Cathédrale Notre-Dame – Notre Drame

Fransmännen är i chock. En av Frankrikes största symboler förstördes av en brand som startade i trätaket. En tredjedel av Katedralen Notre-Dame har förstörts av eldslågorna och två tredjedelar av det stora taket är i stort sett uppbrunnet. Katedralen håller på att upprustas och brandförsvaret säger i en första kommentar att branden troligen startade av svetsarbeten uppe bland takåsarna. En brandutredning pågår som skall fastställa brandorsaken. I början spekulerade TV stationerna både i terrorism eller att branden skulle vara anlagd men dementerades snabbt av brandmännen.

President Macron skulle hålla ett TV-tal till nationen kl. 20:00 på måndagen. Talet ställdes in med kort varsel och presidenten begav sig till olycksplatsen. Hans TV-tal var mycket omtalat då det skulle ge svar på det stora missnöje som de Gula Västarna har uppvisat och vilka åtgärder som presidenten skulle föreslå. Man förväntar sig inga ytterligare TV-tal denna vecka då Frankrike är i sorg. Presidenten talade till nationen dagen efter händelsen men pratade bara om branden och att man skall samla sig runt denna olycka och återskapa Notre-Dame inom 5 år. Det sammanfaller med OS i Paris sommaren 2024. Paris skall återigen ståta med en av de vackraste katedralerna i världen.

Många var i tårar när det uppdagades att Notre-Dame var i lågor. Det är en av de stora symbolerna i Frankrike och betyder oerhört mycket för många. En kulturpersonlighet som heter Stefan Bern var i tårar när han kommenterade branden, President Macron var mycket rörd när han kommenterade branden. En kommentator sade att det inte var en tragedi, då är döda inblandade i händelsen, det är en katastrof. Det är en mycket stark symbol för det franska folket.  

Förra veckan flyttades mängder av statyer från taken för att restaureras. Många ovärderliga föremål kunde också flyttas ut ur katedralen strax efter att branden startade. Tyvärr är det nog så att många målningar och föremål har bokstavligt talat gått upp i rök.

Katedralen påbörjades 1163 och har varit centrum för det parisiska livet genom århundraden. De Gaulle hade en tacksägelsegudstjänst när kriget var över, Napoleon kröntes i katedralen, Mitterand begravdes, Victor Hugo´s bok om ringaren i Notre-Dame utspelades i denna katedral. Den har en mycket central plats i fransmännens medvetande. Den är ett av de stora arven i fransk historia och byggnadskonst.

Det är också en av de stora turistattraktionerna i Paris, faktiskt den största. Eiffel-tornet har ca 6 miljoner besökare och Notre-Dame har mer än det dubbla. Det innebär att ca 35 000 personer besöker katedralen varje dag under året, en mindre svensk stad.

De två tornen som är kännetecknande för katedralen lyckades brandmännen isolera från branden och troligtvis verkar det som att grundstrukturen i stort sett är intakt. Nu börjar det stora arbetet att återuppbygga katedralen vilket fransmännen kommer att göra oavsett kostnaden. Insamlingarna har redan startat och sociala media spelar här en avgörande roll.

Tre personer, Bernard Arnault som är huvudägare i LVMH skänker 200 miljoner euro, Francois Pinault som är huvudägare i Luxe Kering skänker1 00 miljoner euro och Bettencourt stor ägare i L´Oréal skänker 200 miljoner euro till återuppbyggnaden. Detta dagen efter den olycksaliga branden.

Det är en stor sorg och vi har svårt att sätta oss in i det kulturella värdet som denna katedral har för fransmännen.

I veckan gick regeringen ut och sade att alla som donerar pengar till återuppbyggnaden får skattereduktion om 75 % på belopp under 1 000 euro, ovan denna summa får man göra 66 % i avdrag. Företag som lämnar bidrag får göra skatteavdrag med 60 % på lämnat belopp.

Naturligtvis startade en polemik direkt i sociala media och på alla TV stationer. Man skall beskatta de rika. Varför ger de inte pengar till uteliggare och fattiga? Det är lätt att ge pengar när staten ger skattesubventioner, etc, etc. Som vanligt i Frankrike är viljorna och synpunkterna över hela kartan, alla har synpunkter. Pinault och Arnaud var snabbt ute och sade att de inte kommer att söka skatteavdraget för sin gåva.

Redan efter 5 dagar är gåvorna uppe i 800 miljoner euro från privatpersoner och företag.

Franska staten har givit fyra organisationer att hantera gåvor till återuppbyggnaden. Dessa är : le Centre des Monuments Nationaux, la Fondation Notre-Dame, la Fondation du Patrimoine et la Fondation de France. Det är tyvärr många falska sidor på nätet, så se upp med vilka ni ger gåvor till om ni önskar lämna ett bidrag. Här har ni länken till de officiella organisationerna; https://www.gouvernement.fr/rebatirnotredame

Fransmännen har kyrkor, men enligt deras synsätt har vi i Sverige inte kyrkor, vi har tempel. När vi säger kyrka ”eglise” rättar dom ofta oss och säger i nästa mening ”temple”. Troligen därför att vi är avfällingar i vår protestantiska tro!

Vem tar hand om de gamla i Frankrike?

I Frankrike är det barnen som är ansvariga för att ta hand om föräldrarna. Hur fungerar det?

I enlighet med Artikel 205 i civillagstiftningen så är barnen skyldiga att tillse att föräldrarna har boende, mat, kläder, mediciner och elförsörjning. Att bo på ett äldreboende kostar allt mellan 1 500 euro till mer än 6 000 euro per månad i avgift. Hur har man råd med detta?

I Frankrike planerar man för sin ålderdom, man lägger undan pengar för att ha råd att betala för ålderdomen. Man har ett system som heter ”viager” som jag skrev om den 7 februari, https://wordpress.com/block-editor/post/franskafonster.blog/168, och som innebär att man säljer sin lägenhet/hus och får en månatlig ersättning resten av livet. Dessa pengar används för att betala för ålderdomshemmet.

Precis som i Sverige tar man hand om de gamla i hemmet i första skedet. Sedan blir det fråga om ålderdomshem och här finns det mycket att välja på. Kommunerna har hem men det finns också många privata hem att välja på.  Det är mer vanligt att äldre flyttar in på ålderdomshem i Frankrike, ca 60 % av de gamla vårdas i hemmet mot71 % i Tyskland. 

Det är en domare i en familjedomstol som beräknar hur mycket barnen skall betala.  Man tar hänsyn till inkomster och utgifter som barnen har och sedan döms man att betala en viss summa i månaden för föräldrarnas utgifter. Det kan vara allt från 50 euro per månad till flera tusen i månaden beroende på barnens inkomster och ekonomiska situation. Har barnen olika ekonomiska möjligheter bestäms summan utefter varje barns betalningsförmåga. 

Ministern som ansvarar för äldrevården är Agnes Buzyn och hon har utrett frågan hur Frankrike skall förändra systemet med tanke på att antalet gamla kommer att öka markant. År 2050 kommer det att vara 4,8 miljoner personer över 85 år, 3,2 gånger fler än idag. Idag behöver ca 1,3 miljoner stöd av staten och man beräknar att denna siffra kommer att öka till 2,2 miljoner år 2050. Detta kommer att ställa stora krav på samhället och barnen. Agnes Buzyn har besökt Sverige och Tyskland för att bilda sig en uppfattning om hur man löst frågan i andra länder. I Sverige betalar de äldre 4 % av den totala kostnaden, i Frankrike står befolkningen för 20 % av den totala kostnaden.

I Frankrike heter ålderdomshemmen Ehpad « Etablissement d’Hébergement pour Personnes Agées Dépendantes ». De har en service med sjukvård och personal som gör att äldre får den omsorg som de behöver när de blir sjukare. Man ser ofta Ehpad på hus och skyltar runt om i landet. Det finns totalt ca 7 500 ställen som har ca 600 000 bäddar och hälften av dessa sköts av det offentliga.

I genomsnitt kostar en plats på Ehpad 1 850 euro per månad efter att man fått bidrag och skattereduktioner för omhändertagandet av gamla. I genomsnitt har de äldre 1 389 euro brutto i pension i månad. Det innebär att de äldre skall täcka minst 450 euro i månaden av sparade pengar, eller att barnen betalar och ansöker om skattereduktion för utgiften. Hur löser man dessa kostnader? Man hyr ut de gamlas lägenheter för att täcka kostnaderna vilket går bra i Paris eller andra större städer där hyresintäkten är hög. Läste om en person som drabbats av Alzheimer och kommit in på ett specialiserat hem, kostnaden uppgår till 6 000 euro per månad. Barnen hyr ut förälderns lägenhet i Paris för att täcka en del av kostnaden. Barnen flyttar också in i föräldrarnas lgh/hus för att minska sina kostnader och kunna betala avgifterna. Man kan också ansöka om bidrag och få sådana. Bidragen är dock återbetalningsskyldiga och kommer att avräknas när bouppteckning görs. Det finns även familjer som tar lån för att kunna betala föräldrarnas omhändertagande på hemmen.

Min fru hade en diskussion med våra grannar om vården av äldre. Vi svenskar är uppfostrade med att det är statens ansvar att ta hand om våra gamla. Här anser barnen att det är deras ansvar och inte statens. En tydlig skillnad på hur vi ser på ansvaret för äldre.

Ministern skall presentera sitt förslag i höst och sedan debatterar man förslaget i parlamentet för att föröka hantera den åldrande befolkningen och kostnaderna förbundna med detta. Man räknar med att idag kostar äldrevården 1,2 % av BNP. År 2030 kommer man behöva avsätta 1,6 % av BNP till att täcka samma kostnader, en ökning med ca 35 %.

Föräldrarna tar hand om sina barn men i Frankrike tar också barnen ekonomiskt hand om sina föräldrar på ålderns höst.

Italien – Frankrike på kollisionskurs

Två länder med mycket nära historiska band är på kollisionskurs. Hur kunde det bli så här?

Problemen startade med attentaten i Paris hösten 2015. Franska regeringen utlyste undantagstillstånd och därmed stängde man Frankrikes gränser. Detta beslut hävdes två år senare, i slutet av 2017. Beslutet ledde till att Italien som översvämmats av båtflyktingar från Nordafrika fick massor av flyktingar som bodde i Ventimiglia och som ville in i Frankrike. När de försökte passera gränsen skickades de tillbaka till Italien. De som togs i bergen bakom Menton skickades tillbaka utan åtgärder. Italien bad om hjälp, utan framgång. Italien var ensam om att hantera flyktingproblemen i Ventimiglia.

När den nya regeringen i Italien nyss tillträtt 2018 vägrade Italien att ta emot en räddningsbåt som heter Aquarius. Den hade undsatt flyktingar från Nordafrika och styrde mot södra Italien och den italienska regeringen vägrade ta emot fartyget. I ett par dagar seglade den med flyktingar ombord innan Frankrike och Spanien förbarmade sig över dessa flyktingar och de fick gå iland i Spanien. Hårda ord utväxlades mellan presidenten i Frankrike och den Italienska Vice-presidenten Salvini.

Frankrike har ett varv som ligger i Saint-Nazaire och som producerar de stora lyxkryssarna som nu trafikerar världen. Varvet ägs av sydkoreanska STX och de önskade sälja varvet. Efter sedvanlig budgivning valdes det Italienska varvet Fincantieri ut som köpare och som majoritetsägare. Fincantieri ägs till 70 % av den Italienska staten. Efter några turer inom EU och konkurrensprövning valde Frankrike att inte tillåta en försäljning som innebär att staten tappar kontrollen över varvet. De pratar om att förstatliga detta varv p.g.a. strategisk militär hänsyn. Det är enbart detta varv som har kapacitet att bygga större krigsfartyg i Frankrike. Bråket fortsätter. När det var ägt av Sydkorea gick det bra, när italienarna skall äga varvet går det inte alls?

Det blev riktigt besvärligt när en av de Italienska ministrarna, Luigi di Maio, reste till Frankrike och deltog i ett möte med de Gula Västarna. Fransmännen tolkade detta som att Italien blandande sig i de franska inre angelägenheterna och påverkade opinionen. Det blev ett diplomatiskt bråk som slutade med att Frankrike kallade hem sin ambassadör till Paris. Det har inte hänt sedan andra världskriget. Efter några dagar och en liten ursäkt från Di Maio kunde ambassadören resa tillbaka.

Frankrike och Italien har ett byggprojekt tillsammans. Man skall bygga en ny tunnel mellan länderna ovanför Ventimiglia, Tunnel de Tende. Den nuvarande tunneln byggdes 1878 – 1882 och är idag mycket sliten. Tunneln kommer ut vid Limone Piemonte, en skidstadion som många svenskar har besökt genom åren. Italienarna investerar 59 % och Fransmännen 41 % av den totala kostnaden. Italien fick därför uppdraget att bygga tunneln. Efter några års byggnation gjorde fransmännen en byggnadskontroll och upptäckte att tunneln inte hade armerats. Man hade bara tryckt upp cement på väggarna, detta i ett jordbävningsområde. Naturligtvis stoppades bygget sommaren 2017 och har sedan dess stått stilla. Varför hade man inte armerat tunneln? Några kreativa arbetare tyckte det var bättre att sälja järnet som man skulle armera tunneln med och stoppa pengarna i fickan. Rättegång pågår mot 16 misstänkta personer i Cuneo. Förhoppningsvis kommer byggnationen att komma igång igen under nästa år och vara färdigt ca 2023 med tre års försening. Fransmännen är mycket upprörda naturligtvis.  Jag har speciella minnen själv av denna tunnel. Jag sprang en tidig morgon 1979 genom den för att hämta Carabinieri på den Italienska sidan efter en olycka på den franska sidan som vi var med om.

Ett annat stort tågtunnelprojekt är mellan Lyon och Torino. Man skall bygga en 57 km lång tunnel för att avlasta vägtransporterna mellan länderna. Parterna har förhandlat sedan 1996 om denna tunnel och 2017 startade projektet. Kostnaden för projektet uppgår till ca 8,6 miljarder euro. EU står för en stor finansiering 40 %, Frankrike 35 % och Italien 25 %. Den Italienska Femstjärnerörelsen med Luigi Di Maio har nu sagt att man inte längre stödjer projektet. De hävdar att nyttan inte är tillräckligt stor för denna typ av investering och vill strypa pengarna till projektet. Stor fransk ilska och många hårda ord har levererats. Den andre parten i regeringskoalitionen i Italien är för projektet. Man har borrat en bra bit in i berget på båda sidor av berget. Vi får se hur det slutar.

Vi hade Kinas president på besök här i Nice förra helgen med middag i Beaulieu på Villa Kérylos, en grekisk antik villa som idag är ett museum. Kinas president bodde på Hotel Negresco i Nice. Han tycker inte att hotellsängarna är tillräckligt bra så han flög in sin egen säng! Xi Jinping kom från Rom där han undertecknat 29 avtal med den Italienska regeringen. Bland dessa kontrakt finns ett avtal att Kina skall hjälpa Italien att utveckla sitt 5G nät, vilket kritiserats av USA, Frankrike och en mängd andra europeiska länder. Kina har ett stort projekt som heter ”Road and Belt initiative” som skall förbättra Kinas möjligheter att få avsättning för sina varor. Italien undertecknade ett avtal att Kina skall investera i hamnarna i Genova och Trieste för att förkorta transporterna till Europa. Idag är Rotterdam den stora inkörsporten till EU. Italien är det första G7 landet som har accepterat kinesiska pengar och Macron har uttalat sig i skarpa ordalag mot deras partnerskap. Efter Nice var Xi Jinping i Paris och undertecknade ett avtal där Kina köper 300 Airbus flygplan. Att sälja flyg till Kina och göra business med kineserna är bra, men att låta de få en bas i Europa är ingen bra idé när man läser franska tidningar.

Vi står inför EU val den 26 maj och Macron önskar vara en samlande kraft i Europa. Italienarna tycker att man kan lägga ned Europa samarbetet.

Det är uppenbart att Frankrike är på ordentlig kollissionskurs med Italien och vi får se hur det slutar.

Otjänliga lägenheter- en skandal.

Den 5 november 2018 rasade två fastigheter på en bostadsgata i centrala Marseille. I fastigheten befann sig 8 personer och alla dog. Efter ytterligare en tid rasade ytterligare en fastighet, denna gång utan dödsfall, man hade utrymt fastigheten.  Stor skandal och många frågor uppstod.

De som bodde i husen hade sett stora sprickor, dörrar gick inte att stänga, rörelser uppstod i huset. De var hyresgäster och anmälde till brandmyndigheten sin oro. Dessa inspekterade och satte upp lite stöttor men gav klartecken till att de kunde bo kvar. Det var en månad innan fastigheten rasade samman.

Otjänliga fastigheter är en skandal som man inte skriver eller rapporterar om i Frankrike. Man tar upp det då och då, sedan faller det i glömska igen. Få vill se detta problem. Man bedömer att ca 40 000 lägenheter i Marseille är i så dålig standard att de är obeboeliga.  Det utgör ca 10-15 % av hela fastighetsbeståndet.

Enligt tidningsuppgifter har man evakuerat ca 233 hus i Marseille som anses i så dåligt skick att de är obeboeliga. Två tusen personer har evakuerats från dessa fastigheter. Av dessa bor ca 1 350 på hotell och många äter på bespisningar för att få lagad mat.  

Det är en jätteindustri att köpa lägenheter billigt och hyra ut dom dyrt till behövande. Man räknar med att det omsätter 150 -190 miljoner euro per år i Marseille. Många av de boende lever under fattigdomsgränsen och får bidrag till boendet. Därför kan man ta ut hutlösa hyror, man räknar med ca 11-12 euro per kvadratmeter och månad. En två kostar m.a.o. 400 -500 euro i hyra många har bidrag nästan upp till denna nivå. De boende kan inte flytta eller göra något åt sin situation. De har bara resignerat.

Det är vattenskador i fastigheter vilket leder till mögelproblem som ger eksem och luftrörsproblem. Livsfarliga elledningar hänger, varmvatten fungerar inte, råttor i lägenheter och i fastigheten. Listan kan göras lång.

Ett inslag från en nyhetssändning visar på problemen, https://www.youtube.com/watch?v=zi3jEx2NmXo. Familjen betalar 650 Euro och får i bidrag 550 euro från staten. Myndigheterna är i händerna på ägarna av fastigheterna/lägenheterna då den juridiska processen är mycket långsam och komplicerad.

Den stora skandalen är att staten har givit pengar till Marseille stad för att upprusta fastigheter genom ett bidragsförfarande. Vart pengarna har tagit vägen är tydligen en gåta!

Flera folkvalda har fått lämna sina tjänster i Marseille. Knappt 200 förundersökningar har startats och den juridiska processen pågår. Från november till idag har det inte hänt mycket, någon artikel, något Tv inslag men inget konkret som rapporterats.

Frankrikes bostadsminister säger att det finns ca 450 000 lägenheter i Frankrike som anses vara otjänliga men inte livsfarliga

I ett land som demonstrerar för allt borde detta leda till massdemonstrationer. Denna situation är fullkomligt förnedrande för ett land som Frankrike. Antagligen har dessa människor redan resignerat och kan inte göra sin röst hörd. Fast det borde de verkligen göra.

Champs – Elysées ett slagfält

Gårdagens demonstrationer i Paris resulterade i stor förstörelse och en återgång till våld och kaos. Hur länge skall detta få fortgå undrar man som svensk? När skall de Gula Västarna avsluta sina aktiviteter och våldsamma protester? Som vanligt blir det en fråga om hönan och ägget, vilket kommer först. Alla säger att det inte är de Gula Västarna som står för förstörelsen, men utan dessa demonstrationer skulle inte heller de våldsamma höger-vänster element kunna bränna och förstöra. Presidenten avbröt sin skidsemester på lördag eftermiddag och samlade alla berörda myndigheter och ministrar och höll en räfst och rättartingtal och att de nu skall vidta tuffa åtgärder mot dessa våldsverkare.

Från BFM nyheter

Under lördagen 16 mars satte demonstranterna eld på tidningskiosker, soptunnor, banker, restauranger, personbilar, polisbilar, kastade gatstenar mot polis etc. De slog sönder i stort sett alla skyltfönster utefter hela den berömda gatan. I en Hugo Boss affär drog man ned de skydd som satts upp, slog sönder skyltfönstren, bröt sig in i affären och slängde ut alla kläder på gatan som alla demonstranterna dela upp mellan sig.

Restaurangen Brasserie Fouquet´s är en av de mest kända i Paris och den är klassad som historiskt monument och totalrenoverades 2017. Restaurangen som startades 1899 är nu helt sönderslagen och utbränd.

Banken som man brände låg i ett bostadshus och en kvinna med en baby sågs i fönstren bakom eldslågor och rök och blev räddad av brandmän.

Demonstrationerna samlade ca 30-35 000* personer över hela Frankrike, varav ca 10 000 i Paris. Av dessa anses ca 1 500 personer utgöra de våldsamma som bara är ute efter förstörelse.

På samma dag vid en annan plats i Paris pågick en klimatdemonstration och den samlade ca 40 000 personer och gick mycket fredligt till.

Efter 18 helgers demonstrationer kan man också göra en första summering i siffror vad som hittills inträffat.

Demonstrationerna startade i november och samlade 280 000 personer (0,42 % av befolkningen). De senaste helgerna har man legat runt 30 000 personer. Under den första månaden demonstrerade man veckans alla dagar men efter jul är det i stort sett bara på lördagar. Stödet för deras aktioner är dock stort bland fransmännen. Det är å andra sidan inte så svårt att ställa sig bakom kraven på lägre skatter, högre löner och ökad köpkraft som är huvuddragen i deras kommunikation. Det som fick igång demonstrationerna den 17/11 var ökad skatt på bensin och diesel, en miljöskatt.

  • Elva personer har dött under demonstrationerna, varav fem Gula Västar. Flera dödsfall är i samband med blockering av betalstationer där man har kört över demonstranter. Andra har drabbats av hjärninfarkt.
  • Man rapporterar 3 800 skadade, varav 2 200 Gula Västar. Det är 1 500 poliser och brandmän som utgör den andra delen samt 100 andra.
  • Internpolisen har inlett 174 undersökningar för övervåld utförd av polismän.
  • 8 400 identitetskontroller av demonstranter varav 7 500 anhållna. Av dessa har 3 100 blivit fällda och ytterligare 1 400 skall ställas inför rätta.
  • Gula Västarna har använt sociala medier som kanal för att samla alla. Samtidigt har ”fake news” exploderat i sociala medier. Som exempel har ett inslag om polisvåld visats 3,5 miljoner gånger i samband med de Gula Västarna i Frankrike. Inslaget var från Spanien under krisen i Katalonien.
  • Ca 60 – 70 000 personer har blivit arbetslösa under vissa perioder pga. de Gula Västarnas aktioner.
  • 5 000 företag har anmält att man drabbats av de Gula Västarnas aktiviteter och begärt att få säga upp personal på viss tid.
  • Regeringen har beslutat om skattelättnader och ökade bidrag som kostar staten ca 10-11 miljarder euro.
  • Man beräknar att BNP påverkas negativt med 0,5 – 0,7 % pga dessa aktiviteter.
  • Turismen drabbas mycket hårt, en tydlig nedgång har noterats. Hotellen pratar om ca 10-15 % lägre beläggning. Restaurangerna pratar om en nedgång på 20-30 % i vissa områden i Paris.

Som en lösning på demonstrationerna utlyste Macron en stor debatt i hela landet och som avslutades i veckan. Han har själv rest runt och debatterat med borgmästare och vanliga innevånare i totalt mer än 60 timmar. Nu skall allt ställas samman och man skall få fram en lista på de flest förekommande önskemålen och sedan skall en åtgärdsplan sammanställas.

Det som är säkert är att de förslag som kommer att framföras inte kommer att tillfredsställa alla önskemål. Det blir säkerligen ytterligare debatt och demonstrationer.

*Alla siffror om antalet demonstranter är de officiella från regeringen, Gula Västarna har ett betydligt högre antal deltagande.

En journalists syn på sina landsmän.

Claude Weill är fransk journalist och politisk kommentator på tidningen Nice Matin och La Provence i sydfrankrike. Han syns ofta i tv på debattprogrammet C`est dans L´Air. Han hade en krönika i tidningen den 27 februari som jag har översatt. Jag har ofta uttryckt att Frankrike är ett land av paradoxer och han uttryckte det så väl i sin krönika. Ta del av hans syn på sina landsmän.

Så här skrev han i sin krönika;

Ja men nej

Vi älskar när det är varmt och vackert väder, även den 26 februari; men vi är rädda för klimatförändringen.

Vi är vill ställa upp och rädda planeten; men inte betala 20 centimes mer för diesel eller bensin.

Vi är medvetna om hur illa vi behandlar djur; men vi är inte beredda att bli vegetarianer.

Vi vet att flyget har stark påverkan på utsläpp av koldioxid; men vi är inte beredda att avstå från resor till solen på platser som ligger långt bort.

Vi tycker att vi betalar för mycket skatt; men vi är oroliga för försämrad offentlig service.

Vi tycker att sociala avgifterna är för höga; men vi är fästa vid det mycket väl utbyggda sociala skyddsnätet.  

Vi är för att minska de offentliga utgifterna; men emot alla förändringar som föreslås.

Vi beundrar den tyska ekonomins utveckling; men vi vill absolut inte följa deras exempel.

Vi är fästa vid EU; men under förutsättning att EU är som Frankrike fast större.

Vi är ett chauvinistiskt folk; men ger snabbt efter för självömkan.

Vi tycker att rika skall betala mer skatt; men vi förstår de som flyttar till länder med lägre skattetryck.

Vi tycker att staten skall fatta snabba och effektiva beslut; men bara under förutsättning att man tar hänsyn till alla medborgares synpunkter.

Vi är besvikna och kritiska till Macron; men vi tror att ingen av hans politiska motståndare skulle kunna göra det bättre.

Vi tycker att polisen måste ha utrustning för att kunna möte demonstranter som agerar med mycket våld; men vi är obekväma med de skador som uppstår när polisen använder LDB pistoler för att stoppa demonstranternas våld. (LBD= en pistol med stora gummikulor)

Vi har starka sympatier för de ”riktiga” Gula Västarna; men vi tycker att nu får det räcka.

Vi jämrar oss över att de små affärerna i stadskärnorna försvinner; men vi gör våra inköp på stora köpcentra utanför stadskärnorna.

Vi är indignerade över att VD tjänar miljonbelopp i de stora börsbolagen; men vi tycker inte det är konstigt att en fotbollsspelare tjänar det dubbla.

Vi tycker inte om de kapitalistiska familjerna; men vi beundrar och följer familjerna inom showbiz.

Vi importerade metoo rörelsen; men vi gör oss lustiga över amerikanarnas sätt att vara mot varandra.

Vi anser att dokumentärer och historiska program är betydelsefulla för vår kultur; men vi ser gärna på talk-shows och amerikanska såpa serier.

Vi kräks över tv nyheter som går 24 timmar om dygnet och gör sensationsjournalistik av alla nyheter; men vi sitter som klistrade framför tv:n för att ta del av dessa nyheter.

Jag skall sluta att räkna upp hur vi beter oss. Jag skulle kunna fortsätta med många fler exempel. Alla dessa uppräkningar baseras på opinionsundersökningar eller på beteendeundersökningar som har genomförts i Frankrike.

Vi är fransmän, vi är motsägelsefulla medborgare i ett komplicerat land. Vi är mästare i att tycka, ”men å andra sidan”, vilket lämnar oss till att inta en dömande hållning och radikala positioner.”

Lyckliga är de som har enkla idéer och som håller sig till dessa och låter handling och ord överensstämma. Men å andra sidan låter det väldigt tråkigt. ”

Jag tycker att det var intressant och klargörande att en fransman ser saker som många utlänningar som bor i landet redan har konstaterat. Men å andra sidan är vi svenskar ett tråkigt folk, om vi får tro Mr Weil!

Carlos Ghosn – Hjälte eller förbrytare?

En fransk företagsledare Carlos Ghosn (uttals Goone) sitter häktad i Japan anklagad för en mängd av brott. Hans tillvaro har snabbt förändrats. Från att ha haft lägenheter/hus i Rio di Janeiro, Paris, Tokyo, Amsterdam och Libanon sitter han sedan i november inlåst i ett rum på 7 kvm, totalt isolerad, utan uppvärmning, ljuset på dygnet runt och med två skålar ris per dag. Upp som en sol ned som en pannkaka, kan man väl säga.

Han är inte fälld för något men utredning pågår. Det som framkommit är läckor från utredningen och tidningsartiklar. Han själv anser att han är utsatt för en komplott från Japanerna.

Han är en mycket omtalad företagsledare som har blivit hjälte i Libanon, numera ett frimärke i landet. Hans metoder studeras på många universitet och man har utgivit ”Manga” böcker om honom i Japan. Han är en av de stora företagsledarna i världen.

Vem är denna Carlos Ghosn? Född i Brasilien, uppvuxen i Libanon och studerat i Paris på två fina skolor, L’École polytechnique och École des Mines. Gjorde karriär på däckföretaget Michelin men lockades över till Renault av VD:n Louis Schweitzer för att försöka rädda Nissan.

I början av 2000-talet var Nissan på randen till konkurs. Renault var intresserad av att komma över företaget och gjorde en kapitalinjektion på 5 miljarder euro för 36,4 % av aktierna. Ghosn var mycket radikal, sade upp 21 000 personer, stängde 5 fabriker och gick enormt hårt fram i ett land där man inte gör på detta sätt. Eftermälet är att ingen japan hade kunnat genomföra detta.

Två år efter hans tillträde vände Nissan och uppvisade en vinst på mer än 2 miljarder euro. Ghosn blev efter detta hjälte i Japan. Han utvecklade sedan alliansen och gick vidare med att Nissan köpte in sig i Mitsubishi. På detta sätt minskade man utvecklingskostnaderna och rationaliserade hårt inom bolagen. Från att ha varit fjärde största biltillverkare är man idag världsledare.

Han blev sedermera VD för Renault, ordförande i Nissan och ordförande i Mitsubishi. Han styrde och ställde i bolagen och tillbringade alltmer tid i sin privatjet, ca 100 nätter om året flögs han runt i världen.

Sedermera blev det ett korsägande mellan bolagen. Renault har idag 43,4 % av Nissan, Nissan har 15 % av Renault men ingen rösträtt och Nissan äger 34 % av Mitsubishi. Idag är Nissan den starka partner i konstellationen, tillverkar fler bilar, har högre vinster men har inte så mycket att säga till om i koncernen. Nissan tillverkar ca 5,8 miljoner bilar och Renault 3,8 miljoner. Nissan har dubbelt så stor vinst som Renault.

Franska staten äger 15 % av Renault och har 22 % av rösterna i bolaget. Enligt uppgift fick Ghosn i uppdrag av ägarna i Renault att försöka finna en lösning för en fusion av bolagen hösten 2018. Japanerna försökte tidigare att förhandla med fransmännen om sina villkor och det slutade med att fransmännen lovade att när Ghosn slutade skulle man kunna förhandla på nytt. Detta enligt tidningen le Figaro. Detta ligger förmodligen bakom försöken att misskreditera Ghosn så att han inte lägre kan genomföra en sådan plan. Japanerna är mycket missnöjda med hela situationen. Vinster och teknisk utveckling försvinner till Frankrike och Renaults aktieägare blir rika. Japanerna upplever att de inte har makt över sitt bolag, de har blivit en mjölkko för franska aktieägare, att de inte har rösträtt i Renault.

Hur hamnade Ghosn där han är idag? Han är en person som är skicklig men också mycket fäst vid pengar och status. Han har en lön på ca 13-16 miljoner euro årligen från Renault. Bolagsstämman röstade nej till hans ersättning för något år sedan, men styrelsen beslöt ändå att ge honom hans ersättning. Man har försökt att få fram vilka ersättningar han uppbär från Nissan och Mitsubishi utan framgång, man svarar inte på frågan.

Han är anklagad för förskingring, trolöshet mot huvudman och att gynna närstående. Han har nu suttit häktad i ca tre månader och det kan dröja innan han kommer ut. Vad har sipprat ut i media?

Det finns ett bolag registrerat i Holland, Amsterdam som heter ZI-A Kapital som har tillgångar på 72 miljoner euro. Av en händelse äger bolaget bostaden i Beirut som Ghosn bebor. Fastigheten köptes för knappt 9 miljoner US$ och renoverades för en nätt summa av 6 miljoner US$. Vidare äger bolaget en vingård i Libanon. Bolaget har lägenhet i Rio och en lägenhet i Paris centrum, på 489 kvm. Alla fastigheter disponeras av Ghosn. Han sägs även ha tagit ut 8 miljoner euro i ersättning från ett Nissan-Mitsubishi bolag i Holland under 18 månader. Ghosn är ej skattskriven i Frankrike, han bor i Amsterdam, Holland. Franska staten skall nu införa att som VD för stora franska bolag skall man vara skattskriven i Frankrike.

Han hade sin bröllopsfest på Versailles som han betalade, däremot ”gav” slottet hyran i gåva till honom. Renault är en av de största bidragsgivarna till slottet. Lokalen beställdes av Renault. Hyran uppgick till 50 000 euro.

Han bjöd 200 personer på fest i Versailles när alliansen firade 25 års jubileum, av en händelse fyllde han 60 år samma dag.

Han har anställt lillasystern som bor i Brasilien som rådgivare inom välgörenhetsfrågor. Hon har mottagit 1,5 – 1,7 miljoner US dollar i ersättning för arbetet.

En mellanhand i Saudi Mr Al-Juffali skall ha mottagit 15 miljoner US$ i samma veva som Ghosn gjorde en del finansiella transaktioner och Al-Juffali var garant för Ghosn. Ghosn beskylls för att Nissan har betalat för hans misslyckade affärstransaktioner.

Vad händer nu? Han kommer nog att sitta i häktet till i slutet av mars månad. I Japan försöker man att bryta ned den misstänkte genom att ha långa förhör dagligen, lite mat, ingen värme och ljuset på dygnet runt för att tvinga fram ett erkännande, vilket man lyckas med i de flesta fallen. Ghosn vägrar att erkänna något. Ghosn framträdde i en domstol i januari där han höll ett försvarstal, avmagrad och rätt så sliten. Ghosn medger ingenting utan säger att det är en komplott för att få bort honom. Han riskerar 15 år fängelse och sannolikheten för en fällande dom anses mycket hög. När man tar en anklagad till domstol i Japan fälls 95 % i domstolen.

Dagarna efter gripandet avsattes han från sin post i Nissan, några dagar senare skickade man ut honom från Mitsubishi. Det dröjde ända till i början av februari innan han avsattes från sin post i Renault. Idag sitter han i en cell på 7 kvm.

Man räknar med att hans fall kommer upp i domstol sent i höst. Blir han fälld? Mycket talar för det. Ghosn tappade markkontakten och alltför stor makt koncentrerades till honom och hans två medhjälpare. Hans medhjälpare Kelly har också suttit häktad men släpptes efter någon månad. Åklagaren har fått god hjälp av 2:e mannen inom Nissan Hiroto Saikawa som tydligen har haft ett antal personer som har letat i böckerna efter misstänkta transaktioner. Nissan har skapat ett mycket besvärligt dokument för Ghosn om 400 sidor som åklagaren har tillgång till.

Det kommer att dröja innan vi vet sanningen om detta. Det är i högsta grad också ett maktspel och industriellt spel som pågår.

Fortsättning följer.

Vi vill ha mer, men vem betalar?

Man hör ofta de Gula Västarna säga att man protesterar därför att man vill att deras barn skall få det bättre i framtiden. Det är ju en fin tanke. Men vem skall betala så att barnen får det bättre?

Regeringen har föreslagit åtgärder för att de sämst ställda skall få det bättre, en mängd av åtgärder har beslutats. Kostnaden ökad köpkraft uppgår till ca 10-11 miljarder Euro, som man lånar till.

Idag uppgår statskulden till mer än 2 300 mijarder euro och den växer varje dag. Man når under 2019 ca 100 % av landets BNP. Det är bara Grekland, Italien, Portugal, Cypern och Spanien som har större underskott i förhållande till landets BNP inom EU.

Varje invånare är skyldig 37 500 Euro till långivarna och det betalar man ränta på, varje dag, månad och år.

De offentliga utgifterna är högst i världen. 56,5 % av landets BNP tas in av staten och transfereras till invånarna eller bekostar administrationen. Som jämförelse hade Sverige 63,5 % år 1995 men har sedan dess minskat utgifterna till 49 % av BNP år 2017.

Räntan är rekordlåg som tur är för fransmännen. Men räntan kostar ca 42 miljarder euro årligen. För att ställa detta i jämförelse kostar det franska försvaret ca 42 miljarder euro. Skolan kostar ca 70 miljarder. Det är m.a.o. ingen liten utgift, den kan bli en gökunge om/när räntan stiger.

I Frankrike pratar alla om att man vill ha ökad köpkraft och detta genom att sänka skatterna eller höja bidragen. Ingen pratar om vad man själv kan göra för att öka sin köpkraft. Man jobbar minst i Europa, 35 timmar per vecka, en del går i pension från 55 år ålder och alla går i pension vid 62 års ålder. I Frankrike är man väldigt upptagen av att staten skall ordna för alla medborgare och att man skall kunna lita på att staten tar ansvar för alla, oavsett kostnaden.

Det intressanta är att man debatterar frågan i alla kanaler och varje dag. Alla har åsikter och vädrar detta utan att diskutera någon lösning. Man jämför sig aldrig med andra länder. 

Ett tydligt exempel var förra året då staten enligt budget skulle ha ett underskott på 2,9 %. Under hösten framkom det att underskottet ”enbart” skulle uppgå till 2,6 %. Genast uppstod debatt vad man skulle göra med ”vinsten”. Nu kunde man ju spendera lite mer?

Fransmännen skulle behöva gå igenom tavlan som används i programmet Skuldfällan för att de skall förstå hur sakerna hänger ihop. Man lånar sig inte till konsumtion för att barnen skall få det bättre i nästa generation.

Det intressanta är att Regeringen inte agerar för att minska utgifterna. Macron har det som en av sina punkter, men inga konkreta förslag har genomförts. Man skulle minska antalet statsanställda under mandatperioden med 120 000 personer men under de två första åren har inte mycket hänt.

Varje förändring som man försöker genomföra bemöts med oförståelse och demonstrationer. Oavsett vad det handlar om. Man har ingen förståelse för att Frankrike behöver förändras och att man behöver skapa en ökad effektivitet och minska sina kostnader. Ett första steg är ju att minska budgetunderskottet. 2018 uppgick det till ca -80 miljarder euro så det är inte någon liten osthyvel man behöver använda.

Alla vill ha det bättre och i Frankrike lånar man sig till en ökad köpkraft. Hur detta skall leda till att barnen får det bättre är skrivet i stjärnorna.

För 2019 beräknas underskottet öka till -3,2 % av BNP, gränsen för EU är maximalt -3 % så vi får se hur man löser detta.

Gula västar och röda halsdukar

Fransmännen älskar att demonstrera, det vet vi efter att Gula Västarna har hållit på 12 helger i rad. Nu börjar också en rörelse mot de Gula Västarna som heter Foulards Rouges. De samlade 10 000 demonstranter i Paris för några veckor sedan.

Gula Västarna samlar ca 40-60 000 demonstranter i hela Frankrike, ca 5-7 000 i Paris. Fransmännen börjar bli trötta på de Gula Västarna och därför har rörelsen Foulards Rouges startats. Jag misstänker att båda rörelserna är styrda av olika politiska krafter. Foulards Rouges är nog en dagslända skulle jag tro.

Gula Västarna startade som en reaktion på höjda drivmedelsskatter för att minska miljöbelastningen. Dessa skattehöjningar slog i princip mot de som bor på landet och är beroende av bilen som transportmedel. Indirekt urholkades deras köpkraft och det blev huvudbudskapet under den första tiden. Därefter kom en rad krav från de Gula Västarna, regeringen skulle avgå, presidenten skulle avgå, man skulle införa den borttagna förmöghetsskatten, man skulle öka köpkraften genom höjda löner, man skulle minska skatterna, man skulle återinföra 90 km/tim på vägarna, listan blev väldigt lång.

De Gula Västarna samlades i rondeller över hela Frankrike. Varje helg var det fest, det grillades, man byggde barer och hade en tydlig gemenskap. Från att de samlade 380 000 den första helgen har anslutningen stadigt minskat. Idag verkar det vara arbetslösa, pensionärer och de som önskar vandalisera som utgör huvudgrupp i rörelsen.

Gula Västarna har svårt att komma överens och skapa någon form av struktur som kan förhandla och föra saker framåt. Varje gång någon tar på sig ledartröjan blir denna utsatt för hårda ord på sociala media. Nu har några i alla fall startat en rörelse och lista som skall ställa upp i EU valet den 26 maj. Vad det blir av det hela får vi väl se.

Regeringen var mycket saktfärdig att reagera i början, man trodde väl att det skulle gå över av sig själv med höstens kyla och regn. De fick tänka om. Presidenten framträdde i ett TV tal och lovade en massa reformer, till en kostnad av ca 10-11 miljarder euro.  Man tog bort drivmedelsskatten, tog bort en extraskatt för pensionärer, höjde värmebidrag för de fattigaste och höjde ett bidrag med 100 euro för de som har det sämst. Vidare behöver inte arbetstagare eller arbetsgivare betala skatt eller avgifter på övertidsersättning upp till en viss nivå. Presidenten tyckte också att de stora företagen med stora vinster skulle utbetala en gratifikation i december månad, vilket många statliga bolag har gjort. En del har fått upp till 2 000 euro som extra peng i december.

Vidare utlyste presidenten en stor debatt över hela landet som pågår som bäst. Den skall vara avslutad den sista februari och flera förslag kommer säkert under mars månad från presidenten. Varje borgmästare anordnar debatter i sin kommun. Det finns 36 000 kommuner i Frankrike så listan kommer att bli lång. Presidenten har försökt att styra upp debatten genom att be deltagarna fokusera på fyra punkter: 1. Hur går vi mot ett mer ekologiskt samhälle, 2. skatter, 3. demokratin och medborgarskapet samt 4. statens organisation och dess tjänster. Debatten är naturligtvis öppen för alla frågor. I min stad samlades 300-400 personer för att diskutera och det fortsätter med ytterligare tre möten. Man spekulerar i att presidenten kommer att välja någon fråga där det hålls en folkomröstning i samband med EU valet i slutet av maj.

Det som förvånar i hela denna debatt, som pågår i alla kanaler hela dagarna, är bristen på jämförelse mot andra länder. Man arbetar 35 timmar i veckan, har bästa sjukvården, bästa sociala systemen, går i pension tidigt men är ständigt missnöjda. Är fransmännen det mest bortskämda folket i Europa?

Frankrike har den största sociala transfereringen i hela Europa, 31,2 % av BNP. OECD och Statista har gjort en beräkning av hur mycket de sociala kostnaderna utgör i förhållande till BNP, se graf.

Det är få som tittar utanför sin egen lilla box, vilket gör att fransmännen anser sig som offer för allt möjligt. Det avspeglar sig i alla högsta grad i debatten. Den som försöker att visa någon jämförelse med andra länder blir ganska kortvariga i TV rutan. Här önskar man prata om allt elände.

Det verkar som Macron kommer ut bättre i opinionsmätningen än tidigare. Det verkar vara ett flöde från högern Les Républicains med dess ledare Wauquiez som anslöt sig till Gula Västarna från första dagen. De som röstar på Républicains störs av allt våld som de Gula Västarna har medfört och tycker att staten gör rätt som försöker stoppa deras framfart och stödjer indirekt Macron.

Kaoset i Frankrike fortsätter.

Viager en vanlig företeelse?

Det finns några mäklare som är specialiserade på denna form av fastighet/lägenhetsförsäljning. Vad är då Viager?

Fransmännen har historiskt varit väldigt intresserade av att äga sitt boende. Fransmännen säger att man skall ” Investir dans la pierre” d.v.s. fastighetsinvesteringar. Många äger sitt boende m.a.o.

När man blir gammal och pensionen inte är tillräcklig är det en del som ingår avtal om Viager. Det innebär att man säljer fastigheten/lägenheten mot en ersättning. Den kan utgå i ett fast engångsbelopp samt månadsvis betalning. Under resten av sin levnadstid kan man bo kvar och samtidigt få en kassa samt ersättning per månad så länge man lever.

Hur stora beloppen blir beror naturligtvis på vilket objekt du äger.

I annonser har jag sett följande ” Två personer, 72 och 76 år önskar 70 000 euro samt månadsbetalning om 600 euro. Läkarutlåtande kan lämnas”

De som köper en Viager spekulerar alltså på att de som bor i fastigheten inte skall uppnå den statistiskt beräknade åldern för män och kvinnor. Man hoppas m.a.o. på att de skall dö i förtid, då gör man en bra affär. Om de lever längre så gör man en dålig affär.

Det har gjorts många filmer och sketcher om detta förfarande genom åren.

Den mest kända Viager transaktionen är Madame Calment. Hon föddes 1875 och beslöt sig för att sälja sin lägenhet 1965 på en Viager, vid 90 års ålder. Det var hennes Notarie Mr Raffray som ingick avtalet, han var då 47 år. Han utlovade att betala 2 500 franc per månad så länge hon levde. Han betalade denna summa i trettio år tills han dog 1995. Madame Calment levde i ytterligare 2 år och dog 1997, 122 år gammal. Det kan man säga var en dålig affär. Familjen Raffray övertog lägenheten efter hennes död.

För en tid sedan var det några forskare som hävdade att Notarien hade blivit rejält lurad. De hävdar att Madame Calment dog redan 1934 och att det var dottern Yvonne som trädde in i hennes ställe. Detta gjordes för att lura staten på arvsskatt. Familjen Raffary har sagt att man inte tänker öppna någon juridisk process. Familjen tror inte på forskarna och vem skall man stämma?

Det är ca 10 000 transaktioner per år som genomförs som Viager. Det är ca 1 % av alla fastighetstransaktioner.

Många tar också till Viager för att ha råd att betala för kostnaderna som uppstår när man bor på ett bättre äldreboende.