Viager kan det vara något?

För de som önskar köpa något i Frankrike på lite längre sikt kan viager vara ett alternativ. Vad är viager? Man spekulerar om de som äger fastigheten /lägenheten skall uppnå genomsnittsålder i Frankrike. Med andra ord spekulerar man i att de som har lägenheten eventuellt kommer att dö innan de uppnår den genomsnittliga åldern. Kan bli en bra affär men också en mycket dyr affär.

Den mest kända Viager transaktionen är Madame Calment. Hon föddes 1875 och beslöt sig för att sälja sin lägenhet 1965 på Viager, vid 90 års ålder. Det var hennes Notarie Mr Raffray som ingick avtalet, han var då 47 år. Han utlovade att betala 2 500 franc per månad så länge hon levde. Han betalade denna summa i trettio år tills han dog 1995. Madame Calment levde i ytterligare 2 år och dog 1997, 122 år gammal. Det kan man säga var en dålig affär. Familjen Raffray övertog lägenheten efter hennes död. Det finns en forskare som hävdar att det var dottern som trädde in i Madame Calment´s ställe och därför levde så länge. Familjen Raffary avstod från att ta ärendet till domstol.

Fransmännen har historiskt varit väldigt intresserade av att äga sitt boende. Fransmännen säger att man skall ” Investir dans la pierre” d.v.s. fastighetsinvesteringar. Det är stor skillnad mot t.ex Tyskland där hyresbostäder är mycket vanligare. Därför är viager mycket vanligt i Frankrike.

Avtalet med Viager

Hur räknar man ut kostnaden? Det är många parametrar. En avgörande faktor är ålder på ägarna och om de bor i fastigheten samt kostnaden för fastigheten.  Det är väldigt reglerat hur man räknar och vad summorna blir per månad. En faktor är hur mycket man betalar när avtalet sluts. Ju högra engångssumma, desto mindre per månad. Det finns inget minimum eller maximum för den första engångsbetalningen. Den första inbetalningen brukar inte överstiga 40 % av fastighetens värde på marknaden.

Om fastigheten är tom, dvs ägaren bor inte i fastigheten. Kallas för Viager Libre, gäller följande beräkning.

Säljaren är 80 år gammal och önskar sälja sin lägenhet med ett pris på 300 000 euro. Säljaren önskar få 100 000 euro som engångssumma och sedan en månadsbetalning på 2 083 euro under resten av sitt liv. Hur räknar man ut vad betalningen skall bli?

Säljarens fastighet är värd 300 000 euro – 100 000 euro som engång inbetalning, kvarstår 200 000 euro att betala. Man tar dessa 200 000 euro och delar på antalet år som ägaren förväntas leva, dvs 8 år, genomsnittsåldern är 88 år. Det blir 25 000 per år som skall delas med 12 månader, 2 083 euro. Enkelt eller hur. I denna affär får köparna tillgång till fastigheten direkt och kan flytta in när avtalet är undertecknat och engångsbetalningen gjord.

Om fastigheten är bebodd är beräkningen lite annorlunda, kallas för Viager Occupé

I denna situation kan köparen räkna med ett avdrag om ca 4 % på totala köpeskillingen för att kompensera för att inte ha tillgång till lägenheten. Samma exempel som ovan. Man börjar med att dra av 4 % på det estimerade värdet av fastigheten, dvs 300 000 euro x 4% = 12 000 euro som skall dras från köpeskillingen x den förväntade livslängden, 8 år. Det blir 96 000 euro som skall dras från köpeskillingen.  Köpeskillingen är därmed 204 000 euro och säljaren önskar få 100 000 euro vid avtalets tecknande, månadskostnaden baseras därför på 104 000 euro. Månadskostnaden är som ovan: 104 000 / 8 år / 12 månader = 1 083 euro per månad.

Konklusion

När man har ingått ett viager-avtal är mångas förhoppning att säljarna inte skall leva längre än den genomsnittliga åldern. Det är en risktagning. Jag har sett i annonser att säljarna även är beredda att tillhandahålla medicinska undersökningar.

Det är en ganska vanlig transaktion i Frankrike. Det finns mäklare som är specialiserade på denna typ av transaktion. Sök på nätet på Agence Spécialisèe Viager för mer information.

Vad är orsaken till att säljarna gör en viager. De kan ha fastigheter som de önskar sälja eftersom de har flera fastigheter, men pensionen är dålig. De kan ha ärvt en fastighet som de inte önskar använda. Deras pension är dålig och man önskar få en bättre levnadsstandard. Man önskar flytta in på ett hem som tar betalt och man behöver månadshyran för att täcka dessa avgifter. Orsakerna kan vara många. 

Personligen tycker jag att det är en ganska bra lösning för de äldre. Som gammal har man en bra ekonomi och ålderdom. Den som säljer tar inga risker. Köparen tar en risk, säljaren kan bli äldre än genomsnittet. Bryter köparen inbetalningarna hävs avtalet och säljaren återtar fastigheten.

Crit´air – Vignette, Vad är det?

Fler och fler städer i Frankrike inför begränsningar för gamla bilar att cirkulera. Idag har följande städer restriktioner: Paris, Grenoble, Lille, Strasbourg, Dijon, Annecy, Chambéry och Rennes. Fler städer lär följa efter.

Nice stad har beslutat införa miljörestriktioner från 2023. Redan under 2022 kan man införa tillfälliga restriktioner vid höga luftföroreningar. Nice ligger i en gryta och ibland under vintern kan inte luften lämna grytan och det blir hälsovådligt. Händer 2–10 ggr per år.

Alla bilar måste ha ett miljömärke på framrutan, även utländska bilar i städer med miljörestriktioner. Har ni inte detta märke riskerar nu böter på 45 euro. Kör man in i en stad där restriktioner råder och man inte har rätt märke ökar boten till mellan 68 – 450 euro.

När man närmar sig en stad finns skyltar som anger vad som gäller i staden.

  • ZFE = Zone à faible émission. Bilar måste ha Crit´air märke.
  • ZCR = De 3 första Crit´air och el och vätgasbilar får köra fritt.
  • ZPA =Zone de Protection de l’Air. Tillfälliga restriktioner, en dag eller några dagar.

Nice inför från 2023 ZCR

Hämtad från Nice Matin

Vilka bilar tillhör vilken kategori?

Grönt märke. 100 % elektriska- eller vätgasbilar

Crit´air 1        Bilar levererade efter 1 jan 2011, bensin + gas och hybrid

Crit´air 2        Bensinbilar 2006–2010 och diesel från 2011.

Crit´air 3        Bensinbilar från 1997–2005 och diesel 2006–2010

Crit´air 4        Dieselbilar 2001–2005.

Crit´air 5        Alla bilar innan 1997 och dieselbilar 1997–2000.

Vid restriktion ZCR kan bilar med Crit´air grönt märke och Crit´air 1–3 cirkulera. Bilar med Crit´air 4 och 5 får ej köras i staden under dagtid, förbud råder mellan kl. 06:00 – 20:00.

Det viktiga är att alla måste ha detta miljömärke på bilen, även svenskregistrerade bilar. Ni beställer märket på nätet, La Vignette https://www.certificat-air.gouv.fr/fr/ och det kostar 3,67 euro för leverans i Frankrike. Uppe till höger kan ni välja språk, t.ex. engelska. Skickas med post till angiven adress.

Alla utländska bilar måste ha detta märke.

Franska myndigheter och Covid-pass

De franska Covid-passen för att bevisa att man har tagit covid sprutorna orsaker huvudbry, speciellt för kvinnor.

Det handlar om namnet i Covid-passet. I Frankrike gör man inget enkelt.

I Frankrike bär kvinnor sitt flicknamn på ID-handlingar. Att man gift sig är trevligt men flicknamnet skall alltid finnas med. Min hustru som heter Eva Näslund i pass och officiella svenska handlingar har plötsligt i sitt covidpass Eva Wickberg. Det är hennes flicknamn.

När hon mottog sitt Covid-pass i våras var det i namnet Eva Wickberg. Problemet är att i våra svenska pass finns inte flicknamnet och inte heller på ID- eller på körkorts handlingar. När man reser står det Eva Näslund i passet och Eva Wickberg i Covid-passet. Vem är Eva Wickberg som bär Covid-passet? Frågan kommer att uppstå hos någon nitisk person.

Jag har en annan bekant som heter Ulla Pettersson (fingerat namn) men i Covid passet står det Annika Andersson. Problemet är uppenbart. Hon är döpt till Annika Ulla Andersson. Frankrike använder alltid det första förnamnet du är döpt till. Att hon har gift sig gör saken ändå mer komplicerad. Hon gifte sig med Lars Pettersson. Då blir det naturligtvis problem. Enligt fransmännen skall man inte välja andra namnet man är döpt till, man skall välja första dopnamnet, dvs Annika. Hon heter m.a.o. Annika Andersson i Frankrike och i det svenska passet står det Ulla Pettersson. Problem.

Vi svenskar tycker att det borde vara lätt att ändra, det är bara att ringa myndigheterna och förklara situationen. Försök göra det och lycka till. En omöjlig uppgift skulle jag vilja säga. Vi kan inte ändra i ett system som Napoleon har skapat och som är grunden till all identifiering. Kvinnan bär alltid flicknamnet, hur skall man annars hålla reda på folk.

Vi svenskar brukar säga, tänk om fransmännen hade personnummer, vad enkelt allt skulle vara. Föreslå en fransman att alla skulle ha ett personnummer, de skulle bli mörkrädda för en sådant system. Det betyder ju att det blir lätt att följa individen och att kontrollera folk. Det hotar den personliga integriteten och skulle uppfattas som ett mycket stort ingrepp mot den personliga sfären. Skulle myndigheterna föreslå något liknande skulle Frankrike stanna av strejker och protester.

Det finns t.ex. ingen folkbokföring i Frankrike där alla medborgare finns i ett register. Hemska tanke. Därför har man systemet att vi skall uppvisa el-, gas, telefon- eller vattenräkning när man har med myndigheterna att göra. Man bevisar att man bor någonstans genom denna räkning.  Det finns ingen som har en elräkning utan att ha en lägenhet eller hus, enkelt löst i stället för folkbokföring.

Hur vet man hur många som bor i landet? Man gör undersökningar. Man besöker kommuner och intervjuar folk om allt möjligt, på det sättet skapar man ett statistiskt underlag. Vi har fått ett sådant besök i vårt hem.

Hur löser man problemet när namnet inte stämmer i pass och Covidpasset? Vi har personbevis i Sverige och jag har sådana på engelska och nu har Eva sitt personbevis i telefonen om problem skulle uppstå vid kontroll. Där framgår alla förnamn och flicknamnet.

Det finns alltid lösningar på problemen, det gäller bara att hitta lösningen.

Var Nizza italiensk 1860?

Ofta säger man att Nice tillhörde Italien innan det blev franskt. Men saken är att Italien inte fanns innan 1860. Alltså var inte Nizza italienskt. Det tillhörde kungahuset Savojen som även kallas Kungahuset Sardinien beroende på vilken tidsperiod som avhandlas.

Den apenninska halvön bestod fram till 1860 av en mängd små kungadömen och hertigdömen. Det var Viktor-Emanuel, Kung av Savojen som gav i uppdrag till Camillo Benso, Greve av Cavour, att försöka ena Italien. Kungadömet bestod av Savojen, Piemonte, Nizza och Sardinien.

Det var fyra personer som anses vara bakom enandet av Italien. Giuseppe Garibaldi, Camille de Cavour, Kung Viktor-Emanuel och Giuseppe Mazzini. De är Italienska republikens fäder, även om Victor-Emanuel var kung. Mazzini skapade ett parti 1833, ”Det unga Italien”. De hade som program att ena Italien och skapa en republik. Även Garibaldi var för en republik. Det som förenade dessa herrar var enandet av Italien.

Garibaldi är född i Nice hamn. Han föddes i det röda huset till höger när man svänger runt hamnen mot Quai Rauba Capeu och mot centrum.

Varför var det viktigt för kungahuset Savojen att kontrollera Nice och Villefranche-sur-Mer? De hade fina hamnar. Nice var en frihamn för kungadömet. Man transporterade salt från medelhavet upp till Torino på historiska vägar över passen. Genom dessa hamnar hade man tillgång till Medelhavet.

Nice blev franskt 1860. Hur gick det till?

Nice var franskt efter franska revolutionen 1792 fram till 1814. Garibaldi föddes alltså i Frankrike 1807. Innan dess var Nice ett grevskap som sedan länge hade tillhört Savojen.

1814 förlorade Frankrike Nizza till Kungahuset Savojen i en fredsuppgörelse.

Språket i Nice var aldrig franskt eller italiensk det var Nizzard, en dialekt som talas även idag. Det är en blandning av språken och motsvarande finns i Piemonte, Piémontais.

Österrike styrde delar av ”Italien” tex. Milano, Venedig och Mantua. De kontrollerade även andra hertigdömen genom olika pakter. De hade mottagit dessa områden vid fredsavtalet i Wien 1815, s.k. Wienkongressen. Under hela början av 1800 talet pågick det krig, konflikter och uppror i det som skulle bli Italien. Detta tog slut 1849 då österrikarna vann ett avgörande slag och ordningen var återställd. Österrike dominerade halvön.

1857 träffades kejsaren Napoleon III och Premiärminister Camille de Cavour för att förhandla en försvarspakt mellan Frankrike och Kungahuset. Kungen önskade ena halvön och bli Kung över det som skulle bli Italien. Det var embryot till Italien. Enandet går under namnet ”Il Risorgimento”.

Pakten skulle befästas med ett giftemål, som man gjorde på den tiden. Dottern till Kungen och en kusin till Napoleon skulle gifta sig. Han var 36 år och hon var 16 år, giftermålet genomfördes 1859. Som tack för att Frankrike slöt försvarspakten med Kungen skulle Frankrike få Nizza och Savojen om försvarspakten behövde utnyttjas.

Österrike var den stora fienden för Frankrike och Piemonte. Österrikarna kontrollerar Lombardiet, Venedig och har starka fästen i Parma, Modena, Toscana och Neapel. Både Frankrike och Piemonte önskade slänga ut österrikarna ur det som skulle bli Italien. Cavour provocerade österrikarna och de gick till attack mot Piemonte och Frankrike slöt upp på Piemontes sida i enlighet med den slutna pakten. Fransmännen och kungahuset vann slagen i Magenta och Solferino. Garibaldi stred mot österrikarna och vinner ett slag vid San Fermo.

Kejsaren Napoleon III är chockad över alla stupade och lemlästade på slagfältet. Napoleon begär hos Kejsaren Franz-Joseph att man skall sluta fred och så blir det. I freden fick kungen av Savojen tillbaka Milano och Lombardiet.

Cavour är så missnöjd över fredsavtalet att han avgår. Han ville få bort österrikarna från halvön helt och hållet. Han publicerar en broschyr under pseudonym där han framför att Påvedömet borde dra sig tillbaka till Rom och lämna övriga landområden. Uppropet blir framgångsrikt och Emilia-Romagna, Toscana, Parma och Modena ansluter sig till Piemonte. Påven får Vatikanen och det blir en egen stat. Den 22 mars 1861 blir Victor-Emanuel kung över Italien. Men inte hela, b.la. Venedig var fortsatt österrikiskt. Österrike hade en pakt med de två Sicilierna. Garibaldi anföll Sicilien och sedermera Neapel och återtog dessa områden som anslöt sig till kungahuset. 

Kungen av Savojen var tvungen att vidmakthålla avtalet ang. Nizza och Savojen och en folkomröstning genomfördes 1860. Befolkning röstade för att ansluta sig till Frankrike. När Frankrike tog över ändrades namnet till Nice. Gränsen hade tidigare gått vid floden Var intill flygplatsen. Garibaldi var emot att överlämna Nice till Frankrike.

Republiken Italien skapades först efter 2: a världskriget 1946. Ända till dess var Italien ett kungadöme.

Nytt album med Asterix & Obelix

Den 21 oktober gav förlaget ut ”Astérix et la Griffon”, som utspelar sig i öststaterna. Hela dagen har man pratat om detta på TV och radio. M.a.o. en stor händelse i Frankrike.

De tecknade albumen är en enorm framgångssaga. Man har sålt nära 380 miljoner album i världen. De finns utgivna på 111 språk och dialekter. Första albumet kom ut 1962 och trycktes i 6 000 exemplar. Albumet som släpps till försäljning idag trycks i 5 miljoner exemplar och de är slutsålda och man skall trycka ytterligare 5 miljoner album. Albumet har översatts till 16 språk. Frankrike har köpt 2 miljoner och jag kommer att köpa ett idag.

Min fascination för Asterix och Obelix går tillbaka till slutet på 70-talet. Jag arbetade i Italien och försökte lära mig italienska. Jag hade läst Asterix när jag var ung. Därför köpte jag Asterix och började läsa på knagglig italienska. Men jag lärde mig massor av ord och den var rolig att läsa. Jag köpte fler album och läste om varje album flera gånger och till slut kunde jag hygglig italienska. Sedan pluggade jag italienska i två månader i Firenze och pratade riktigt bra. När jag flyttade till Frankrike i början av 80-talet gjorde jag om samma resa. Köpte alla album på franska och lärde mig massor av ord. På franska förstod jag dessutom det roliga med alla namnen, ordvändningar och den är bäst på originalspråket. För er som vill lära er franska är det ett enkelt sätt att komma in i språket. Även om man inte kan alla ord kan man förstå sammanhanget genom bilderna.

Figurerna skapades av Albert Uderzo som tecknade och René Goscinny som skapade historierna och texten. De första historierna publicerades i en tidning 1959 i Frankrike. Några år senare kom det första albumet ut på marknaden. Man har skapat 39 album genom åren.

Figurerna har blivit en enorm business genom åren. Man har gjort nio tecknade filmer. 1999 kom den första spelfilmen ut med b.la Depardieu som Obelix, det blev ytterligare tre filmer. Fransmännen gick man ur huse och såg filmerna, ca 50 miljoner entréer har registrerats för de fyra filmerna.

Norr om Paris har man skapat en temapark, Parc Astérix som också blivit en stor attraktion. 2017 hade man 2 miljoner besökare. Gröna Lund har som exempel ca 1,5 miljoner besökare per år

Uderzo dog förra året medan hans medskapare Goscinny dog redan 1980. Idag är det medarbetar till de två som har fortsatt produktionen. Uderzo har varit med och skapat det senaste albumet.

René Goscinny dog på ett märkligt sätt. Han skulle ta en livförsäkring och som del i processen skulle han göra en läkarundersökning. Som en del av undersökningen skulle han göra ett arbetsprov, dvs cykla och mäta hjärtat med succesivt ökad belastning. Under detta arbetsprov fick han en hjärtattack av avled.

Nu skall jag läsa nya Asterix.

Frankrike går till presidentval, april 2022.

Det var 5 år sedan som Macron överraskande blev vald till President. Han startade sin rörelse ”En Marche” ca ett år innan valet. Det var inte många som trodde han skulle kunna utmana de existerande politiska strukturerna. François Fillon var predestinerad att bli nästkommande president 6 månader innan valet. Han ledde alla opinionsmätningar. Flera olika affärer uppdagades och Fillon skötte affärerna på ett olyckligt sätt för honom. Det gjorde att han inte kom vidare till andra valomgången.

Man kan konstatera att opinionsundersökningar inte har varit särskilt framgångsrika att mäta vem som skall bli nästa president. Verkar vara ett internationellt problem att få trovärdiga mätningar långt innan valen.

Valprocessen

För att förstå den franska valprocessen måste man förstå valsystemet. Politiska val i Frankrike sker genom majoritetsval. Den som får mer än 50 % av rösterna väljs direkt till positionen som står på spel. Om man inte får 50% går man till en andra valomgång. I denna situation är det mycket vanligt att man röstar emot någon/något. Det skedde t.ex. vid förra presidentvalet där Macron och Le Pen stod mot varandra i den andra valomgången. Le Pen tillhör ett högerextremt parti. Det som sker är att socialister, kommunister, center, liberaler och högerväljare röstar emot Le Pen och lägger sin röst på den andra kandidaten, 2017 var det Macron. Det enda som förenar dessa partier är att man absolut inte vill ha Le Pen som president. Man överser med att politiken inte stämmer överens med egna värderingar. Man röstar på det minst dåliga alternativet.

Kandidater

Vem kan ställa upp i ett franskt presidentval? De flesta kan ställa upp och många känner sig kallade. 2017 var det 11 personer som valde att ställa upp i valet. Fem av kandidaterna fick mindre än 1 % av alla röster.

För att bli utsedd till kandidat måste man vara fransman, över 18 år, deklarera sina inkomster och förmögenhet samt skapa ett bankkonto som hanterar alla pengar som används i kampanjen. Det sista hindret är att man måste få 500 signaturer från förtroendevalda i Frankrike. Det finns ca 34 000 sådana personer. När du nått denna punkt får du delta i TV debatter och får exponering i media.

Frankrike har infört ett tak (Capex) på hur mycket pengar som får användas i presidentkampanjen. För 2022 kan man inte förbruka mer än ca 17 miljoner euro i första valomgången och de som kommer till den andra valomgången kan använda 22,5 miljoner euro. Många av partierna använder därför banker, gåvor och partikassor för att samla in pengar inför valet. Staten betalar ut pengar efter valet beroende på hur mycket röster som kandidaten fått. Macron hade använt 16,5 miljoner euro i kampanjen 2017 och fick tillbaka 10,6 miljoner av statliga medel. Le Pen hade förbrukat 11,5 miljoner euro och fick tillbaka 10,7 miljoner.  Ett parti som hamnade i en stor kris var socialisterna. Deras kandidat, Hamon, använde 15 miljoner euro och fick tillbaka 8 miljoner. Han fick bara 6 % av rösterna, ett katastrofalt resultat. Partiet fick sälja sin fastighet i centrala Paris och säga upp 100-tals medarbetare.

Sarkozy blev dömd i slutet av september till ett års fängelse som omvandlades till 6 månader med fotboja i hemmet. Domen gällde att han använt mycket mer pengar i sin kampanj än vad som stipulerades av lagen. Flera tidigare affärer gäller detta förfarande.  I dagarna pågår rättegången mot de personer som skötte denna byk. Nu har domstolarna satt ned foten och dömt Sarkozy. Han kommer att överklaga.

Presidentvalet 2022

Vid förra valet röstade 78 % av de som har rösträtt, nästan en fjärdedel avstod från att rösta. I den andra valomgången var det 74,5 % som lade sin röst på någon av kandidaterna. Några tyckte att varken Macron eller Le Pen var något att rösta på, man avstod.

Inför första valomgången 2022 leder Macron stort i alla opinionsmätningar. Men med tanke på att opinionsmätningarna har haft fel de senaste presidentvalen skall man nog vara försiktig med att utropa honom som segrare.

Man kan konstatera att nästan alla partier har problem. Socialisterna har utsett Paris borgmästare Ann Hidalgo som sin kandidat. Hon har genomdrivit stora förändringar i Paris och har arbetat för en mer ”grön” stad, vilket inneburit stora trafikproblem i staden. Hon kommer inte igenom i mediebruset och verkar inte vara någon stark kandidat. Kommer nog inte till 2: a valomgången.

Miljöpartiet har haft en kongress där de valt Yannick Jadot som företrädare för partiet i presidentvalet. Han är EU parlamentariker och inger förtroende. Han får anses som lite mer moderat i sin politik. De gröna har haft stora framgångar vid de senaste kommun- och regionvalen. Han kommer nog inte till 2: a valomgången.

Vänsterpartiet med Jean-Luc Mélenchon är med i debatten men kommer inte att komma till den andra valomgången.

Macron’s rörelse ”En Marche” har under hans presidentskap haft en del problem. Ett 40-tal medlemmar har hoppat av rörelsen beroende på att man inte delar partiets visioner. Macron fick innan presidentvalet stöd av François Bayrou och det var avgörande för hans framgångar 2017. Frågan är om Bayrou kommer att stödja Macron i denna valrörelse. Bayrou utsågs till justitieminister 2017 som tack för stödet, men fick avgå bara några veckor efter tillträdet pga. en skandal. Macron är fortsatt populär och hans popularitet har ökat efter pandemin. Många tycker att han skött detta bra. Covid-passet är populärt. Han leder i opinionsmätningarna.

Högerpartiet, Les Rèpublicains, består av flera underliggande rörelser. De heter ; Divers Droite, Soyons libre, La France audacieuse, Mouvement Radical. De är samlade under en partiapparat men har lite olika ingångsvärden. En del ligger inte så långt från Le Pen när det kommer till invandringspolitiken, andra är mer moderata. Det är stora spänningar i partiet. Det var några som valde att samarbeta med Macron och de blev uteslutna av partiledningen. Flera borgmästare har lämnat partiet det senaste året, b.la Estrosi, borgmästare i Nice. Förre premiärministern Édouard Philippe uteslöts ur partiet när han samarbetade med Macron.  Partiet har ingen tydlig kandidat. Partiet har nu beslutat att man skall mötas i början av december och välja vem som skall företräda partiet. Det finns sex kandidater.

En av dom är Michel Barnier. Han ansvarade för förhandlingarna på EU sidan mot engelsmännen i Brexit-förhandlingarna. Han är erfaren politiker och en trogen republikan. En annan är Xavier Bertrand från norra Frankrike. Han lämnade partiet och kommunicerade i våras att han skulle ställa upp i presidentvalet 2022. Han har nu valt att ställa upp i nomineringen för partiet och vill vinna för att få ta del av partiets kampanjapparat och pengar för att kunna utmana Macron. Han har ännu inte återinträtt som medlem i partiet. Skulle han förlora valet i partiet kommer han kanske att bli politiskt vilde igen och försöka utmana Macron utan partiet? En annan kandidat är Valèrie Pécresse som är regionens president i Paris. Hon lämnade partiet 2019 men är nu tillbaka som medlem. Frågan är, vem kan man lita på?

Bertrand leder i opinionsmätningarna men det som är osäkert är om partiet har förtroende för honom. Det är medlemmarna i partiet, ca 80 000 personer, som skall rösta. Kommer han att få uppdraget att utmana Macron när han inte är medlem i partiet? Partiet sitter i ett skruvstäd. Skall man rösta Bertrand som redan lämnat partiet men som hyser stort förtroende i opinionsmätningarna inför presidentvalet. Eller skall partiet vara mer trogen den lojale Barnier? Kanske är Pécresse som är kvinna och varit med länge rätt för partiet, fastän hon också lämnat partiet. Partiet har ett mycket svårt beslut framför sig. Partiet kanske går samma öde till mötes som socialisterna. Inför detta val är det ett parti med stora slitningar.

Le Pen har haft mycket höga opinionssiffror under hela våren. Detta förändrades under sommaren. Plötsligt dök det upp en Éric Zemmour som tar röster från henne.

Zemmour är journalist, debattör, polemiker, författare och krönikör. Han har synts i TV under ganska lång tid. Han skickade upp en testballong under våren att han kunde tänka sig att ställa upp i presidentvalet. Han har stora skaror som tror på honom och opinionssiffrorna är mycket höga. Hans problem är att han inte har något parti bakom sig och han försöker nu hitta pengar för att bedriva sin kampanj. Han har givit ut en bok som går mycket bra, har sålt i 190 000 exemplar och beräknas bidra med 1,5 miljoner euro. Zemmour kan placeras längst ut på högerkanten. Han tycker att invandringen skall stoppas, bidragen skall minskas och han vill återupprätta det franska samhället och bli den ledande nation som man en gång var. Han har utformat ett 120 sidor partiprogram som skall lanseras. Han är bra på att beskriva Frankrikes problem och diagnosen tilltalar många. Frågan är hur lösningar ser ut, upp till bevis. Han utgör också ett stort problem för republikanerna, han tar röster. Han är ännu inte officiell kandidat till presidentposten. Utmaningen för honom är att finna 500 underskrifter för sin ansökan.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är mycket jämnt bakom Macron. Bertrand, Le Pen och Zemmour ligger tätt samman och det är svårt att säga vem som kommer att gå till den andra valomgången. Kan Zemmour göra en Macron, komma från ingenstans, skapa en rörelse och vinna ett presidentval. Vi får se men spännande är det.

Ännu ett parti bildades för någon helg sedan, Horizons. Det är förre premiärministern Édouard Philippe som ligger bakom det nybildade partiet. Han är en av de mest populära politikerna i Frankrike. Han bidar sin tid och kan nog bli presidentkandidat 2027. Då med Macron’s stöd. I detta val stödjer han Macron.

Politiska partier är som Frankrikes ostar, det finns en sort för varje smak. Det finns 415 politiska partier registrerade i landet. Det är på kommunal-, regional- och nationell nivå. På nationell nivå finns det ca 80 partier. Om man skulle indela dessa i lite olika inriktningar så är det 18 partier som tillhör högerradikala / extrem höger. Det finns 7 partier som kan tillskrivas höger. I center finns det 21 partier och till vänster finns det 18 olika partier. Ute på vänsterradikala / Extrem vänster finns det 14 partier. Man kan fråga sig om det behövs ett parti till? Såsom republikanerna består av flera mindre rörelser, så är också de andra moderpartierna organiserade.

Frankrike verkar gå mot trenden att socialisterna går fram och kanske bildar regering, senast i Tyskland och Norge. Här går man mer mot en höger-center lösning.

Hur vet man att Frankrike återgår till normaltillstånd?

Det vet man genom att demonstrationer, protester och strejker återupptas.  Det dröjde bara några dagar efter att man tog bort pandemirestriktioner som flygplatspersonal sade att de skulle gå ut i strejk. Någon dag senare sade tågpersonalen samma sak. Resultaten var att de strejkande grupperna fick igen sina krav och strejkhotet avvärjdes. Företagen hade inte kraft att stå emot deras krav efter att ha genomlevt den värsta ekonomiska kris på många år.

Vi har nu haft pandemin i ca 18 månader och alla TV kanaler fylls av nyheter om denna händelse. Nyhetskanalerna sänder 24 timmar om dygnet och de måste ju skapa nyheter och därför sitter man och diskutera i timmar om Covid-19. Man börjar att bli trött på nyheterna. Det intressanta är att det är i huvudsak de som är emot som kommer till tals. Man är emot vaccinering, man är emot covidpass, man är emot mask, man är emot Macron’s beslut, man är emot allt. Det är dessa som hörs och syns i media.

Nu är det stora demonstrationer i alla större städer runt Frankrike för att man måste vaccinera sig och uppvisa covidpass. Några tolkar detta som en inskränkning i medborgarnas frihet. Man har inte rätt att bestämma själva, regeringen pådyvlar folket beslut som innebär förlorad frihet. Minoriteten vill m.a.o. förhindra majoriteten att leva ett mer normalt liv.

När dessa demonstrationer sker så är det inte en röst som talar. Högerkrafterna demonstrerar för sig, vänsterkrafterna för sig och ”Gula Västarna” demonstrerar för sig. Det blir ganska rörigt i många städer när tre tåg skall ut i stan och göra sin röst hörd. Alla med olika betoningar på vad vaccinationstvånget betyder för dessa grupper.

Det är många grupper som berörs. Lagen togs i bruk i början av augusti och går ganska långt. Man vill tvinga fransmännen att vaccinera sig.  På ställen där man begär vaccinationspass skall även personalen vara vaccinerad. Från den 30 augusti till den 15 november skall vårdpersonalen, ambulanspersonal, lärare, restaurangpersonal och några andra grupper vaccinera sig. Om man inte vaccinerar sig kan det leda till indragen lön och eventuellt uppsägning från tjänsten. Macron gör bedömningen att det är enda sättet att få alla att vaccinera sig.

En annan aktivitet som är återkommande, skolstarten i september månad. Ni som handlar på stora varuhus ser att det är hyllmeter med skolmaterial för barnen. Föräldrarna står där med sina listor och försöker lista ut vad det är de skall köpa för barnens skolgång. Det är inte helt lätt. Varje lärare bestämmer vilket material som skall användas. Vissa lärare tycker att det skall vara rutiga blad, andra tycker att det skall vara linjerade blad, andra blanka blad etc. Varje lärare bestämmer vilken färg man skall ha på pennorna etc. Det är mycket att hålla reda på. Föräldrarna river sig i huvudet och försöker hitta rätt.

Familjer får bidrag för att inhandla detta material. Det är inkomstgrundande och beror på familjens samlade inkomst. Familjer som tjänar mindre än 25 000 euro får för ett barn 470 euro för att köpa skolmaterial. Skolan tillhandahåller m.a.o. inget skolmaterial. Man använder mycket fotokopior som läromedel. Dessa skall sedan in i olika pärmar. Böcker är ovanliga för de minsta.

Det känns som om vi är på väg tillbaka till ett mer normalt liv, dvs strejker, protester och oroligheter. Politiker försöker att profilera sig inför presidentvalet 2022 och gör diverse utspel. Det blir en intressant höst.

Enbart 1 av 3 gick till valurnorna.

Under två veckor är det mycket som händer i Frankrike. Den första valomgången i region- och departementsvalet ägde rum den 20 juni och den andra valomgången är den 27 juni. Många anser att det är en förövning inför presidentvalet våren 2022. Därför är det intressant att ta del av resultaten. Tyvärr var det få som röstade och det är inte helt klart vilka konklusioner man kan dra av detta val. Av de röstberättigade var det ca 66 % som inte använde sin rösträtt. Man kan tolka det som att man är trött på politiker.

Inför valet hade Le Pens parti Le Rassemblement national (RN) mycket positiva opinionssiffror. I många regioner visade de mycket bra siffror. I PACA visade opinionsmätningar att de skulle kunna få majoritet redan i första valomgången. Det gick inte så bra, de blev största parti i PACA, de fick 36 % av rösterna. 

Macron´s parti en Marche får inte till det ute i landet, de har inte tagit en enda region. Deras kandidater, många ministrar i regeringen, kom ganska långt ned i resultatlistan.

Jag bor i Regionen PACA (Provence-Alpes-Côte d’Azur) och i departementet Alpes-Maritimes. Man röstar på kandidater till regionen och till departementet. De som väljs till dessa funktioner sitter i sex år, presidentval och riksdagsval är på 5 år. Jag får inte rösta i detta val. Jag är röstberättigad i franska kommunalvalet, EU-valet och Sveriges riksdagsval.

PACA sträcker sig från Menton till Marseille. Det bor ca 5 miljoner i regionen. Regionen består av Alpes Maritimes med 1 miljon invånare, Var med 1 miljon, Bouches du Rhône med 2 miljoner samt alperna och Vaucluse med ca 1 miljon

Det är ett val som inte engagerar speciellt många människor, bara 34 % använde sin rösträtt i första valomgången. Även om inte speciellt många röstar så berör valet många människors vardag. Budgeten finansieras via statliga bidrag men även Taxe Foncier och Taxe D´Habitation finansierar denna verksamhet.

Några sysslor är gemensamma för regionen och departementet. Dessa är sport, kultur, turism, IT-utveckling, regionala dialekter till exempel.

Regionen står för transport och infrastruktur såsom flygplatser, busstationer, lokala tåg, bussar och hamnar. Grundskola för barn mellan 8–10 års ålder bedrivs av regionen. Regionen sköter även yrkesutbildning, stöd till företag, bostadsbyggande, företagsutveckling. De sköter även sopor, naturparker och utvecklar landsbygden.

Departementen står för hjälp till barn och gamla, handikappstöd samt understöd till invånare med små inkomster (socialbidrag). De hanterar även vattenförsörjning och vägar i området. Departementet ansvarar också för skolor för barn mellan 11–15 år gamla.

Högerpartierna lyckades bra i valet, man försvarade sina positioner. Detta gäller även vänstern som lyckades hålla ställningarna.

Nu startar diskussionerna mellan de olika intressenterna. På tisdag kl.18 skall eventuella nya listor lämnas in inför andra valomgången på söndag. Överläggningar mellan de olika partierna startar för att i nästa valomgång få majoritet i valet.

Alla som har mer än 10 % av rösterna får ställa upp i den andra valomgången. De som har mellan 5–10 % kan gå upp i andra partiers listor som förhandlas fram under två dagar. De som har under 5 % kan inte förhandla för att komma in på någon annan lista. 

Hur går detta till? Ett tydligt exempel i PACA är Jean-Laurent Féliza som var första namnet på en lista med miljöpartiet, socialdemokrater och kommunister. Han fick 17% av rösterna i första valomgången.

Efter valet sade han att han kommer att ställa upp i andra valomgången och hoppas på bättre resultat. Sedan sätter förhandlingarna igång och redan dagen efter valet slänger han in handduken efter omfattande övertalning från centralt håll. Syftet bakom detta är att man hoppas att de som röstade på Féliza skall lägga sin röst på republikanen Muselier (högerkandidat). I den andra valomgången är det bara två kandidater i PACA, Muselier och RN:s kandidat Mariani. Nu hoppas man att socialister, kommunister och miljöpartister skall rösta på ett högerparti! Det är så det fungerar i franska val. Man röstar emot RN för att förhindra att de kommer till makten. 

Muselier lovade att han inte skulle glömma Féliza´s uppoffrande handling. De kommer att kunna påverka Muselier´s politik om han vinner.

I andra valomgång röstar man inte för något, man röstar emot något. Det gäller för alla som inte kommer till den andra valomgången, det är många.

Nästa söndag är det troligt att Muselier kan utropa sig till vinnare i regionalvalen i PACA, det är min gissning.

Mesta Machiavelliska presidenten

Det var en vän som kommenterade mitt senaste inslag med följande, ”Visst är Macron machiavellisk, men den verklige efterföljaren till Machiavelli var Mitterrand”. Han kallades så länge han levde av både vänner och ovänner för ”Le Florentin”. Le Florentin syftade på Machiavellis arbetsplats i Florens för familjen Medici.

Mitterand blev president den 10 maj för 40 år sedan. Detta uppmärksammades stort i Frankrike. Oväntat slog han ut Giscard d’Estaing och tog makten. Jag bodde i Nice och minns hur bilarna tutade i hela Nice och lyckan var fullständig för att socialisterna hade nått makten.

Mitterrands politiska liv

Han deltog i 2.a världskriget och skadades i strid. Han satt i tyskt läger 1941 som han lyckades fly ifrån.

Han arbetade för Pétain och Vichy regeringen 1942 men det mesta tyder på att han även hjälpte motståndsrörelsen.

Han träffade De Gaulle och deltog i uppbyggnaden av den provisoriska regeringen för Frankrike som De Gaulle utropat. Mitterand utsågs till minister redan 1947, en av de yngsta någonsin, bara 31 år gammal. Han utsågs till inrikesminister 1954 och var positiv till att Tunisien och Marocko skulle få självständighet. Han var däremot emot att Algeriet skulle få sin självständighet, det var då ett departement i Frankrike. Jag minns att Jean-Marie Le Pen fick kritik för att ha deltagit i operationer och tortyr i Algeriet i TV. Han svarade att han hade följt order från den dåvarande inrikesministern, Mitterand, och därmed var den diskussionen borta från media. Mitterand var en skicklig politiker som visste hur han skulle positionera sig i alla möjliga situationer. Han kontrollerade media och kunde styra vad som skrevs och sades.

En skandal som gick hela vägen tillbaka till Mitterand var bomben på båten Rainbow Warrior som tillhörde Green Peace i Nya Zealand. En person omkom. Det ansågs att ordern hade kommit från franska säkerhetstjänsten och att Mitterand hade varit medveten om detta. Syftet med bomben var att förhindra Green Peace att protestera mot Frankrikes kärnvapenprover i Stilla Havet.

Mitterand skapade en avdelning för inre säkerhetstjänst som rapporterade direkt presidenten och därigenom fick han bättre kontroll på informationen.

Han var en stor EU vän och samarbetade i många år med tyska förbundskanslern Kohl. Frankrike och Tyskland kom väldigt nära.

Familjen

Mitterand gifte sig med Danielle och fick tre söner. Första sonen dog bara några månader gammal. Han hade dessutom flera älskarinnor och barn utom äktenskapet. Detta framkom tydligt när han begravdes 1996, efter kistan gick tre familjer. Först gick hans frun Danielle med söner. Sedan kom hans älskarinna som heter Anne Pingeot och som var dotter till hans vän. Han var 48 år och hon var 21 år. De var ett par i hela hans liv och fick dottern, Mazarine. Det var en passionerad affär och Mitterand skrev nästan 500 brev under de första 6–7 åren. När han kandiderade till presidentvalet för första gången 1965 kunde en president inte vara skild i Frankrike, det var den bedömningen han gjorde. Därför var han kvar i äktenskapet med Danielle. Även en svensk journalist hade en historia med Mitterand och i denna relation föddes en son. Hon gick även i begravningståget. Mitterand accepterade faderskapet till dessa barn. I och för sig är det inte helt ovanligt i Frankrike att man har utomäktenskapliga förbindelser, så på detta sätt var han en god representant för sitt land.

Sjukdom

Han fick prostatacancer under de sista åren som president och detta tystades ned för att han inte skulle framstå som en försvagad president i media.

Resumé

Man kan nog ge min vän rätt när han kommenterade och sade att Mitterand var den verkliga Machiavelli i modern tid. Han vände kappan efter vinden och han kontrollerade vad som skrevs och kunde styra informationen i media.

Macron är han machiavellisk?

För att komma till makten måste man använda lite udda metoder. Macron har visat stor skicklighet i kunskapen om hur man kan använda andras splittring för egen vinning.

Under presidentvalskampanjen 2017 samlade Macron politiker från alla möjliga läger. Det var politiker från höger, center och vänster. Han lyckades få Lyons socialistiska borgmästare Gérard Collomb att ansluta sig till sin kampanj, det splittrade socialisterna. Collomb var mycket tongivande i Socialdemokraterna. Han blev sedermera inrikesminister i Macron’s regering. Macron var en nykomling i det politiska spelet men hade tydliga idéer vad han ville åstadkomma och lockade folk från alla partier med sina idéer. Han blev vald till president 2017. Nu är det presidentval igen 2022.

Macron’s parti En Marche är mycket svaga ute i landet. När det är kommunalval så röstar man mer på personen än ett parti. Borgmästarna är synliga och de som gör ett bra arbete i kommunen får ofta förnyat förtroende. I vår kommun (Cagnes sur Mer) har Louis Nègre varit borgmästare i 25 år. Han är en högerpolitiker men han är framförallt borgmästare.

Macron’s parti En Marche fick inte några större framgångar vid det senaste borgmästarvalet 2020.

Nya val

Inför valen måste kandidaten skapa listor med de som stödjer honom/henne. Man presenterar varje person som stödjer kandidaten och om denne vinner så intar dessa personer förtroendeposter i administrationen.

Valen sker i två omgångar och den som får >50% av rösterna i första valomgången blir direkt vald.

Om man får <50% går man vidare till en andra valomgång och de två-tre bäst placerade går till en andra valomgång en vecka efter första valomgången. Den som får mer än 50% blir vald. Det sker en hel del inför den andra valomgången, man lierar sig och skapar nya listor och uppgörelser sker för att försäkra sig om makten.

Regionval och departementsval äger rum den 20 juni 2021 och det är en förövning för nästa års presidentval. Det intressanta i detta val är att Macron och hans parti En Marche verkar ha lyckats splittra högerpartiet Les Rèpublicains. De faller sönder bokstavligt talet.

 Varför händer detta?

I södra delarna av Frankrike är det högerextremistiska partiet RN (Rassemblement National)  och dess ledare Marine Le Pen stora och många tror att de kommer att vinna i många valkretsar. De är ett rejält hot mot de som innehar befattningarna idag.

Presidenten i regionen PACA (Provence Alpes Côte d’Azur) gjorde därför en taktisk bedömning och diskuterade en gemensam lista med Macron´s parti En Marche tillsammans med sitt Les Rèpublicains. Det tog hus i h ….. Regionpresidenten Renaud Muselier blev kallad till Les Rèpublicains högkvarter i Paris och fick göra avbön offentligt.

Detta ledde i sin tur att Nice borgmästare Estrosi lämnade partiet. Det gjorde också Toulons borgmästare Falco. Innan des hade Bertrand lämnat och även Pécresse gjorde samma sak. Dessa är tunga personer i partiet Les Rèpublicains. Bertrand har valt att gå direkt mot presidentvalet med en egen lista och gör bra ifrån sig i opinionsmätningarna.

Sönderfallet inom republikanerna inleddes redan 2017 då några tunga poster intogs av personer från Les Rèpublicains i Macron’s regering. Till premiärministern utsågs Philippe, Darmanin utsågs till budgetminister.  Partiet beslöt att utesluta dessa två samt ytterligare 2–3 personer därför att de tagit steget in i regeringen under Macron´s ledning. Partiet har tappat fotfästet och förlorar trogna medlemmar. 2014 hade man 215 000 i sin hårda kärna, nu är man nere i 65 000. Raset fortsätter.

Man skall se allt som en förberedelse till presidentvalet 2022. Detta är bara förspelet.

Presidentvalet 2022

Till hösten kommer kandidaterna att urskiljas och det blir tydligt vilka som kommer att vilja kandidera till presidentvalet. Det som är klart är att socialisterna är mycket svaga och saknar någon framträdande person. Republikanerna är svaga och har ingen tydlig kandidat. De gröna gjorde ett mycket bra kommunalval och har ett bra utgångsläge. De behöver dock samla vänsterkrafterna för att utgöra ett reellt hot mot huvudkandidaterna. Vänsterpolitikern Mélenchon har sagt att han inte ansluter sig till denna lista i regionalvalen, vi får se vad han säger inför presidentvalet.

Huvudkandidaterna verkar ännu en gång bli Marine Le Pen och Macron i andra valomgången. Om nu Macron väljer att fortsätta. Min gissning är att han fortsätter. Han har en önskan om att förändra Frankrike och göra landet mer modernt. Under denna presidentperiod har det varit svårt att arbeta med reformer. Arbetet har störts av strejker, Gula Västarna och Covid-19. Det är många saker som han har fått hantera förutom att förändra Frankrike.

De första opinionsundersökningarna säger att Le Pen kommer att vinna i första valomgången och att Macron hamnar på andra plats. Det innebär att dessa två går till den andra valomgången. Med detta valsystem röstar många inte för en kandidat, man röstar mot någon. Man kan tänka sig att många på högerkanten och även på vänstersidan röstar på Macron för att undvika att få Le Pen som president. Det är så det brukar gå till.

Macron har dragit politiken mot höger den senaste tiden och det är ett medvetet försök att hämta röster från denna falang. Men han är också beroende av en person som heter Bayrou och som politiskt tillhör centerfalangen. Han behöver dennes stöd för att ro hem presidentvalet.

Söndra och härska har blivit Macron’s sätt att tillförskansa sig makten, vi får se om han lyckas även om ett år.

För er som undrar vem Machiavelli var. Han föddes 3 maj 1469 i FlorensItalien, död 21 juni 1527 i Florens, var en florentinsk författarefilosofhistoriker och politiker. Han är framför allt känd för den politiska skriften Fursten som gavs ut fem år efter hans död. https://sv.wikipedia.org/wiki/Niccol%C3%B2_Machiavelli