för det?
Jag kommer att skriva 40 artiklar per år med anknytning till Frankrike. Det blir några veckors uppehåll under sommaren och vid jul. Dessutom har man tillgång till biblioteket som idag innehåller 223 artiklar jag skrivit genom åren. Jag har en del kostnader för att driva detta och jag tycker att nivån på de artiklar som jag skriver har en så pass hög nivå att det kan motivera denna ersättning.
Frankrike står inför stora utmaningar. Fabriker läggs ned, man säger upp personal, budgeten skall röstas fram, bönderna är på stridsstigen, politikerna bråkar och det sker väldigt mycket i Frankrike. Håll dig uppdaterad genom Franska Fönster.
Nästa vecka kommer ni att behöva betala den ovan angivna summan för att läsa mina artiklar,
Mellan år 2004 och 2016 anser åklagaren att Rassemblement National (RN) har haft fiktivt anställda på EU kontoret i Bryssel. Det skall röra sig om ca 27 personer som har haft anställning i EU men som arbetat med partifrågor i Frankrike. En del har inte satt sin fot vid EU-parlamentet. 2014 fick EU ett tips och OLAF (investigates fraud against the EU budget, corruption and serious misconduct within the European institutions) inledde en undersökning. Tipset var att Thierry Légier, Marine Le Pens, livvakt var anställd av EU. Även chefen för partiets EU organisation Catherine Griset anses ha varit fiktivt anställd i Bryssel. Hon hade varit i Bryssel 12 timmar på 11 månader. EU krävde att partiet skulle återbetala summan som de hade fått, 340 000 euro. Summan reglerades slutligen 2023. Le Pens advokat sade att det inte skulle ses som ett erkännande att man återbetalade summan.
Ingen har berikat sig själv i detta eventuella bedrägeri. RN hade finansiella problem och man tror att detta var ett sätt att hitta pengar för att driva partiet i Frankrike. 2015 konstaterade Presidenten i EU parlamentet, Martin Schultz, att det var ett ganska stort bedrägeri. Ärendet skickades till fransk domstol för hantering.
Åklagarens yrkande
Ärendet avhandlas i fransk domstol under denna månad.
Den franske åklagaren yrkar på ett straff för Le Pen på 300 000 euro i böter. Fem års fängelse varav tre år villkorat fängelse samt 5 års yrkesförbud som politiker. Hon säger att rättegången är politiskt motiverad. Rättegången har pågått i 6 veckor och slutförs den 27/11. Dom kommer i januari månad. Åklagaren anser att det rör sig om ca 7 miljoner euro i fiktiva anställningar för Rassemblement National.
Åklagarmyndigheten har lagt fram sin bevisning i domstolen och söker en fällande dom för en mängd av anställda hos Rassemblement National (RN). Yrkandet är att partiet skall betala tillbaka 4,3 miljoner euro, dock minst 2 miljoner euro.
För andremannen i partiet, Louis Aliot kräver åklagaren 18 månader fängelse varav 12 månader villkorligt samt 3 års yrkesförbud som politiker.
Julien Odoul begärs få 10 månader villkorlig dom samt 1 års yrkesförbud som politiker.
Systern till Marine Le Pen, Yann Le Pen begärs få 18 månaders villkorlig dom samt 2 års yrkesförbud som politiker.
De åtalade är överraskade över hur stränga straff som åberopas. Att man skulle få yrkesförbud vid en fällande dom var en mycket stor överraskning. Ingen av dessa kommer att sitta i fängelse. Vid en fällande dom kommer de att kunna få en fotboja och en begränsning hur de kan röra sig från hemmet. Det innebär att Le Pen inte kan resa på valmöten. Yrkesförbudet blir automatiskt införd vid en fällande dom. Även om hon skulle överklaga domen kommer den delen som rör det politiska arbetet att gälla. Hon blir förhindrad att arbeta politiskt vid en fällande dom från dag ett. Man skärpte lagstiftningen 2016 och ett hårdare regelverk infördes. Lagen instiftades av franska parlamentet. Le Pen röstade emot lagförslaget 2016. Hon kanske visste vad som skulle komma.
Rassemblement National
Det är tydligt att Marine Le Pen har förberett partiet för detta scenario. Hon har tagit ett steg tillbaka och överlämnat till Jordan Bardella att bli partiets huvudtalesman. Hon skulle satsa på presidentvalet. Vid en fällande dom kommer hon att vara förhindrad att ställa upp i presidentvalet 2027. Bardella har givit ut en bok där han beskriver hur han vill se Frankrike utvecklas. Boken har tryckts i 150 000 exemplar och den säljer som smör. Domen kommer säkert att gynna de redan troende inom RN. Många är EU skeptiker och misstror överhögheten. Vi kommer nog att se en liknande utveckling som vi ser i USA. Le Pen kommer att hävda att hon är utsatt för en komplott och att man vill få bort henne från den politiska arenan. Man kommer att säga att domstolen går i politikernas ledband men domstolen följer bara den lag som parlamentet har instiftat.
Partiet har startat en kampanj på sociala medier för att ge stöd till Le Pen. Redan efter två dagar han man fått mer än 100 000 underskrifter. Regeringen är beroende av RN´s indirekta stöd i parlamentet. RN kan fälla regeringen vid varje omröstning med hjälp av Front Populaire.
Är detta ovanligt?
Listan kan göras lång på andra politiker som har blivit fällda för oegentligheter. Partiet MODEM med partiledaren Francois Bayrou blev anklagade för exakt samma sak 2023. Det var 11 personer som hade haft fiktiva anställningar vid EU-parlamentet. Fem av de åtalade blev fällda i fransk domstol och man fick återbetala 300 000 euro. Partiledaren kunde inte kopplas till detta bedrägeri och frikändes.
Listan på politiker som har blivit fällda kan göras lång. Sarkozy, Cahuzac, Fillion, Tapie, paret Balkany och även tidigare borgmästaren i Nice Jaques Medicin. Det är komplexa mål och Sarkozy har överklagat sin dom sedan många år tillbaka.
Marine Le Pen är själv utbildad advokat och har jobbat som sådan något år i en domstol.
Strejker i Frankrike
Vi närmar oss stora helger och naturligtvis sätter man i gång och hotar med strejker.
Bönderna är missnöjda över mycket, kraven på regelverket runt miljö, jordbrukets regelverk och administrationen, prishöjningar, priset för deras produkter och avtalet med Sydamerika, Mercosur. De genomför manifestationer lite överallt i Frankrike.
Offentligt anställda kommer att strejka för att de är missnöjda.
Flygbolagen kommer att strejka då de motsätter sig införandet av miljöskatter på flygbiljetter.
Personal på SNCF kommer att strejka då man är missnöjd. Den 21/11 och från den 11/12 kan det bli störningar i trafiken.
Vi återgår till en lite mer normal tillvaro, trevlig helg.
I dag startar en seglingstävling som har kultstatus i Frankrike, Le Vendée Globe. Deltagarna skall segla runt jorden ensamma utan stopp. De får inte ta emot assistans från land eller få information från någon på land, tex metrologer. De får inte gå iland för att laga något, de skall bara vara på havet, ensamma utan assistans. Vem vill utsätta sig för detta? Ca 40 äventyrslystna individer startar idag kl. 13:02 och det är en enorm händelse i Frankrike och Sables-d´Olonne. Det jämförs med att bestiga Mount Everest som prestation.
Vad är Vendée Globe?
Tävlingen skapades 1987 av Philippe Jeantot och äger rum vart fjärde år. Den tionde upplagan äger rum 2024–2025. Båtarna har exakt samma konstruktion och mått, de är 18,28 meter långa. De byggs enligt 60-fot IMOCA regelverket. Armel Le Cléac’h innehar rekordet som han satte 2016–2017 genom att genomföra rutten på 74 dagar, 3 timmar, 35 minuter och 46 sekunder. För de långsammaste konkurrenterna kan det ta mer än 150 dagar. Ca hälften av deltagarna bryter tävlingen. Förra gången vann Yannick Bestaven och han seglade på drygt 80 dagar runt jorden. Finns en deltagare som har vunnit tävlingen två gånger, Michel Desjoyeaux.
De skall passera Sydafrika och Goda Hopps udden, vidare mot Australien och Cap Leeuwin och sedan runt Antarktis och vidare mot Sydamerika och Cap Horn för att återvända till startpunkten. Den teoretiska resan är 40 075 km lång men den kan sträcka sig upp mot 52 000 km. Seglarna skall hantera isberg, valar, stormar, extrema vindar och alla olika metrologiska utmaningar på havet. Det är inte en rak linje de seglar. Den farligaste delen av seglingen är när de kommer mot 40-60 parallellen syd. Här kan det vara mycket starka vindar och enorma vågor. I marina kretsar säger man att under 40 parallellen syd finns det ingen lag, under den 50 parallellen syd finns det ingen gud. En liten förmildrande omständighet är att det är sommar på södra delen av jordklotet.
Det är i huvudsak fransmän som deltar i tävlingen. Men det finns även deltagare från Kina, U.K, Ungern, Belgien och Japan. Av 40 båtar är 29 franska båtar. Den äldste deltagaren är 65 år, Jean Le Cam som deltar för 6 gången. Han är ofta bland de 2–6 bästa. Den yngste deltagaren är bara 23 år och det är en kvinna, Violette Dorange. Hon deltar för första gången. Det är 6 kvinnliga deltagare i årets tävling.
Båtarna kostar mellan 5–7 miljoner euro att bygga. Masten kostar ca. 300 000 euro, seglen ligger på 150 – 220 000 euro. Total budget är på ca 20 miljoner euro. De håller på med förberedelser under ca 3 år.
Det är en enorm händelse i Frankrike. På TV har det sänts från klockan 7 i morse. Starten kommer att sändas av 60 TV bolag. Under den första veckan har 360 000 besökare tittat på båtarna i hamnen i Sables-d`Olonne. Direktsändning på Tv-nyheterna i alla kanaler och ca 300 000 – 400 000 personer på stränderna och ca 12 000 på havet när starten går. De startade i mycket svag vind, det blåste inget.
Det har inträffat 3 dödsfall genom åren. 1992 Nigel Burgess, 1996 Mike Plant och 1997 Gerry Roufs. Q1
Det är 70 år sedan som algerierna reste sig mot kolonialmakten Frankrike. Den 1 november 1954 skedde de första attentaten. Det blev 8 år av våldsamt inbördeskrig innan Algerierna fick sin frihet 1962.
Frankrike har en kolonial historia över hela världen. Kolonierna fanns i Amerika, Afrika, Indien, Madagaskar, Syrien, Vietnam, Kambodja, Laos, Sydamerika och en hel del öar i Stilla havet och Indiska oceanen.
Frankrike hade stora områden i Afrika. De är länder som idag heter, Algeriet, Kamerun, Cote D´Ivoire, Guinea, Övre Volta, Niger, Senegal, Tchad, Mauretanien, Mali, Niger och Burkina Faso tillhörde de franska kolonierna. De sista fem länderna ingår i ett område som idag kallas Sahel.
De flesta av dessa länder fick sin frihet runt 1960. Själva processen påbörjades 1958 och självständigheten uppnåddes 1960 för de flesta länderna förutom Algeriet.
Algeriet
Det som vi idag kallar för Algeriet var en integrerad del av Frankrike ända fram till 1962. Det bestod av tre departement Alger, Oran och Constantine. Fransmännen landsteg 1830 i Alger efter att det varit under turkiskt styre i 300 år. I stort sett fram till 1872 pågick ett krig mot olika stamhövdingar och Frankrike hade 1840 ca 100 000 militärer i landet som stred mot dessa stammar. Man tror att 250 000 – 500 000 algerier dog i slagen. Algeriet är 4,5 gånger så stort som Frankrike till ytan.
Varför flyttade fransmännen till Algeriet? Vid fredsuppgörelsen med tyskarna 1871 övertogs Alsace-Lorraine av tyskarna och ledde till att många flydde från denna region och många av dessa valde Algeriet som tillflyktsort. 1872 var det ca 245 000 kolonisatörer vilket ökade till ca 750 000 fram till 1914. Frankrike beslagtog land som delades ut till nyanlända fransmän från Alsace-Lorraine. Det delades ut ca 100 000 hektar till nykomlingarna. Mycket av marken var mycket bördig. Det var en europeisk population på ca 1 miljon människor.
Det militära styret av Algeriet upphörde 1870 och i stället blev det ett civilt styre där fransmännen hade 2/3 av den demokratiska makten. Alla algeriska judar fick automatiskt fransk nationalitet. På så sätt ökade man fransmännens närvaro med 37 000 röster. Sedermera fick också algerierna franskt medborgarskap men då måste de avsäga sig sin muslimska tro.
Man förfranskade samhället samtidigt som man undertryckte muslimska seder. I stort sett levde man parallellt, i separata samhällen, muslimskt och franskt.
Fransmän som bodde i Algeriet, i många fall i flera generationer, kallades för ”pieds noirs”. Man tror att namnet härstammar från att européerna hade svarta kängor. Finns många teorier om ordets uppkomst.
Algerietkrisen
Efter andra världskriget uppstod en rörelse i forna kolonier i syfte att uppnå frihet från Frankrike. Det var många algerier som hade stridit för de allierade både i Nordafrika och i Europa under andra världskriget. De var välutbildade i krigföring.
Efter andra världskriget drev Amerika på för att en avkolonialisering skulle ske.
Det började med mindre algeriska demonstrationer i Oran och Alger 1945. Polisen hade givit tillstånd till demonstrationerna med villkoret att inga algeriska flaggor skulle bäras i tåget. I Sétif sköt militären på en ung demonstrant som bar en algerisk flagga och algerierna gick bärsärk och ca 104 européer dödades. Militären går till angrepp och uppskattningsvis 8 000 – 20 000 algerier dödas i repressalierna. (siffrorna beror på om det är fransmännen, amerikaner eller algerierna som rapporterar dödsfallen). Man arresterar 4 500 algerier och 99 % av dessa arkebuseras. Fransmännen angriper otillgängliga områden med flyg och använder napalmbomber mot civila.
Som en motreaktion på fransmännens styre bildas FLN, Front de Libération Nationale, 1954. De skapar en regelrätt arme och bombar tåg, kaféer, lantbruk och offentliga byggnader. Syftet är att skapa panik och oreda bland fransmännen.
1957 utser franska armen en fallskärmsjägare, general Massu till ansvarig för militära operationer i Algeriet. I hans arme finns en Jean-Marie Le Pen som senare bildar Front Nationale. Under generalens ledning blir kontrollerna mycket hårdare. Man genomför husrannsakningar, arresterar alla misstänkta, upprättar läger och tortyr blir vardagsmat för att få fram information. Generalen ansåg att man bekämpade terrorism och därför accepterades dessa metoder av den politiska ledningen. Mitterand var justitieminister under denna period. När Le Pen blev anklagad för våld och misshandel i Algeriet under 80-talet, svarade Le Pen, ”Fråga den ansvarige under den perioden vilka order denne (Mitterand) gav. Saken försvann från tidningssidorna och ingen frågade längre om Le Pens göromål i Algeriet.
Frankrike rekryterade många algerier och dessa blev kallade Harki. Sedermera hamnade de i en svår situation, varken algerierna eller fransmännen ville ha med dessa harki att göra. Man räknar med att ca 60–80 000 harkis dödades av algerierna vid självständigheten.
Resultat av aktionerna blir att fransmännen kväver upproret i städerna men FLN omgrupperar och flyttar ut på landsbygden.
1958 höll De Gaulle ett tal i Alger där han stödde sina landsmän i Algeriet som var en del av Frankrike. Samtidigt förhandlade man med övriga kolonier i Afrika för deras självständighet. De Gaulle tvivlade alltmer på den förda strategin i Algeriet. Frankrike var mycket kritiserad av övriga världen för den förda politiken i Nordafrika.
Algeriets självständighet
1960 indikerar De Gaulle att Algeriet måste få sin självständighet. Detta beslut leder till att OAS bildas, (Oganisation de L´Arme secréte). Det är en högerextrem militär organisation som ägnar sig åt terrorism för att bevara Algeriet franskt. De planerar militärkupper, bombar civila mål, mördar FLN-anhängare och försöker att sabotera De Gaulles ansträngningar för Algeriets självständighet. Le Pen var en stor anhängare av OAS.
Under perioden 1961–1964 utsätts De Gaulle för 5 mordförsök och det mest kända är yrkesmördaren Schakalens försök att mörda presidenten. Frederick Forsyth skrev boken som sedermera blev film.
1961 etableras FLN på franska fastlandet. Algerierna är en stor grupp i Paris. Frankrike har behövt arbetskraftsinvandring under de goda åren på 50 talet och det var ofta algerier som tog dessa jobb. De levde under svåra förhållanden och de genomförde en fredlig demonstration i Paris. Det var ca 22 000 personer, barn, gamla, kvinnor och män. Demonstrationen urartade och 150 demonstranter dödas och många skadas. 11 000 demonstranter arresterades och förhördes. Många utvisades till Algeriet.
1962 kommer Frankrike och FLN slutligen överens om Algeriets självständighet och ett avtal upprättas. Självständighetsförklaringen skrevs på i Evian den 3 juli. I juli 1962 skall algerierna fira sin självständighet och frigörelse i Oran. Detta firande urartar totalt och européer och Harki förföljs. 700 personer dödas och paniken sprider sig bland pieds noirs som lever i Algeriet. Åren innan självständigheten hade ca 150 000 pieds noirs lämnat Algeriet.
I juli månad flyr 650 000 pieds noirs och Harki till Marseille. Franska samhället var inte berett på denna flyktingvåg. Man antog att överlämnandet skulle ske fredligt. I Marseille var borgmästaren Gaston Deffere och fackföreningen CGT direkt avvisande mot dessa flyktingar. De som kom pratade franska men hade levt 5-6 generationer på en annan kontinent. De visste inte hur det franska samhället fungerade. Många av de som kom hade bara en resväska som bagage och man bodde i tält och olika flyktingläger. En stor andel slog sig sedermera ned utefter Rivieran. Man hör ofta kommentaren: – han är pieds noirs och då har fransmännen identifierat dennes historia.
Många av de algeriska flyktingarna hamnade i flyktingförläggningar och levde ett besvärligt liv. Det fanns många regleringar och barnen hade undermålig skolgång. Många flyktingar levde fram till 1973 i sådana läger. Barnen till dessa flyktingar revolterade och det blev stor uppmärksamhet i media för algeriernas situation. Valery Giscard D´Estaing stängde sista förläggningen 1975.
Hur påverkar Algeriets historia det franska samhället?
Fransmännen har inte gjort upp med sitt förflutna. Macron besökte Algeriet flera gånger och bad om ursäkt för Frankrikes hantering av Algeriet. Han medgav att det hade begåtts brott mot mänskligheten från Frankrikes sida. Vidare bad Macron om ursäkt för behandlingen av Harki. Macron har tillsatt en enmans-utredning och Benjamin Stora lade fram sina konklusioner. Syftet med uppdraget är att finna vägar hur man skall försonas med sin historia, både från Algeriet och Frankrikes sida.
Man kan säga att Algeriet är ett sår som inte läkt i Frankrike. Många har mycket starka uppfattningar om vad som hände och uppfattningarna är mycket divergerande. Det finns ett starkt hat mot algerierna för vad de utsatte pieds noirs för.
I bostadsområden runt Paris är oron stor och det är nu tredje generationens algerier som växer upp och lever i utanförskap. Brottslighet och utanförskap hänger ihop och det finns bostadsområden där polisen har problem att agera.
Le Pen bildade sitt parti 1972 och bygger sin argumentation på en nostalgi om Algeriet samt att man skall utvisa algerier som bor i Frankrike. Partiet är idag en maktfaktor i det franska parlamentet.
Pieds Noirs utgjorde ca 1 miljon personer som flydde från Algeriet. Harki, de algerier som samarbetade med fransmännen var ca 90 000. Franska soldater som deltog i kriget var ca 1,3 miljoner. Familjer har påverkats av dessa händelser och efter två generationer är det ca 9 miljoner personer som har en relation med kriget i Algeriet. Jag har vänner där pappor som stred i Algeriet aldrig har pratat om sina upplevelser under kriget, det var ett ämne som undveks.
I Storas rapport anges att ett sätt att kunna få försoning är att undervisningen i skolan skall breddas, sanningen skall berättas om vad som skedde i Algeriet. Dagens ungdomar säger att undervisning om Algeriet historia är bristfällig och att skolboken är tunn när det kom till detta avsnitt om denna besvärliga period.
Dagens Algeriet
I september blev President Tebboune vald med sovjetiska siffror. Han fick 95 % av alla röster. Han har starkt stöd av militären. Landet har i huvudsak sina inkomster från olja och gas, dessa utgör 90 % av landets intäkter. Macron har rest flera gånger till Algeriet för att utveckla handelsutbytet. Frankrike vill öka gasimporten och oljeimporten från Algeriet. Kina är den största handelspartnern, därefter kommer Frankrike.
Macron besökte Algeriet 2017 och beskrev kolonisationen som ett barbari och att man begick krigsförbrytelser. Han mötte ett ramaskri i Frankrike och han tonade ned sitt uttalande utan att ta tillbaka sin ordalydelse.
Jag skrev denna artikel 2021 och har uppdaterat informationen.
I Frankrike kan man inte lita på något längre! Jag måste tillstå att fransmännen har en uppfinningsrikedom som är utöver det vanliga. Bönderna protesterade i vintras över sin situation och blev lovade en hel del av politikerna. Pga. Macron’s beslut att utlysa nyval i början av sommaren har inget av det utlovade genomförts. Vi har varit utan regering i stort sett sedan i början av juni månad.
När protesterna var som störst i vintras skruvade bönderna ned byskyltarna med namnen och vände dessa upp och ned. Det var en aktion som uttryckte böndernas ilska och som står för att den förda politiken strider mot sunt förnuft.
Tålamodet för bönderna är slut och nu startar nästa aktion. Man häller ut kodynga på motorvägar. Man tippar frukt över huvudvägar och man blockerar korsningar. Man vill få politikerna att uppfylla sina löften. Dessa aktioner startar i november.
Man har lanserat nästa aktion över hela Frankrike. ”Vart är vi på väg?”. Bönderna skruvar ned namnskyltarna på byarna och flyttar dessa runt till andra byar. Nu vet man inte vart man är när är ute och åker. Namnet på byn stämmer inte överens med namnet på kartan. Vad skall man lita på? Normalt säger man att om inte verkligheten stämmer med kartan skall man lita på kartan. I Frankrike gäller inte det längre. Man vet inte var man är överhuvudtaget.
Vi minns alla de stora protesterna med gula västarna. Vi är tvungna att ha en gul väst i bilen som man skall ta på sig om man blir stående på vägarna. Alla har dessa västar i bilen, det är lag på detta. Protestanterna tog ut dessa västar och gjorde sig till talesmän för sitt missnöje och snart blockerades motorvägar, gatukorsningar, köpcentra och Frankrike stod stilla. Det började på hösten 2018.
Jag imponeras av deras vilja att ta upp striden och också hitta medel som gör att man får sig ett gott skratt samtidigt. Deras protestvilja är stor.
Nya regeringen
Michele Barnier gör så gott han kan för att minska budgetunderskottet och försöka förbättra Frankrikes ekonomiska situation. Han har presenterat sin budget i parlamentet och i lördags natt avslutades debatten. Oppositionen har lämnat ca 1 900 förslag i finansutskottet som skall diskuteras på några veckor förutom själva budgeten. Vänstergruppen har lämnat knappt 800 tillägg, mitten/höger har lämnat 880 förslag och extremhögern har lämnat 164 förslag.
När debatten slutade hade man inte hunnit att behandla alla förslag. Nu skall budgeten vidare till Senaten och sedan i början av november kommer den tillbaka till parlamentet för en sista diskussion. Om man inte kommer överens om utformningen av budgeten skapas en grupp av senatorer och parlamentariker för att försöka hitta en samsyn.
Budgeten skall beslutas i mitten av december i parlamentet och senast den 31/12 skall det slutgiltiga beslutet ha fattats.
Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk! Det var Arne Hegerfors som myntade uttrycket. Det är nog bara förnamnet på situationen i Frankrike. Ingen är överens om något, alla har olika lösningar. Macron’s parti drar en röd gräns vid ökat skattetryck. NFP drar en gräns vid ökade utgifter för befolkningen. De önskar höja lönerna kraftigt för de lågavlönade. De önskar höja skatterna för de rika. De önskar sänka pensionsåldern. Le Pen vill utvisa flyktingarna. Det är hela havet stormar.
Det troliga scenariot är att premiärminister Barnier låter partierna munhuggas och diskutera i parlamentet. Det sannolika är att parlamentet inte kan enas om något motförslag och det blir en situation där regeringen implementerar budgeten genom s.k. 49:3 förfarande. Man tar till sig de förslag som man tycker är bra och sedan låter man liggande budget gälla. Man kör över parlamentet och implementerar budgeten utan omröstning i parlamentet.
Det är inget ovanligt förfarande när man inte har egen majoritet. Sedan 1958 har denna paragraf använts 88 gånger. Socialisten Rocard använde denna möjlighet 28 gånger i slutet av 80-talet och Elisabeth Borne som var premiärminister under Macron använde denna möjlighet 20 gånger.
När denna paragraf används kan oppositionen påkalla en misstroendeomröstning som kan leda till att regeringen faller. NFP kommer att påkalla misstroendeomröstning, de vill avsätta regeringen så snabbt man kan. Nu sitter Rassemblement National och Le Pen på makten om regeringen skall avsättas eller om man låter budgeten gå igenom utan att fälla regeringen. Det som man ville undvika, att Le Pen skulle få makt, är nu verklighet. Gör RN tummen upp eller ned för regeringen, det är frågan?
När man lyssnar på kommentatorerna så är nog de flesta partierna nöjda med att Barnier gör smutsgörat och inför skattehöjningarna och budgetminskningarna även om man skriker högt. Han blir en katalysator och har inget att förlora. Han är 72 år och har inga ambitioner på att ställa upp i presidentvalet 2027.
Han kommer nog att få sitta kvar ett tag, men frågan är, hur länge? När Le Pen har fått nog gör hon tummen ned och regeringen faller. Macron kan inte utlysa nyval innan juni 2025. Att utse en ny premiärminister innan ett sådant nyval är ingen enkel historia, ingen kommer att få majoritet. Det enklaste är kanske att låta Barnier göra jobbet och sedan får någon hugad kandidat ta över.
Bryssel och Moodys och andra kreditvärderingsinstitut har ögonen på Frankrike. Vi får se hur länge det håller.
Det var rubriken på första sidan i Le Point för någon vecka sedan. Frankrike har inte haft en budget i balans sedan 1975, 50 år sedan.
I januari 2024 beräknades underskottet uppgå till -4,4 %, i april -5,1 % och i september -6,1 %. Larmrapporter kom redan i mars att inkomsterna sinade pga. minskade momsintäkter och en del andra faktorer. Sedan var det EU-val, Macron upplöste parlamentet i juni, nyval, OS och ny regering tillträdde i slutet av september. Ingen styrning av landet har skett på 4 månader. Bara löpande ärenden har hanterats av den avgående regeringen.
Gör regeringen inget beräknas underskottet 2025 uppgå till ca -7 %. Nu försöker man att komma till rätta med budgetunderskottet genom att höja skatterna. Detta i ett land som har bland Europas högsta skattetryck. Det är de rika och företagen som skall betala mer skatt. Premiärminister Barnier har som mål att hitta 60 miljarder euro. En tredjedel är höjda skatter, två tredjedelar är minskade utgifter. Med detta hoppas man att Frankrike skall begränsa budgetunderskottet till -5 %. Att minska budgetunderskottet till -3 % beräknar man göra till år 2029. Bryssel och kreditvärderingsinstituten bevakar noggrant den ekonomiska situationen i Frankrike. Frankrike har högre räntor än Spanien och Portugal idag. Få tror att man kommer att nå målen utan stor social oro.
Man kan konstatera att Macron har fortsatt den franska vägen att öka utgifterna utan att ha finansierat dessa. Han har ökat statskulden med ca 900 miljarder euro sedan 2017. Det har varit många händelser som påverkat situationen. Först var det gula västarna sedan Covid och slutligen kriget i Ukraina. Jag tror knappast något land har dragit på sig så stora skulder som Frankrike under de senaste 7 åren.
Statsskuldens utveckling sedan 1977 fram till 2022 samt % andel av BNP i Frankrike
Vad är Barnier’s plan?
Han skall hämta in 20 miljarder euro genom att öka skatterna. 13,6 miljarder euro skall hämtas från företagen och 5,7 miljarder euro skall privatpersoner bidra med.
Tittar man närmare på företagen så hämtas 9,8 miljarder från stora företag som gör extra stora vinster. Företag som omsätter 1–3 miljarder får ökad skatt och de som omsätter över 3 miljarder får dubbelt ökad skatt. EDF skall betala ut en extra aktieutdelning till staten på 2 miljarder. Bolag som återköper aktier på börsen kommer att beskattas med 8 % av värdet, som beräknas inbringa 200 miljoner euro. De stora containerföretagen i Frankrike (CMA CGM) kommer att få betala 9 % mer i skatt. Alla skatter skall gälla under 2 år. Frågan är om företagen kommer att undvika dessa skatter genom att vara kreativa i bokföringen?
Vidare kommer man att öka beskattning på bilar som har höga CO2 utsläpp. Man kommer att öka skatten på el och ta ut en flygskatt. Elskatten beräknas vara neutral då man tror att elpriset kommer att vara lägre i vinter än de senaste åren.
De rika privatpersonerna kommer att drabbas mest. Par som tjänar mer än 500 000 i hushållet kommer att få ökad skatt. Man minskar avdragsmöjligheterna för de som hyr ut möblerade lägenheter i andra hand. (Airbnb). Den ökade elskatten införs också för privatpersoner. Man skall betala mer vid sjukbesök och för mediciner.
Det finns knappt 6 miljoner funktionärer i Frankrike, ca 20 % av arbetsstyrkan. Man kommer att minska antalet offentligt anställda med 2 201 personer. Dessa personer är antagligen sådana som går i pension och inte kommer att ersättas. Neddragningen är 0,04 %!
Pensionärer kommer inte få sin pension uppräknad med inflationen under sex månader.
Frankrikes självbild går i kras
Frankrike betalade år 2023 femtiotre miljarder i räntekostnader på lånen. Man beräknar att räntekostnaden kommer att stiga till 90 miljarder 2027 och 125 miljarder 2031. Det är den största utgiftsposten i budgeten om några år. Alla ropar efter mer pengar och staten är en givmild bidragsgivare. Så fort man försöker att förändra något så skriker alla och man går ut i strejk. Ingen verkar bry sig om statsskulden och att kostnaden ökar snabbt.
Som ett exempel vill läkemedelsbolaget SANOFI sälja ett bolag som tillverkar värktabletter, Doliprane, till ett specialiserat investmentbolag i USA. Det motsvarar Alvedon och Panodil i Sverige.
Personalen gick ut i strejk samma dag som det meddelades att man ingått förhandlingar med investmentbolaget. Man strejkar i förebyggande syfte. Man strejkar för att man inte vill ha en amerikansk ägare och att man är orolig för jobben. Doliprane säljs till 90 % i Frankrike och är okänt i övriga Europa. Endast fabrikschefen var positiv då han såg en eventuell expansion av verksamheten. Ett paket Doliprane säljs för mellan 1,5 och 2,18 euro per paket. Det är en basprodukt där tillverkningen är helt automatiserad och priserna är reglementerade av staten. Bland facken ser man alltid hoten före eventuella möjligheter. Nu vill facken att staten skall köpa bolaget alternativt ett franskt investmentbolag. Det fanns franska intressenter men de hade så många villkor att SANOFI föredrog att gå in i slutförhandling med amerikanarna.
SANOFI skall använda pengarna från försäljningen till FoU för nya läkemedel. Man vill ta ett steg upp i värdekedjan.
Frankrikes självuppfattning håller på att gå i kras. Frankrikes självbild som en av de stora länderna i världen stämmer inte längre. På ön Martinique är det stora upplopp och man har infört utegångsförbud på nätterna. Befolkningen protesterar mot de höga priserna på ön.
På Nya Kaledonien är det upplopp och ursprungsbefolkningen önskar frigörelse från Frankrike.
Frankrike har blivit utslängd från de tidigare kolonierna i Afrika, de s.k. Sahel länderna.
Man blir hela tiden påmind om att Frankrike inte har den självklara ledande positionen i världen.
Hur går det?
Alla partier i parlamentet skriker högt och att det är orättvist mot pensionärer, fattiga och ingen kommer att rösta för budgeten.
En som motsätter sig företagens skattehöjningar är Gabriel Attal, tidigare premiärminister. Det är en röd linje för honom. Han företräder även Macron. Han föreslår stora besparingar på alla plan. Hans kritik låter tomt då hans parti inte har gjort något åt budgetsituationen. Hans kritik är svår att förstå då partiet suttit vid makten i 7 år.
Troligen kommer regeringen att tvingas ta budgeten med 49:3 genom parlamentet. Dvs man kör över parlamentet. Det som kan hända är att regeringen blir utsatt för en misstroendeomröstning och kan falla. I början av december skall budgeten beslutas i parlamentet.
Alla skriker och bråkar men de flesta är nog nöjda med att Barnier gör detta. Ingen behöver smutsa ned sina händer inför det kommande presidentvalet. Den som avgör det hela är Le Pen, hon kan göra tummen upp eller ned vid varje tillfälle. Vi får se när hon utnyttjar sin makt.
Le Pen sitter i en besvärlig situation då det har inletts en rättegång mot henne och Rassemblement National för missbruk av EU pengar. Hon står åtalad för att ha använt EU pengar för att anställa personal som arbetat för partiets räkning i stället. En del har inte ens varit på EU högkvarteret. Partiet riskerar böter och om hon fälls kan hon bli förbjuden att inneha politiskt uppdrag. Hon vill bli president 2027.
Premiärminister Barnier är i en knepig situation men han verkar ärlig i sitt uppsåt. Han berättar bara hur besvärlig Frankrikes situation är och han önskar genom parlamentet förbättra landets situation. En hel del av besparingarna är inte tydliggjorda och hans uppfattning är att Parlamentet gemensamt skall komma överens om budgetminskningarna. Parlamentet återfår då sin uppgift att förhandla och komma fram till gemensamma lösningar som går igenom i parlamentet. Macron verkar vara bortkopplad och får fokusera på sin utrikespolitiska uppgift.
Den nye premiärministern Michel Barnier påtar sig att göra det tunga jobbet att förändra Frankrike. Går det? Alla skall hjälpa till, pensionärer, företag, administrationen, arbetstagare etc.
Problemet för Frankrike är att man verkar gå mot ett budgetunderskott på -6% i år. Nästa år beräknas underskottet uppgå till -7%. EU säger att man inte får ha ett större budgetunderskott än -3%. Den avgående regeringen siktade på att spara ca 10-20 miljarder euro under nästa budgetår, men det är en droppe i havet.
Barnier släpper sakta den ena överraskningen efter den andra. Nu skall regeringen spara 60 miljarder euro nästa år. En tredjedel är ökade skatter och två tredjedelar är minskade utgifter. Alla kommer att ”drabbas”.
Frankrikes skuld uppgår till 3 228 miljarder euro och den ökar hela tiden. När Frankrike omsätter lånen ligger räntan på strax under 3 % och marknaden anser att landet börjar bli en risk. Frankrike betalar en riskpremie pga. landets dåliga ekonomi. Frankrike betalar 52,2 miljarder euro i ränta årligen och det innebär att varje fransman betalar 768 euro i ränta på statsskulden. Det är en av de största utgiftsposterna för staten. Denna skuld skall betalas av barn och barnbarn långt in i framtiden. Alla är överens om att något måste göras men ingen har det politiska modet att vidta de nödvändiga åtgärderna.
Hur skall det gå till?
Privat
För privatpersoner kommer vi att se ett ökat skattetryck för par utan barn som tjänar mer än 500 000 euro per år. Det finns ca 65 000 i Frankrike.
Pensionerna kommer inte att index uppräknas under 6 månader. Detta ändrades idag efter att Le Pen uttryckt sitt missnöje. Han säger att han kan ändra sig bara man finner besparingar på annat sätt.
Ersättningen från staten vid sjukbesök kommer att minska. Vi kommer att få betala mer ur egen ficka.
Det kommer att införas en skatt på bilar som släpper ut hög halt av koldioxid.
Företag
För företag kommer en extra skatt att införas. Det är företag med onormalt stora vinster som kommer att få betala mer i skatt. Företag som drabbas skall omsätta >1 miljard euro. De är ca 300 företag. Detta under 1–2 år.
Företag som köper tillbaka aktier på marknaden kommer att få betala en extra skatt på sådana program.
Flygbolag kommer att drabbas av en koldioxidskatt.
Administrationen
Man kommer att minska på den offentliga administrationen. Man skall inte ersätta de som går i pension. Man skall slå samman funktioner och man kommer att säga upp personal som inte arbetar med direkt kundkontakt. Man avser att förenkla byråkratin och använda internet i högre utsträckning. Idag finns det en uppsjö av olika sociala bidrag och dessa skall slå samman till ett enda.
Parlamentet
När man ser premiärministerns linjetal i parlamentet blir man mörkrädd. Hur skall detta kunna utgöra en förebild för människor. Motståndarna skriker oavbrutet, de buar, de ropar, man viftar med händerna och detta skall vara den högst beslutande instansen i ett land. Det finns ingen respekt. Sedan förväntar man sig att människor på gatan skall uppträda civiliserat. I parlamentet finns inget ansvarstagande och man tänker bara på sin egen karriär. I detta läge vill inte någon bli premiärminister då man förbereder sig för presidentvalet 2027.
Barnier´s linjetal
När han klargjorde sitt program i riksdagen var det fem punkter som han framhöll:
Kontrollera och stoppa den illegala invandringen.
Fokus på säkerhetsfrågor för att skapa ett bättre samhälle och minska brottsligheten.
Köpkraften skall förbättras. Man kommer att öka minimilönen (SMIC) med 2 % redan i höst. Den är idag på 1 767 euro brutto. Netto betalas 1 399 euro. Det är ca 17 % av arbetsmarknaden som har SMIC-lön i Frankrike. Den har höjts de senaste åren med en uppgång på ca 3,5 % under 2022 och med 6,6 % under 2023. Inför 2024 höjdes den med 1,13 % i januari i år och nu kommer ytterligare 2 %. Hur man som familj kan leva på 2 800 euro om båda har SMIC lön är en utmaning i dagens samhälle. Därför har Frankrike enorma transfereringar för att dessa familjer skall överleva. Frankrike har ett av de högsta skattetrycken i EU totalt sett.
Bättre tillgänglighet till den offentliga förvaltningen.
Broderskap framhölls i hans linjetal, vad innebär det? Han vill förbättra tillgängligheten och inkluderingen och bekämpa diskriminering. Man kommer också att betona broderskap genom en familjepolitik, kampen mot fattigdom, stöd till familjer med ensamstående föräldrar och främjande av volontärarbete.
Tillgång till kultur och bevarandet av Frankrikes kulturarv kommer att prioriteras.
Premiärministern kommer också att uppmuntra samlevnad mellan generationerna och stärka den palliativa vården samtidigt som han återupptar dialogen om stöd vid livets slut.
Banier´s regering
Regering består av 17 ministrar och dessa har 22 biträdande ministrar och statssekreterare. Det är fyra fler än den förra regeringen. Det är 20 kvinnor och 19 män. 7 personer överlevde regeringsombildningen och har fått fortsatt förtroende. Regeringsgruppen har 215 platser i parlamentet. Vänsterns NFP har 182 platser och RN har 143 platser. Ingen har egen majoritet.
Ministrar som fortsätter är försvarsministern Sébastien Lecornu och Rachida Dati som fortsätter som kulturminister. Agnés Pannier-Runacher har suttit i regeringen sedan 2018 och hon får nu ansvar för miljö, energi och klimat-frågorna.
I nästa vecka skall hela budgeten presenteras och det blir tydligare hur man skall uppnå en besparing på 60 miljarder euro. Premiärministern har släppt något nytt varje dag och det gör alla frustrerade. Det verkar som han vill försöka hitta kompromisser och samarbeten över de olika politiska gränserna. Gabriel Attal som företräder Macron säger att en röd gräns går vid skatteökningar. Han kommer inte att rösta för en sådan budget.
Troligen är att Banier behöver använda regeln 49:3 för att få igenom budgeten som innebär att man kör över parlamentet och fattar beslut utan att omröstning sker. NFP kommer direkt kräva en misstroendeomröstning för att försöka få regeringen avsatt. Man kommer inte att lyckas med detta. Allt hänger på hur Marie Le Pen kommer att agera. Hon kan avsätta regeringen vid varje tillfälle, hon får direkt stöd från NFP. Partiet har sagt att man kommer att avvakta och se hur hans politik kommer att utformas och ge honom viss tid för att utvärdera arbetet.
Alla positionerar sig för presidentvalet 2027 och agerar för att komma i rätt position. Skulle regeringen avsättas på kort sikt innebär det en stor kris för Frankrike. Barnier gör det som han tror är rätt för Frankrike och dess ekonomi. Vi får se hur länge han får hållas.
Facken börjar protestera, vänstern är i uppror och alla ställer sig frågan hur denna besparing på 60 miljarder euro skall genomföras. Detaljerna delges i slutet av nästa vecka då budgeten presenteras.
