Varför ser man så få barnvagnar i Frankrike?

När man är ute och promenerar så är det förvånansvärt få barnvagnar i gatumiljön. Beror det på att det föds färre barn i Frankrike? Nej, så är det inte. Nativiteten är jämförbar, det föds lite fler barn per fertil kvinna i Frankrike (1,84) än i Sverige (1,8). Vad beror det på att barnvagnar är så osynliga?

I den svenska gatubilden är det barnvagnar överallt, på restauranger, caféer och ute på trottoarerna. Här är det sällsynt, speciellt under arbetsveckan. Var är alla barnen?

De är på dagis från 2,5-3 månaders ålder.

Sverige har en av världens bästa system för att ta hand om de nyfödda, man har en föräldraledighet om 18 månader. I Frankrike är det 16 veckor, knappt 4 månader. Det är därför barnen är på dagis från barnet bara är några månader gammalt. I Frankrike har man rätt att vara mammaledig 6 veckor innan födsel och 10 veckor efter födseln. Pappan har rätt till 11 dagars pappeldighet. Från i juli skall detta förlängas till 25 dagars pappaledighet.

Man får ett bidrag när barnet föds, det uppgår till 944 euro för ett barn och nästan det dubbla om det är tvillingar. Bidraget beror på familjens årsinkomst. Inkomsten får inte vara högre än 42 000 euro per år för att få detta bidrag. Man får även barnbidrag men först från det andra barnet. Utbetalningen beror på inkomst och är mellan 132-33 euro per månad.

Det finns ett stort urval av dagisplatser att placera sitt nyfödda barn på Det offentliga har dagis med upp till 60 barn, privata dagis i hemmet med 1-4 barn. Sedan finns det föräldradagis och företagsdagis. De är i denna miljö som de små tillbringar sina dagar, mellan 2,5 månad och tre år. Därefter är det skolsystemet som startar från 3 års ålder. Kostnaden för dagis är inkomstprövad och man drar av 50 % i deklarationen. Maximal kostnad är 2 300 euro per barn och år i den statliga barnomsorgen. Nu har ni fått förklaring på varför man inte ser så många barnvagnar i Frankrike.

Bästa växlingssättet.

Jag skrev om överföring av pengar från Sverige till Frankrike för någon månad sedan. Några av er läsare tipsade om de tjänster som ni använder för att överföra pengar från Sverige till Frankrike. Det blir en hel del växlingskostnader när man regelbundet för över pengar varje månad. Det var det som jag konstaterade beroende på vilken bank man använder.

Jag fick tips från några läsare som använder Revolut som växlingstjänst. Har nu testat denna tjänst i två månader och jag medger att den har mycket låga växlingsavgifter. Man får även ett kreditkort som man kan använda på sina resor utomlands.

Jag gjorde en överföring nu på morgonen och vad jag kunde se var växlingskursen densamma som jag hittade på DI, under fliken valuta. Avgiften var 180 sek och det var kostnaden. Man förlorar inte på växlingskursen.  Jag för över Sek till Revolut-kontot och sedan skickar jag pengarna i Euro från Revolut-kontot till min franska bank. Överföringarna tar någon dag mellan bankerna.

För er som lever i Frankrike och överför lite större summor kan jag rekommendera denna tjänst. Man bör inte spara pengar på kontot då de inte omfattas av bankgarantier. Har man många transaktioner per månad kan man betala lite extra och få hur många transaktioner som helst.

https://www.revolut.com/

Mururoa-atollen och franska viner och ostar

Sveriges befolkning bojkottade franska viner och ostar 1996. Det var en massiv bojkott, de första två månaderna 1996 sjönk försäljning av fransk viner med 42 %. Helt plötsligt började vi dricka australienska, sydafrikanska och andra länders viner. Vinförsäljningen ökade totalt. Det var så svenskarna hittade de ”nya” vinländerna. Men vad utlöste denna bojkott?

Frankrike var ett av få länder som tidigt satsade på att utveckla sina egna kärnvapen. Man utförde provsprängningar i Sahara-öknen efter 2:a världskriget fram till 1962. När Algeriet fick sin självständighet flyttade fransmännen provsprängningarna till Franska Polynesien. Ögruppen är ett enormt område som ligger i Stilla Havet och är till ytan lika stort som hela Europa.

Man valde området runt Mururoa atollen för sina försök. Under åren genomfördes 193 provsprängningar. Journalisterna Sebastien Philippe och Tomas Statius har skrivit en bok i ämnet som heter Toxique. Hemliga dokument har släppts och dessa journalister har läst dessa och beskriver vad som hände i skymundan. Myndigheterna förnekade fakta och skapade en stor lögn. Det är en stor ekologisk och sanitär skandal.

De första sprängningarna ägde rum 2 juni 1966 och försöken pågick ända fram till 1996 då protesterna blev för stora och man stängde ned kärnvapenförsöken.

Så sent som 1983 förnekar militärer att det förekommer radioaktiv strålning eller att denna är så liten att man kan bortse från effekterna. Sprängningarna genomfördes utan att informera befolkning på närliggande öar. På ön Mangareva bodde 600 personer och fick radioaktiva moln över sig utan att vara medvetna om att det genomfördes provsprängningar. Även Tahiti drabbades av dessa moln och 110 000 personer fick radioaktiva moln över sig. Militären undersökte eventuell nivå på exponering och ljög helt sonika om doserna som befolkningen utsattes för.

Även de militärt anställda fick inte full information om de faror som personalen utsattes för. Orsaken enligt de hemliga dokumenten var: ”Om vi informerar om de eventuella hälsofaror som kan uppstå kan rekrytering av personal till våra militära baser på atollen försvåras”

Greenpeace båt Rainbow Warrior utsattes för ett attentat på Nya Zealand 1985. Båten sprängdes vid kaj och sjönk, en i besättningen omkom. Efter inledande undersökningar kunde man knyta två personer till attentatet och dessa var agenter från den franska säkerhetstjänsten. Affären ledde till att försvarsministern Charles Hernu avgick och man anade också Mitterrands inblandning i attentatet. Inget kunde bevisas mot Mitterand.

Omvärlden började reagera och protesterna tilltog. Mitterand stoppade provsprängningarna 1991 men man behöll infrastruktur och militärpersonal. 1995 vann Jaques Chirac presidentvalet och han upptog provsprängningarna på atollen. Detta startade de stora protesterna.

Befolkningen i Franska Polynesien började organisera sig och demonstrerade mot kärnvapensprängningarna. Svenska folket reagerade också och bojkottade franska viner och ostar.  Chirac lade ned kärnvapenförsöken 1996.

Juridiska processer mot franska staten har startat och man driver även skadeståndsprocesser för det man utsatte den militära personalen för.

Hemligheterna har nu kommit i dagen och vi får säkert höra mer om denna mörkläggning.

Delar av Frankrike stänger ned

Alpes-Maritimes och 15 andra departement stänger ned från fredag 19 mars kl. 24:00 och fyra veckor framåt. Det är i huvudsak runt Nice, Paris, Lille, Dunkerque och nordvästra delarna av Frankrike som omfattas av dessa restriktioner.

Bakgrunden är att dessa departement har mer än 250 smittade per 100 000 invånare. Nice har t.ex. ca 450 per 100 000. Akutmottagningarna har en beläggning på ca 100 %, Nice har 111 %.

Det är bara apotek, livsmedel, bokhandel, husläkare etc. som har öppet, ungefär som under tidigare nedstängningar.

Vi får vara ute utan tidsbegränsning och promenera, jogga och röra på oss. Vi får inte vara längre än 10 km från bostaden. Vi får inte åka över till andra departement. Vi måste ha en ”Attestation” när vi är ute och där står det var vi bor och därmed kan man kontrollera att man inte är längre bort än 10 km från bostaden.

Skolor är öppna.

Kontoren håller öppet men man uppmanar alla att arbeta hemifrån, helst 4 dagar per vecka.

Man återupptar vaccineringen med AstraZeneca omedelbart.

Utegångsförbudet gäller från 19:00 istället för 18:00.

Imorgon kommer säkert Rivieraklubben att ha en mer utförlig beskrivning vad som gäller.

Franska vaccinationsfiaskot.

På Pasteur Institutet i Paris utspelar sig ett drama som skakar den franska forskarvärlden. Institutet som är ett av de främsta i välden, totalt tio Nobelpristagare, gav upp forskningen på Covid-19 vaccinet. Bakom debaclet ligger en konflikt mellan två personer på institutet. Den franska självbilden har fått sig en rejäl törn.

Institutet skapades av Louis Pasteur som föddes 1822 och utbildade sig till kemist och biolog. Han utvecklade ett vaccin mot rabies. Han räddade den franska silkesindustrin då han upptäckte två mikrobiska sjukdomar som dödade silkesmasken och hittade ett motmedel. Han upptäckte sjukdomsalstrande organismer som orsakade mjältbrand och utvecklade ett vaccin mot detta. Louis Pasteur betraktas som en av bakteriologins grundläggare. Institutet grundades 1888.

Den 25 januari 2021 meddelande institutet att man gav upp försöken att finna ett vaccin mot Covid-19 viruset. Institutet hade samarbetat med en amerikanska läkemedelsjätten, Merck. Meddelandet verkade vara en kapitulation. Den franska självbilden gick i kras. Vi är en av de främsta nationerna i världen och kan inte få fram ett vaccin. Tyskland, Ryssland, England, Kina, USA kan, men inte vi!

Enligt tidningen Paris Match är orsaken en personlig vendetta mellan två forskare på institutet. Huvudpersonerna är Frédéric Tangy, 67 år, och Nicolas Escriou, 55 år. Den förstnämnde är chef för avdelningen som utvecklar vacciner. Han är en erkänd forskare som var med och utvecklade ett vaccin mot Sars-CO V-1, en föregångare till det virus som nu härjar.

Projektet att hitta ett vaccin mot Covid-19 fick namnet V591. Institutet avsatte stora resurser för att finna lösningen på viruset. Det stora problemet var finansiering för denna forskning. Via en fond i Norge, CEPI, som känner till Tangy´s arbete skaffar han finansieringen. På två dagar får han besked att han beviljas 4,3 miljoner euro ur fonden och kan därmed starta sitt forskningsprojekt. CEPI har fått 200 ansökningar och beviljar 8 ansökningar, han kom igenom nålsögat. Det intressanta är att franska staten inte bidrog med någon finansiering av forskningen.

I källaren på institutet sitter den andra forskaren Escriou och arbetar parallellt med forskning genom ARN-metoden. Det är den metoden som Pfizer och Moderna använder och som fick sitt genombrott vid framtagande av vaccin för detta virus. Escriou har tre personer till sitt förfogande och hans chef är Tangy.

Rivaliteten mellan dessa två personer växer och utvecklas till att man motarbetar och saboterarar för varandra. Escriou svarar inte på telefon när Tangy ringer, lämnar möten i vredesmod, överlämnar inte sina forskningsresultat till Tangy. Escriou vägrar att överlämna information vilket leder till att chefen måste beställa information från Thailand samt betala dyrt för informationen.

Tangy teamet genomför tester på råttor och stänger kontoret en fredag. På måndag går det inte att finna råttorna, någon har stulit dom? Förseningar skapas genom sabotage.

Forskningen bedrivs parallellt utan samarbete. I övriga forskarvärlden delar man på information för att så snabbt som möjligt finna ett vaccin. På Institut Pasteur motarbetar man varandra.

Professor Tangy tar upp problemet med ledningen för institutet. Ledningen gör inget åt problemet. Escriou är fackligt verksam på institutet, det väger tungt. En annan orsak är att Tangy också är något på spåren och man låter två forskare tävla med varandra för att se vem som kan bli först med ett vaccin. Escriou tycker att han har bättre erfarenhet genom sin forskning på lungsjukdomar och att han är det självklara valet för att leda denna forskning.

Ledningen för Pasteur uttalar sig och säger att inom forskning har det alltid funnits rivalitet. Man tar inte ställning för någon. Gerillakriget utbryter.

Läkemedelsföretaget Merck köper ett österrikiskt biotech företag som heter Themis och detta företag sitter på nyckeln för Tangy. Hans idé är att mässlingsvaccinet som han utvecklar tillsammans med Themis skall vara transportören av vaccinet Covid-19. Themis har samarbetat med Tangy under 8 år avseende mässlingsvaccinet. Merck betalar 350 miljoner euro för Themis, 5 gånger företagets värde.

Plötsligt riskerar projektet att bli amerikanskt och Trump har uttalat att han inte önskar dela vaccin med andra länder. Franska regeringen startar en förhandling där de försöker att köpa en licens för V591 för att tillverkning skall bli kvar i Frankrike. Läkemedelsbolaget Sanofi inbjuds att delta i projektet men tackar nej. De har andra forskningsprojekt på gång. Den franska regeringen begraver projektet.  

Slutligen i april 2020 sätter ledningen i Pasteur ned foten och väljer uppstickaren Escriou´s ARN-metod. Chefen Tangy blir mycket upprörd och skriver ett ilsket e-mail till ledningen. Han kan inte ta ansvar för detta vaccin om det skulle misslyckas.

I december tillkännager Pfizer att de har ett vaccin och det följs av Moderna och sedermera av AstraZeneca.

Den 25 januari 2021 meddelar Merck att man begraver V591 projektet. Sanofi lägger också ned sitt projekt och blir underleverantör till andra läkemedelsbolag för Covid-19 vaccinet.

Ett hårt slag för den franska självkänslan. Kommentarerna är hårda i media och man erkänner att det är ett misslyckande för nationen.

Sarkozy – dömd till fängelse

I veckan föll en dom som har skapat stora rubriker i Frankrike. Den förre presidenten Nicolas Sarkozy blev dömt till tre års fängelse varav 2 år villkorligt. Det är inte den första f.d. presidenten som har blivit dömd, men det är den första som skall sitta i fängelse. Tidigare domar har varit villkorliga. Jacques Chirac blev dömd efter sin tid som president i en affär från tiden när han var borgmästare i Paris. Han dömdes till 2 år villkorligt fängelsestraff. 

Sarkozy är en mycket populär högerpolitiker och han har fortsatt stor påverkan på partiet Les Républicains. Det har även spekulerats i att han skulle ställa upp i nästa års presidentval. Partiet har ingen självklar presidentkandidat. Sarkozys eventuella kandidatur tog slut på ett abrupt sätt genom denna dom. 

Sarkozy gav ut en bok 2020 som sålts i otroliga 250 000 exemplar och han beräknas ha tjänat 400 000 – 600 000 euro på denna publikation. Han har utgivit en mängd böcker, totalt ca 7 stycken med olika innehåll. Han är en tydlig ledare inom partiet och finns hela tiden i bakgrunden och är en mentor för många i partiet.

Samtidigt är han inte den första politiker som blivit fälld för mystiska affärer. Francois Fillion som var klar som presidentkandidat 2016 fälldes för fiktiva anställningar, tagande av muta etc. Det beredde vägen för Macron som vid valet blev president. 

Det är inte den enda affär som Sarkozy figurerar i. Han har varit inblandad i totalt 12 olika processer som avgjorts eller pågår. Han har blivit frikänd i två av de åtal som förelåg och nu i veckan fick han en fängelsedom. Det finns ytterligare några affärer som kommer att avgöras i domstol. 

Ett av ärenden där Sarkozy blev frikänd handlar om illegal finansiering av hans valkampanj. Huvudägaren till L´Oréal, Liliane Bettencourt, ansågs ha bidragit med hemlig finansiering av Sarkozys kampanj till presidentposten 2007. Detta ärende tog mer än 10 år att avsluta. 

Den 17 mars startar en process som går under namnet Bygmalion och handlar om illegal finansiering av en annan valkampanj. En annan process är illegal finansiering av Sarkozys valkampanj från Mouammar Kadhafi, Libyen. Med andra ord, Sarkozy är ofta i olika förhör.

Vad är det Sarkozy blivit fälld för? Myndigheterna avlyssnade hans advokat Thierry Herzog och det uppdagades att en annan advokat hjälpte Herzog att få fram information angående processen Bettencourt som Sarkozy blivit åtalad för. Herzog önskade få information vad åklagarna visste. Advokaten som lämnade information skulle bli hjälpt av Sarkozy, som var president, till en hög post i Monaco. Affären går under namnet ”avlyssningen” eller ”Paul Bismuth”. Advokat Herzog köpte en telefon med en falsk identitet med detta namn. Advokaten använde denna telefon för att kommunicera med Sarkozy och undvika nyfikna öron. Polisen upptäckte detta och avlyssnade telefonen.

Den 25 februari 2014 fick Sarkozy och advokat Herzog information att telefonen var avlyssnad och man upphörde med att kommunicera via denna telefon. Åklagarna misstänkte att någon inom PNF hade vidarebefordrat denna information, det fanns en ”mullvad” inom ämbetet. Man spekulerar vilt vem denna mullvad kan vara. 

PNF (Parquet National Financier) skapades av president Hollande när skandalen med budgetministern Jérome Cahuzac exploderade 2013. Holland beslutade att man skulle jaga skattesmitare och se till att de betalade skatt i Frankrike. Cahuzac stod i riksdagen och beskrev alla åtgärder som skulle vidtas och hur man skulle sätta dit skattesmitarna. Några veckor senare kom det fram att ministern hade ett konto i Schweiz med 600 000 euro och ett annat konto i Singapore som inte redovisats. Han fick naturligtvis avgå och det blev sedermera rättegång. Han dömdes till två års fängelse. 

PNF är en egen domstol där man ska undersöka mystiska transaktioner inom politik, företag och institutioner. Man undersöker 601 olika affärer och man har dömt företag, politiker och företagsledare att betala 9,9 miljarder euro i böter. Airbus har betalat 2 miljarder i böter. Google har betalat 965 miljoner euro i en förlikning för skattesmitning. Det högsta straffet som utdömts för en politiker är Patrick Balkany som fick 5 års fängelse. Frankrike går hårdare fram mot de som fuskar. 

Det är många som är upprörda, även bland advokaterna. Att avlyssna en advokat och hans klient är för många ett för stort ingrepp på den rättsliga processen. 

Många hävdar att denna domstol har blivit ett politiskt instrument. Politiken skall inte lägga sig i domstolsväsendet men domstolar skall inte heller vara ett instrument för att få bort politiker från den politiska arenan. Sarkozy hävdar detta, han är nu definitivt borta från nästa års presidentkampanj. 

Nästa åtal för Sarkozy kommer upp i domstol inom några veckor och vi lär få höra mer om hans eskapader. Fransmännen är väl inte förvånade att politiker skor sig, det tillhör på något sätt bilden. Ledare för Les Républicains är mycket upprörda över domen och anser att man straffar partiet inför nästa års val. 

Vive la France

Den sista sovjetstaten, del 2

Frankrikes president Macron anses vara en socialliberal president. Samtidigt har många organisationer och även politiska organisationer en uttalad protektionistisk hållning. Frankrike är ett land med många paradoxer.

I tidningen häromdagen var det en flygorganisation som presenterade ett förslag för att skydda sin industri. Det intressanta är att det inte är vid enstaka tillfällen som man läser om sådana förslag, det förekommer hela tiden.

En lobbyorganisation som heter l´Union Nationale des Compagnies Aériennes föreslår att man skall införa minipriser på flygbiljetter. Ja, ni läste rätt. Enligt deras synsätt bör man införa ett system där staten sätter priserna på flyget. Man skall införa ett minimipris för inrikes-, Europa- och övriga världen på flygpriser. Förslaget för en t/r resa inrikes är 350 euro inkl. moms. För Europa skulle minipriset vara 450 euro och för övriga världen 550 euro. Det låter som en riktig sovjetstat.

Organisationen består av mindre flygbolag och helikopterbolag som försöker att påverka regeringen att införa prisregleringar för flygindustrin.

Organisationen konstaterar att flygbiljetter säljs till lägre pris än självkostnadspris. Det måste bli ett slut på detta. Man hoppas genom detta förslag förhindra lågkostnadsflyg som exploaterar personal och skattelagstiftning. Inga namn nämns. Jag känner till flera bolag som respekterar både sociala rättigheter och följer den existerande lagstiftning som finns i Europa. Några bolag som kan nämnas är Norwegian, Transavia, Hop och Easyjet. Denna förening driver en linje som gör att människor blir arbetslösa och flygbolag tvingas att lägga ned trafik till Frankrike.

Argumentet blir ännu märkligare när organisationen argumenterar att när man inför detta system minskar utsläpp av CO₂. Man behöver då inte införa miljöskatter på flyg eftersom flygtrafiken kommer att minska.

Man glömmer också bort att lågkostnadsbolagen har demokratiserat resandet genom att fler fått råd att resa och uppleva andra kulturer och miljöer.

Jag kan tänka mig att de franska miljöpartierna tycker att detta är ett bra förslag och att man kommer att höra diskussioner om detta förslag i framtiden.

För att förstå det franska samhället och fackföreningars agerande måste man förstå att staten är ett verktyg för att stoppa hot från andra aktörer. Det är i botten ett protektionistiskt samhälle där alla ser hot och problem. Därför är det svårt för regeringen att lägga ned företag som har sett sitt ”bäst före datum” gå ut. Här kräver alla att regeringen skall gå in med stöd och hjälp för att bibehålla industrier och arbetstillfällen. Man behåller det som är utdömt och har svårt att skapa nya industrier.

Sverige hade liknande situation med varvsindustrin och textilindustrin där regeringen gjorde stora stödinsatser men till ingen nytta. Numera är socialdemokraterna i Sverige öppna för att industri som har nått ”bäst före datum” får gå under. Däremot är man öppna för att stödja ny framtidsinriktad industri.

Regeringen Macron försöker få fransmännen att förstå det är så man skapar utveckling och arbetstillfällen samt skatteintäkter. Det går trögt att få acceptans för denna hållning.

Vi lever i paradoxens samhälle, Vive la France.

Björn Rosengren – Norge den sista sovjetstaten.

I ett uppmärksammat uttalande sade Sveriges dåvarande Näringsminister att Norge är den sista sovjetstaten. Det är 30 år sedan han uttalade dessa bevingade ord. Som Göran Persson sade ”Rosengren är inte nyansernas mästare”. Rosengren syftade på att norska statens inflytande över landets näringsliv var – och är – mycket större än svenska statens motsvarande ställning. Uttalandet gjordes i samband med en eventuell fusion mellan Telia och Telenor. Rosengren trodde att kameran var avstängd när han diskuterade med reportern. Ett klassigt inlägg.

När jag följer den franska regeringens agerande så tror jag att det är Frankrike som är den sista sovjetstaten. De lägger sig i en massa saker som man trodde näringslivet skulle sköta. Ofta är det för att skydda franska intressen som kan komma till skada.

Den senaste affären är ett kanadensiskt bolag, butikskedjan Couche-Tard, som indikerade att de var beredda att lägga ett bud på Carrefour i Frankrike. Genast var Bruno Le Maire, ekonomiminister, ute och sade att den franska staten skulle motsätta sig ett sådant övertagande. Couche-Tard är ett stort företag med b.la intressen i Sverige. De äger Circle K, bensinstationerna. Omsättningsmässigt var det den lille som skulle köpa den store. Couche-Tard omsätter ca 45 miljarder euro och Carrefour ca 80 miljarder euro. Regeringens ställningstagande var att uppköpet hotade arbetstillfällen och försörjningskedjan av livsmedel i Frankrike.

En annan affär som har väckt uppmärksamhet är ett fientligt bud från Veolia på Suez. Veolia äger ca 30 % av Suez och man önskar överta hela bolaget. Det är ett fientligt anbud. Företagen är stora inom vatten och sophantering. Även här har ekonomiministern haft en hel del synpunkter och är emot att ett fientligt bud läggs från Veolia. Man skall nu tillsätta en förmedlare som skall försöka hitta en lösning.

Aktieägarföreningen i Frankrike har uttalat sig De har sagt att det är en underlig ordning att det är staten som uttalar sig om de olika affärerna innan aktieägarna har hunnit ta ställning. Vem är det som äger beslutet, aktieägarna eller staten?

En annan affär som nu inte blir av är varvet i Saint-Nazaire. Ett italienskt företag Fincantieri lade ett bud på varvet för några år sedan. Den franska staten har motsatt sig detta förvärv då varvet är strategiskt viktigt för att tillverka krigsfartyg. Det är det enda varvet i Frankrike som har kapacitet att bygga t.ex. hangarfartyg. Varvet är specialiserat på de stora kryssningsfartyg som trafikerar världshaven. Med Covid drog Fincantieri tillbaka sitt anbud och den franska staten skall nu försöka hitta en annan samarbetspartner.

Regeringsmakten är ofta delaktig i olika fusioner i Frankrike. Varför är man så inblandad?

Man kan gå ganska långt tillbaka i tiden och konstatera att kunga- och regeringsmakten varit mycket delaktiga i fransk utformning av handel, både inrikes och utrikes. Frankrike var förespråkare för merkantilism redan på 1500-talet. Det innebär att man önskar maximera export och minimera import. Merkantilism utvecklades under slutet av 1500-talet. Från mitten av 1600-talet utvecklades denna rörelse i Frankrike till Colbertism. Det var Jean-Baptiste Colbert som utvecklade systemet och skapade den franska protektionismen. Han tjänstgjorde under Ludvig XIV regim. Frankrike är fortsatt ett samhälle som slår vakt om den franska industrin. Fackföreningarna driver ibland absurda förslag. Man anser att innan ett internationellt företag får lägga ned en industri i Frankrike måste man ta hem industrin från andra länder.

Efter 2:a världskriget var motståndsrörelsen influerad av kommunism och General De Gaulle fick göra många eftergifter till dessa rörelser. Han kom till makten men fick ge kommunisterna och vänsterpartierna många ”köttben”. För personalen på SNCF härstammar många av de förmånliga villkoren från denna tid. Regeringen var mycket delaktig i utformningen av industrin efter kriget och ett starkt centralstyre utformades.

Frankrike har oerhört många regler. Så fort det uppstår ett problem någonstans så är det många som kräver att lagar skall instiftas för att förhindra förändring av en utveckling. Man tar fortsatt stor inrikes hänsyn till händelser i affärslivet. De ovan angivna exemplen med Couche-Tard, Veolia eller Fincantieri är exempel på detta synsätt.

Frankrike har drivit frågan att GAFA (Google, Amazon, Facebook, Apple) skall tvingas betala skatt på omsättningen för att minska deras skatteplanering. EU har varit tveksamma och frågan har fastnat i EU byråkratin. Frankrike har istället infört denna skatt, GAFA skall betala 3 % på den franska omsättningen till staten. USA har reagerat negativt på denna skatt och diskussioner pågår med den nya amerikanska administrationen.

Regeringen brukar däremot inte ha några synpunkter på förvärv som franska företag gör i andra länder. Man förbehåller sig rätten att stoppa affärer när franska intressen hotas.

Facken samlar sig för strid.

Frankrikes järnvägar har varit en statlig angelägenhet sedan kriget. Facken har varit mycket starka med stor anslutning och mycket strejkvilliga. Man har gärna gått ut i strejk när förslagen från företagsledningen inte passat fackets medlemmar. Genom den starka strejkviljan har facken lyckats stoppa de flesta förändringar som företagsledningen önskat genomföra. Politikerna har beslutat att konkurrensutsätta järnvägen. I december strejkade facken i Paris för att visa sitt missnöje med att man planerar att konkurrensutsätta järnvägen, bussarna och andra kollektiva transportmedel i Paris.

Så sent som 2015 föreslog Macron, då ekonomiminister, att bussar skulle få köra på sträckor som trafikerades av SNCF (järnvägsbolaget). Innan dess hade SNCF monopol på transport mellan städer. Förslaget gick igenom och idag trafikerar bussar städer över hela Frankrike till låga priser. Det var även räddningen när järnvägsstrejker lamslog landet för något år sedan. Bussarna fungerade då det var privata företag och trafiken kunde upprätthållas.

I veckan kom Cour du Comptes (Riksrevisionen) med en rapport om RATP. Detta bolag hanterar transporter i Paris. Man har gått igenom RATP och deras kostnadsstruktur och givit förslag på vad bolaget behöver göra för att kunna konkurrera med internationella aktörer.

RATP är ett jätteföretag med verksamhet i 13 länder och 65 000 anställda. De finns i England, USA, Italien, Kina, Marocko, Algeriet och Quatar. De transporterar 12 miljoner passagerare per dag i Parisregionen. Som jämförelse kör SL i Stockholm 800 000 passagerare per dag.

Macron har försökt att förändra arbetsvillkoren för järnvägsarbetarna. Regeringen önskar konkurrensutsätta trafiken och därför behöver de statliga bolagen bli mer konkurrenskraftiga. Det gick väl sådär! Man enades efter långa strejker att förändringarna skulle gälla nyanställda och man sköt på tidpunkten för att konkurrensutsätta delar av trafiken, främst de stora linjerna.

För SNCF är datumet satt till 2033 och några stora linjer inom RATP från 2039. Bussarna inom RATP skall utsättas för konkurrens 2025.

Regionerna kan även de inbjuda till budgivning på det lokala järnvägsnätet. På Rivieran räknar man med att inbjuda konkurrenter till budgivning och kontraktet gäller från 2025. Man är missnöjd med nuvarande operatör avseende kvalitet, pris och trafikföreningar.

Vilka synpunkter hade Cour du Comptes?

Det finns 311 olika premier som kan ges till anställda på RATP.

Anställningsavtalen är mycket snåriga och det är svårt att få en överblick över vilka premier som gäller för olika grupper av anställda. Det finns en premie som baseras på meriter för tjänsten samt svårighetsgrad som yrket fordrar. Problemet är att det finns 1 900 olika premier att välja mellan!

Man konstaterade att det var 145 anställda som fick en premie för att använda datorer, premien uppgick till 386 euro årligen. Två personer uppbar fortfarande en premie för att använda skrivmaskin?

För de som arbetar på banvallar tillhandahåller företaget arbetskläder och skor. De har dessutom ett tillägg för ”överanvändande av skor” med ett tillägg på 7,63 euro. Konstigt tillägg då arbetsgivaren står för skor!

Svetsare får ett tillägg för att svetsa. Misstänker att de vid arbetsansökan just söker till företaget som svetsare, de får ett tillägg för att göra det som de är anställda för!

Finns även en premie för de som räddar folk från att kasta sig framför tågen. Finns många tillägg att diskutera med cheferna.

I Frankrike var normal arbetstid 1 607 timmar enligt en undersökning gjord 2018. Det är minus 350 timmar per år i förhållande till 1975. Skillnaden kan hänföras till reformen med förkortad arbetstid som  infördes med 35 tim/vecka. I Paris Metro arbetar lokförare 1 235 timmar per år och de som kör pendeltågen i Paris arbetar 1 216 timmar enligt deras undersökning.

Inom RATP arbetar man 6,30 – 7,34 timmar per dag beroende på vilket yrke som utövas. Inom många företag finns det årsarbetstid och viss flexibilitet när det kommer till veckoarbetstid som företagen kan förhandla om. Rapporten påpekar att arbetstiden är mycket rigid inom RATP. Lokförare har ingen möjlighet enligt avtalet att gå över 6,30 timmar per dag. Om lokförare kör en tur i slutet av dagen vilket innebär att de skulle passera dagsarbetstiden kan de inte köra denna tur. Det gör att ibland kan man inte skicka ut lokförare på en tur, de får istället sitta av tiden tills arbetsdagen är slut.

Många arbetar fler timmar än de stipulerade 35 timmarna och får istället ta ut det som semesterdagar. Enligt statistik arbetar fransmännen ca 38 timmar per vecka. För att reglera detta får man s.k RTT dagar (La Réduction du Temps de Travail), tilläggsdagar till de semesterdagar man har i avtal. På RATP har man 28 semesterdagar med mellan 17-20 RTT dagar att lägga till semesterdagarna. Har man mer än 25 års anciennitet på företaget får man ytterligare 2-8 dagar per år beroende på yrkesgrupp. När man uppnått 25 års anställning får man också tillägg på lönen.

Inom RATP har man ganska låga ingångslöner men med löfte om ganska många fördelar och en bra pension. Man har extra pensionsinbetalningar, semestercheckar, daghem, gym, biobiljetter, biljetter till kulturevenemang och olika försäkringslösningar. De anställda inom RATP kan se fram mot en pension på 2 856 euro, de som arbetat på SNCF får 2 271 euro och statsanställda får 2 121 euro per månad. I vissa familjer har yrket gått från far till son och man är en stor familj ”les cheminots.”

Lokförare som arbetat länge i bolaget kan gå i pension vid tidig ålder, många redan vid 55 års ålder. Detta har förändrats men det är fortsatt ganska förmånliga villkor.

Under senare år har det blivit svårare att rekrytera till RATP. Ingångslönerna är låga och dagens ungdomar kanske inte ser sig arbeta på samma arbetsplats i 30 år eller mer.

I takt med att förhandlingar inleds för att konkurrensutsätta järnväg, bussar och andra kommunala transporter kommer antagligen strejkerna att öka. Man försvarar uppnådda fördelar och accepterar inte nya arbetsvillkor.

Som vanligt är allt lite mer snårigt i Frankrike med avtal som är komplexa och omfattande och det är svårt att alltid jämföra villkor generellt. Det är mycket yrkesrelaterat och skiljer sig mycket mellan yrkesgrupper.

Båda bolagen RATP och SNCF har påbörjat expansionen utomlands för att kunna hantera konkurrensen på hemmaplan när den kommer.

Strejkerna kommer att bli många innan alla järnvägar är konkurrensutsatta.

Att skicka pengar till Frankrike

Vi som lever i utlandet eller äger fastigheter i Frankrike måste överföra pengar för att betala löpande räkningar. Vad är då det bästa sättet? Jag kollade med några vänner hur de gjorde och blev intresserad av hur mycket mer man kan få om man väljer den bästa banken eller växlingsspecialisten.

Vi har våra inkomster från Sverige och det innebär att vi har två saker att hålla reda på, kronkursen och växlingskostnad. Den första kan man inte göra så mycket åt, den är som den är. Den andra kan man påverka. Hur gör ni?

Jag roade mig med att jämföra SEPA överföring i sek till euro den 25/1 15:20.

Överfört beloppTransferWiseSEBSwedbankHandelsbankenNordea
50 000 SEK4 949,04 €4 998,60 €4 957,19 €4 937,95 €4 894,92 €
      
10 000 SEK986,18 €999,72 €991,03 €987,18 €958,76 €

Jag har själv SEB och begärde en överföring på ovanstående belopp vid samma tidpunkt och då fick jag fram vad jag skulle motta på mitt konto i Frankrike.

Jämförelsen är svår att göra då valutakurser är färskvara och dessa ändras hela tiden. Det är dessutom lurigt då de ibland har en grundavgift samt eventuellt en lägre växelkurs och den är svår att få information om. TransferWise har en tjänst som visar en jämförelse med hur mycket man får hos andra banker. De har naturligtvis valt banker där man får lika bra eller sämre kurs. Jag har lagt märke till att SEB aldrig är med i denna jämförelse och då borde de vara bättre tänker jag, eller hur!

TransferWise gör bankjämförelsen och jag vet inte hur tillförlitlig den är. När jag slog växling av 10 000 SEK så var vid ett tillfälle bara Swedbank bättre än TransferWise och någon stund senare var både Swedbank och Handelsbanken bättre än TransferWise. Det är därmed en indikation på att uppdateringen sker i realtid.

Vad man kan konstatera är att Nordea alltid kommer sämst ut ur denna jämförelse. Det blir stora växlingsförluster om man för över pengar varje månad.

Hur gör ni, vad är ert bästa sätt att överföra pengar?