Sverige har varit i nyhetsflödet i Frankrike. Det har varit stor uppmärksamhet för broschyren som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) skickar ut till Sveriges hushåll. I stort sett alla större TV kanaler i Frankrike har diskuterat denna broschyr. Man diskuterar ett eventuellt krig i Norden med tanke på situationen i Ukraina och närheten till den ryska gränsen. Vad som inte framgår är att Sverige har haft denna broschyr sedan länge och att det är en uppdaterad version. Mer fokus i den nya broschyren är på om kriget kommer. Myndigheten fick i uppdrag av regeringen att ta fram en ny version.
Dagen efter diskuterade man det kinesiska fartyget som man misstänker eventuellt har haft sönder en internetkabel i östersjön.
Prenumeration på Franska Fönster
Jag har beslutat mig för att ta betalt för de som prenumererar på Franska Fönster, franskafonster.blog. Ett årligt abonnemang kommer att kosta 380 Sek per år inkl. moms. Jag fakturerar via ett bolag i Sverige som heter Mia Via AB.
Vad får man för det?
Jag kommer att skriva 40 artiklar per år med anknytning till Frankrike. Det blir några veckors uppehåll under sommaren och vid jul. Dessutom har man tillgång till biblioteket som idag innehåller 223 artiklar jag skrivit genom åren. Jag har en del kostnader för att driva detta och jag tycker att nivån på de artiklar som jag skriver har en så pass hög nivå att det kan motivera denna ersättning.
Frankrike står inför stora utmaningar. Fabriker läggs ned, man säger upp personal, budgeten skall röstas fram, bönderna är på stridsstigen, politikerna bråkar och det sker väldigt mycket i Frankrike. Håll dig uppdaterad genom Franska Fönster.
Nästa vecka kommer ni att behöva betala den ovan angivna summan för att läsa mina artiklar,
I dag startar en seglingstävling som har kultstatus i Frankrike, Le Vendée Globe. Deltagarna skall segla runt jorden ensamma utan stopp. De får inte ta emot assistans från land eller få information från någon på land, tex metrologer. De får inte gå iland för att laga något, de skall bara vara på havet, ensamma utan assistans. Vem vill utsätta sig för detta? Ca 40 äventyrslystna individer startar idag kl. 13:02 och det är en enorm händelse i Frankrike och Sables-d´Olonne. Det jämförs med att bestiga Mount Everest som prestation.
Vad är Vendée Globe?
Tävlingen skapades 1987 av Philippe Jeantot och äger rum vart fjärde år. Den tionde upplagan äger rum 2024–2025. Båtarna har exakt samma konstruktion och mått, de är 18,28 meter långa. De byggs enligt 60-fot IMOCA regelverket. Armel Le Cléac’h innehar rekordet som han satte 2016–2017 genom att genomföra rutten på 74 dagar, 3 timmar, 35 minuter och 46 sekunder. För de långsammaste konkurrenterna kan det ta mer än 150 dagar. Ca hälften av deltagarna bryter tävlingen. Förra gången vann Yannick Bestaven och han seglade på drygt 80 dagar runt jorden. Finns en deltagare som har vunnit tävlingen två gånger, Michel Desjoyeaux.
De skall passera Sydafrika och Goda Hopps udden, vidare mot Australien och Cap Leeuwin och sedan runt Antarktis och vidare mot Sydamerika och Cap Horn för att återvända till startpunkten. Den teoretiska resan är 40 075 km lång men den kan sträcka sig upp mot 52 000 km. Seglarna skall hantera isberg, valar, stormar, extrema vindar och alla olika metrologiska utmaningar på havet. Det är inte en rak linje de seglar. Den farligaste delen av seglingen är när de kommer mot 40-60 parallellen syd. Här kan det vara mycket starka vindar och enorma vågor. I marina kretsar säger man att under 40 parallellen syd finns det ingen lag, under den 50 parallellen syd finns det ingen gud. En liten förmildrande omständighet är att det är sommar på södra delen av jordklotet.
Det är i huvudsak fransmän som deltar i tävlingen. Men det finns även deltagare från Kina, U.K, Ungern, Belgien och Japan. Av 40 båtar är 29 franska båtar. Den äldste deltagaren är 65 år, Jean Le Cam som deltar för 6 gången. Han är ofta bland de 2–6 bästa. Den yngste deltagaren är bara 23 år och det är en kvinna, Violette Dorange. Hon deltar för första gången. Det är 6 kvinnliga deltagare i årets tävling.
Båtarna kostar mellan 5–7 miljoner euro att bygga. Masten kostar ca. 300 000 euro, seglen ligger på 150 – 220 000 euro. Total budget är på ca 20 miljoner euro. De håller på med förberedelser under ca 3 år.
Det är en enorm händelse i Frankrike. På TV har det sänts från klockan 7 i morse. Starten kommer att sändas av 60 TV bolag. Under den första veckan har 360 000 besökare tittat på båtarna i hamnen i Sables-d`Olonne. Direktsändning på Tv-nyheterna i alla kanaler och ca 300 000 – 400 000 personer på stränderna och ca 12 000 på havet när starten går. De startade i mycket svag vind, det blåste inget.
Det har inträffat 3 dödsfall genom åren. 1992 Nigel Burgess, 1996 Mike Plant och 1997 Gerry Roufs. Q1
Det är 70 år sedan som algerierna reste sig mot kolonialmakten Frankrike. Den 1 november 1954 skedde de första attentaten. Det blev 8 år av våldsamt inbördeskrig innan Algerierna fick sin frihet 1962.
Frankrike har en kolonial historia över hela världen. Kolonierna fanns i Amerika, Afrika, Indien, Madagaskar, Syrien, Vietnam, Kambodja, Laos, Sydamerika och en hel del öar i Stilla havet och Indiska oceanen.
Frankrike hade stora områden i Afrika. De är länder som idag heter, Algeriet, Kamerun, Cote D´Ivoire, Guinea, Övre Volta, Niger, Senegal, Tchad, Mauretanien, Mali, Niger och Burkina Faso tillhörde de franska kolonierna. De sista fem länderna ingår i ett område som idag kallas Sahel.
De flesta av dessa länder fick sin frihet runt 1960. Själva processen påbörjades 1958 och självständigheten uppnåddes 1960 för de flesta länderna förutom Algeriet.
Algeriet
Det som vi idag kallar för Algeriet var en integrerad del av Frankrike ända fram till 1962. Det bestod av tre departement Alger, Oran och Constantine. Fransmännen landsteg 1830 i Alger efter att det varit under turkiskt styre i 300 år. I stort sett fram till 1872 pågick ett krig mot olika stamhövdingar och Frankrike hade 1840 ca 100 000 militärer i landet som stred mot dessa stammar. Man tror att 250 000 – 500 000 algerier dog i slagen. Algeriet är 4,5 gånger så stort som Frankrike till ytan.
Varför flyttade fransmännen till Algeriet? Vid fredsuppgörelsen med tyskarna 1871 övertogs Alsace-Lorraine av tyskarna och ledde till att många flydde från denna region och många av dessa valde Algeriet som tillflyktsort. 1872 var det ca 245 000 kolonisatörer vilket ökade till ca 750 000 fram till 1914. Frankrike beslagtog land som delades ut till nyanlända fransmän från Alsace-Lorraine. Det delades ut ca 100 000 hektar till nykomlingarna. Mycket av marken var mycket bördig. Det var en europeisk population på ca 1 miljon människor.
Det militära styret av Algeriet upphörde 1870 och i stället blev det ett civilt styre där fransmännen hade 2/3 av den demokratiska makten. Alla algeriska judar fick automatiskt fransk nationalitet. På så sätt ökade man fransmännens närvaro med 37 000 röster. Sedermera fick också algerierna franskt medborgarskap men då måste de avsäga sig sin muslimska tro.
Man förfranskade samhället samtidigt som man undertryckte muslimska seder. I stort sett levde man parallellt, i separata samhällen, muslimskt och franskt.
Fransmän som bodde i Algeriet, i många fall i flera generationer, kallades för ”pieds noirs”. Man tror att namnet härstammar från att européerna hade svarta kängor. Finns många teorier om ordets uppkomst.
Algerietkrisen
Efter andra världskriget uppstod en rörelse i forna kolonier i syfte att uppnå frihet från Frankrike. Det var många algerier som hade stridit för de allierade både i Nordafrika och i Europa under andra världskriget. De var välutbildade i krigföring.
Efter andra världskriget drev Amerika på för att en avkolonialisering skulle ske.
Det började med mindre algeriska demonstrationer i Oran och Alger 1945. Polisen hade givit tillstånd till demonstrationerna med villkoret att inga algeriska flaggor skulle bäras i tåget. I Sétif sköt militären på en ung demonstrant som bar en algerisk flagga och algerierna gick bärsärk och ca 104 européer dödades. Militären går till angrepp och uppskattningsvis 8 000 – 20 000 algerier dödas i repressalierna. (siffrorna beror på om det är fransmännen, amerikaner eller algerierna som rapporterar dödsfallen). Man arresterar 4 500 algerier och 99 % av dessa arkebuseras. Fransmännen angriper otillgängliga områden med flyg och använder napalmbomber mot civila.
Som en motreaktion på fransmännens styre bildas FLN, Front de Libération Nationale, 1954. De skapar en regelrätt arme och bombar tåg, kaféer, lantbruk och offentliga byggnader. Syftet är att skapa panik och oreda bland fransmännen.
1957 utser franska armen en fallskärmsjägare, general Massu till ansvarig för militära operationer i Algeriet. I hans arme finns en Jean-Marie Le Pen som senare bildar Front Nationale. Under generalens ledning blir kontrollerna mycket hårdare. Man genomför husrannsakningar, arresterar alla misstänkta, upprättar läger och tortyr blir vardagsmat för att få fram information. Generalen ansåg att man bekämpade terrorism och därför accepterades dessa metoder av den politiska ledningen. Mitterand var justitieminister under denna period. När Le Pen blev anklagad för våld och misshandel i Algeriet under 80-talet, svarade Le Pen, ”Fråga den ansvarige under den perioden vilka order denne (Mitterand) gav. Saken försvann från tidningssidorna och ingen frågade längre om Le Pens göromål i Algeriet.
Frankrike rekryterade många algerier och dessa blev kallade Harki. Sedermera hamnade de i en svår situation, varken algerierna eller fransmännen ville ha med dessa harki att göra. Man räknar med att ca 60–80 000 harkis dödades av algerierna vid självständigheten.
Resultat av aktionerna blir att fransmännen kväver upproret i städerna men FLN omgrupperar och flyttar ut på landsbygden.
1958 höll De Gaulle ett tal i Alger där han stödde sina landsmän i Algeriet som var en del av Frankrike. Samtidigt förhandlade man med övriga kolonier i Afrika för deras självständighet. De Gaulle tvivlade alltmer på den förda strategin i Algeriet. Frankrike var mycket kritiserad av övriga världen för den förda politiken i Nordafrika.
Algeriets självständighet
1960 indikerar De Gaulle att Algeriet måste få sin självständighet. Detta beslut leder till att OAS bildas, (Oganisation de L´Arme secréte). Det är en högerextrem militär organisation som ägnar sig åt terrorism för att bevara Algeriet franskt. De planerar militärkupper, bombar civila mål, mördar FLN-anhängare och försöker att sabotera De Gaulles ansträngningar för Algeriets självständighet. Le Pen var en stor anhängare av OAS.
Under perioden 1961–1964 utsätts De Gaulle för 5 mordförsök och det mest kända är yrkesmördaren Schakalens försök att mörda presidenten. Frederick Forsyth skrev boken som sedermera blev film.
1961 etableras FLN på franska fastlandet. Algerierna är en stor grupp i Paris. Frankrike har behövt arbetskraftsinvandring under de goda åren på 50 talet och det var ofta algerier som tog dessa jobb. De levde under svåra förhållanden och de genomförde en fredlig demonstration i Paris. Det var ca 22 000 personer, barn, gamla, kvinnor och män. Demonstrationen urartade och 150 demonstranter dödas och många skadas. 11 000 demonstranter arresterades och förhördes. Många utvisades till Algeriet.
1962 kommer Frankrike och FLN slutligen överens om Algeriets självständighet och ett avtal upprättas. Självständighetsförklaringen skrevs på i Evian den 3 juli. I juli 1962 skall algerierna fira sin självständighet och frigörelse i Oran. Detta firande urartar totalt och européer och Harki förföljs. 700 personer dödas och paniken sprider sig bland pieds noirs som lever i Algeriet. Åren innan självständigheten hade ca 150 000 pieds noirs lämnat Algeriet.
I juli månad flyr 650 000 pieds noirs och Harki till Marseille. Franska samhället var inte berett på denna flyktingvåg. Man antog att överlämnandet skulle ske fredligt. I Marseille var borgmästaren Gaston Deffere och fackföreningen CGT direkt avvisande mot dessa flyktingar. De som kom pratade franska men hade levt 5-6 generationer på en annan kontinent. De visste inte hur det franska samhället fungerade. Många av de som kom hade bara en resväska som bagage och man bodde i tält och olika flyktingläger. En stor andel slog sig sedermera ned utefter Rivieran. Man hör ofta kommentaren: – han är pieds noirs och då har fransmännen identifierat dennes historia.
Många av de algeriska flyktingarna hamnade i flyktingförläggningar och levde ett besvärligt liv. Det fanns många regleringar och barnen hade undermålig skolgång. Många flyktingar levde fram till 1973 i sådana läger. Barnen till dessa flyktingar revolterade och det blev stor uppmärksamhet i media för algeriernas situation. Valery Giscard D´Estaing stängde sista förläggningen 1975.
Hur påverkar Algeriets historia det franska samhället?
Fransmännen har inte gjort upp med sitt förflutna. Macron besökte Algeriet flera gånger och bad om ursäkt för Frankrikes hantering av Algeriet. Han medgav att det hade begåtts brott mot mänskligheten från Frankrikes sida. Vidare bad Macron om ursäkt för behandlingen av Harki. Macron har tillsatt en enmans-utredning och Benjamin Stora lade fram sina konklusioner. Syftet med uppdraget är att finna vägar hur man skall försonas med sin historia, både från Algeriet och Frankrikes sida.
Man kan säga att Algeriet är ett sår som inte läkt i Frankrike. Många har mycket starka uppfattningar om vad som hände och uppfattningarna är mycket divergerande. Det finns ett starkt hat mot algerierna för vad de utsatte pieds noirs för.
I bostadsområden runt Paris är oron stor och det är nu tredje generationens algerier som växer upp och lever i utanförskap. Brottslighet och utanförskap hänger ihop och det finns bostadsområden där polisen har problem att agera.
Le Pen bildade sitt parti 1972 och bygger sin argumentation på en nostalgi om Algeriet samt att man skall utvisa algerier som bor i Frankrike. Partiet är idag en maktfaktor i det franska parlamentet.
Pieds Noirs utgjorde ca 1 miljon personer som flydde från Algeriet. Harki, de algerier som samarbetade med fransmännen var ca 90 000. Franska soldater som deltog i kriget var ca 1,3 miljoner. Familjer har påverkats av dessa händelser och efter två generationer är det ca 9 miljoner personer som har en relation med kriget i Algeriet. Jag har vänner där pappor som stred i Algeriet aldrig har pratat om sina upplevelser under kriget, det var ett ämne som undveks.
I Storas rapport anges att ett sätt att kunna få försoning är att undervisningen i skolan skall breddas, sanningen skall berättas om vad som skedde i Algeriet. Dagens ungdomar säger att undervisning om Algeriet historia är bristfällig och att skolboken är tunn när det kom till detta avsnitt om denna besvärliga period.
Dagens Algeriet
I september blev President Tebboune vald med sovjetiska siffror. Han fick 95 % av alla röster. Han har starkt stöd av militären. Landet har i huvudsak sina inkomster från olja och gas, dessa utgör 90 % av landets intäkter. Macron har rest flera gånger till Algeriet för att utveckla handelsutbytet. Frankrike vill öka gasimporten och oljeimporten från Algeriet. Kina är den största handelspartnern, därefter kommer Frankrike.
Macron besökte Algeriet 2017 och beskrev kolonisationen som ett barbari och att man begick krigsförbrytelser. Han mötte ett ramaskri i Frankrike och han tonade ned sitt uttalande utan att ta tillbaka sin ordalydelse.
Jag skrev denna artikel 2021 och har uppdaterat informationen.
I Frankrike kan man inte lita på något längre! Jag måste tillstå att fransmännen har en uppfinningsrikedom som är utöver det vanliga. Bönderna protesterade i vintras över sin situation och blev lovade en hel del av politikerna. Pga. Macron’s beslut att utlysa nyval i början av sommaren har inget av det utlovade genomförts. Vi har varit utan regering i stort sett sedan i början av juni månad.
När protesterna var som störst i vintras skruvade bönderna ned byskyltarna med namnen och vände dessa upp och ned. Det var en aktion som uttryckte böndernas ilska och som står för att den förda politiken strider mot sunt förnuft.
Tålamodet för bönderna är slut och nu startar nästa aktion. Man häller ut kodynga på motorvägar. Man tippar frukt över huvudvägar och man blockerar korsningar. Man vill få politikerna att uppfylla sina löften. Dessa aktioner startar i november.
Man har lanserat nästa aktion över hela Frankrike. ”Vart är vi på väg?”. Bönderna skruvar ned namnskyltarna på byarna och flyttar dessa runt till andra byar. Nu vet man inte vart man är när är ute och åker. Namnet på byn stämmer inte överens med namnet på kartan. Vad skall man lita på? Normalt säger man att om inte verkligheten stämmer med kartan skall man lita på kartan. I Frankrike gäller inte det längre. Man vet inte var man är överhuvudtaget.
Vi minns alla de stora protesterna med gula västarna. Vi är tvungna att ha en gul väst i bilen som man skall ta på sig om man blir stående på vägarna. Alla har dessa västar i bilen, det är lag på detta. Protestanterna tog ut dessa västar och gjorde sig till talesmän för sitt missnöje och snart blockerades motorvägar, gatukorsningar, köpcentra och Frankrike stod stilla. Det började på hösten 2018.
Jag imponeras av deras vilja att ta upp striden och också hitta medel som gör att man får sig ett gott skratt samtidigt. Deras protestvilja är stor.
Nya regeringen
Michele Barnier gör så gott han kan för att minska budgetunderskottet och försöka förbättra Frankrikes ekonomiska situation. Han har presenterat sin budget i parlamentet och i lördags natt avslutades debatten. Oppositionen har lämnat ca 1 900 förslag i finansutskottet som skall diskuteras på några veckor förutom själva budgeten. Vänstergruppen har lämnat knappt 800 tillägg, mitten/höger har lämnat 880 förslag och extremhögern har lämnat 164 förslag.
När debatten slutade hade man inte hunnit att behandla alla förslag. Nu skall budgeten vidare till Senaten och sedan i början av november kommer den tillbaka till parlamentet för en sista diskussion. Om man inte kommer överens om utformningen av budgeten skapas en grupp av senatorer och parlamentariker för att försöka hitta en samsyn.
Budgeten skall beslutas i mitten av december i parlamentet och senast den 31/12 skall det slutgiltiga beslutet ha fattats.
Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk! Det var Arne Hegerfors som myntade uttrycket. Det är nog bara förnamnet på situationen i Frankrike. Ingen är överens om något, alla har olika lösningar. Macron’s parti drar en röd gräns vid ökat skattetryck. NFP drar en gräns vid ökade utgifter för befolkningen. De önskar höja lönerna kraftigt för de lågavlönade. De önskar höja skatterna för de rika. De önskar sänka pensionsåldern. Le Pen vill utvisa flyktingarna. Det är hela havet stormar.
Det troliga scenariot är att premiärminister Barnier låter partierna munhuggas och diskutera i parlamentet. Det sannolika är att parlamentet inte kan enas om något motförslag och det blir en situation där regeringen implementerar budgeten genom s.k. 49:3 förfarande. Man tar till sig de förslag som man tycker är bra och sedan låter man liggande budget gälla. Man kör över parlamentet och implementerar budgeten utan omröstning i parlamentet.
Det är inget ovanligt förfarande när man inte har egen majoritet. Sedan 1958 har denna paragraf använts 88 gånger. Socialisten Rocard använde denna möjlighet 28 gånger i slutet av 80-talet och Elisabeth Borne som var premiärminister under Macron använde denna möjlighet 20 gånger.
När denna paragraf används kan oppositionen påkalla en misstroendeomröstning som kan leda till att regeringen faller. NFP kommer att påkalla misstroendeomröstning, de vill avsätta regeringen så snabbt man kan. Nu sitter Rassemblement National och Le Pen på makten om regeringen skall avsättas eller om man låter budgeten gå igenom utan att fälla regeringen. Det som man ville undvika, att Le Pen skulle få makt, är nu verklighet. Gör RN tummen upp eller ned för regeringen, det är frågan?
När man lyssnar på kommentatorerna så är nog de flesta partierna nöjda med att Barnier gör smutsgörat och inför skattehöjningarna och budgetminskningarna även om man skriker högt. Han blir en katalysator och har inget att förlora. Han är 72 år och har inga ambitioner på att ställa upp i presidentvalet 2027.
Han kommer nog att få sitta kvar ett tag, men frågan är, hur länge? När Le Pen har fått nog gör hon tummen ned och regeringen faller. Macron kan inte utlysa nyval innan juni 2025. Att utse en ny premiärminister innan ett sådant nyval är ingen enkel historia, ingen kommer att få majoritet. Det enklaste är kanske att låta Barnier göra jobbet och sedan får någon hugad kandidat ta över.
Bryssel och Moodys och andra kreditvärderingsinstitut har ögonen på Frankrike. Vi får se hur länge det håller.
Det var rubriken på första sidan i Le Point för någon vecka sedan. Frankrike har inte haft en budget i balans sedan 1975, 50 år sedan.
I januari 2024 beräknades underskottet uppgå till -4,4 %, i april -5,1 % och i september -6,1 %. Larmrapporter kom redan i mars att inkomsterna sinade pga. minskade momsintäkter och en del andra faktorer. Sedan var det EU-val, Macron upplöste parlamentet i juni, nyval, OS och ny regering tillträdde i slutet av september. Ingen styrning av landet har skett på 4 månader. Bara löpande ärenden har hanterats av den avgående regeringen.
Gör regeringen inget beräknas underskottet 2025 uppgå till ca -7 %. Nu försöker man att komma till rätta med budgetunderskottet genom att höja skatterna. Detta i ett land som har bland Europas högsta skattetryck. Det är de rika och företagen som skall betala mer skatt. Premiärminister Barnier har som mål att hitta 60 miljarder euro. En tredjedel är höjda skatter, två tredjedelar är minskade utgifter. Med detta hoppas man att Frankrike skall begränsa budgetunderskottet till -5 %. Att minska budgetunderskottet till -3 % beräknar man göra till år 2029. Bryssel och kreditvärderingsinstituten bevakar noggrant den ekonomiska situationen i Frankrike. Frankrike har högre räntor än Spanien och Portugal idag. Få tror att man kommer att nå målen utan stor social oro.
Man kan konstatera att Macron har fortsatt den franska vägen att öka utgifterna utan att ha finansierat dessa. Han har ökat statskulden med ca 900 miljarder euro sedan 2017. Det har varit många händelser som påverkat situationen. Först var det gula västarna sedan Covid och slutligen kriget i Ukraina. Jag tror knappast något land har dragit på sig så stora skulder som Frankrike under de senaste 7 åren.
Statsskuldens utveckling sedan 1977 fram till 2022 samt % andel av BNP i Frankrike
Vad är Barnier’s plan?
Han skall hämta in 20 miljarder euro genom att öka skatterna. 13,6 miljarder euro skall hämtas från företagen och 5,7 miljarder euro skall privatpersoner bidra med.
Tittar man närmare på företagen så hämtas 9,8 miljarder från stora företag som gör extra stora vinster. Företag som omsätter 1–3 miljarder får ökad skatt och de som omsätter över 3 miljarder får dubbelt ökad skatt. EDF skall betala ut en extra aktieutdelning till staten på 2 miljarder. Bolag som återköper aktier på börsen kommer att beskattas med 8 % av värdet, som beräknas inbringa 200 miljoner euro. De stora containerföretagen i Frankrike (CMA CGM) kommer att få betala 9 % mer i skatt. Alla skatter skall gälla under 2 år. Frågan är om företagen kommer att undvika dessa skatter genom att vara kreativa i bokföringen?
Vidare kommer man att öka beskattning på bilar som har höga CO2 utsläpp. Man kommer att öka skatten på el och ta ut en flygskatt. Elskatten beräknas vara neutral då man tror att elpriset kommer att vara lägre i vinter än de senaste åren.
De rika privatpersonerna kommer att drabbas mest. Par som tjänar mer än 500 000 i hushållet kommer att få ökad skatt. Man minskar avdragsmöjligheterna för de som hyr ut möblerade lägenheter i andra hand. (Airbnb). Den ökade elskatten införs också för privatpersoner. Man skall betala mer vid sjukbesök och för mediciner.
Det finns knappt 6 miljoner funktionärer i Frankrike, ca 20 % av arbetsstyrkan. Man kommer att minska antalet offentligt anställda med 2 201 personer. Dessa personer är antagligen sådana som går i pension och inte kommer att ersättas. Neddragningen är 0,04 %!
Pensionärer kommer inte få sin pension uppräknad med inflationen under sex månader.
Frankrikes självbild går i kras
Frankrike betalade år 2023 femtiotre miljarder i räntekostnader på lånen. Man beräknar att räntekostnaden kommer att stiga till 90 miljarder 2027 och 125 miljarder 2031. Det är den största utgiftsposten i budgeten om några år. Alla ropar efter mer pengar och staten är en givmild bidragsgivare. Så fort man försöker att förändra något så skriker alla och man går ut i strejk. Ingen verkar bry sig om statsskulden och att kostnaden ökar snabbt.
Som ett exempel vill läkemedelsbolaget SANOFI sälja ett bolag som tillverkar värktabletter, Doliprane, till ett specialiserat investmentbolag i USA. Det motsvarar Alvedon och Panodil i Sverige.
Personalen gick ut i strejk samma dag som det meddelades att man ingått förhandlingar med investmentbolaget. Man strejkar i förebyggande syfte. Man strejkar för att man inte vill ha en amerikansk ägare och att man är orolig för jobben. Doliprane säljs till 90 % i Frankrike och är okänt i övriga Europa. Endast fabrikschefen var positiv då han såg en eventuell expansion av verksamheten. Ett paket Doliprane säljs för mellan 1,5 och 2,18 euro per paket. Det är en basprodukt där tillverkningen är helt automatiserad och priserna är reglementerade av staten. Bland facken ser man alltid hoten före eventuella möjligheter. Nu vill facken att staten skall köpa bolaget alternativt ett franskt investmentbolag. Det fanns franska intressenter men de hade så många villkor att SANOFI föredrog att gå in i slutförhandling med amerikanarna.
SANOFI skall använda pengarna från försäljningen till FoU för nya läkemedel. Man vill ta ett steg upp i värdekedjan.
Frankrikes självuppfattning håller på att gå i kras. Frankrikes självbild som en av de stora länderna i världen stämmer inte längre. På ön Martinique är det stora upplopp och man har infört utegångsförbud på nätterna. Befolkningen protesterar mot de höga priserna på ön.
På Nya Kaledonien är det upplopp och ursprungsbefolkningen önskar frigörelse från Frankrike.
Frankrike har blivit utslängd från de tidigare kolonierna i Afrika, de s.k. Sahel länderna.
Man blir hela tiden påmind om att Frankrike inte har den självklara ledande positionen i världen.
Hur går det?
Alla partier i parlamentet skriker högt och att det är orättvist mot pensionärer, fattiga och ingen kommer att rösta för budgeten.
En som motsätter sig företagens skattehöjningar är Gabriel Attal, tidigare premiärminister. Det är en röd linje för honom. Han företräder även Macron. Han föreslår stora besparingar på alla plan. Hans kritik låter tomt då hans parti inte har gjort något åt budgetsituationen. Hans kritik är svår att förstå då partiet suttit vid makten i 7 år.
Troligen kommer regeringen att tvingas ta budgeten med 49:3 genom parlamentet. Dvs man kör över parlamentet. Det som kan hända är att regeringen blir utsatt för en misstroendeomröstning och kan falla. I början av december skall budgeten beslutas i parlamentet.
Alla skriker och bråkar men de flesta är nog nöjda med att Barnier gör detta. Ingen behöver smutsa ned sina händer inför det kommande presidentvalet. Den som avgör det hela är Le Pen, hon kan göra tummen upp eller ned vid varje tillfälle. Vi får se när hon utnyttjar sin makt.
Le Pen sitter i en besvärlig situation då det har inletts en rättegång mot henne och Rassemblement National för missbruk av EU pengar. Hon står åtalad för att ha använt EU pengar för att anställa personal som arbetat för partiets räkning i stället. En del har inte ens varit på EU högkvarteret. Partiet riskerar böter och om hon fälls kan hon bli förbjuden att inneha politiskt uppdrag. Hon vill bli president 2027.
Premiärminister Barnier är i en knepig situation men han verkar ärlig i sitt uppsåt. Han berättar bara hur besvärlig Frankrikes situation är och han önskar genom parlamentet förbättra landets situation. En hel del av besparingarna är inte tydliggjorda och hans uppfattning är att Parlamentet gemensamt skall komma överens om budgetminskningarna. Parlamentet återfår då sin uppgift att förhandla och komma fram till gemensamma lösningar som går igenom i parlamentet. Macron verkar vara bortkopplad och får fokusera på sin utrikespolitiska uppgift.
Den nye premiärministern Michel Barnier påtar sig att göra det tunga jobbet att förändra Frankrike. Går det? Alla skall hjälpa till, pensionärer, företag, administrationen, arbetstagare etc.
Problemet för Frankrike är att man verkar gå mot ett budgetunderskott på -6% i år. Nästa år beräknas underskottet uppgå till -7%. EU säger att man inte får ha ett större budgetunderskott än -3%. Den avgående regeringen siktade på att spara ca 10-20 miljarder euro under nästa budgetår, men det är en droppe i havet.
Barnier släpper sakta den ena överraskningen efter den andra. Nu skall regeringen spara 60 miljarder euro nästa år. En tredjedel är ökade skatter och två tredjedelar är minskade utgifter. Alla kommer att ”drabbas”.
Frankrikes skuld uppgår till 3 228 miljarder euro och den ökar hela tiden. När Frankrike omsätter lånen ligger räntan på strax under 3 % och marknaden anser att landet börjar bli en risk. Frankrike betalar en riskpremie pga. landets dåliga ekonomi. Frankrike betalar 52,2 miljarder euro i ränta årligen och det innebär att varje fransman betalar 768 euro i ränta på statsskulden. Det är en av de största utgiftsposterna för staten. Denna skuld skall betalas av barn och barnbarn långt in i framtiden. Alla är överens om att något måste göras men ingen har det politiska modet att vidta de nödvändiga åtgärderna.
Hur skall det gå till?
Privat
För privatpersoner kommer vi att se ett ökat skattetryck för par utan barn som tjänar mer än 500 000 euro per år. Det finns ca 65 000 i Frankrike.
Pensionerna kommer inte att index uppräknas under 6 månader. Detta ändrades idag efter att Le Pen uttryckt sitt missnöje. Han säger att han kan ändra sig bara man finner besparingar på annat sätt.
Ersättningen från staten vid sjukbesök kommer att minska. Vi kommer att få betala mer ur egen ficka.
Det kommer att införas en skatt på bilar som släpper ut hög halt av koldioxid.
Företag
För företag kommer en extra skatt att införas. Det är företag med onormalt stora vinster som kommer att få betala mer i skatt. Företag som drabbas skall omsätta >1 miljard euro. De är ca 300 företag. Detta under 1–2 år.
Företag som köper tillbaka aktier på marknaden kommer att få betala en extra skatt på sådana program.
Flygbolag kommer att drabbas av en koldioxidskatt.
Administrationen
Man kommer att minska på den offentliga administrationen. Man skall inte ersätta de som går i pension. Man skall slå samman funktioner och man kommer att säga upp personal som inte arbetar med direkt kundkontakt. Man avser att förenkla byråkratin och använda internet i högre utsträckning. Idag finns det en uppsjö av olika sociala bidrag och dessa skall slå samman till ett enda.
Parlamentet
När man ser premiärministerns linjetal i parlamentet blir man mörkrädd. Hur skall detta kunna utgöra en förebild för människor. Motståndarna skriker oavbrutet, de buar, de ropar, man viftar med händerna och detta skall vara den högst beslutande instansen i ett land. Det finns ingen respekt. Sedan förväntar man sig att människor på gatan skall uppträda civiliserat. I parlamentet finns inget ansvarstagande och man tänker bara på sin egen karriär. I detta läge vill inte någon bli premiärminister då man förbereder sig för presidentvalet 2027.
Barnier´s linjetal
När han klargjorde sitt program i riksdagen var det fem punkter som han framhöll:
Kontrollera och stoppa den illegala invandringen.
Fokus på säkerhetsfrågor för att skapa ett bättre samhälle och minska brottsligheten.
Köpkraften skall förbättras. Man kommer att öka minimilönen (SMIC) med 2 % redan i höst. Den är idag på 1 767 euro brutto. Netto betalas 1 399 euro. Det är ca 17 % av arbetsmarknaden som har SMIC-lön i Frankrike. Den har höjts de senaste åren med en uppgång på ca 3,5 % under 2022 och med 6,6 % under 2023. Inför 2024 höjdes den med 1,13 % i januari i år och nu kommer ytterligare 2 %. Hur man som familj kan leva på 2 800 euro om båda har SMIC lön är en utmaning i dagens samhälle. Därför har Frankrike enorma transfereringar för att dessa familjer skall överleva. Frankrike har ett av de högsta skattetrycken i EU totalt sett.
Bättre tillgänglighet till den offentliga förvaltningen.
Broderskap framhölls i hans linjetal, vad innebär det? Han vill förbättra tillgängligheten och inkluderingen och bekämpa diskriminering. Man kommer också att betona broderskap genom en familjepolitik, kampen mot fattigdom, stöd till familjer med ensamstående föräldrar och främjande av volontärarbete.
Tillgång till kultur och bevarandet av Frankrikes kulturarv kommer att prioriteras.
Premiärministern kommer också att uppmuntra samlevnad mellan generationerna och stärka den palliativa vården samtidigt som han återupptar dialogen om stöd vid livets slut.
Banier´s regering
Regering består av 17 ministrar och dessa har 22 biträdande ministrar och statssekreterare. Det är fyra fler än den förra regeringen. Det är 20 kvinnor och 19 män. 7 personer överlevde regeringsombildningen och har fått fortsatt förtroende. Regeringsgruppen har 215 platser i parlamentet. Vänsterns NFP har 182 platser och RN har 143 platser. Ingen har egen majoritet.
Ministrar som fortsätter är försvarsministern Sébastien Lecornu och Rachida Dati som fortsätter som kulturminister. Agnés Pannier-Runacher har suttit i regeringen sedan 2018 och hon får nu ansvar för miljö, energi och klimat-frågorna.
I nästa vecka skall hela budgeten presenteras och det blir tydligare hur man skall uppnå en besparing på 60 miljarder euro. Premiärministern har släppt något nytt varje dag och det gör alla frustrerade. Det verkar som han vill försöka hitta kompromisser och samarbeten över de olika politiska gränserna. Gabriel Attal som företräder Macron säger att en röd gräns går vid skatteökningar. Han kommer inte att rösta för en sådan budget.
Troligen är att Banier behöver använda regeln 49:3 för att få igenom budgeten som innebär att man kör över parlamentet och fattar beslut utan att omröstning sker. NFP kommer direkt kräva en misstroendeomröstning för att försöka få regeringen avsatt. Man kommer inte att lyckas med detta. Allt hänger på hur Marie Le Pen kommer att agera. Hon kan avsätta regeringen vid varje tillfälle, hon får direkt stöd från NFP. Partiet har sagt att man kommer att avvakta och se hur hans politik kommer att utformas och ge honom viss tid för att utvärdera arbetet.
Alla positionerar sig för presidentvalet 2027 och agerar för att komma i rätt position. Skulle regeringen avsättas på kort sikt innebär det en stor kris för Frankrike. Barnier gör det som han tror är rätt för Frankrike och dess ekonomi. Vi får se hur länge han får hållas.
Facken börjar protestera, vänstern är i uppror och alla ställer sig frågan hur denna besparing på 60 miljarder euro skall genomföras. Detaljerna delges i slutet av nästa vecka då budgeten presenteras.
Så har man lyckats skapa en regering i Frankrike. Men hur länge får den sitta kvar?
Alla partier var överens om att man skulle förhindra Rassemblement National (Le Pen) att få makten vid det extrautlysta valet i juni. Efter 7 sorger och 8 bedrövelser sitter vi nu med facit. Le Pen kommer att göra tummen upp eller tummen ned för alla förslag som skall genom parlamentet. Om hon inte gillar något förslag så kommer hon begära en misstroende votering och då faller regeringen.
För att ta det från början. Vid EU-valet 9/6 2024 gick RN starkt framåt och fick ca 31 % av rösterna. Macron fick ca 15 %. På valkvällen överraskade Macron alla genom att upplösa parlamentet och utlysa nyval. Premiärminister Attal med flera i partiet blev lika överraskade som alla andra. Macron körde över många i sitt parti. Bakgrunden sägs ha varit att Republikanerna skulle ha röstat ned budgeten till hösten och därmed fälla regeringen. De har agerat som ett stödparti för Macron’s regeringen och de skulle ha fått med sig majoriteten i parlamentet.
Han sade officiellt att mot bakgrund av extremhögerns framgångar måste man låta det franska folket välja vad man önskar för politisk inriktning i parlamentet. Det han inte hade räknat med var att vänstern snabbt skulle enas om ett gemensamt program och gick samman i Nouveau Front Populaire (NFP). Jag tror att Macron hade räknat med att socialisterna inte skulle gå denna väg. Samtidigt gick republikanernas president, Ciotti, och lierade sig med Le Pen. Partiet försökte få honom avsatt utan att lyckas.
I första valomgången fick Le Pen stort stöd och fick 33 % av rösterna. För att stoppa Le Pen i 2: a valomgången drog partierna tillbaka sina kandidater och enades om att rösta på varandra. Det fick till följd att republikanerna röstade på kommunister, gröna röstade på Macron’s kandidater, socialister röstade på republikaner osv. Taktiken lyckades och man stoppade Le Pen att komma till makten. Vad som hände var att i stället blev NFP den största sammanslutningen och enligt praxis skall dessa försöka bilda regering. NFP fick 193 mandat, Macron och hans grupp fick 166 mandat och RN fick 123. För att ha majoritet i parlamentet krävs 289 mandat. Nu blev det tre grupper utan majoritet och ingen vill samarbeta med de andra.
Efter mycket bråk inom NFP lyckades man enas om en kandidat, Lucie Castets. Macron gav inte NFP möjligheten att bilda regering då de skulle ha blivit nedröstade i parlamentet vid första omröstningen och regeringen skulle ha fallit. Det var ingen stabil regeringsbildning.
Michel Barnier
Den 5 september gavs Michel Barnier i uppdrag att bilda regering. Han var inte huvudkandidat i början. Namnen som alla pratade om var socialisten Bernard Cazeneuve som var premiärminister en kort period under Holland. Han blev blockerad av republikanerna.
En annan kandidat var republikanernas Xavier Bertrand men han blockerades av RN.
Barnier är en rutinerad politiker som de senaste åren haft viktiga uppdrag inom EU. Det var han som ledde Brexit förhandlingarna för EU. Han är 73 år.
Regeringsbildandet
Grunden är att presidenten inte skall vara direkt inblandad i den dagliga politiken. Det är parlamentet som sköter lagstiftning och utformar budgeten i en demokratisk parlamentarisk process. Macron har under sin presidenttid varit delaktig i alla detaljer och styrt och ställt i parlamentet. Det har varit en ganska svår process att få en gemensam syn på hur regeringen skall se ut. Macron försöker att styra i bakgrunden och har synpunkter på regeringens utformning. Tydligen har Barnier i början haft många från det republikanska partiet i sin regering. De har bara 47 platser i parlamentet. Detta har efter påtryckning från Macron justerats och det är en bättre fördelning bland partierna i mitten och till höger. Många är dock missnöjda med fördelningen inom gruppen av de olika samarbetspartierna. Man tycker att republikanerna har fått för stor tyngd i regeringen. Den tidigare premiärministern Philippe och hans parti Horizons har bara fått en ministerpost.
NFP har vägrat att delta i diskussionerna och har inte låtit någon från gruppen ställa upp i denna regering. Det finns en kandidat i regeringen från vänster men han står utanför NFP.
Inrikesminister kommer att bli Bruno Retailleau och han är känd för att vilja ha minskad invandring och här får han stöd från Le Pen.
Ekonomi kommer att skötas av två personer från Macons krets.
Två ministrar får förnyat förtroende och det är Rachida Dati, kulturminister, och Sébastien Lecournu som behåller försvarsministeriet.
Konklusion
NFP kommer vid första bästa tillfälle begära misstroende votering mot regeringen. De kommer att försöka fälla regeringen hela tiden. Mélenchon försöker även att avsätta presidenten vilket anses vara utsiktslöst.
Den 1 oktober skall Barnier hålla sitt inriktningstal och då får man hela bilden av vad regeringen skall prioritera.
Vinnare är Le Pen som sitter på nyckeln till hur länge regeringen skall sitta kvar. Den dagen man försöker få igenom något mot hennes vilja kommer RN och NFP fälla regeringen. Hon kommer att påverka regeringen utan att hon behöver ta ansvar för något, hon sitter lugnt i båten och styr skutan. Annars fäller hon regeringen. Hon är den stora vinnaren som man försökte skjuta i sank genom alla blockeringar.
Den stora frågan blir därmed, hur länge får denna regering sitta kvar?
Det är många stora frågor som skall behandlas på kort tid. Budgeten är den absolut största och man är mycket försenad. Antagligen blir det en budget som förra regeringen har tagit fram och som man idag inte har någon större möjlighet att förändra. Här finns förslag på besparingar på 10–15 miljarder euro i budgeten. Frankrike kommer att ha -5,5 % i budgetunderskott i år och nästa år räknar man med nästan -6% i underskott. Många ekonomer hävdar att Frankrike måste spara 100 miljarder euro för att få rätsida på sin ekonomi. Hur detta skall gå till är skrivet i stjärnorna. Skär man i utgifterna blir det strejk. Offentlig förvaltning anses inte vara effektiv och där borde man kunna minska antalet anställda! Gör man det blir det strejk. Öka skatterna i landet som har bland de högsta skattetrycken i EU går knappast utan att det påverkar köpkraften. Frankrike är det land som har de största transfereringarna till de som inte har stora inkomster. Det är ca 17 % av alla anställda som uppbär minimilön (SMIC) och den är på ca 1 400 euro netto i månaden. Självklart behöver många bidrag för att kunna överleva med nuvarande kostnadsnivå.
En annan brinnande fråga är Nya Kaledonien och Martinique där det pågår revolter. I det ena fallet är det frihet från Frankrike och i det andra fallet är det kostnadsnivån på ön. Livsmedel är 40 % dyrare på Martinique i förhållande till fastlandet. De har samma minimilön som anges ovan.
Jag läser i svensk press om Northvolt och deras problem i Skellefteåfabriken. Krisen är monumental och det är högst osäkert hur de skall kunna fortsätta finansiera sin existens. Volkswagen som är en av huvudägarna har också stora ekonomiska problem. Ledningen i Volkswagen pratar om att lägga ned fabriker i Tyskland. Det kommer knappast att få de tyska facken att vilja investera mer pengar i Northvolt. Bakgrunden till Northvolt’s problem är att de inte kan leverera batterier, elbilsförsäljningen sviktar och konkurrensen är stenhård. Northvolt har inte kunnat leverera batterier till sina kunder vilket har inneburit avbrutna kontrakt. Investeringarna har kommit till bolaget tack vara stora kontrakt från BMW, Volkswagen, Volvo etc. Vi kommer sannolikt se stora prissänkningar i framtiden på batterier för bilindustrin. Bra för biltillverkarna och för konsumenterna. För 10 år sedan kostade det 780 US $ per kWh att tillverka ett batteri. Förra året var priset 139 US$. Priset har sjunkit 82 % per kWh och man får dessutom mycket bättre kvalitet. Priset fortsätter nedåt och kvalitén ökar.
Överkapaciteten är stor och man fortsätter att bygga megafabriker för batterier över hela världen. Idag är tillgången på batterier fem gånger större än efterfrågan.
Tydligen klarar inte Northvolt att tillverka katoder och har nu slutit avtal med ett kinesiskt företag som skall leverera denna kritiska del till Skellefteå. Northvolt har velat tillverka batterier från ax till limpa och konkurrenterna väljer att samarbeta för att minska riskerna. Northvolt verkar ha tagit sig vatten över huvudet.
”Battery Valley”
Norra Frankrike har drabbats hårt av industrinedläggningen och staten satsar hårt på att få tillbaka ny industri. Batterifabrikerna skall ligga från Dunkerque till Alsace. Det håller på att byggas eller planeras för 5 megafabriker för batteritillverkning, därav namnet Battery Valley. Till skillnad mot Northvolt står dessa på en mycket bättre grund. Endera är biltillverkare majoritetsägare eller så finns energibolag i bakgrunden. De har dessutom lierat sig med företag som redan producerar batterier eller har delar i produktionen av batterier. Nedan är de företag som håller på att etablera sig i Battery Valley.
Verkor
Skaffade 1,3 miljarder euro i nytt kapital i maj i år. Bygger fabrik i Dunkerque som skall vara i drift nästa år. Samarbetar med Tokai Cobex som är specialist på katoder. Beräknas kunna leverera till 300 000 elfordon vid full drift. Renault är delägare och de tillverkar 2,2 miljoner fordon. Renault bildade ett separat bolag för elbilar vid namn Ampere som skulle sättas på börsen. Under vintern beslöt man att det inte var läge att ta bolaget till börsen.
Renault har inlett samarbete med Geely. De bildar ett gemensamt bolag med 50 % ägarskap vardera. Syftet är att samarbeta på flera plan. Bland annat kommer de att samarbete inom bolaget Ampere där kineserna utvecklar elbilen Twingo och Renault bygger den i Europa. De halverar utvecklingskostnaden och man siktar på att bilen skall kunna säljas till konsument för 20 000 euro. VD Luca de Meo säger att kineserna gör det snabbare, mycket bättre och mycket billigare.
ACC- Automotive Cells Company
Bygger fabrik i Douvrin Billy-Berclau intill Lille. Här är Stellantis*, Mercedes, TotalEnergies och SAFT som är ägd av Totalkoncernen huvudägare. SAFT har hållit på med batteritillverkning i 100 år.
Planen är att bygga en megafabrik i Frankrike med leverans till 800 000 bilar och i Tyskland med leverans till 600 000 bilar. Italien finns också med i planen.
Stellantis säljer ca 6,4 miljoner bilar och Mercedes 2 miljoner bilar. Stellantis är stjärnan på himlen och redovisade en vinst på 18,6 miljarder euro förra året. VD har inte varit speciellt på när det gäller elbilar men har satsat på små elbilar. Stellantis har bildat ett europeiskt bolag med det kinesiska bolaget Leapmotor där Stellantis äger 51%. Stellantis blir återförsäljare till Leapmotor i Europa. De lanserar en liten elbil samt en SUV på den europeiska marknaden. Stellantis äger 20 % av det kinesiska bolaget. Förmodligen kommer Leapmotor att bygga elbilarna i Europa på sikt.
AESC-Envision
Bygger en fabrik i Douai nära Lille. Är ett japanskt företag som startades 2007 och 2010 levererade man de första batterierna till Nissan. Har megafabriker i UK och USA. Levererat batterier till fler än 1 miljon elbilar. Kunder är BMW, Mercedes, Nissan, Honda, Mazda m.fl.
ProLogium
Skall bygga en fabrik i Dunkerque som skall vara i drift 2027. Bolaget är taiwanesiskt och deras megafabrik för batteritillverkning invigdes i år i Taiwan. Mercedes är partner till bolaget.
Har ett stort samarbete med Schneider Electric där bolaget skall bidra med sin expertis inom digitalisering, energianvändning och automatisering.
Groupe Bolloré
Familjen Bolloré avser att starta en megafabrik också. Familjen är inblandad i logistik, transport, kommunikation och energi. Gruppen har b.la 500 elbussar i trafik. Gruppen omsätter 13,7 miljarder euro. Bolaget grundades 1822. Är nog ett långskott, han gillar att vara i framkant av olika nysatsningar.
Litium
En av de kritiska komponenterna i batteritillverkning är Litium. Frankrike har upptäckt en stor litiumtillgång i Allier. Ligger nordväst om Lyon. Man beräknar påbörja brytning 2028 och skall utvinna 34 000 ton per år och det räcker till 700 000 batterier årligen. Brytning beräknas pågå i 30 år.
Northvolt´s konkurrens
De tio största tillverkarna av bilbatterier kommer från tre länder. Kina, Japan och Sydkorea. Flest företag finns i Kina, 6 stycken, Sydkorea har 3 företag och Japan ett företag. Kina står för 58 % av all tillverkning av batterier. Korea 26 % och Japan 8 %. Övriga världen står för 8 %, en droppe i havet. Tesla hämtar i huvudsak sina batterier från Panasonic och LG Energy.
De som har satsat pengar i Northvolt och som skall in med nya pengar är nog ganska nervösa. Northvolt hade tänkt sig att sitta på hela processen, men det verkar vara svårt. När man ser de andra konstellationerna har de samarbete med specialistföretag i högre grad och därför kommer nog Northvolt att framgent ha stora problem.
Mercedes är med på många hörn och troligen önskar man minska risken och hitta några guldkorn i denna djungel. Konkurrensen är mördande.
Jag äger en Tesla 3 sedan fyra år. 6 månader efter att jag köpte bilen sänkte Musk priset med 15 000 euro för att möta den kinesiska konkurrensen. Andrahandsvärdet följde med ner. Jag var intresserad av att köpa en Tesla Y i somras och lade en order på bilen i juli. Andrahandsvärdet på min Tesla 3 gick på 1,5 månad från 30 500 till 23 365 euro för inbytet. Det är svårt att bli av med begagnade Teslor till ett vettigt pris. Jag blev också riktigt ilsken på servicen från försäljningsavdelningen. Hur kan värdet sjunka med 7 000 euro på 6 veckor? Tesla har en bra sak när man beställer, handpenningen är 250 euro och man kan avboka utan kostnad, förutom de 250 euro. Jag är mycket nöjd med Tesla som bil.
Varför är eldrift viktigt?
EU har beslutat att förbjuda bensin-och dieselmotorer från 2035. I år får nyproducerade bilar släppa ut i genomsnitt 95 gr per km CO2. 2025 sjunker denna nivå till 81 gr. Detta gäller för bilkoncernen övergripande. Elbilarna kompenserar utsläppet av CO2 för bensin- och dieselmotorer och hybrider för att man kan uppnå den lagstadgade nivån. Därför måste andelen elbilar öka årligen. Kraven för minskat utsläpp blir tuffare varje år. Volkswagen, Renault och Volvo anger att man inte kommer att nå de lagstadgade nivåerna. VD för Renault Luca de Meo hävdar att böterna kan komma att uppgå till 15 miljarder euro för bilindustrin inom EU och önskar lättnader. Enligt hans beräkningar kan industrin vara tvingad att minska produktion med 2,5 miljon bilar av bensin- och dieselbilar för att nå den lagstadgade nivån om inte elbilsförsäljningen ökar kraftigt. Bolagen kan naturligtvis köpa utsläppsrätter av t.ex. Tesla som bara har elbilar. Intressant är att hybridbilar beräknas ligga på 100 gr i utsläpp och ligger därmed över de lagstadgade nivåerna.
Elbilsförsäljningen förväntas minska i år med 2 % i jämförelse med 2023.
*Stellantis är moderbolaget för Peugeot, Citroen, Fiat, Chrysler, Jeep, Opel, Lancia, Alfa Romeo
I vintras sålde Kinnevik sitt innehav i Tele 2 och köpare var en fransman, Xavier Niel. Det är Freya Investissement och Iliad som köper bolaget och båda dessa bolag kontrolleras av affärsmannen Niel via ett bolag som heter NJJ Holding. Köpeskillingen uppgick till 13 miljarder Sek. Han kontrollerar nu 20 % av aktierna och 30 % av rösterna i Tele 2. Tele 2 finns i Sverige, Estland, Litauen och Lettland. Bolaget har ca 7 miljoner abonnenter. Vem är denne Xavier Niel?
Han är en mycket framgångsrik entreprenör och bland de rikaste i Frankrike. Han sägs vara värd ca 10,6 miljarder US$.
Niel är född 1967 och fick en dator av sin pappa vid 15 års ålder. Han är självlärd och hoppade av sina högre studier för att satsa heltid på sina affärer.
Han gjorde sin första förmögenhet på internet. I Frankrike fanns Minitel som var en föregångare till dagens Internetlösning. Fransmännen gör alltid på sitt sätt. Kom i början av 80-talet och hushållen fick datorn i stort sett gratis. Man kunde boka hotell, flygbiljetter, bio, telefonkatalog och naturligtvis fanns porr på datorn. Han utvecklade och skapade en mängd”rosa” sidor och det gick som tåget. Han investerade i sex-shops och blev förmögen på dessa aktiviteter. Han var miljonär vid 24 års ålder. Bolaget Iliad är skapad under denna period. Det var en rättegång i samband med dessa sex-shops 2006 och han blev fälld till 2 års villkorligt fängelse och böter på 250 000 euro.
Runt år 2000 skapade han en möjlighet att komma ut på internet via ett bolag som han döpte till Free. Strax därefter kom en box med tre funktioner. TV, telefoni och tillgång till internet i samma box. Det gick via telefonlinjen och man använde en annan frekvens än vad telefontrafiken använde. Han bröt total ny mark och utmanade den stora jätten France Telecom. Det var aggressiv prissättning och framgången kom snabbt.
2018 var en tung tid och kursen gick från 212 euro till 95 euro. Han börjar att köpa aktier och kommer över 11,7 miljoner aktier. 120 euro blev en lägsta kurs för aktien. Så fort aktien dalade köpte han upp dessa aktier. Garant för operationen var hans holdingbolag och han gick från 52 % ägarskap till 72 %. Året efter höjer han utdelning från 0,9 euro till 2,6 € och beräknades tjäna 110 miljoner euro.
Jag har varit kund i säkert 15 år och tycker att Free har bra kundservice och en produkt som fungerar bra. Jag har nu bytt till Orange då Free inte kunde ge besked när vi skulle få fiberuppkoppling. Jag upplever Orange som mycket dyrare men som också fungerar bra.
Free
Bolaget är en jätte i Europa. Beräknas vara bland de 4–5 största telekombolagen. Free har ca 50 miljoner abonnenter och beräknas omsätta 10 miljarder euro i år. Omsättningen ökar med 10 % och tillväxten av abonnemang är stor. Hittills i år har antalet ökat med 2 miljoner abonnemang. Man investerar tungt, ca 1,86 miljarder euro förra räkenskapsåret. Tele 2 kommer få ta del av hans aggressiva politik och kraven på Tele 2 kommer att öka. Musklerna finns i bolaget att driva utveckling.
Bolaget finns i Frankrike, Polen, Italien. Via hans holdingbolag äger han andelar i telekombolag i Singapore, Monaco, Irland, Belgien och flera andra ställen. Han avser att konsolidera Telecom marknaden i Europa.
Privat
Han är sambo med Delphine Arnault som är dotter till grundaren av LVMH. Hon är aktiv i LVMH koncernen.
Niel´s affärsimperium
Förutom telekombolagen har han en mängd av andra intressen. Han äger golfbanor, hotell, slott och fastigheter. Han har även förvärvat rättigheterna till sångaren Claude Francois. Claude skrev melodin till My Way där Paul Anka skrev den engelska texten och Frank Sinatra sjöng.
Han är ägare till Le Monde där även Courrier International och TV tidningen Télèrama ingår. Han kontrollerar även tidningen Nice Matin.
Han drivs av att hjälpa startupföretag och har därför skapat ett startupkontor, Station F. Ytan är på 34 000 kvm och här tar små företag sina första stapplande steg.
Han investerar också i AI forskning. Han har gått samman med Eric Schmidt som var med och startade Google samt Rodolphe Saadé som är VD och ägare till ett jättebolag CMA-CGM (containerfartyg).
Han är vidare stor ägare till UNIBAIL-RODAMCO-Westfield som han försökte att överta för något år sedan.
Han var även ägare till en fantastik segelbåt vid namn Phocéa som tidigare ägdes av Bernard Tapie. 2021 brann den upp och sjönk utanför Malaysia.
Idag utsåg president Macron Michel Barnier till premiärminister i Frankrike. Han anses ha störst chans att leda en regering som inte fälls i parlamentet.
I backspegeln har Macron skött hela processen mycket dåligt genom att utlysa nyval och därefter inrätta en övergångsregering under 50 dagar. Alla kommentatorer anser att det var förhastat att utlysa nyval. Han överraskade alla, även sin regering. Genom sin hantering har han fått alla svarte Petter på sin hand.
Förhandlingar har pågått i 10 dagar för att komma fram till namnet Barnier. Vem är det som ger sitt godkännande till detta? Hon som numera bestämmer heter Marine Le Pen. Hon har accepterat att ge Barnier möjligheten att skapa en ny regering. Allt som man ville undvika, att ge Le Pen makt, har omöjliggjorts av det uppkomna politiska läget.
Vem är denne Barnier. Han har ett långt politiskt liv med mängder av olika positioner i Frankrike. Känd för den stora publiken blev han genom Brexit. Han var Europas chefsförhandlare när engelsmännen skulle lämna samarbetet.
Michel Barnier är född 1951. Han tillhör det politiska blocket till höger. Han är som många andra en Gaullist och startade sin politiska karriär som 22 åring i Savojen. Redan som 27 åring kom han in i franska parlamentet. Han drog ett stort lass för att Albertville skulle få OS 1992. Det blev en stor succé. Han har haft flera tunga uppdrag. 1993 utsågs han till miljöminister och sedan har han haft olika tunga uppdrag för olika premiärministrar. Han har varit EU-minister, utrikesminister och jordbruksminister. Han är inte känd för att ha gjort stora avtryck men inte heller ha gjort några stora misstag. En duktig politiker. Han är en skicklig förhandlare och anses vara en viktig del i att ha framförhandlat skilsmässan med Storbritannien.
2009 utsågs han till ledamot i EU parlamentet och han har sedan dess verkat i denna miljö. Han ställde även upp i republikanernas val för att utse sin kandidat till presidentvalet 2022. Han fick 24 % av partiets röster men Pécresse fick de flesta rösterna och utsågs till partiets presidentkandidat.
Varför har det dröjt 50 dagar att bilda regering?
Macron utlyste nyvalet för att fransmännen skulle uttala sig om vad man ville ha för politik. I första valomgången sade folket att man ville ha en annan politik än det som Macron erbjuder.
Parti
Antal röster 1:a valomgången
Antal säten i parlamentet i 2:a valomgången
Rassemblement National
10,7 miljoner röster
143
Front Populaire
9 miljoner röster
182
Ensemble
7 miljoner röster
143
I den andra valomgången blockerade alla partier RN. Högern röstade på socialister, mitten röstade på miljöpartiet, kommunister röstade på Macron, allt för att blockera Le Pen. Hade man haft bara en valomgång hade RN blivit det absolut största partiet.
Valet innebär att det har blivit en total politisk låsning, ingen majoritet har kunnat skapas. De tre största politiska grupperna blockerar varandra. Det började med att Front Populaire (FP) inte kunde enas om ett namn som skulle leda gruppen och bli deras premiärminister. De kunde inte förslå presidenten vem som skulle leda regeringen. OS stod för dörren och Macron valde att skjuta på hela processen till efter OS. Under tiden utsåg FP en anonym person som arbetar i Paris stadshus vid namn Lucie Castets.
Macron ansåg efter OS att FP inte uppfyller villkoret att de kan skapa en hållbar regering efter att ha vidtalat de andra politiska partierna. Man skulle rösta ned FP förslag i parlamentet och avsätta denna regering mycket snabbt.
Därefter har man spekulerat vilt i pressen vem som skall utses till premiärminister. Varje dag har det dykt upp ett nytt namn. De senaste dagarna har man sagt att nu är det bara timmar kvar innan presidenten utser ny premiärminister. Ingen vit rök har synts i skorstenen och spekulationerna har rullat på.
Den senaste veckan har det funnits två kandidater som det har spekulerats om. Socialisten och tidigare premiärministern Bernard Cazeneuve och Xavier Bertrand som är republikan.
Socialisterna kan inte enas och ge Cazeneuve sitt helhjärtade stöd. De har bundit sig till FP och önskar Castets som premiärminister. Socialisterna skall ha sitt partimöte i höst och det lär bli stormigt. Ledaren Olivier Faure sitter löst då cirka hälften av medlemmarna är kritiska till samarbetet med Mélenchon.
Xavier Bertrand skulle kunna vara ett alternativ då högersidan har fått absolut flest röster i valet. Marine Le Pen har sagt att hon lägger in veto mot honom. RN skulle rösta ned en sådan regering vid den första omröstningen och skulle säkert få med sig FP i ett sådant läge. Återvändsgränd för Macron.
Barnier är därför en kompromiss. Le Pen avvaktar hur hon kommer att agera i parlamentet innan hon slutgiltigt tar ställning. Barnier har i EU uttalat sig kritiskt till invandringen och föreslagit att förändra tidigare beslut. Han är tuffare i denna fråga än många andra. Här finns nog en gemensam sak med Le Pen.
Kommer detta att hålla?
Troligen har man kommit överens i den politiska mitten om den framtida regeringens politik. Man har också fått någon typ av bekräftelse på att RN inte skall rösta ned regeringen. Le Pen avvaktar premiärministerns politiska förklaring och inriktning innan hon tar ställning. Det är för att försäkra sig om att hennes frågor finns med i regeringsförklaringen. Det kanske blir som i Sverige där SD inte sitter i regeringen men får inflytande för den förda politiken. RN får en vågmästarroll.
Enligt kommentarer har Macron har också önskat att man inte skall ändra på de huvudreformer som han har genomfört. Presidenten har inte politisk makt i parlamentet idag. Tydligt är att han försöker påverka i bakgrunden. Vi får se om regeringen kan stå emot kraven på en annan politik. Vänstern är mycket frustrerad då de anser sig ha vunnit valet men blivit nekad makten. Mélenchon driver frågan att avsätta presidenten. Det kommer han inte att lyckas med.
Frankrike står inför enorma utmaningar. Enorma budgetunderskott. Nu pratar man om -5,6 % i år och över -6 % nästa år. Det fransmännen önskar är högre löner, mer bidrag, lägre priser, mindre skatt och bättre service från det som staten sköter. Ekonomerna säger att Frankrike måste ge sig i kast med att spara pengar för att kunna nå -3 % i budgetunderskott som man sagt man skall göra innan 2027. EU håller ögonen på Frankrike.
Budgeten skall presenteras senast den 1 oktober i parlamentet för att man skall kunna ta ett beslut. Kommer man inte överens om budgeten finns inga pengar att betala statsanställda nästa år.
Vi får se hur regeringen kommer att se ut och avvakta hur RN kommer att agera och vilka frågor som regeringen skall driva. Att bilda regering bland dessa grynnor är inte helt enkelt. Oroligt är nog bara förnamnet på hur hösten kommer att utvecklas. Det kommer att bli en het höst.
