I Frankrike kan man inte lita på något längre! Jag måste tillstå att fransmännen har en uppfinningsrikedom som är utöver det vanliga. Bönderna protesterade i vintras över sin situation och blev lovade en hel del av politikerna. Pga. Macron’s beslut att utlysa nyval i början av sommaren har inget av det utlovade genomförts. Vi har varit utan regering i stort sett sedan i början av juni månad.

När protesterna var som störst i vintras skruvade bönderna ned byskyltarna med namnen och vände dessa upp och ned. Det var en aktion som uttryckte böndernas ilska och som står för att den förda politiken strider mot sunt förnuft.

Tålamodet för bönderna är slut och nu startar nästa aktion. Man häller ut kodynga på motorvägar. Man tippar frukt över huvudvägar och man blockerar korsningar. Man vill få politikerna att uppfylla sina löften. Dessa aktioner startar i november.

Man har lanserat nästa aktion över hela Frankrike. ”Vart är vi på väg?”. Bönderna skruvar ned namnskyltarna på byarna och flyttar dessa runt till andra byar. Nu vet man inte vart man är när är ute och åker. Namnet på byn stämmer inte överens med namnet på kartan. Vad skall man lita på? Normalt säger man att om inte verkligheten stämmer med kartan skall man lita på kartan. I Frankrike gäller inte det längre. Man vet inte var man är överhuvudtaget.

Vi minns alla de stora protesterna med gula västarna. Vi är tvungna att ha en gul väst i bilen som man skall ta på sig om man blir stående på vägarna. Alla har dessa västar i bilen, det är lag på detta. Protestanterna tog ut dessa västar och gjorde sig till talesmän för sitt missnöje och snart blockerades motorvägar, gatukorsningar, köpcentra och Frankrike stod stilla. Det började på hösten 2018.

Jag imponeras av deras vilja att ta upp striden och också hitta medel som gör att man får sig ett gott skratt samtidigt. Deras protestvilja är stor.

Nya regeringen

Michele Barnier gör så gott han kan för att minska budgetunderskottet och försöka förbättra Frankrikes ekonomiska situation. Han har presenterat sin budget i parlamentet och i lördags natt avslutades debatten. Oppositionen har lämnat ca 1 900 förslag i finansutskottet som skall diskuteras på några veckor förutom själva budgeten. Vänstergruppen har lämnat knappt 800 tillägg, mitten/höger har lämnat 880 förslag och extremhögern har lämnat 164 förslag.

När debatten slutade hade man inte hunnit att behandla alla förslag. Nu skall budgeten vidare till Senaten och sedan i början av november kommer den tillbaka till parlamentet för en sista diskussion. Om man inte kommer överens om utformningen av budgeten skapas en grupp av senatorer och parlamentariker för att försöka hitta en samsyn.

Budgeten skall beslutas i mitten av december i parlamentet och senast den 31/12 skall det slutgiltiga beslutet ha fattats.

Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk! Det var Arne Hegerfors som myntade uttrycket. Det är nog bara förnamnet på situationen i Frankrike. Ingen är överens om något, alla har olika lösningar. Macron’s parti drar en röd gräns vid ökat skattetryck. NFP drar en gräns vid ökade utgifter för befolkningen. De önskar höja lönerna kraftigt för de lågavlönade. De önskar höja skatterna för de rika. De önskar sänka pensionsåldern. Le Pen vill utvisa flyktingarna. Det är hela havet stormar.

Det troliga scenariot är att premiärminister Barnier låter partierna munhuggas och diskutera i parlamentet. Det sannolika är att parlamentet inte kan enas om något motförslag och det blir en situation där regeringen implementerar budgeten genom s.k. 49:3 förfarande. Man tar till sig de förslag som man tycker är bra och sedan låter man liggande budget gälla. Man kör över parlamentet och implementerar budgeten utan omröstning i parlamentet.

Det är inget ovanligt förfarande när man inte har egen majoritet. Sedan 1958 har denna paragraf använts 88 gånger. Socialisten Rocard använde denna möjlighet 28 gånger i slutet av 80-talet och Elisabeth Borne som var premiärminister under Macron använde denna möjlighet 20 gånger.

När denna paragraf används kan oppositionen påkalla en misstroendeomröstning som kan leda till att regeringen faller. NFP kommer att påkalla misstroendeomröstning, de vill avsätta regeringen så snabbt man kan. Nu sitter Rassemblement National och Le Pen på makten om regeringen skall avsättas eller om man låter budgeten gå igenom utan att fälla regeringen. Det som man ville undvika, att Le Pen skulle få makt, är nu verklighet. Gör RN tummen upp eller ned för regeringen, det är frågan?

När man lyssnar på kommentatorerna så är nog de flesta partierna nöjda med att Barnier gör smutsgörat och inför skattehöjningarna och budgetminskningarna även om man skriker högt. Han blir en katalysator och har inget att förlora. Han är 72 år och har inga ambitioner på att ställa upp i presidentvalet 2027.

Han kommer nog att få sitta kvar ett tag, men frågan är, hur länge? När Le Pen har fått nog gör hon tummen ned och regeringen faller. Macron kan inte utlysa nyval innan juni 2025. Att utse en ny premiärminister innan ett sådant nyval är ingen enkel historia, ingen kommer att få majoritet. Det enklaste är kanske att låta Barnier göra jobbet och sedan får någon hugad kandidat ta över.

Bryssel och Moodys och andra kreditvärderingsinstitut har ögonen på Frankrike. Vi får se hur länge det håller.