Varför krigar Frankrike i Sahel?

Sahel utgörs av ett område söder om Sahara. Det är en enorm yta som är större än EU och utgörs av fem stater, Mauritanien, Mali, Bukina Faso, Niger och Tchad. Ytan för dessa fem länder är 5 100 000 km². Det bor 67,7 miljoner innevånare på denna yta. I EU bor det 513 miljoner med en yta på 4 480 000 km². Som jämförelse har Sverige ca 447 000 km². Den gemensamma nämnaren för dessa länder som utgör Sahel är att de är före detta kolonier till Frankrike. De flesta fick självständighet från Frankrike runt 1960. Det finns med andra ord starka historiska band och dagens presidenter i de afrikanska länderna har nära kopplingar med Frankrike.

Det började 2013 med islamister som gick in i Timbuktu (Mali) och hotade att förstöra denna historiska handelsstad. Det fanns ett ovärderligt bibliotek som man hotade bränna. Frankrike skickade trupper, flygplan och drönare för att återta denna historiska stad. Det var starten och sedan dess har den islamistiska rörelsen spridit sig över Sahel.

Frankrike har 4 500 soldater engagerade i tre länder Mali, Niger och Tchad. För en månad sedan togs två turistande fransmän som gisslan i Mali. Efter någon vecka gick militären till attack och fritog dessa två personer. Det visade sig att det fanns två andra gisslan också och dessa fritogs samtidigt. Två soldater fick ge sitt liv i de strider som bröt ut. Det är en region med mycket oro och starka islamistiska kopplingar med en allt starkare närvaro av olika jihadistiska grupperingar. Några av dessa är Al-Qaida, Maghreb islamique, Boko-Haram, l´Etat islamique au Grand Sahara eller Group de soutien à l´islam för att nämna några.

Franska baser i Sahel

Frankrike lägger stora summor för att närvara i regionen. De militära operationerna kostar 700 miljoner euro per år. Man avsätter ytterligare 220 miljoner euro i utvecklingspengar. Man har redan plöjt ned 280 miljoner euro för att stödja utvecklingen i området. EU har lovat att gå in med 800 miljoner euro. De stora oroshärdarna finns i Mali och Burkina-Faso men sprider sig.

Varför denna närvaro och varför dessa ekonomiska satsningar?

Dessa länder utgör ett av de fattigaste områdena i världen. De Islamistiska grupperna utnyttjar folkets missnöje med den ekonomiska utvecklingen, arbetslöshet, fattigdom, klimatproblem och missnöje med regeringen och rättsosäkerheten. Det bidrar till att kriminella gäng utvecklas, man skapar medbograggarden, vapenhandel florerar, narkotikahandel och även människohandel.

De nuvarande regeringarna i de afrikanska länderna har svårt att upprätthålla lag och ordning och därför begär man hjälp från utländska regeringar. Frankrike vill försvara de demokratiskt valda regeringarna mot jihadisterna som vinner terräng i området.  Man vill också förhindra flyktingströmmar som tar sig genom dessa länder mot Nordafrika för att sedan försöka ta sig över medelhavet. Den sista stora anledningen är att Frankrike importerar ca en tredjedel av sitt uranbehov till kärnkraftverken från Mali. Frankrike är ett av de mest kärnkraftutbyggda länderna i världen, ca 72 % av elproduktionen kommer från kärnkraft.

Sannolikt är detta ett av de stora krisområdena i framtiden. Vinner islamisterna ytterligare terräng hotas även andra stater som Elfenbenskusten, Senegal och hela mellersta Afrika att dras in i ett detta krig.

Problemet är att de muslimska krigarna för ett gerillakrig och ytan att bevaka är enorm. De vinner terräng. Man kidnappar människor och det gäller både boende och flyktingar som tas tillfånga och som måste betala för att få sin frihet.

Det finns idag ca 25 000 soldater som skall upprätthålla lag och ordning i området stort som EU. Frankrike utbildar afrikanska soldater från Sahel länderna. Dessa samlas under namnet G5 Sahel och har en styrka på ca 5 000 soldater som får vapen och utbildning av Frankrike. EU har skickat 600 soldater till Mali. FN har ca 15 000 soldater i området, främst afrikanska soldater. Även USA har skickat 800 soldater till Niger.

Ca 5 000 människor har avlidit i strider under fem månader, november -18 och mars -19. Det är dubbelt så mycket som förra året. Nästan hälften är civila dödsoffer.

Ett krig vi inte läser mycket om. Det pratas ibland om detta krig men endast när något har inträffat, en massaker, en kidnappning eller när ett attentat sker. Risken för Frankrike är att man dras djupare in i detta gerillakrig. Fienden syns inte och de undviker sammandrabbningar. Området är enormt och 25 000 militärer är inte mycket för att bevaka ett område stort som EU.

Skall man låta detta område bli nästa Syrien eller skall man låta de muslimska krafterna få härja?

Frankrike har mycket att förlora samtidigt som man inte vill bli indraget i ett krig som man har svårt att vinna. Ni kommer nog att läsa mer om detta krig i framtiden.

Det politiska landskapet fortsätter att förändras i Frankrike

Efter helgens val till Europaparlamentet kan man dra en del slutsatser. Två partier genomlider en riktig baksmälla, Les Républicains (höger) och La France Insoumise (vänster).

Opinionsmätningarna visade att högerpartiet skulle få ca 13 % av rösterna, dagen efter valet har de fått 8,5 %, ridå! De tappade 2 miljoner röster i förhållande till valet 2014. Då skall man ha i åtanke att det var 4 miljoner fler som röstade i årets val i förhållande till 2014, valdeltagandet var 52 % + 9 % enheter 2019. Högerpolitikern Pierre Charon sa vid partiets centralmöte efter valet ”vid dagens möte, som liknade en likvaka, var den enda skillnaden att liket fortfarande pratade”. Det är en käftsmäll som heter duga mot ledaren Laurent Wauquiez som är mycket kritiserad. Tunga personer i partiet säger att han måste ta konsekvenserna av sin strategi och det dåliga valresultatet, d.v.s. avgå.

Frankrike har efter kriget styrts av högerpartier alternativt socialister. Detta förändrades med Macron som dök upp 2016 och som placerade sig i mitten som social-liberal. Han vann presidentvalet delvis p.g.a. inre stridigheter inom Les Républicains. Det spekuleras i att det var intern maktkamp i partiet som fick presidentkandidat Fillion att falla innan valet. Det är tydligt att stridigheterna kommer att fortsätta och att partiet kanske splittras ytterligare.

Varför blev valresultatet så dåligt? Wauquiez´s strategi har varit att fokusera på franska identitetsfrågor, immigrationen, hylla de kristna värderingarna och ett konservativt synsätt när det kommer till sociala frågor. Han har dessutom varit mycket kritisk till Macron´s arbete i alla frågor, fastän presidenten genomför många av de frågor som högern har i sitt valprogram. Man skall komma ihåg att premiärminister Philippe och även ekonomiminister Le Maire kommer från partiet Les Républicains. Vi får se om partiet repar sig eller om det spränger sig själva inifrån.

När det gäller La France Insoumise och dess ledare Mélenchon så gör de också ett mycket dåligt val. Han är en mycket omtalad vänsterledare och en person som inte är speciellt sympatisk. Ni kan se hur han agerar vid en husrannsakan i deras högkvarter hösten 2018. Det är poliser och åklagare som han skriker på och knuffar runt. Mélenchon är killen med glasögon, läderkavaj och vit skjorta. https://www.youtube.com/watch?v=ObgDNk2GXEk. Hans världsuppfattning är att han är ”Republiken Frankrike”. Vid presidentvalet 2017 fick han nästan 20 % av rösterna. Hans parti fanns inte vid EU valet 2014. Nu börjar kritiken att komma hur partiet styrs och demokratin i partiet. Han börjar att ifrågasättas.

Macron engagerade sig hårt i valkampanjen de sista veckorna vilket är ovanligt för en president. Han uttalade att deras målsättning var att komma före Le Pen´s parti Le Rassemblement National. Detta gick om intet då hon kom före med 1 % enhet. Hon gjorde ett sämre val i procent i förhållande till 2014, fler röstade på henne, men det var många fler som röstade vilket gjorde att procenten blev sämre. Hon fick 23,3 % 2019 mot 24,9 % 2014. Dagen efter valet tyckte hon att Macron skulle utlysa nyval och upplösa parlamentet i Frankrike. Detta efter ett EU-val!

Macron´s parti deltog inte i valet 2014 och därmed finns det inte några jämförelser. I den första valomgången till presidentvalet fick Macron 24 %, i detta EU val fick hans parti 22,4 % och 21 platser i EU parlamentet. Frankrike har totalt 74 platser i parlamentet. Därmed anses det inte vara något katastrofval även om det var en besvikelse att komma efter Le Pen.

De stora vinnarna är De Gröna, fick över 13 % och det är en stor framgång. Tydligen har Greta-effekten även spridit sig till Frankrike. Deras framgång beror på att unga människor röstat på De Gröna. Detta fanns inte heller med i opinionsmätningarna innan valet. Tydligen har dessa institut problem att förutsäga väljarnas beteenden.

Socialisterna kom över spärren och fick 6,2 %, en förnedring då de fick knappt 14 % 2014.

Även om Macron inte är populär som president så gick valet hyggligt. Man kan konstatera att det är samma tendens som vid presidentvalet, det är Macron´s parti och Le Pen´s parti som dominerar det politiska landskapet fast nu också med de gröna. Övriga partier har större eller mindre kriser i sina led.

Macron slog också fast dagen efter valet att hans inriktning i politiken ligger fast och förändringsarbetet fortsätter.

Det är tre år kvar till presidentvalet och det kan hända mycket. Nästa år är det val i kommunerna och regionerna och vi får se vad dessa val leder till! Man har majoritetsval i Frankrike. Le Pen kommer sannolikt att vinna i många kommuner i första valomgången. De två bästa resultaten går vidare till en andra valomgång och där röstar man i allmänhet inte för någon utan man röstar mot någon. Det innebär att man kommer att rösta mot Le Pen och finns En Marche (Macron) som andra parti kommer folk att välja att rösta på detta parti och inte på Le Pen. Såsom det politiska landskapet ser ut idag är det sannolikt att Macron fortsatt kommer att regera med samma styrka inför de sista årens presidentskap.

Liberté, Égalité, Fraternité – och i verkligheten?

Dessa tre värdeord infördes i det franska samhället under den första revolutionen 1789 för att bygga ett nytt samhälle. Det var en deklaration om människans rätt och medborgarskap. Det är fortsatt tre ord som står högt i retoriken i Frankrike, men hur ser det ut i verkligheten?

Égalité, är mycket viktigt. När man läser om den nya pensionsreformen är dagens pensionssystem långt ifrån likvärdigt eller jämlikt.

Fraternité, är fransmännen bra på när katastrofer inträffar. I dagliga livet när man skall förändra något i arbetslivet är det tvärstopp. Alla fördelar eller uppnådda avtal får absolut inte förändras fastän både teknik och arbetsmiljö har förändrats under åren. Om jag har det betydligt bättre än andra så skall jag absolut behålla dessa fördelar är det vanliga förhållningssättet.

Liberté, när någon eller något hotar våra uppnådda fördelar så har vi all rätt att både förstöra egendom, strejka och skapa ett elände för omgivningen. Stöket med de Gula Västarna har beräknats kosta det franska samhället minst 4 miljarder euro.

President Macron har hela tiden sagt att man måste arbeta mer och fler år. Detta har han sagt otaliga gånger. Det var en del av hans program innan valet och han säger även detta i samband med den nya pensionsreformen.

Jag har de tre värdeorden i åtanke när regeringen och Macron ger sig i kast med att förändra pensionssystemet i Frankrike. En person Jean-Paul Delevoye skall senast den 14 juli överlämna sin rapport på förslag till förändringar av nuvarande pensionssystem till premiärministern. Förslaget skall diskuteras i riksdagen under hösten. Han har diskuterat med alla parter under 15 månader och det har lett till att några fackföreningar (CGT och FO) under våren har lämnat diskussionerna. Beslutet fattas i riksdagen i början av 2020.

Man har tittat på de nordiska pensionslösningarna för att skapa ett mer hållbart och rättvisande pensionssystem och en del idéer har hämtats från dessa system.

Det skall också sägas att det är löntagarna som arbetar idag som betalar dagens pensionärer. Detta blir komplicerat när vi får en ökad livslängd. Dagens system är balanserat, inkomster och utgifter går jämnt upp. Man beräknar att 2030 kommer ett underskott uppstå på 0,3-0,5 % av BNP. Orsaken är att vi blir allt äldre.

Först måste det sägas att som vanligt är det oerhört invecklat och komplicerat hur man baserar sina beräkningar för pension. Varför skall man göra det enkelt, när man kan göra det komplicerat är det som gäller i Frankrike.

Vad gäller idag?

Det finns 42 pensionskassor med olika system och olika pensionsåldrar. Det är en djungel att förstå hur pensionen beräknas. Det kan hindra en del att börja nya yrkeskarriärer då man kanske har ett fördelaktigt pensionssystem och detta innebär att man inte väljer att ändra sin yrkesinriktning.

Det finns skillnader hur man beräknar varje pensionsgrundad period. I offentlig verksamhet är man diskriminerad i förhållande till hur man beräknar pensionsgrundande perioder i det privata

Man har rätt att gå i pension vid 62 års ålder både i privat och offentlig verksamhet. I privat kan man gå vid 58 års ålder om man började arbete vid 16 års. Började man arbeta vid 20 års ålder kan man gå vid 60 år. I det offentliga kan man gå tidigt om man har ett arbete som är särskilt utsatt. Vissa yrkesgrupper kan gå i pension vid 52 alternativt vid 57. Det gäller poliser, fångvaktare, flygledare eller sjuksköterskor. Vissa kassor har även pension vid 50 års ålder, det gäller bland annat lokförare.

Idag skall man ha arbetat i 172 kvartal för att få full pension, d.v.s. 43 år. Detta gäller för de som är födda 1973 eller senare. Sedan tillkommer alla avtal som finns för olika yrkesgrupper med avvikande regler och det finns också en mängd av undantag.

I det privata baseras pensionen på de 25 bästa åren lönemässigt. I det offentliga baseras pensionen på lönen de senaste sex månaderna. Det leder till missbruk då man får löneförhöjningar som inte är motiverade under den sista anställningstiden.

Siffrorna i ytterkanterna visar hur länge man lever i genomsnitt, för kvinnor 87,8 år och för män 83,6 år i Frankrike. I centrum visar siffrorna när man går i pension, 60,3 år för kvinnor och 60 år för män. Siffrorna på linjen är hur många år som man uppbär pension i genomsnitt.

Hur ser det då ut i jämförelse med en del andra länder? Bilden bredvid som är hämtad från en OECD jämförelse visar att fransmännen går tidigast i pension. De lever också länge och detta skapar ekonomiska problem i framtiden då vi troligen kommer att leva ännu längre. Jämförelsen är både för män och kvinnor.

Frankrike spenderar 14 % av BNP på pensioner, största utgiftsposten i budgeten, nästan mest av EU länderna. Grekland och Italien spenderar högre procentuell andel av BNP på pensioner. Pensioner kostar 314 miljarder euro för Frankrike.

Det utgår en premie när man föder barn. Ju fler barn desto fler kvartal tilldelas den pensionsgrundande perioden.  Man får sig tilldelad fler kvartal som är pensionsgrundande i det privata i förhållande till de som arbetar i det offentliga.  

Änkepension beräknas mer förmånligt i det offentliga än i det privata arbetslivet.

Detta är några av de skillnader som finns mellan det privata och det offentliga. Finns säkert en mängd ytterligare skillnader också.

Vad vill man föreslå?

Nya pensionssystemet skall starta 2025.

Man skall behålla pensionsåldern till 62 år.

Den Pensionsgrundande perioden skall beräknas på varje euro som man tjänar och som omvandlas till poäng. Dessa poäng ligger sedan till grund för den pension som utbetalas vid pensionering. Ju fler poäng desto högre pension. Alla skall ha samma system. De som inte har tillräckligt med poäng kommer att vara tvungna att arbeta längre. De som har många poäng kan gå tidigare i pension. Pensionen baseras på livsinkomsten.

Upparbetade pensioner omräknas till poäng i det nya systemet.

Poängens värde kan komma att reduceras när pensionen skall beräknas. Man kommer att ta hänsyn till hur många som är i arbete i förhållande till hur många pensionärer som finns. 

Incitamentet med extra kvartal när man föder barn kommer att bibehållas, men likställas mellan de privat- och de offentliganställda.

Pensioner beräknas idag upp med inflationen. Detta kan förändras så att man räknar upp pensionerna som baseras på löneutvecklingen för de som arbetar.

En arbetstagare som tjänar 1 000 euro i månaden hela sin yrkeskarriär under 25 år får idag ut 10 % mindre i pension än en arbetstagare som börjar med 800 euro och efter 12,5 år får påök till 1 200 euro. Båda har samma intjäning totalt men en får mindre pension. Denna ojämlikhet försvinner med det nya systemet.

Att ge sig i kast med denna reform är ett enormt projekt. Man måste säga att Macron genomför det han gick till val på även om protesterna och demonstrationerna går igång inför varje försök till förändring. Han tittar inte på opinionsmätningar han genomför det han gick till val på.

Detta är enbart förslag som läckt från diskussionerna och kan komma att förändras innan förslaget presenteras men också efter debatt i riksdagen.  

Helt säkert ser vi fram mot en orolig höst med en hel del strejker och demonstrationer.

Grand Paris

Ett enormt projekt genomförs i Paris. Tunnelbanan skall byggas ut så att den blir dubbelt så lång.

Paris hade år 1968 nästan 2,6 miljoner innevånare och 2014 har siffran sjunkit till 2,22 miljoner en minskning med ca -14 %. Prognosen för 2020 är att innevånarantalet fortsatt minskar till 2,18 miljoner. Stor Paris d.v.s. centrala Paris enligt ovan och 130 kranskommuner har en befolkning på ca 7 miljoner innevånare. Stor-Paris (utgörs av 8 olika departement) bor det ca 12 miljoner innevånare. Det är ett av de mest tätbefolkade områdena i Europa. 18 % av Frankrikes befolkning bor på 2 % av landets yta.

Politiskt har Paris borgmästare Anne Hidalgo försvårat för bilar i Paris. Hon har stängt av en del leder i centrala Paris, byggt cykelbanor, enkelriktar en del gator och allt sammantaget leder till att bilköerna är enorma. Man vet aldrig om en bilresa tar 30 minuter eller 1,5 timme. Bakgrunden är också att luften har blivit mycket sämre och vissa dagar får bara ojämna slutsiffror på nummerplåtar köra i centrala Paris just för att minska utsläppen. Man har också infört ett system med olika typer av dekaler för de som släpper ut minst och de som släpper ut mest föroreningar. De bilar som släpper ut minst har 0 och de som släpper ut mest har 5. Vilka som får köra i Paris bestäms av hur förorenad luften är i centrum, ibland får de som har 4 eller 5 inte framföra sina fordon i centrala Paris överhuvudtaget. Om de kör ändå riskerar de böter på 68 euro. Gäller dagtid mellan 08-20 måndag till fredag. Man måste ha en litet märke på bilen som visar vilken kategori bilen tillhör.

Centrala delarna blir mer kontor och mindre bostäder vilket innebär att fler behöver resa längre sträckor till jobben. Om antalet innevånare sjunker i centrala delarna så ökar befolkningen i en ring runt Paris. Idag är det svårt att åka runt Paris med kommunala transporter, många måste åka in till staden för att sedan åka ut till sina arbetsplatser.  Sedan ett par år har man startat ett enormt projekt. Man skall bygga 205 km ny tunnelbana runt hela Paris. Paris tunnelbanenät består idag av 220 km, nästan en fördubbling skall ske inom de närmaste 10 åren. En hel del av dessa linjer skall vara klara till Paris OS 2024.

Projektet beräknas kosta 35 miljarder euro enligt dagens beräkningar. När man tog beslutet 2010 var kostnaden beräknad till 19 miljarder euro. Det är ca 5 000 personer som arbetar i projekt och det kommer att öka till 15 000 personer i slutfasen.  Varje tunneltåg som både gräver och bygger tunnlarna kostar ca 20 miljoner euro och det beräknas vara 16 stycken igång samtidigt. Idag är det 4 tunneltåg som bygger och ytterligare 12 skall sättas ned i marken och börja gräva och bygga tunnlar inom en snar framtid. 68 stationer skall byggas.

Varför denna aktivitet. Man önskar minska CO2 utsläppen och fram till 2050 beräknas utsläppen minska med 27 miljoner ton CO2. Frankrike har en ganska ”ren” elproduktion, mycket kärnkraft ca 72 %, vattenkraft 12 % och förnybar energi ca 9 % (kol och olja och gas utgör ca 7 %). Frankrike är en nettoexportör av elkraft. Man exporterar 86,3 TWh och importerar 26,1 TWh. Huvuddelen av exporten går till Italien, Schweiz, Spanien och Storbritannien. 

Man räknar med att det skall skapas ca 100 000 arbetstillfällen exklusive de som byggnationen genererar. Gjorda beräkningar visar att BNP kommer att öka med 10-20 miljarder euro årligen för Frankrike. Man tror att ca 2 miljoner personer kommer att resa på dessa nybyggda linjer varje dag. Det är ca 8 miljoner människor som i framtiden kan ha nytta av dessa nya linjer. Här kan man verkligen prata om en strukturell investering som både leder till bättre miljö, fler arbetstillfällen, ökad ekonomisk aktivitet och mindre restid för de som arbetar. Det som idag tar ca 30 min med bil eller 70 minuter med kommunala transporter kommer med de nya utbyggda kommunikationerna ta 18 minuter. Exemplet är hämtat mellan två områden, Villejuif och Champigny.

I en förort, Clichy-Montfermeil, är 54 % av de under 25 år arbetslösa. Idag har de inom 45 minuter resa tillgång till ca 300 000 arbetstillfällen. När arbetet är färdigställt har de inom samma tidsrymd tillgång till 1,5 miljoner arbetstillfällen.

5 av linjerna kommer att vara helautomatiserade utan lokförare och kan framföras i 120 km/h. I Paris finns det redan linjer som är helautomatiserade (inga strejker pga. denna nyordning, mycket ovanligt). Man bygger även ihop Orly flygplats och Charles de Gaulle så att man kan åka tunnelbana mellan flygplatserna. Idag är det en del byten för att åka denna sträcka.

Skriver detta på väg till Paris med TGV från Antibes. 5,5 timmar tar det för de 1 068 km som jag tillryggalägger. Släpper ut 2,9 kg CO2 på denna resa enkel. Kostnaden är ca 120 euro.

Hade jag kört bil ensam upp till Paris hade det tagit ca 9,5 timmar för de 902 km som GPS visade. Motorvägen kostar 78 euro, bensinen ca 95 euro och jag hade släppt ut 249 kg CO2. Slitaget på bilen är ej upptagen.

Hade jag flugit hade resan tagit ca 3,5 timmar med väntan och resor från/till flygplatsen. Jag hade släppt ut 176 kg CO2 och resan hade kostat ca 350 euro.

 Text från Paris Match och källa för CO2 beräkning är SNCF och Zeromission.

Macron´s svar till Gula Västarna

För drygt två veckor sedan brann Cathedral Notre Dame vilket ledde till att Macron´s TV tal ställdes in. Torsdagen 25 april framträdde presidenten på en presskonferens inför journalister, hans första presskonferens sedan tillträdet. Han skulle nu ge svar på de åtgärder som han önskar vidta för att minska den sociala oro som spridits i Frankrike sedan november 2018. Är man nöjda? Nej.

Jag skulle vilja hävda att ingen president skulle kunna göra de Gula Västarna nöjda. Man önskar mindre skatter, höjda löner, mer sjukvård, minskad moms, mer bidrag, mer förmögenhetsbeskattning, mer folkomröstningar, bättre levnadsvillkor och höjd hastighetsbegränsning till 90 km/tim på vägarna. Svårt att möta pamfletten av krav.

Som ett led i att möta den sociala oron utlyste President Macron en stor debatt i Frankrike. Vissa riktlinjer gavs. Man skulle diskutera skatter och statliga utgifter, statens organisation och struktur, demokrati och medborgarskap samt ekologisk övergång. Debatten startade i mitten av januari och avslutades i mitten av april. Man måste imponeras av den energi och de många möten som har genomförts för att lyssna på folket. Det är nästan 3 miljoner som varit inne på hemsidan, 10 000 möten runt hela Frankrike, 27 000 olika förslag har lämnats och det hela utmynnande i ett 1 500 sidor dokument. Makron har rest runt och diskuterat med många borgmästare för att dels lägga fram sin syn men också för att lyssna på deras vardag. Ett möte höll på i 7 timmar till kl. 02 på natten. Han är idog i det han företar sig.

Såg en ganska rolig teckning i en tidning, ”folket föreslår” och ”Presidenten rår”

Har Macron blivit populärare av detta, knappast. Han ligger runt 30-35 % i opinionsundersökningar och det är ganska lågt i förhållande till tidigare presidenter. Politiken har blivit mycket mer polariserad de senaste åren och därmed är det antagligen svårare att få gehör för sina politiska åtgärder. Ca 70 % anser att han inte har givit svar på de frågeställningar som berör folket.

Hans framträdande var ganska långt, han pratade i ca 50 minuter, tanken var ca 20 minuter. Han var ganska otydlig och lämnade en hel del frågor öppna att beslutas av respektive ministerier. Det är regeringen som skall utforma alla detaljer.

Man kritiserar presidenten ofta för att vara för högtravande, han använder svåra ord, han tillrättavisar fransmännen, hänvisar till filosofer och stora författare, uppträder som om han satt på en piedestal, han tar sin roll som president på stort allvar. Han använder ofta ”en même temps”, som betyder ”på samma gång”, vilket gör att han blir otydlig då han både påtalar vad som skall göras men också vilka konsekvenser detta medför. Självklart skall han ta sin roll på allvar men det skapar en distans till den vanliga medborgaren. Man kan också lägga till att han är ung, välutbildad, arbetat professionellt med bank och har ingen politisk bakgrund. Han kom in i politiken som rådgivare till President Holland. Han är en udda fågel i det politiska livet.

Man kan ju också tro att hela denna aktivitet med den stora debatten är en förberedelse för EU valet i slutet av maj månad. I opinionsmätningar om EU valet har Macron´s parti ca 23 % mot Le Pens parti på ca 21 %. De är tydliga ledare i mätningarna trots presidentens impopulära ställning.

Vad föreslår presidenten som svar till Gula Västarna?

  • Minskad skatt för medelklassen med ca 5 miljarder euro.
  • Införa proportionell tilldelning av platser i riksdagen och senaten på ca 15-20% av samtliga tillgängliga platser.
  • Minska antalet ledamöter i Riksdagen med -173 till 404 ledamöter. Minska antalet ledamöter i Senaten med -104 till 348 ledamöter. Kommer att bli svårt i Senaten då Macron har minoritet i denna kammare.
  • Föra ned beslutfattandet till lokal nivå i större utsträckning.
  • Öppna center där medborgare kan få svar på alla sina frågor.
  • Lägga ned L`ENA som är en elitskola för de som önskar göra karriär inom statlig förvaltning. Macron har gått denna skola.
  • Inom familjepolitiken skall man kunna dra pengar direkt från personers konton som inte betalar familjeunderhåll vid skilsmässa. Berör ca 500 000 familjer. Den lagliga vägen är mycket trög, tar flera år och många struntar i att följa de beslut som fattas.
  • Pensionärer får en inflationsuppräkning av pensioner. De senaste åren har de fått några tiondels % av inflation.
  • Förmögenhetsbeskattning införs ej som var ett av många krav. Macron hävdar att han tog bort denna skatt men införde istället en förmögenhetsbeskattning på egendomar som har ett högre värde än 1,3 miljoner euro.
  • Rationalisering av den offentliga förvaltningen. Han öppnade för att inte ta bort de 120 000 anställda som han utlovade i presidentvalet.

Man kan konstatera att Macron har lyssnat på fransmännen men att han behåller sin väg för att reformera det franska samhället. Som han uttryckte det ” att leda innebär att man måste acceptera att inte vara populär. Att förändra samhället och de förslag som jag gick på val skall och måste genomföras och intensifieras.”

Han genomförde en mängd av reformer i januari, det ledde till att han gav de sämst ställda lättnader på ca 10 miljarder euro. Nu ger han ytterligare 5 miljarder. Hur det skall finansieras är inte uttalat, bara att nu är det företagen som skall betala mer skatter för att täcka den senaste utgiften. En reform som inte har talats så mycket om är att man inte behöver betala skatter och avgifter på övertidsersättning både för arbetstagare och företag. Det kommer att leda till att fransmännen arbetar mer och gynnar konsumtionen.

Han flyttar fokus från företagen som fått stora lättnader under de första 18 månaderna till skattebetalarna. Detta bör leda till ökad konsumtion och att ekonomin börjar snurra snabbare i detta fantastiska land. Man skall arbeta mer i landet är det tänkt.

I vår börjar det stora slaget om pensionsreformen. 44 olika system skall in i ett och samma, det bör bli en hel del konflikter. Några fackföreningar har redan lämnat förhandlingarna.

Det är inte lätt att leda ett land där alla har åsikter och synpunkter på allt.

Den 1 maj förväntas de Gula Västarna samla sig till en markering mot Macron´s åtgärder. Kan bli oroligt imorgon.

Cathédrale Notre-Dame – Notre Drame

Fransmännen är i chock. En av Frankrikes största symboler förstördes av en brand som startade i trätaket. En tredjedel av Katedralen Notre-Dame har förstörts av eldslågorna och två tredjedelar av det stora taket är i stort sett uppbrunnet. Katedralen håller på att upprustas och brandförsvaret säger i en första kommentar att branden troligen startade av svetsarbeten uppe bland takåsarna. En brandutredning pågår som skall fastställa brandorsaken. I början spekulerade TV stationerna både i terrorism eller att branden skulle vara anlagd men dementerades snabbt av brandmännen.

President Macron skulle hålla ett TV-tal till nationen kl. 20:00 på måndagen. Talet ställdes in med kort varsel och presidenten begav sig till olycksplatsen. Hans TV-tal var mycket omtalat då det skulle ge svar på det stora missnöje som de Gula Västarna har uppvisat och vilka åtgärder som presidenten skulle föreslå. Man förväntar sig inga ytterligare TV-tal denna vecka då Frankrike är i sorg. Presidenten talade till nationen dagen efter händelsen men pratade bara om branden och att man skall samla sig runt denna olycka och återskapa Notre-Dame inom 5 år. Det sammanfaller med OS i Paris sommaren 2024. Paris skall återigen ståta med en av de vackraste katedralerna i världen.

Många var i tårar när det uppdagades att Notre-Dame var i lågor. Det är en av de stora symbolerna i Frankrike och betyder oerhört mycket för många. En kulturpersonlighet som heter Stefan Bern var i tårar när han kommenterade branden, President Macron var mycket rörd när han kommenterade branden. En kommentator sade att det inte var en tragedi, då är döda inblandade i händelsen, det är en katastrof. Det är en mycket stark symbol för det franska folket.  

Förra veckan flyttades mängder av statyer från taken för att restaureras. Många ovärderliga föremål kunde också flyttas ut ur katedralen strax efter att branden startade. Tyvärr är det nog så att många målningar och föremål har bokstavligt talat gått upp i rök.

Katedralen påbörjades 1163 och har varit centrum för det parisiska livet genom århundraden. De Gaulle hade en tacksägelsegudstjänst när kriget var över, Napoleon kröntes i katedralen, Mitterand begravdes, Victor Hugo´s bok om ringaren i Notre-Dame utspelades i denna katedral. Den har en mycket central plats i fransmännens medvetande. Den är ett av de stora arven i fransk historia och byggnadskonst.

Det är också en av de stora turistattraktionerna i Paris, faktiskt den största. Eiffel-tornet har ca 6 miljoner besökare och Notre-Dame har mer än det dubbla. Det innebär att ca 35 000 personer besöker katedralen varje dag under året, en mindre svensk stad.

De två tornen som är kännetecknande för katedralen lyckades brandmännen isolera från branden och troligtvis verkar det som att grundstrukturen i stort sett är intakt. Nu börjar det stora arbetet att återuppbygga katedralen vilket fransmännen kommer att göra oavsett kostnaden. Insamlingarna har redan startat och sociala media spelar här en avgörande roll.

Tre personer, Bernard Arnault som är huvudägare i LVMH skänker 200 miljoner euro, Francois Pinault som är huvudägare i Luxe Kering skänker1 00 miljoner euro och Bettencourt stor ägare i L´Oréal skänker 200 miljoner euro till återuppbyggnaden. Detta dagen efter den olycksaliga branden.

Det är en stor sorg och vi har svårt att sätta oss in i det kulturella värdet som denna katedral har för fransmännen.

I veckan gick regeringen ut och sade att alla som donerar pengar till återuppbyggnaden får skattereduktion om 75 % på belopp under 1 000 euro, ovan denna summa får man göra 66 % i avdrag. Företag som lämnar bidrag får göra skatteavdrag med 60 % på lämnat belopp.

Naturligtvis startade en polemik direkt i sociala media och på alla TV stationer. Man skall beskatta de rika. Varför ger de inte pengar till uteliggare och fattiga? Det är lätt att ge pengar när staten ger skattesubventioner, etc, etc. Som vanligt i Frankrike är viljorna och synpunkterna över hela kartan, alla har synpunkter. Pinault och Arnaud var snabbt ute och sade att de inte kommer att söka skatteavdraget för sin gåva.

Redan efter 5 dagar är gåvorna uppe i 800 miljoner euro från privatpersoner och företag.

Franska staten har givit fyra organisationer att hantera gåvor till återuppbyggnaden. Dessa är : le Centre des Monuments Nationaux, la Fondation Notre-Dame, la Fondation du Patrimoine et la Fondation de France. Det är tyvärr många falska sidor på nätet, så se upp med vilka ni ger gåvor till om ni önskar lämna ett bidrag. Här har ni länken till de officiella organisationerna; https://www.gouvernement.fr/rebatirnotredame

Fransmännen har kyrkor, men enligt deras synsätt har vi i Sverige inte kyrkor, vi har tempel. När vi säger kyrka ”eglise” rättar dom ofta oss och säger i nästa mening ”temple”. Troligen därför att vi är avfällingar i vår protestantiska tro!

Vem tar hand om de gamla i Frankrike?

I Frankrike är det barnen som är ansvariga för att ta hand om föräldrarna. Hur fungerar det?

I enlighet med Artikel 205 i civillagstiftningen så är barnen skyldiga att tillse att föräldrarna har boende, mat, kläder, mediciner och elförsörjning. Att bo på ett äldreboende kostar allt mellan 1 500 euro till mer än 6 000 euro per månad i avgift. Hur har man råd med detta?

I Frankrike planerar man för sin ålderdom, man lägger undan pengar för att ha råd att betala för ålderdomen. Man har ett system som heter ”viager” som jag skrev om den 7 februari, https://wordpress.com/block-editor/post/franskafonster.blog/168, och som innebär att man säljer sin lägenhet/hus och får en månatlig ersättning resten av livet. Dessa pengar används för att betala för ålderdomshemmet.

Precis som i Sverige tar man hand om de gamla i hemmet i första skedet. Sedan blir det fråga om ålderdomshem och här finns det mycket att välja på. Kommunerna har hem men det finns också många privata hem att välja på.  Det är mer vanligt att äldre flyttar in på ålderdomshem i Frankrike, ca 60 % av de gamla vårdas i hemmet mot71 % i Tyskland. 

Det är en domare i en familjedomstol som beräknar hur mycket barnen skall betala.  Man tar hänsyn till inkomster och utgifter som barnen har och sedan döms man att betala en viss summa i månaden för föräldrarnas utgifter. Det kan vara allt från 50 euro per månad till flera tusen i månaden beroende på barnens inkomster och ekonomiska situation. Har barnen olika ekonomiska möjligheter bestäms summan utefter varje barns betalningsförmåga. 

Ministern som ansvarar för äldrevården är Agnes Buzyn och hon har utrett frågan hur Frankrike skall förändra systemet med tanke på att antalet gamla kommer att öka markant. År 2050 kommer det att vara 4,8 miljoner personer över 85 år, 3,2 gånger fler än idag. Idag behöver ca 1,3 miljoner stöd av staten och man beräknar att denna siffra kommer att öka till 2,2 miljoner år 2050. Detta kommer att ställa stora krav på samhället och barnen. Agnes Buzyn har besökt Sverige och Tyskland för att bilda sig en uppfattning om hur man löst frågan i andra länder. I Sverige betalar de äldre 4 % av den totala kostnaden, i Frankrike står befolkningen för 20 % av den totala kostnaden.

I Frankrike heter ålderdomshemmen Ehpad « Etablissement d’Hébergement pour Personnes Agées Dépendantes ». De har en service med sjukvård och personal som gör att äldre får den omsorg som de behöver när de blir sjukare. Man ser ofta Ehpad på hus och skyltar runt om i landet. Det finns totalt ca 7 500 ställen som har ca 600 000 bäddar och hälften av dessa sköts av det offentliga.

I genomsnitt kostar en plats på Ehpad 1 850 euro per månad efter att man fått bidrag och skattereduktioner för omhändertagandet av gamla. I genomsnitt har de äldre 1 389 euro brutto i pension i månad. Det innebär att de äldre skall täcka minst 450 euro i månaden av sparade pengar, eller att barnen betalar och ansöker om skattereduktion för utgiften. Hur löser man dessa kostnader? Man hyr ut de gamlas lägenheter för att täcka kostnaderna vilket går bra i Paris eller andra större städer där hyresintäkten är hög. Läste om en person som drabbats av Alzheimer och kommit in på ett specialiserat hem, kostnaden uppgår till 6 000 euro per månad. Barnen hyr ut förälderns lägenhet i Paris för att täcka en del av kostnaden. Barnen flyttar också in i föräldrarnas lgh/hus för att minska sina kostnader och kunna betala avgifterna. Man kan också ansöka om bidrag och få sådana. Bidragen är dock återbetalningsskyldiga och kommer att avräknas när bouppteckning görs. Det finns även familjer som tar lån för att kunna betala föräldrarnas omhändertagande på hemmen.

Min fru hade en diskussion med våra grannar om vården av äldre. Vi svenskar är uppfostrade med att det är statens ansvar att ta hand om våra gamla. Här anser barnen att det är deras ansvar och inte statens. En tydlig skillnad på hur vi ser på ansvaret för äldre.

Ministern skall presentera sitt förslag i höst och sedan debatterar man förslaget i parlamentet för att föröka hantera den åldrande befolkningen och kostnaderna förbundna med detta. Man räknar med att idag kostar äldrevården 1,2 % av BNP. År 2030 kommer man behöva avsätta 1,6 % av BNP till att täcka samma kostnader, en ökning med ca 35 %.

Föräldrarna tar hand om sina barn men i Frankrike tar också barnen ekonomiskt hand om sina föräldrar på ålderns höst.

Italien – Frankrike på kollisionskurs

Två länder med mycket nära historiska band är på kollisionskurs. Hur kunde det bli så här?

Problemen startade med attentaten i Paris hösten 2015. Franska regeringen utlyste undantagstillstånd och därmed stängde man Frankrikes gränser. Detta beslut hävdes två år senare, i slutet av 2017. Beslutet ledde till att Italien som översvämmats av båtflyktingar från Nordafrika fick massor av flyktingar som bodde i Ventimiglia och som ville in i Frankrike. När de försökte passera gränsen skickades de tillbaka till Italien. De som togs i bergen bakom Menton skickades tillbaka utan åtgärder. Italien bad om hjälp, utan framgång. Italien var ensam om att hantera flyktingproblemen i Ventimiglia.

När den nya regeringen i Italien nyss tillträtt 2018 vägrade Italien att ta emot en räddningsbåt som heter Aquarius. Den hade undsatt flyktingar från Nordafrika och styrde mot södra Italien och den italienska regeringen vägrade ta emot fartyget. I ett par dagar seglade den med flyktingar ombord innan Frankrike och Spanien förbarmade sig över dessa flyktingar och de fick gå iland i Spanien. Hårda ord utväxlades mellan presidenten i Frankrike och den Italienska Vice-presidenten Salvini.

Frankrike har ett varv som ligger i Saint-Nazaire och som producerar de stora lyxkryssarna som nu trafikerar världen. Varvet ägs av sydkoreanska STX och de önskade sälja varvet. Efter sedvanlig budgivning valdes det Italienska varvet Fincantieri ut som köpare och som majoritetsägare. Fincantieri ägs till 70 % av den Italienska staten. Efter några turer inom EU och konkurrensprövning valde Frankrike att inte tillåta en försäljning som innebär att staten tappar kontrollen över varvet. De pratar om att förstatliga detta varv p.g.a. strategisk militär hänsyn. Det är enbart detta varv som har kapacitet att bygga större krigsfartyg i Frankrike. Bråket fortsätter. När det var ägt av Sydkorea gick det bra, när italienarna skall äga varvet går det inte alls?

Det blev riktigt besvärligt när en av de Italienska ministrarna, Luigi di Maio, reste till Frankrike och deltog i ett möte med de Gula Västarna. Fransmännen tolkade detta som att Italien blandande sig i de franska inre angelägenheterna och påverkade opinionen. Det blev ett diplomatiskt bråk som slutade med att Frankrike kallade hem sin ambassadör till Paris. Det har inte hänt sedan andra världskriget. Efter några dagar och en liten ursäkt från Di Maio kunde ambassadören resa tillbaka.

Frankrike och Italien har ett byggprojekt tillsammans. Man skall bygga en ny tunnel mellan länderna ovanför Ventimiglia, Tunnel de Tende. Den nuvarande tunneln byggdes 1878 – 1882 och är idag mycket sliten. Tunneln kommer ut vid Limone Piemonte, en skidstadion som många svenskar har besökt genom åren. Italienarna investerar 59 % och Fransmännen 41 % av den totala kostnaden. Italien fick därför uppdraget att bygga tunneln. Efter några års byggnation gjorde fransmännen en byggnadskontroll och upptäckte att tunneln inte hade armerats. Man hade bara tryckt upp cement på väggarna, detta i ett jordbävningsområde. Naturligtvis stoppades bygget sommaren 2017 och har sedan dess stått stilla. Varför hade man inte armerat tunneln? Några kreativa arbetare tyckte det var bättre att sälja järnet som man skulle armera tunneln med och stoppa pengarna i fickan. Rättegång pågår mot 16 misstänkta personer i Cuneo. Förhoppningsvis kommer byggnationen att komma igång igen under nästa år och vara färdigt ca 2023 med tre års försening. Fransmännen är mycket upprörda naturligtvis.  Jag har speciella minnen själv av denna tunnel. Jag sprang en tidig morgon 1979 genom den för att hämta Carabinieri på den Italienska sidan efter en olycka på den franska sidan som vi var med om.

Ett annat stort tågtunnelprojekt är mellan Lyon och Torino. Man skall bygga en 57 km lång tunnel för att avlasta vägtransporterna mellan länderna. Parterna har förhandlat sedan 1996 om denna tunnel och 2017 startade projektet. Kostnaden för projektet uppgår till ca 8,6 miljarder euro. EU står för en stor finansiering 40 %, Frankrike 35 % och Italien 25 %. Den Italienska Femstjärnerörelsen med Luigi Di Maio har nu sagt att man inte längre stödjer projektet. De hävdar att nyttan inte är tillräckligt stor för denna typ av investering och vill strypa pengarna till projektet. Stor fransk ilska och många hårda ord har levererats. Den andre parten i regeringskoalitionen i Italien är för projektet. Man har borrat en bra bit in i berget på båda sidor av berget. Vi får se hur det slutar.

Vi hade Kinas president på besök här i Nice förra helgen med middag i Beaulieu på Villa Kérylos, en grekisk antik villa som idag är ett museum. Kinas president bodde på Hotel Negresco i Nice. Han tycker inte att hotellsängarna är tillräckligt bra så han flög in sin egen säng! Xi Jinping kom från Rom där han undertecknat 29 avtal med den Italienska regeringen. Bland dessa kontrakt finns ett avtal att Kina skall hjälpa Italien att utveckla sitt 5G nät, vilket kritiserats av USA, Frankrike och en mängd andra europeiska länder. Kina har ett stort projekt som heter ”Road and Belt initiative” som skall förbättra Kinas möjligheter att få avsättning för sina varor. Italien undertecknade ett avtal att Kina skall investera i hamnarna i Genova och Trieste för att förkorta transporterna till Europa. Idag är Rotterdam den stora inkörsporten till EU. Italien är det första G7 landet som har accepterat kinesiska pengar och Macron har uttalat sig i skarpa ordalag mot deras partnerskap. Efter Nice var Xi Jinping i Paris och undertecknade ett avtal där Kina köper 300 Airbus flygplan. Att sälja flyg till Kina och göra business med kineserna är bra, men att låta de få en bas i Europa är ingen bra idé när man läser franska tidningar.

Vi står inför EU val den 26 maj och Macron önskar vara en samlande kraft i Europa. Italienarna tycker att man kan lägga ned Europa samarbetet.

Det är uppenbart att Frankrike är på ordentlig kollissionskurs med Italien och vi får se hur det slutar.

Otjänliga lägenheter- en skandal.

Den 5 november 2018 rasade två fastigheter på en bostadsgata i centrala Marseille. I fastigheten befann sig 8 personer och alla dog. Efter ytterligare en tid rasade ytterligare en fastighet, denna gång utan dödsfall, man hade utrymt fastigheten.  Stor skandal och många frågor uppstod.

De som bodde i husen hade sett stora sprickor, dörrar gick inte att stänga, rörelser uppstod i huset. De var hyresgäster och anmälde till brandmyndigheten sin oro. Dessa inspekterade och satte upp lite stöttor men gav klartecken till att de kunde bo kvar. Det var en månad innan fastigheten rasade samman.

Otjänliga fastigheter är en skandal som man inte skriver eller rapporterar om i Frankrike. Man tar upp det då och då, sedan faller det i glömska igen. Få vill se detta problem. Man bedömer att ca 40 000 lägenheter i Marseille är i så dålig standard att de är obeboeliga.  Det utgör ca 10-15 % av hela fastighetsbeståndet.

Enligt tidningsuppgifter har man evakuerat ca 233 hus i Marseille som anses i så dåligt skick att de är obeboeliga. Två tusen personer har evakuerats från dessa fastigheter. Av dessa bor ca 1 350 på hotell och många äter på bespisningar för att få lagad mat.  

Det är en jätteindustri att köpa lägenheter billigt och hyra ut dom dyrt till behövande. Man räknar med att det omsätter 150 -190 miljoner euro per år i Marseille. Många av de boende lever under fattigdomsgränsen och får bidrag till boendet. Därför kan man ta ut hutlösa hyror, man räknar med ca 11-12 euro per kvadratmeter och månad. En två kostar m.a.o. 400 -500 euro i hyra många har bidrag nästan upp till denna nivå. De boende kan inte flytta eller göra något åt sin situation. De har bara resignerat.

Det är vattenskador i fastigheter vilket leder till mögelproblem som ger eksem och luftrörsproblem. Livsfarliga elledningar hänger, varmvatten fungerar inte, råttor i lägenheter och i fastigheten. Listan kan göras lång.

Ett inslag från en nyhetssändning visar på problemen, https://www.youtube.com/watch?v=zi3jEx2NmXo. Familjen betalar 650 Euro och får i bidrag 550 euro från staten. Myndigheterna är i händerna på ägarna av fastigheterna/lägenheterna då den juridiska processen är mycket långsam och komplicerad.

Den stora skandalen är att staten har givit pengar till Marseille stad för att upprusta fastigheter genom ett bidragsförfarande. Vart pengarna har tagit vägen är tydligen en gåta!

Flera folkvalda har fått lämna sina tjänster i Marseille. Knappt 200 förundersökningar har startats och den juridiska processen pågår. Från november till idag har det inte hänt mycket, någon artikel, något Tv inslag men inget konkret som rapporterats.

Frankrikes bostadsminister säger att det finns ca 450 000 lägenheter i Frankrike som anses vara otjänliga men inte livsfarliga

I ett land som demonstrerar för allt borde detta leda till massdemonstrationer. Denna situation är fullkomligt förnedrande för ett land som Frankrike. Antagligen har dessa människor redan resignerat och kan inte göra sin röst hörd. Fast det borde de verkligen göra.

Champs – Elysées ett slagfält

Gårdagens demonstrationer i Paris resulterade i stor förstörelse och en återgång till våld och kaos. Hur länge skall detta få fortgå undrar man som svensk? När skall de Gula Västarna avsluta sina aktiviteter och våldsamma protester? Som vanligt blir det en fråga om hönan och ägget, vilket kommer först. Alla säger att det inte är de Gula Västarna som står för förstörelsen, men utan dessa demonstrationer skulle inte heller de våldsamma höger-vänster element kunna bränna och förstöra. Presidenten avbröt sin skidsemester på lördag eftermiddag och samlade alla berörda myndigheter och ministrar och höll en räfst och rättartingtal och att de nu skall vidta tuffa åtgärder mot dessa våldsverkare.

Från BFM nyheter

Under lördagen 16 mars satte demonstranterna eld på tidningskiosker, soptunnor, banker, restauranger, personbilar, polisbilar, kastade gatstenar mot polis etc. De slog sönder i stort sett alla skyltfönster utefter hela den berömda gatan. I en Hugo Boss affär drog man ned de skydd som satts upp, slog sönder skyltfönstren, bröt sig in i affären och slängde ut alla kläder på gatan som alla demonstranterna dela upp mellan sig.

Restaurangen Brasserie Fouquet´s är en av de mest kända i Paris och den är klassad som historiskt monument och totalrenoverades 2017. Restaurangen som startades 1899 är nu helt sönderslagen och utbränd.

Banken som man brände låg i ett bostadshus och en kvinna med en baby sågs i fönstren bakom eldslågor och rök och blev räddad av brandmän.

Demonstrationerna samlade ca 30-35 000* personer över hela Frankrike, varav ca 10 000 i Paris. Av dessa anses ca 1 500 personer utgöra de våldsamma som bara är ute efter förstörelse.

På samma dag vid en annan plats i Paris pågick en klimatdemonstration och den samlade ca 40 000 personer och gick mycket fredligt till.

Efter 18 helgers demonstrationer kan man också göra en första summering i siffror vad som hittills inträffat.

Demonstrationerna startade i november och samlade 280 000 personer (0,42 % av befolkningen). De senaste helgerna har man legat runt 30 000 personer. Under den första månaden demonstrerade man veckans alla dagar men efter jul är det i stort sett bara på lördagar. Stödet för deras aktioner är dock stort bland fransmännen. Det är å andra sidan inte så svårt att ställa sig bakom kraven på lägre skatter, högre löner och ökad köpkraft som är huvuddragen i deras kommunikation. Det som fick igång demonstrationerna den 17/11 var ökad skatt på bensin och diesel, en miljöskatt.

  • Elva personer har dött under demonstrationerna, varav fem Gula Västar. Flera dödsfall är i samband med blockering av betalstationer där man har kört över demonstranter. Andra har drabbats av hjärninfarkt.
  • Man rapporterar 3 800 skadade, varav 2 200 Gula Västar. Det är 1 500 poliser och brandmän som utgör den andra delen samt 100 andra.
  • Internpolisen har inlett 174 undersökningar för övervåld utförd av polismän.
  • 8 400 identitetskontroller av demonstranter varav 7 500 anhållna. Av dessa har 3 100 blivit fällda och ytterligare 1 400 skall ställas inför rätta.
  • Gula Västarna har använt sociala medier som kanal för att samla alla. Samtidigt har ”fake news” exploderat i sociala medier. Som exempel har ett inslag om polisvåld visats 3,5 miljoner gånger i samband med de Gula Västarna i Frankrike. Inslaget var från Spanien under krisen i Katalonien.
  • Ca 60 – 70 000 personer har blivit arbetslösa under vissa perioder pga. de Gula Västarnas aktioner.
  • 5 000 företag har anmält att man drabbats av de Gula Västarnas aktiviteter och begärt att få säga upp personal på viss tid.
  • Regeringen har beslutat om skattelättnader och ökade bidrag som kostar staten ca 10-11 miljarder euro.
  • Man beräknar att BNP påverkas negativt med 0,5 – 0,7 % pga dessa aktiviteter.
  • Turismen drabbas mycket hårt, en tydlig nedgång har noterats. Hotellen pratar om ca 10-15 % lägre beläggning. Restaurangerna pratar om en nedgång på 20-30 % i vissa områden i Paris.

Som en lösning på demonstrationerna utlyste Macron en stor debatt i hela landet och som avslutades i veckan. Han har själv rest runt och debatterat med borgmästare och vanliga innevånare i totalt mer än 60 timmar. Nu skall allt ställas samman och man skall få fram en lista på de flest förekommande önskemålen och sedan skall en åtgärdsplan sammanställas.

Det som är säkert är att de förslag som kommer att framföras inte kommer att tillfredsställa alla önskemål. Det blir säkerligen ytterligare debatt och demonstrationer.

*Alla siffror om antalet demonstranter är de officiella från regeringen, Gula Västarna har ett betydligt högre antal deltagande.