Kategori: Uncategorized

Pensionssystemet i Frankrike

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized10 kommentarer

För att förstå hur den ökade pensionsåldern från 62 till 64 år som skapat sådan upprördhet måste man förstå historien. Dessutom skall förändringen vara fullt genomförd först 2030.

De som protesterar mest är de som har mest att förlora. Det är « Les Régimes Spéciaux ». Det är en kvarleva efter förhandlingar mellan regeringen (De Gaulle) och facken efter andra världskriget. De har haft speciella regler i 75 år och dessa skall nu förändras. De som utgör Régimes Spéciaux är dessutom i högre grad engagerade i facklig verksamhet vilket gör att de både agerar och hörs mest. I Frankrike är det bara 8–10 % som är fackligt anslutna bland anställda.

Efter andra världskrigets slut var motståndsrörelsen mycket stark. De hade arbetat och organiserat sig för att kriga mot nazisterna. De fanns över hela landet och var en mycket central del av att invasionen lyckades genom att spränga järnvägar, elsystem, telefonlinjer etc. De hjälpte invasionsstyrkan att slå ut viktiga system för nazisterna. Många i motståndsrörelsen var kommunister och socialister. Kriget skapade stor fattigdom. Hela städer var lagda i ruiner genom de allierades bombningar. Paradoxen var att de allierade som bombade och förstörde bostäder, hem och städer var deras befriare. Ett pris man fick betala.

Efter kriget bildades en provisorisk regering och riksdag som utformade en ny konstitution som skulle bli den 4:e republiken. I den provisoriska riksdagen hade kommunisterna 27 % av platserna och socialisterna 25 %. Totalt var ca 65 % av platserna i parlamentet besatta av kommunister alternativt socialister i olika grupperingar. De Gaulle var den som ledde arbetet i riksdagen och förhandlade med alla som var delaktig i utformandet av den 4:e republiken. Den röstades igenom via en folkomröstning i oktober 1945 och den nya konstitutionen antogs i november 1945.

Åren efter 1945 var det stor oro i Frankrike med många strejker bland annat inom gruvnäringen och järnvägen. De fick igenom många av sina krav och fick en särställning i återuppbyggnaden av Frankrike och industrin. Kommunismen var förhoppning om en nystart och ett rättvist samhälle. Vintern 1947 var en av de kallaste och det var stor matvarubrist. Man fick 200 gram bröd om dagen och allt var på ransonering. Ransoneringen upphörde först 1949.

De Gaulle hade en mycket delikat situation och var tvungen att ge mycket till de olika fackföreningarna som organiserades efter kriget. Under 1948 var det stora strejker, gruvindustrin, industriföretag och skolor stängdes ned. Militären sattes in för att bryta strejkerna och öppna upp fabriker, grindar och tågstationer. Kommunisterna hoppades på en revolution och uppmuntrade demonstrationerna och den sociala oron.

Idag är facken ingen part i förhandlingarna för att utveckla industrin, deras uppgift är bara att försvara de uppnådda fördelarna. I Sverige är facken organiserade utefter industrin och har ett egenintresse av att skapa förändring för att företagen kan omvandlas och fortleva. I Frankrike är facken mot det mesta av förändringar. ”Vi älskar revolutioner, men hatar förändring”. De anser att det är regeringens roll att stödja företagen så att de kan överleva. Detta genom subventioner och bidrag.

Les Régimes Spéciaux består i huvudsak av El/gas-anställda, SNCF, notarieanställda, RATP, sjöfartsanställda samt de som arbetar inom statliga verkstadsföretag. Det finns 15 huvudgrupper.

Deras fördelar kommer från tiden efter kriget. De Gaulle sökte fackens stöd och fick detta genom att facken uppnådde stora fördelar. Det var pensionsålder, de kunde inte sägas upp, de hade garantier av olika slag. Familjerna kunde resa gratis (SNCF), de fick bra pension, de baserade sin pension på de senaste 6 månaderna lön etc. De Gaulle blev ju också president och var efterkrigstidens tydliga ledare i Frankrike. Man kan nog säga att han delvis köpte sig presidentposten genom att ge facken onormalt stora fördelar. Det är detta som hela pensionsbråket handlar om. Man vill inte avsäga sig sina fördelar. Macron vill förändra detta ålderdomliga system med alla fördelar och att samma system skall gälla för alla. Pensionsreformen har nu gått igenom alla instanser och man kommer att höja pensionsålder med 3 månader per år fram till 2030 då alla skall gå vid 64 års ålder. Det finns utrymme för vissa yrken att diskutera pensionsålder såsom brandmän, poliser, avloppsarbetare och de som började arbeta tidigt. För att få full pension skall man ha arbetat i 43 år i det nya systemet.  I tabellen ser ni vilken pensionsålder som gäller idag för de olika yrkesgrupperna i Régimes Spéciaux och när de idag kan gå i pension. De som arbetar idag betalar för dagens pensionärer. Inom Régimes Spéciaux arbetar det ca 500 000 personer och det är ca 1 miljon som uppbär pension. Ebberöds bank, men det vill inte facken gå med på. De tycker att de rika skall betala mer skatt, man skall höja skatten för företag och så vidare.

I gruvnäringen arbetar det 1 700 personer som betalar för 262 000 pensionärer. På SNCF arbetar 144 000 personer som betalar för 258 000 pensionärer. Inom el/gas företagen arbetar 140 000 personer och de betalar för 178 000 pensionärer. Detta för att ge några exempel. Om inbetalningarna inte räcker till är staten garant för pensionskassorna och de fyller på med skattepengar. Till 2030 säger man att underskottet kommer att bli ca 13 miljarder euro. Därför denna reform.

I tabellen beskrivs skillnaderna mellan de olika pensionssystemen. De som inte arbetar inom Régimes Spéciaux går i pension vid 63 års ålder i genomsnitt. Pensionen baseras på de bästa 25 löneåren samt att de får maximalt 1 410 euro. För de som kör tåg i Paris (RATP) baseras pensionen på de senaste 6 månaderna och de får 3 705 euro i pension. De går i pension vid 55,7 års ålder. De tillhör Régimes Spéciaux.

När man ser demonstrationerna och lyssnar på argumentationen är det facken som syns och organiserar diskussionen. De hävdar att det är en brutal reform att tvinga alla att arbeta till 64 år.

I Frankrike finns inte diskussionen att det inte är jämlikt med så många olika pensionssystem. Man har förståelse för att de som skall få det ”sämre” protesterar och strejkar. De har all rätt att göra så. När man frågar fransmännen om reformen tycker 70 % att de inte önskar denna reform. Vem vill arbeta längre!

Det finns många som säger att fransmännen är bortskämda och har för stora förväntningar på vad staten skall klara av och hur allt skall finansieras. På Tv hör man sällan någon oro för den stora skuldbördan som Frankrike har. Problemen ökar när räntorna stiger.

Pensionsreformen i Frankrike, är den genomförd?

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized5 kommentarer

Är protesterna över nu? Inte riktigt ännu. Sakta kommer Frankrike att återgå till något som liknar ett normaltillstånd. Arbetarnas dag den 1 maj var det 728 000 som demonstrerade över hela Frankrike. Enligt fackföreningen CGT var det 2,3 miljoner som demonstrerade. Förvånansvärt få demonstranter, alla är lediga och kan delta. Jag tror att de flesta inser att förändringen kommer att genomföras och det är de sista tappra som fortfarande visar sitt missnöje över den höjda pensionsåldern. Jag som svensk är förvånad över upprördheten. Den höjda pensionsåldern genomförs fram till 2030. Man höjer pensionsåldern med 3 månader varje år.

En sak återstår. Riksdagsmän har lämnat in en ansökan om att få saken prövad i en folkomröstning. Det krävs nästan 190 senatorer och riksdagsmän för att ansökan skall kunna göras och det har man samlat. Den 3 maj tar Le Conseil constitutionnel ställning till deras ansökan. Avslås denna så är saken klar. Skulle de bevilja folkomröstning fryses hela förändringen. Vid ett beviljande måste de få fram knappt 4 miljoner underskrifter och det borde inte vara något problem då ca 65% av befolkningen är emot höjd pensionsålder. I veckan avgörs denna fråga.

Varför är protesterna så stora mot denna pensionsreform? En sak är klar. Fransmännen har inte samma inställning till arbete som i Sverige. Man arbetar 35 timmar per vecka. Man går i pension vid 62 års ålder. ”Man lever inte bara för att arbeta” som någon uttryckte det.

De som driver hela denna proteströrelse är les régimes spéciaux. Det är anställda vid statliga el och gasföretag, SNCF, RATP, Marinanställda, Banque de France, Operan i Paris, Comédie Francaise och anställda vi statliga industrier.

I privat verksamhet går man i pension vid 63 år idag i genomsnitt, régimes spéciaux 56–60 år och offentligt anställda 61,5 år. Som ni ser är det de två sistnämnda som har mest att förlora på den höjda pensionsåldern till 64 år.

Dessutom är de ofta med i fackföreningarna och driver sina frågor stenhårt. Det största fackförbundet inom SNCF är CGT och de har 35 000 medlemmar i bolaget. Till det kommer UNSA, Sud Rail och CFDT. Det är troligen ca 100 000 engagerade medlemmar i SNCF och de är dessa som strejkar och stoppar trafiken. Totalt arbetar drygt 275 000 inom SNCF.

I Sverige är facken organiserade enligt olika industriverksamheter. I Frankrike är de organiserade på politisk bas. Det innebär att facken i Frankrike driver sin verksamhet utefter politisk övertygelse, inte vad som är bäst för verksamheten och för företagens fortsatta överlevnad. Här försvarar man uppnådda fördelar och att inga förändringar skall ske på bekostnad av de anställda.

När det kommer till strejkrätt har man rätt att påkalla strejk när som helst i Frankrike. Sverige hade en liknande situation, men det reglerades i Saltsjöbadsavtalet 1938. Innan detta avtal hade Sverige också återkommande strejker och oro på arbetsmarknaden. Man kallar Saltsjöbadsavtalet för den ”svenska modellen”.

Bara ett fackförbund i Frankrike har officiell strejkkassa, CFDT, de andra fackförbunden tillhandahåller inte detta skydd. Därför har arbetarna inte ekonomisk uthållighet att strejka i evigheter. Familjeförsörjningen blir lidande och man får ta av sparpengar. Efter ett tag avtar strejklusten.

Frankrike lär nu återgå till mer normal verksamhet vilket betyder att det lugnar ned sig och man återgår till att arbeta. Strejker sker hela tiden så det är ett normalt inslag i vardagen.

Det värsta har vi nu passerat och vi ser fram mot en härlig sommar som redan har börjat i södra delarna av landet.

Hur fungerar facken i Frankrike?

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized2 kommentarer

I Frankrike finns det i huvudsak fem olika fackliga organisationer CFDT, CGT, FO, CFTC och CFE-CGC, dessa står för ca 90 % av de fackliga organisationerna.

I Frankrike är det bara 8–10 % av arbetarna som är fackligt organiserade mot ca 70 % i Sverige. Hur kan så få skapa så mycket oreda för så många? Det är det tredje minst organiserade landet enligt en rapport från OECD. Men kallar man till strejk blir anslutningen betydande även av de som inte är med i facken. Vanligt folk gillar att visa sitt missnöje och man ”går man ur huse”.

I offentlig förvaltning och bland stora företag är fackliga organisationer mycket vanliga, i privata företag med mer än 10 anställda kan man skapa en facklig klubb. Oftast är det dessa som sedan på arbetstid kan arbeta fackligt, ibland på heltid på större företag. Det finns ca 500–600 000 personer som arbetar fackligt i företag eller offentlig förvaltning. De fackliga klubbarna och deras arbete på företag och offentlig förvaltning bekostas av arbetsgivarna. Den offentliga förvaltningen är betydligt större i Frankrike än i Sverige. Det är ofta dessa som vi ser på gatorna.

De fackliga organisationerna i Frankrike tillför inte så stort värde till medlemmen. Därav den låga anslutningen. Arbetslöshetskassor organiseras av staten. Lönesättningen sker ute i företagen. Man tycker inte att månadsavgiften motsvara värdet man får tillbaka.

Finansiering av de fackliga organisationerna är mycket svår att få grepp om, det finns en rapport från en senator vid namn Perruchot som beskriver finansieringen av de fackliga organisationerna. Denna rapport offentliggjordes aldrig och den begravdes av förra regeringen.

Det är ca 1,8 miljoner personer som är fackligt anslutna och betalar avgifter till sina organisationer. Medlemsavgifter, försäljning av merchandise, etc, beräknas bidra med ca 100 – 160 miljoner Euro, den stora inkomstkällan är inbetalningar från företag och stat, ca 175 miljoner Euro. Man kan alltså säga att det är företagen och staten som bidrar till att de kan genomföra sina stora demonstrationer och visa sitt missnöje. 

I Sverige råder fredsplikt under tiden avtalen gäller mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är endast under avtalsförhandlingen som strejkrätt råder. Detta avtal kom till stånd genom Saltsjöbadsavtalet strax innan kriget pga. de många strejkerna.

I Frankrike har man rätt att strejka närhelst man anser att det är befogat. Strejkerna är vanligt förekommande och idag pågår 7 strejker på nationell nivå enligt ”C´est la Grève”, http://www.cestlagreve.fr/. Nästa stora strejkdag blir den 6 april.

I motsats till Sverige har man inga stora strejkkassor i Frankrike, det är de strejkande som får betala strejken i de flesta fall. Endast ett förbund har en strejkkassa, CFDT, de förfogar över ca 125 miljoner Euro i strejkkassa och garanterar att de strejkande får cirka minimilön (SMIC), det vill säga 1 353 € netto i månaden. Man har en karensdag. De andra förbunden utbetalar pengar men det är mycket hemlighetsmakeri runt dessa utbetalningar. Officiellt är det bara ett förbund som förbinder sig att betala de strejkande.

I det privata minskar lönen proportionellt med antalet strejkande timmar.

För de offentligt anställda avräknas 1/30 av lönen vid strejk. Vid strejk mer än 4 timmar avräknas m.a.o. en dag, mindre än fyra timmar avräknas en halvdag.

Tidigare kunde man förhandla med arbetsgivaren om hur man skulle hantera de dagar man inte arbetade. Man kunde ta en del strejkdagar som semester, eller ta ut kompdagar, alternativt att man drog de dagar som strejken pågått under en längre tid för att minska den ekonomiska smällen för de strejkande. Det var en punkt som hanterades vid slutförhandlingen innan man avblåste strejken mellan parterna. Idag är det tuffare och man är inte längre lika ”snäll”. Det är i princip bara bland de privatanställda som man idag kan diskutera denna punkt.

Arbetsgivaren har rätt till att lockouta de anställda vid strejk och det händer inom det privata näringslivet. Inom den offentliga förvaltningen har det aldrig hänt att man lockoutat anställda när strejk pågår.

Man har insamling på nätet för de strejkande. I vinter har man samlat in 2,5 miljon euro i den pågående konflikten som gäller pensionssystemet. Bidragen är naturligtvis avdragsgilla för givaren.

Deklarera era fastighetsinnehav

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized15 kommentarer

Regeringen har pålagt alla att deklarera sina innehav av bostäder i Frankrike. Det gäller för alla som äger sin bostad.

Från den 1/1 2023 har man tagit bort Taxe D´habitation för alla som är skrivna på fastigheten. De som har en fastighet som semesterbostad eller hyr ut fastigheten/lägenhet skall deklarera. De som inte är skrivna på fastigehetn kommer fortsätta att betala Taxe D´habitation.

I Frankrike finns inte folkbokföring som innebär att alla som är skrivna i landet finns i ett register. Det är emot fransmännens natur att finnas i något register. Det är därför ni måste ha med er elräkning, vattenräkning eller telefonräkning när man har kontakt med myndigheter eller ni skall bevisa för någon att ni är bosatt här. Det är beviset på att man bor någonstans. Ingen skulle betala en elräkning och inte bo där.

Man önskar få information om vilka som äger sin fastighet, vilka som hyr ut en fastighet eller om man har en semesterbostad i landet. Alla skall fylla i detta. Deklarationen skall vara inne innan den 30/6 2023, annars blir det 150 euro i böter.

Var deklarerar jag?

Många har fått e-mail alternativt brev från myndigheterna med uppmaning att deklarera sitt fastighetsinnehav. Ni hittar deklarationen på impots.gouv.fr där ni loggar in och längre ned på sidan hittar ni ”Biens Immobiliers” och där under ligger era fastighetsinnehav upplagda. Det kan vara hus, lägenhet, garage, parkeringsplats. Man klickar länken och deklarerar sina innehav. Om fastigheten inte finns upptagna så bör ni kontakta skattemyndigheten.

Ert skattenummer står angivet på tidigare Taxe D’habitation eller Taxe Foncière.

Det blir värre innan det blir bättre.

Den Av franskafonster / Lars Näslundi UncategorizedLämna en kommentar

Vart är Frankrike på väg? Sannolikt är landet på väg mot mycket stora oroligheter. Bakgrunden är den pensionsreform som regeringen har baxat igenom i riksdagen. 65–70 % av befolkningen är emot reformen. De flesta tror ändå att reformen kommer att genomföras.

Under 175 timmars debatt har det skrikits, buats och haglat okvädningsord i parlamentet. LFI (radikalvänster) har haft som strategi att sabotera debatten och processen. Det inkom 20 000 tillägg till den lagtext som regeringen presenterade för riksdagen. Huvuddelen av tilläggen var bara struntsaker, flytta ett kommatecken, ändra ett ord, etc. Syftet var att man inte skulle hinna att rösta om §7 som innehåller texten om att ändra pensionsålder från 62 år till 64 år. Man lyckades med strategin. Riksdagen röstade bara om de första två paragrafer, man hann aldrig fram till §7 innan texten gick vidare till senaten. Efter många justeringar i texten röstade senaten för reformen. När texten skulle röstas om i riksdagen var det mycket osäkert om det fanns tillräckligt stöd för reformen. Regeringen satt och räknade varje röst och det saknades troligtvis några röster. Regeringen valde då att åberopa 49:3 som innebär att man inte röstar om reformen i riskdagen. Regeringen beslutar att genomföra texten utan omröstning i riksdagen. Premiärminister Borne har redan använt den 11 gånger sedan hon tillträdde. Paragrafen har använts 100 gånger sedan 1958. Det är alltså inte ovanligt att denna åtgärd vidtas.

49:3 tillkom för att hindra att landet lamslås när regeringen inte har majoritet. Det är ett sätt att kunna regera och hantera förändringar i lagstiftningen så att landet rör sig framåt. Paragrafen tillkom 1958.

Macron’s parti med stödpartier har inte egen majoritet i riksdagen. De söker stöd där de kan få sådan, det är en hoppande majoritet.

Som en motvikt till denna 49:3 kan oppositionen begära misstroendevotering, vilket två partier gjorde. Regeringen gick segrande ur denna misstroendevotering med mycket liten marginal, bara 9 rösters övervikt. Därmed var reformen beslutad. För oppositionen var det som att hälla bensin på brasan.

Det finns en mycket stor förlorare och det är republikanerna. De är djupt splittrade i frågan. Partiet har 61 platser i riksdagen och det var 19 som röstade för misstroendevoteringen. De hotas nu med uteslutning. Partiet är djupt splittrat i frågan. Det märkliga är att republikanerna har höjd pensionsålder till 65 år i sitt partiprogram. De har haft höjd pensionsålder mycket länge. De som är motståndare mot reformen är rädda för nästa val, de önskar behålla sina platser i riksdagen. Partiet kommer att gå mot en mycket osäker framtid.

Facken, vänstern och extremhögern är mycket upprörda över att reformen inte gick till omröstning i riksdagen. De anser inte förfarandet vara legitimt. Förfarandet är enligt den franska konstitutionen legalt.

Situationen idag i Frankrike är mycket oroande. Bensinen ransoneras, max 30 liter per bil. Tågen går spontant, flyget har problem, sopor hämtas ej, raffinaderier har stängts ned, tankfartyg ligger på redden för de kan ej lossa. Problemen ökar. Jag tror att vi bara ser början på en mycket stor proteströrelse. Det kommer att bli värre innan det blir bättre.

Välkommen till våren i Paris med sopor och råttor

Torsdag den 23/3 inleddes protesterna efter beslutet och den 28/3 fortsätter de. Sannolikt kommer vi att se störningar flera gånger i veckan. Facken är fast beslutna att lamslå landet. Det behövs bara några 100 för att stänga ned ett raffinaderi eller blockera infarter till depåer och garagen för sopbilarna.

Det finns två parlament i Frankrike. Det första är det legitima, Senaten och Assemblée National och det andra är gatans parlament. Vänsterpartierna, facken och extremhögern är fast beslutna att tvinga regeringen på knä och få bort pensionsreformen. I media är det många som säger att de underskott som uppstår 2030 på 13–14 miljarder € är en struntsumma. De tycker att reformen är brutal, orättvis och visar på ett djupt förakt för de som har tuffa yrken.

Vad är oppositionens förslag? Man tycker att företagen skall beskattas mer och att avsättningar till pension skall öka. Man skall jaga skatteflyktingar. Man skall sänka pensionsålder till 60 år som den var fram till 2010. Det skall ordnas en folkomröstning om reformen. Höja skatterna för de rika. Man kan låna mer för att bekosta pensionerna. Förslagen är många.

Nu kommer det att bli mer våldsamt. Kvällen den 23/3 var det stora upplopp i Paris. Man slog sönder skyltfönster, tände på sopberget, slogs med poliserna och vi kommer nog se en upptrappning av våldet. Vi kommer nog se liknande scener som under de gula västarna. Man ockuperar rondeller, stänger av infarter till köpcentra, blockera flygplatser och så vidare. Det är huliganer och black bloc som står för skadegörelsen.

Är reformen klar nu? Förutom fackens förhoppning att stoppa reformen genom att blockera Frankrike finns det två andra möjligheter. Man har skickat lagförslaget till författningsdomstolen och de behandlar frågan om det finns något som strider mot författningen. Besked kommer inom någon/några veckor. Den andra möjligheten är att begära folkomröstning. Man skall ha ca 160 ledamöter i de båda kamrarna för att begära en sådan samt ca 4.8 miljoner underskrifter. Då måste regeringen påkalla en folkomröstning av reformen. Det är inte osannolikt att de kan finna sådant stöd i Frankrike.

Det kommer att bli en het vår i Frankrike. Flygledarna går ut i strejk den 27-31/3.

Skall ni resa till Frankrike eller är i Frankrike är det bra att titta på hemsidan C´est la Greve, där hittar ni vilka strejker som pågår.

Strejkerna utökas och problemen fortsätter i Frankrike

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized4 kommentarer

Frankrike går in i en stor politisk kris. Strejkerna kommer att utökas och facken satsar på att stänga ned samhället och få regeringen att dra tillbaka sin pensionsreform. Det kommer att bli en mycket orolig vår.

Regeringen kommer inte låta pensionsreformen gå till omröstning i riksdagen, de genomför reformen via ett dekret 49:3.

Oppositionen kommer att begära en misstroendevotering i riksdagen och vinner de denna omröstning uppstår en regeringskris i Frankrike. Det måste utlysas nyval.

Jag kommer att berätta om pensionsreformen, det politiska spelet, hur den lagstadgade processen ser ut samt fackföreningarna roll i Frankrike.

Jag håller föredraget på Villa Ingeborg i Cagnes sur Mer. Föredraget kommer även att sändas på zoom.

Anmälan sker på Rivieraklubbens hemsida. Även de som inte är medlemmar kan delta på zoom-mötet. https://www.rivieraklubben.com/index.php/aktiviteter-for-dig/agenda/handelsedetaljer/2621/-/2682-temalunch-pa-villa-ingeborg-lars-naslund-om-dagslaget-i-frankrike

Välkomna

Facken blockerar Frankrike

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized9 kommentarer

För första gången har facken en gemensam målbild. De skall stoppa pensionsreformen. Den 7 mars kommer facken att påbörja en blockad av Frankrike. Man drömmer om att kunna lamslå landet och att regeringen skall dra tillbaka sitt pensionsförslag. Senast det hände var 1995. Nu hoppas man kunna skapa samma kaos. Troligen blir det stora störningar i samhällstjänster, raffinaderier, skolor, tåg, sophämtning, flyg, elproduktion, samhällsinrättningar och andra tjänster som vi använder.

När man lyssnar på debatten ang. pensionsreformen är inställningen att man tar två år av människors liv med denna reform och att man kommer att arbeta tills man dör. Enligt statiskt lever kvinnor i Frankrike i genomsnitt till 85 år och män till 79 år, långt ifrån den föreslagna pensionsåldern 64 år.

Alla länder håller på och reformerar pensionsåldern och det finns en förståelse bland befolkningen i andra länder eftersom vi lever mycket längre, utom i Frankrike.

Denna strid handlar också om fackens betydelse i samhället. De senaste två större kriserna i Frankrike, Gula Västarna och konduktörernas strejk på SNCF, var rörelser som uppstod utanför fackens kontroll eller påverkan. Gula Västarna uppstod på landsbygden och var en rörelse som fanns i alla rondeller över hela Frankrike. Konduktörernas strejk organiserades på Facebook och anslutningen var ca 70 % av alla konduktörer. Det fanns ingen struktur bakom, det var en lös sammanhållen rörelse. Konduktörerna fick en löneökning då de hotade att lamslå julresandet.

Facken är mycket små i Frankrike, man brukar säga att det är ca 8–10 % av arbetstagarna som är med. Facken har inte så mycket att erbjuda förutom att de gärna strejkar. Deras uppgift är att behålla alla uppnådda fördelar och att inga arbeten skall läggas ned. Det är deras uppgift. Facken försvarar alla de yrken som har en särställning och motsätter sig att deras status tas bort. Dessa är Régimes spéciaux och utgör 27 olika yrkesgrupper. Det är arbetare bland annat inom gruvor, järnväg, offentlig förvaltning, notarie anställda, RATP, flottan, EDF-GDF, operan i Paris och Banque de France. De har mycket förmånliga pensionsavtal. Regeringen föreslår nu att deras särställning tas bort.

I Sverige uppfattar jag att facken är förändringsbenägna och att de deltar i företagens utveckling på ett helt annat sätt. Vår omgivning förändras i snabb takt och de svenska facken arbetar tillsammans med företaget för att anpassa sin produktion och skapa konkurrenskraftiga företag. De svenska facken nöjer sig med måttliga löneökningar för att inte skapa en inflation som äter upp både löneökningen och köpkraften. Det finns en helhetssyn. Skall man utveckla samhället är det köpkraften som är viktig, man måste ha ett långsiktigt synsätt. Macron har uppmanat facken att inte blockera landet.

I Frankrike är det här och nu som gäller. I höstas var det strejker på raffinaderier och man fick en 10 % löneökning. Facken har lågt förtroende bland de arbetande, därför är anslutningen låg. Man tycker inte att avgiften till facken motsvarar vad man får ut i fördelar.

När jag bodde i Sverige var jag med i Ledarna och de hade en hel pamflett med verktyg för mig som chef. Det var inte bara A-kassa. När det finns ett värde som medlem i facken ansluter man sig. Om värdet är lågt väljer man bort denna utgift. A-kassan i Frankrike organiseras av staten. Många löneökningar ligger också utanför fackens kontroll. I statliga företag och organisationer är det staten som bestämmer. Vid strejker får de som är med i facken en liten ersättning av facken. Den brukar ligga på minilönen, ca 1 700 euro per månad brutto. Övriga strejkande får ingen ersättning.

Vad vill facken? De vill att man skall behålla 62 år och höja skatterna för de rika samt att företagen skall betala mer i pensionsavsättningar. CGT vill sänka pensionsåldern till 60 år. Facken menar också att man skall försöka få fler arbetslösa i arbete, speciellt gruppen + 55 år som har svårt att finna nya arbeten. Regeringen menar att man måste arbeta längre och få de som är + 55 år och arbetslösa i arbete för att finansiera framtida pensionsutbetalningar.

Under ett par veckors tid har man diskuterat pensionsreformen i Frankrikes riskdag. Det har varit ”hela havet stormar”. Man skriker, buar, är oförskämda, saboterar och har uppträtt som ungar i en sandlåda. Många fransmän ser på spektaklet med förskräckelse. En representant från La France Insoumise kallad arbetsminister Olivier Dussopt för ”mördare” i ett tal i riksdagen. En annan ledamot klistrade en bild av Dussopt på en fotboll och hade fotbollen under foten.

Man har debatterat 15 dagar i riksdagen och fattat beslut på 2 punkter. Den stora frågan, förflyttning av pensionsålder till 64 år, är förslag nr 7. Dit hann man inte då debatten stängdes i fredags natt. Nu skickas förslaget vidare till Senaten för ytterligare debatt och sedan kommer lagförslaget tillbaka till Riksdagen för omröstningen. Här hoppas Macron på stöd från Republikanerna.

Vänstern, NUPES, har haft som strategi att lamslå riksdagsarbetet. Det är framför allt France Insoumise (FI) som saboterat arbetet. Sammanlagt har det inlämnats ca 20 000 förbättringsförslag till lagtexten och FI har stått för överväldigande majoritet av förslagen. Många gånger är det bara att man skall byta ut ett komma mot en punkt, ett ord skall bytas eller någon annan struntsak. Det gör att alla förslag skall tas upp och diskuteras samt röstas om, man hinner inte långt i texten med ett sådant förfarande. Nu kunde inte riskdagen fatta beslut om ändring av pensionsålder och debatten avslutades utan omröstning i riksdagen.

Positioneringen har påbörjats inför presidentvalet 2027. Marine Le Pen har intagit en ansvarsfull roll i riksdagen. Hon är emot reformen men respekterar hur arbetet skall bedrivas i riksdagen. Hon hoppas stärka partiets chanser som ett regeringsdugligt parti.

Republikanerna är oense internt i partiet. En del vill att man skall pressa regeringen till fler eftergifter, andra tycker att man fått igenom tillräckligt. Éric Ciotti som är president i Republikanerna avsatte i helgen sin andreman Aurélien Pradié som drivit sin linje hårt i riksdagen. Partiet har inte varit eniga vid omröstningar.

Demonstrationerna fortsätter varje vecka i Frankrike och facken hävdar att det är ca tre miljoner demonstranter i landet, polisen säger 1 miljon. Från den 7 mars skall Frankrike lamslås. Förmodligen bör lagtexten komma tillbaka till riksdagen i slutet av mars och då kan de folkvalda rösta om reformen. I april kanske vi får en mer normal situation.

Att regeringen drar tillbaka reformen är osannolikt. Macron kan inte bli omvald, han sitter på sin sista mandatperiod. Skulle regeringen dra tillbaka reformen är det facken som bestämmer politiken och framtiden i landet och det är idag otänkbart. Skulle det inträffa blir Macron’s position ohållbar och det skulle uppstå en regeringskris. Frågan kommer att drivas igenom i riksdagen oavsett stöd från andra partier eller inte.

Motståndet är massivt och ca 70 % av fransmännen är emot reformen. Motståndet är massivt även bland ungdomar. Vem tänkte på pension när man var 20 år, inte jag i alla fall. Då var livet bara kul.

Skall ni till Frankrike under våren kontrollera vilka strejker som är på gång på: https://www.cestlagreve.fr/

Världens rikaste man.

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized3 kommentarer

I veckan kom LVMH med sitt bokslut som var rekordartat. Vinsten var 14 miljarder euro. Omsättning och vinst ökade med 14 % 2022. Detta under ett år med Covid i Kina, krig i Ukraina och ekonomisk kris.

Vad har Ardberg, Krug, Glenmorangie, Rimowa, Beauty by Rihanna, Hublot, Les Echos och hotellen Cheval Blanc med Arnault att göra? De ägs av LVMH.

Bernard Arnault tog kontrollen av bolaget Louis Vuitton- Moët Hennessy (LVMH) 1988 och har sedan utvecklat företaget till att bli en gigant inom lyxindustrin. Bolaget omsatte knappt 80 miljarder euro 2022, 1998 omsatte bolaget 2,5 miljarder euro. Omsättningen ökar genom organiskt tillväxt men också förvärv. Man kanske tror att det bara är väskor, champagne och konjak som utgör verksamheten, det är ju det man är känd för.  Listan är lång på varumärken som döljer sig bakom moderbolaget. Det är ett ofattbart konglomerat av varumärken som har samlats under LVMH. Längst ned kan ni ta del av alla varumärken, ni kommer att känna igen många.

Bernard Arnault är idag världens rikaste person. Hans förmögenhet anses uppgå till 190 miljarder US$. Han är 74 år. Han övertog faderns byggföretag Ferret-Savinel 1971 och omvandlade detta till ett fastighetsbolag som döptes om till Férinel Inc. 1979. Han flyttade till USA pga. socialisternas skatteförändringar och bodde där i tre år och utvecklade fastighetssidan. 1984 köpte han ett tillverkningsföretag inom lyxsegmentet, Finacière Agache. Han sålde ut allt förutom två verksamheter, Christian Dior och varuhuset Le Bon Marché. 1988 togs nästa steg. LVMH hade två starka personligheter Henry Racamier VD för Louis Vuitton och Alain Chevalier VD för Möet-Hennessy. Den förstnämnda kontaktade Arnault för att använda honom som en ”vit riddare” för att befästa sin position. Arnault inbjöds att investera i LVMH och blev majoritetsägare efter 18 månaders juridiska tvister med Chevalier. LVMH kontrolleras idag till 47,8 % av familjen Arnault.

Hur har han lyckats med detta konstycke? Han kontrollerar distributionen med egna exklusiva butiker. Det finns 460 butiker i 60 länder samt stor e-Commerce. Han breddade sig geografiskt och är idag stor i Asien. Han har succesivt utvecklat utbudet av produkter och behållit gamla samt skapat nya produkter som han säljer dyrare än de gamla. Han anlitade yngre modeskapare som t.ex. Gianfranco Ferré och John Galliano som föryngrade kundkretsen och lyckades fånga upp nya kundgrupper. Han köper på sig varumärken. Han förvärvade Fendi för 1,5 miljarder euro 1999. 2011 köpte han Bulgari för 4,3 miljarder euro. 2020 förvärvades amerikanska Tiffany för 15,8 miljarder US$. Genom förvärvet öppnas den amerikanska marknaden.

Arnault har fem barn och alla är verksamma på något sätt i koncernen. Dottern Delphine utsågs till ansvarig för Christian Dior Couture. Den yngste sonen styr familjens ägarbolag i LVMH.

LVMH har delat in sin verksamhet i olika segment. De har 75 olika varumärken. De har 196 000 anställda i världen och i Frankrike arbetar 33 000 bara för Louis Vuitton. Längst ned hittar ni alla varumärken som man kontrollerar: 

Vin & Sprit har man 26 varumärken och omsätter 7.1 miljarder euro. Det äldsta varumärket är Clos des Lambrays från 1365.

Mode & Läder har man 14 varumärken och omsätter 38,6 miljarder euro. Det äldsta företaget är De Loewe som startades 1846.

Parfym & Kosmetika har man 15 varumärken och omsätter 7,7 miljarder euro. Det äldsta företaget är De Officine Universelle Buly som startades 1803.

Klockor & Juveler har man 8 varumärken och omsätter 10,6 miljarder euro. Det äldsta företaget är Chaumet som startades 1780.

Butiker har man 5 varumärken och omsätter 14,8 miljarder euro. Det äldsta företaget är Le Bon Marché i Paris som startades 1852.

Övriga aktiviteter har man 7 varumärken. Det äldsta företaget är De Royal Van Lent som startades 1849.

Arnault är en stor konstsamlare och mecenat. Han har skapat en stiftelse som heter Louis-Vuitton.

Frankrike är ledare inom mode och lyxindustrin och har flera modehus. Några av dessa är:

Kering som äger varumärken som Gucci, Saint Laurent, Bottega Veneta och omsätter ca 18 miljarder euro med 43 000 anställda

Hermès är ett annat modehus. Omsätter ca 9 miljarder med 18 000 anställda

L´Oreal är en annan jätte som omsätter 33 miljarder och har 88 000 anställda världen över. Finns i 160 länder.

Vin & Sprit: Clos Des Lambrays, Chateau D´Yquem, Dom Pérignon, Ruinart, Moët & Chandon, Hennessy, Veuve Clicquot, Chateau Galoupet, Ardberg, Château Cheval Blanc, Krug, Glenmorangie, Mercier, Chandon, Cape Mentelle, Joseph Phelps, Newton Vineyard, Cloudy Bay, Belvedere, Terrazas Los Andes, Bodega Numanthia, Cheval des Andes, Woodinville, Ao Yun, Volcan de mi Tierra, Eminente

Mode & Läder: Loewe, Moynat, Louis Vuitton, Berluti, Rimowa, Patou, Loro Piana, Fendi, Celine, Christian Dior, Emilio Pucci, Givenchy, Kenzo, Marc Jacobs

Parfym & Kosmetika: Stella by Stella McCartney, Officina Universelle Buly, Guerlain, Acqua di Parma, Parfums Christian Dior, Givenchy Parfums, Perfums Loewe, Benefit Cosmetics, Make up Forever, Kenzo Parfums, Fresh, KVD Beauty, Masin Francis Kurkdjian, Cha Ling, Fenty Beauty by Rhihanna

Klockor & Juveler: Chaumet, Tiffany & CO, Tag Heuer, Zenith, Bulgari, Fred, Repossi, Hublot

Butiker: Le Bon Marché Rive Gauche (varuhus), Le Grand Epicerie de Paris, Starbord Cruise Services (taxfree på kryssare), DFS (taxfree), Sephora (parfym)Övriga aktiviteter: Cova (pasticceria), Royal Van Lent (varv), Jardin D´Acclimatation (nöjespark), Les Echos (tidning), Le Parisien (tidning), Connaissance Des Arts (tidning), Investir (tidning), Belmond (reseföretag), Radio Classique, Cheval Blanc

Nu eller aldrig, Macron har bestämt sig.

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized7 kommentarer

Att höja pensionsåldern är något som president Macron har önskat genomföra sedan länge. Det har hela tiden dykt upp händelser som inneburit att han har beslutat sig för att skjuta upp reformen. Nu senast var det Covid krisen som gjorde att man bordlade frågan. I veckan har ett förslag lagts fram.

Slagorden för reformen är Justice, Équilibre och Progrès. Justice, dagens pensionssystem är mycket ojämlikt enligt regeringen. Vissa kan påbörja sin pensionering vid 55–58 år och andra behöver arbeta till 62 år.  Man önskar få ett mer jämlikt system. Équilibre, regeringen önskar få ekonomisk balans i pensionssystemet. Progrès, förslaget innebär att även de som varit hemma med barn får tillgodoräkna sig pension dessutom skall man kunna fortsätta arbeta och samtidig kunna påbörja sitt pensionsuttag.

Presidenten saknar majoritet i riksdagen och måste därför förlita sig på att något annat parti stödjer hans förslag. Partiet som ligger närmast är Republikanerna. De har liknande förslag i sitt partiprogram men det finns några skillnader som måste hanteras. Pensionssystemet kommer att ha stora underskott när man närmar sig 2030, detta måste hanteras. Det finns tre vägar att gå, minska pensionerna, höja skatterna eller att genomföra en reform. Regeringen har valt den sista vägen.

Skillnader mellan svenskt och franskt system

I Frankrike är det de som arbetar idag som betalar pensionärerna. Det går under beteckningen ett solidariskt system. Pengar avsätts i pensionskassor och det finns olika tilläggspensioner för olika yrkesgrupper. Det är staten som står garant för systemet. Skulle någon pensionskassa gå med underskott är det staten som skall tillskjuta pengar så att utbetalningar kan fortsätta. I debatten hör man att det inte är något underskott idag och att denna reform inte alls behöver genomföras. Det finns flera kassor som har underskott redan idag. Regeringen har beräknat att underskottet kommer att uppgå till knappt 14 miljarder euro när man närmar sig 2030. Det innebär att staten måste hitta pengar inom andra områden för att kunna utbetala pensioner till framtidens pensionärer om nuvarande system skall bibehållas. Systemet är ohållbart och kommer att skapa stora finansiella problem genom att medellivslängden ökar

I Sverige bygger det på ett individuellt system. Vi samlar på oss pension genom avsättningar på vår inkomst och bygger upp vår egen pensionsfond. Detta gäller för alla som ligger ovanför nivån för garantipension. För att få utnyttja full garantipension måste man ha bott i Sverige i 40 år. Garantipension uppgår till maximalt 10 856 kronor per månad för ogifta och 9 814 kr för gifta. Den kan tas ut från 66 års ålder. Har du högre pension får du inte ta del av denna garanti. Garantipension har sedan årsskiftet tagits bort för svenska medborgare bosatta i utlandet. I Sverige kan man börja ta ut allmän pension vid 63 års ålder. En del fortsätter ändå att arbeta även om pensionen utbetalas.

Frankrike kommer sannolikt att bli väldigt oroligt under våren 2023. Facken har bestämt sig för att ta till strid för att reformen inte skall genomföras såsom föreslagits. Redan den 19/1 blir det demonstrationer och sannolikt kommer det sedan att strejkas för att sätta tryck på regeringen. Omfattningen av problemen är svår att förutse.

Franska pensionssystemet.

Det finns en mängd olika system som har mycket stora skillnader. Inom vissa yrkesgrupper kan man gå vid 55–58 år beroende på hur länge man har arbetat. Det är därför svårt att jämföra, men det finns statistik som säger att fransmännen går i pension vid ca 63 års ålder. Inom statlig förvaltning baseras pensionen på de sista sex månaders löneutbetalningar. Detta kan leda till kraftiga löneökningar det sista halvåret för att få en bra pension. I privat sektor är det de senaste 25 åren som utgör bas för pension. Man skiljer på tre olika yrkesgrupper, régimes spéciaux som utgör 27 olika yrkesgrupper (består av 7 % av alla anställda), offentligt anställda och privat anställda. Syftet med reformen är att utjämna skillnaderna mellan olika yrkesgrupper.

I tabellen anges när fransmännen tar ut sin pension i olika åldrar.

Arbetsrätten är mycket omfattande och lagboken innehåller 3 800 sidor lagtext. När man gick till 35 timmars arbetsvecka tillkom 400 sidor lagtext. Fransmännen behöver mycket detaljerade texter för att kunna täcka in olika scenarier och yrkesgrupper. Resultatet är att allt blir mycket komplext.

Förslaget

Man skall införa ett gemensamt system. Man önskar minska skillnaderna mellan olika yrkesgrupper såsom régimes spéciaux, privat anställda och statlig förvaltning. Detta kommer att ske i olika steg.

De flesta är emot denna reform. Facken, vänstern och folket är emot. Enligt en opinionsundersökning är drygt 70 % av fransk folket mot denna reform.

Ett stort problem är att äldre personer har svårt att hitta nytt arbete. Inom EU mäter man hur många som är yrkesverksamma i gruppen 55–64 år och där utmärker sig Frankrike. Bara 56 % är i arbete medan det i Tyskland är 71,8 %. Kan förvisso bero på att många kan gå i pension vid 62 års ålder.

Konkret vad föreslås:

Man kommer att höja den allmänna pensionsåldern från 62 år till 64 år. Det sker genom att man får arbeta tre månader mer varje år fram till 2030. Från 2030 kan man gå med full pension vid 64 år. Det innebär att generationen födda -68 behöver arbeta till 64 år.

För att få full pension måste man ha arbetat i 43 år till år 2027. (172 kvartal) Detta beslöts redan 2014 men skulle vara genomfört 2035 enligt tidigare beslut. Man tidigarelägger genomförandet och lägger på ett år.

Man skall kunna påbörja pensionsuttag och samtidigt fortsätta arbeta. Det är idag förbjudet.

Man höjer lägsta pensionen till 1 200 euro netto för samtliga pensionärer, även för de som redan idag uppbär pension.  (+100 euro). Gäller 2 miljoner personer.

Öka ansträngningarna för att fler i åldersgruppen >55 år kommer i arbete. Idag har seniorer svårt att hitta arbete. Stöd och utbildningsinsatser skall utformas.

För invalider och de som anses olämpliga att arbeta kommer pensionsåldern att kvarstå vid 62 år

Handikappade kan få full pension vid 55 års ålder precis som tidigare.

Har man inte arbetat det antalet år som krävs (43 år) för full pension kan man ändå få full pension om man arbetar till 67 års ålder.

De som börjat arbetat tidigt, redan vid 16 års ålder kan gå vid 58 år med full pension. Många startar som lärlingar direkt efter obligatoriska skolgången. De som börjat arbeta innan 20 års ålder kan gå vid 62 år.

Andra grupper som kan gå tidigare är t.ex. brandmän och poliser.

De som anställs inom régimes spéciaux kommer från 1/9 2023 att övergå till den allmänna pensionsgruppen. Deras speciella status kommer att upphöra för nyanställda. Régimes spèciaux är de som arbetar inom RATP (allmänna transport i Paris, el & gas anställda, gruvanställda, notarieanställda, Banque de France etc.

Tidplan

Förslaget presenteras i veckan

23 januari presenteras det för ministerrådet

Slutet av januari läggs förslaget in i socialförsäkringen, vilket är en budgetfråga och därigenom kan premiärministern påkalla 49:3 som innebär att beslutet kan fattas utan omröstning i riksdagen om det inte får stöd av andra partier

Början av februari startar diskussionen i riksdagen

Våren/sommaren beslutar riksdagen

Vid positivt beslut i riksdagen börjar regelverket att gälla 1 september 2023

Sammanfattning

Den 19 januari startar protesterna då samtliga fackförbunden har kallat till demonstrationer. Därefter kommer det säkert att utlysas strejker. Det kommer sannolikt att hålla på under hela vintern och våren.

Troligen kommer reformen att kunna genomföras av regeringen utan att de använder 49:3. Éric Ciotti som är ledare för Les Rèpublicains har i media givit sitt stöd till reformen då regeringen har tagit hänsyn till deras synpunkter.

Regeringen med stödpartier saknar 9 mandat i riksdagen och Les Rèpublicains har 62 säten i riksdagen. Det borde räcka för att beslutet skall kunna fattas.

Jag råder er alla att hålla koll på vad som händer i Frankrike på en sajt som heter C’est la Grève, https://www.cestlagreve.fr/. Här hittar ni de strejker som utlyses. Det kommer säkert att bli en hel del. Bra att veta när ni reser till/från Frankrike. Idag har CGT utlyst strejker på raffinaderierna den 19/1, 26/1 och 6/2.

Arbetet i riksdagen kommer vara omfattande. Motståndarna kommer att begära tillägg till lagtexten, det kan röra sig om tusentals tillägg. Ibland är det befogade tillägg som begärs. I många fall är det bara att man begär att ordet ”pour” skall bytas ut mot ”par”. Detta för att fördröja och sabotera arbetet i riksdagen.

Det som är förvånande i debatten är alla som uttalar sig i TV och som måste arbeta till 64 år säger att det är förfärligt. Hörde någon som sade att man arbetar och sedan dör man. Ingen funderar på varifrån pengarna skall komma och hur man solidariskt skall åtnjuta sin pension och ålderdom. Fransmännen är ett ganska bortskämt folk.

Sverige har beslutat att förändra regelverket för pensionering. Allmän pension kan tas ut från 63 år (tidigare 62 år) och från 2026 skall pensionsåldern höjas till 64 år. För garantipensionen höjs ålder från 65 år till 66 år. Har några protesterat? Vilka var ute på gatorna i Sverige? Det är nog för regnigt och kallt för att folk skall ut på gator och torg. Det ligger nog inte i svenskars natur att protestera på gatorna. Politikerna bestämmer och vi får reda på det genom media och sedan anpassar vi oss. Så är det inte i Frankrike.

Skillnad mellan La Mutuelle och privatförsäkring i Sverige

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized3 kommentarer

Jag glömde beskriva skillnaden mellan en svensk privatförsäkring och La Mutuelle. Här kommer en kommentar från Jan Granath.

Bra beskrivning av fransk sjukvård som är fantastiskt bra. Man kanske skall tillägga att privat sjukförsäkring – mutuelle – skiljer sig från den svenska modellen, som i grunden är hämtad från USA. De svenska försäkringarna ger förtur till vård, vilket de franska inte gör. I Frankrike får alla samma vård lika snabbt oavsett försäkring – skillnaden är egenkostnad.

En annan skillnad mellan den svenska och franska är att i Sverige kan försäkring nekas till en person med hälsorisker. Detta är enligt lag förbjudet i Frankrike. Likaså är det inte tillåtet att kräva hälsodeklaration vid teckning och försäkringsbolag får ej kräva insyn i patientjournaler.

Rent kvalitetsmässigt och tekniskt är svensk och fransk vård båda i världsklass. Problemet i Sverige är organisation och ledning av vården och framför allt tillgänglighet och kommunikation. Sverige har fler läkare per capita än Frankrike, men avsevärt kortare patienttid. Samtidigt som alltmer administration läggs på vårdande personal i Sverige ökar antalet administratörer – en obegriplig paradox.