Skatten har kommit och för oss har den ökat med 5,2 % sedan förra året. Både höjningen av skatten och tiden för inbetalningen kan skilja mellan kommuner i Frankrike.
Vad är Taxes Foncière?
Skatten betalas årligen av ägaren av lgh/fastigheten. Den som står som ägare den 1 januari betalar skatten. Den skickas ut efter sommaren och skall betalas någon gång under hösten beroende på var man bor.
Taxe Foncière är en skatt till kommunen, regionen och skall finansiera service och anläggningar till områdets innevånare. Skatten finansierar b.la: Social hjälp, åldringsvård, viss hjälp till arbetslösa, högstadiet, visst vägunderhåll i regionen, bibliotek och muséer.
Taxes Foncière består av flera olika delar. Jag har fem olika skatter som beräknas på uthyrningsvärdet.
Basen till Taxes Foncière utgörs av att man räknar fram ett fiktivt uthyrningsvärde på lgh/fastigheten som ligger till grund för beräkning av skatten. Jag har som bas 10 266 euro och man får 50 % avdrag på detta belopp. Detta belopp räknas upp varje år. Jag fick en ökning med 3,9 % i år. Sedan beslutar kommunen vilken procentsats som skatten tas ut med. Kommunerna har väldigt olika procentsatser. Kommunen kan säga att man inte ökar skatten och det kan vara sant. I stället höjer man det fiktiva hyresbeloppet som ligger till grund för skatteberäkningen. På så sätt ökar man skatteintäkten utan att höja skatten.
Kommunalskatt för mig blir därmed 5 133 euro x 24,55 % = 1 260 euro.
Sedan har jag en skatt som heter Inter communalité. Det är för samarbete över kommungränserna. Skatten utgör 6,4 % och uppgick till 329 euro.
Vi har en Taxes Spéciale som började tas ut för några år sedan och den skall gå till utbyggnad av spårvagnsnätet, Cagnes-sur-Mer skall få en linje 2028. Skatten är på 9 euro.
Sophämtning är på 10,46 % och kostar årligen 537 euro. Vi sopsorterar och lägger flaskor och tidningar i speciella behållare på vägen utanför området. På området sorterar vi plats, kartong och plåt i en behållare. Sedan har vi vanliga sopor.
Nytt för i år är en skatt som skall gå till att förebygga översvämningar och skapa en kompetens inom området i varje kommun. Skatten heter GEMAPI och är på 0,53 % av det fiktiva hyresbeloppet. Jag betalar i år 27 euro. Skatten drog in 275 miljoner euro till kommunerna för tre år sedan. Den kommer troligen att öka i framtiden då vädret ställer till allt större katastrofer och man behöver förbereda för denna klimatförändring.
Längst ned har jag en avgift som säger att jag skall betala 92 euro för att de skall kunna driva in skatterna. Man tar alltså betalt för att jag skall ha nöjet att betala denna skatt.
Taxe D’habitation är en annan lokal skatt. Vi som är skrivna på fastigheten är undantagna denna skatt. De som har fastigheten som sekundärt boende betalar skatten. Det gör alla, även fransmännen. När jag betalade denna skatt var de båda skatterna i stort sett lika höga.
När Macron tog bort Taxe D’habitation sades det att staten skulle kompensera kommunernas intäktsbortfall. Många kommuner säger att detta inte har skett och att man därför tvingas höja skatterna pga. intäktsbortfallet. Jag har förstått att denna skatt ökar mer än den andra skatten. Man kanske anser att man kan beskatta de som har en fritidsbostad mer. De har större möjlighet att betala mer.
Det var en utländsk journalist som uttalade dessa ord. Sommaren var fantastiskt. OS utan motstycke, fransmännen har varit lyckliga. Man har sjungit Marseillaisen på alla arenor. Stora idrottsliga framgångar med mängder av medaljer. Ingen har pratat politik. Inga strejker. Ingen regering. Alla mår bara riktigt bra.
Frankrike har inte varit riktigt sig själv. Nu skall Frankrike återgå till en mer normal tillvaro. Strejker, demonstrationer, upplopp, politiska bråk, kiv och rackarspel och förhoppningsvis en ny regering.
President Macron har haft alla politiska ledare hos sig under ett par dagar och lyssnat på hur de tänker bilda regeringar och vilka samarbetspartners man skall samverka med.
Den konstellation som fick flest röster i det extra utlysta valet var vänstergrupperingen Front Populaire (FP). I gruppen ingår de gröna, socialister, kommunister och extremvänster med Mélenchon. Normalt är att den största gruppen i parlamentet utses att bilda regering och hitta en långsiktig lösning för att lotsa fram de förslag man lägger i parlamentet. FP har inga vänner.
Det man totalt har glömt bort är att de blev den största grupperingen tack vara att folket röstade emot Le Pen och RN i andra valomgången. Det på uppmaning av Macron och alla andra partier.
FP hade stora svårigheter att utse vem som skulle bli deras förslag på premiärminister. Efter många veckor enades man om att utse en kvinna, Lucie Castets. Hon är inte politiker. Hon är ekonom och arbetar i Paris stadshus med inköpsfrågor och ekonomi.
Alla partier har sagt att man kommer att rösta ned FP om de bildar regering. FP säger att de genast skall sänka pensionsåldern till 62 och sedan till 60 år. Man skall höja minimilönerna till 1 600 euro per månad. I deras program ingår det att öka utgifterna med 150 miljarder euro.
Frankrike har enorma underskott redan och finansmarknaden ser med skräck på deras program. Arbetsgivarföreningen gick ut och varnade att Frankrike går en mycket oviss tid till mötes med FP´s program. De tar avstånd från en FP regering. Mélenchon gick ut i helgen och sade att han kunde tänka sig att LFI, hans parti, skulle avstå från ministerposter. Detta för att göra det mer aptitligt för de andra partierna att samarbeta. Alla politiska partier säger att man kommer att rösta ned varje förslag från FP och påkalla en misstroende votering i parlamentet. Det innebär att en FP regeringen skulle falla inom någon månad.
På måndag kväll kommunicerade presidenten att han inte avsåg att utse FP och Lucie Castets till att bilda regering. Han kallar till nya överläggningar för att försöka hitta en utväg ur den uppkomna situationen. FP vägrar att komma till nya överläggningar och anser att Macron inte uppfyller folkets vilja genom att manipulera så att de inte kommer till makten.
Presidenten har till uppgift att tillse att parlamentet får en långsiktig lösning och att landet kan fungera med en regering som inte faller vid första bästa omröstning.
Många spekulerar vem som kan leda en sådan regering. Låsningarna är stora i parlamentet. Det finns tre grupperingar. Extremvänster, extremhöger och mitten. Ingen vill närma sig den andra. Även i mitten finns det stora sprickor mellan de olika aktörerna.
Det mest troliga scenariot är att man hittar någon som inte är aktiv i något parti men som kanske tidigare har haft politiska poster och som kan det parlamentariska arbetet. Denne utses till premiärminister för att bilda regering med de som är intresserade. Man hoppas att en del av socialisterna och de gröna skulle kunna vara intresserade.
Att kompromissa och försöka hitta de minsta gemensamma nämnarna ligger inte för fransmännen. Att detta skulle förändras bara för att man haft ett fantastiskt OS och alla är lyckliga är inte troligt. Nu återgår vi till det normala för Frankrike. Många av de politiska ledarna har också presidentvalet 2027 i sikte och det gör att man profilerar sig extra mycket.
FP påkallar demonstrationer och manifestationer runt om hela Frankrike då de anses ha utsatts för en demokratisk oförrätt. Den 7/9 kommer LFI att genomföra demonstrationer över hela landet. Hösten kommer att bli het i Frankrike.
Regeringsbildandet brådskar då en budget skall presenteras i parlamentet den 1 oktober och beslutas om i slutet av samma månad. Om ingen budget finns blir det som i USA. Lönerna kommer inte att kunna utbetalas i början av nästa år till de statsanställda. Expeditionsregeringen har skickat ut förra årets budget till ministerierna för att de skall kunna påbörja sitt arbete. Man har dessutom en besparing på ca 10 miljarder euro.
Ett tips är att hålla koll på strejkerna på sidan C’est la Greve senare i höst.
Vi har hört talas om operation Overlord som var invasionen i Normandie den 6 juni 1944. Den 15 augusti1944 genomfördes operation Dragon som var invasionen i södra Frankrike. Det är 80 år sedan och det uppmärksammades på stränderna i Var i veckan. Egentligen skulle dessa två operationer Overlord och Dragon ha genomförts samtidigt. Av olika anledningar sköts invasionen av sydfrankrike upp. Churchill ville hellre att invasionen skulle äga rum i balkanländerna. Han blev överkörd av Eisenhower som ansåg att hamnarna i Toulon och Marseille var mer lämpade för hantering av allt material som skulle in till arméerna.
Från 1942 hade Italienarna som uppgift att bevaka det ”fria Frankrike” från Menton till Toulon. Det gick så där och tyskarna övertog kommandot och sände in trupper för att få ordning på de ockuperade områdena. När anfallet mot Normandie inleddes trodde många i motståndsrörelsen att anfallet i södra Frankrike också skulle inledas. Redan den 7 juni hade motståndsrörelsen frigjort Barcelonnette som ligger uppe i bergen bakom Nice. Även i Dignes och Castellane reste sig befolkningen. Anfallet som planerats mot sydfrankrike genomfördes inte och det fick hemska konsekvenser för motståndsrörelsen. Man räknar med att ca 700 personer dödades av tyskarna mellan juni och augusti 1944. I Nice utanför Galerie Lafayette finns skyltar med namn på personer från motståndsrörelsen som dog för Frankrike
Inför invasionen bombade de allierade kusten från Cannes till Toulon för att mala ned tyskarnas stridsvilja och förstöra de militära installationerna. Det pågick i flera månader. Man räknar med att ca 3 000 personer i civilbefolkningen dog under dessa räder.
Radio London sände ut följande meddelanden på kvällen den 14 augusti. ”Nancy har nackspärr”, ”Gaby skall lägga sig i gräset” och ”jägaren är utsvulten. Nu visste motståndsrörelsen att invasionen var nära och att de skulle igångsätta sina planer för att störa de tyska trupperna.
Natten till den 15/8 intog fransmän fästningar som byggts på Cap Nègre intill Lavandou. Det fanns tre stora försvarsanläggningar med kanoner. Îles du Levant och Port-Cros Hyères samt La Pointe de l´Esquillon. Med denna vinst kunde man lättare ta sig iland på de avsedda stränderna. Man hade slagit ut tyskarnas kapacitet att skjuta med dessa kanoner mot fartyg och stränderna.
Landstigningstrupperna hade samlats i Neapel, Rom och på Korsika. Fallskärmsjägarna hade flygplatser runt Rom som utgångspunkt och marktrupperna tränades och samlades i Neapel och på Korsika. Natten mot den 15 augusti fälldes en första grupp fallskärmsjägare vid La Motte och Le Muy. De skulle markera landningsplatser för fallskärmsjägarna och glidflygplan som skulle landa på morgonen. På morgonen kom 5 628 fallskärmsjägare och 2 600 soldater med glidflygplan till området. Befriarna hade god hjälp av motståndsrörelsen att peka ut de olika platserna och ange var de tyska soldaterna befann sig. En huvuduppgift var att säkra RN 7 korsningen i Le Muy för att förhindra tyska förstärkningar till kusten.
De amerikanska och engelska fallskärmsjägarna hade tur och landade intill det tyska högkvarteret som man snabbt kunde angripa och inta. Man kunde också släcka ned den tyska radiokommunikationsmasten vilket gjorde det svårt för tyskarna att få fram information mellan de olika enheterna.
Viadukten i Anthéor och landstigninsstranden
Armadan med båtar samlades mellan Korsika och Sardinien på kvällen den 14 augusti 1944. På natten gick 850 fartyg mot de utsedda stränderna där invasionen skulle äga rum. Den västra invasionsstranden ligger vid Cavalaire och Ramatuelle (Pampelonne stranden), den i mitten Sainte-Maxime (La Nartelle och La Garonnette stränderna) och längst i öster Saint-Raphael (Le Dramont, Anthéor och Agay stränderna).
Det var totalt ca 400 000 soldater som skulle landstiga på dessa stränder. De franska trupperna utgjorde huvuddelen ca 260 000 soldater. Soldaterna var från de kolonier som Frankrike fortsatt kontrollerade. De var från Algeriet, Marocko, Tunisien, kolonier i mellanafrika, Pieds-Noir (fransmän i Algeriet), Antillerna och från en hel andra geografiska områden. Man räknar med att ca 55 000 personer från dessa områden gav sitt liv för Frankrikes frihet. De överlevande som återvände till sina kolonier fick inte något erkännande. De fick inte lika mycket pension som de från franska fastlandet. Den höjdes 2002 men till nivåer som låg långt från de franska pensionerna. 2010 jämställdes pensionerna för alla som deltagit i kriget i Frankrike. Många kanske inte levde så eftergiften var inte så stor.
I Saint-Raphael finns en strand som heter Dramont. En fransk ansvarig från stenbrottet inåt landet hade fått order av tyskarna att minera stranden men inte genomfört denna order. Det innebar att båtarna kunde köra rakt upp på stranden och ta iland soldater, tanks, fordon och material. 30 000 soldater steg iland och 10 000 fordon kördes upp på stranden och inåt landet. Stranden försvarades av 15 tyskar och endast 1 fransk soldat dog på stranden. Man måste säga att många stränder var utmärkta för landstigningsfartygen. Stranden stupar djup bara några meter ut i vattnet och det vara bara att köra upp och fälla ned bryggorna och få iland materialet.
En annat lyckligt misstag var när man navigerade fel och släppte av soldaterna på fel strand De skulle ha landstigit i Rayol men båtarna körde till Canadel. Det är en udde som skiljer stränderna åt. Tyskarna hade minerat stranden i Rayol men inte gjort det på stranden i Canadel. Här sparades många soldaters liv. Stränderna ligger mellan Le Lavandou och Cavalaire sur Mer.
Hårda strider rasade i Toulon och Marseille. I Marseille fanns 12 000 tyska soldater som var mycket bra befästa. Man hade byggt försvar runt Basilikan i Marseille. Men bara 14 dagar efter invasionen var båda dessa städer intagna. Hur kom det sig att tyskarna gav sig så lätt? Det var inte de bästa trupperna som var förlagda i sydfrankrike. Underhållslinjerna fungerade inte. Man fick problem med reservdelar, matdistributionen och moralen var låg. Dessutom hade man slagit ut radiokommunikationerna.
De allierade trupperna förflyttade sig raskt norrut och stötte på hårt tyskt motstånd i Montèlimar. Tyskarna besegrades i slutet av augusti och sedan låg vägen öppen till Paris.
I södra Frankrike fanns 13 miljoner minor utplacerade i naturen och på stränderna. En fransk författare Claire Deya har beskrivit hur arbetet och återuppbyggnaden genomfördes på kusten. Boken heter ”Un monde à refaire”. En vän i Anthéor köpte en tomt ovanför stranden intill tågstationen. På tomten fanns ett skyttevärn från kriget och när man skulle riva denna upptäcktes mängder med ammunition i värnet. Man hade bara fyllt över med jord när kriget var slut. Bunkern var till för att beskjuta stranden nedanför. Man upptäckte detta för bara 20 år sedan. I vattnet hittar man fortfarande kanonammunition, senast för två veckor sedan
Marseille låg i det ”fria” Frankrike. Här inrättade en amerikan vid namn Varian Fry en kanal för judar, kulturpersonligheter och antinazister att undfly den tyska ockupationen. Organisationen hette Emerency Rescue Commitee och han var ansvarig på plats. Han kunde skriva ut visum till USA och på så sätt få ut människor ur landet. Organisationen hade som syfte att rädda konstnärer och kulturpersonligheter från nazisterna. I slutet av ockupationen tog tyskarna över administrationen och det blev betydligt svårare. Man fick vandra över gränsen till Spanien och via Portugal kunde man segla över till Amerika. Fry räddade mellan 2 000 och 4 000 personer. Några av de mer kända är : Claude Lévi-Strauss, Max Ernst, André Breton, Hannah Arendt, Marc Chagall, Lion Feuchtwanger, Heinrich Mann, Walter Mehring, Alma Mahler, Anna Seghers, Arthur Koestler, Jacques Hadamard och Otto Meyerhof. Finns en serie på Netflix som beskriver hans arbete. Serien heter Transatlantique, mycket sevärd.
Det finns tre områden där staten bidrar med stora summor. Det största kostnaden är att betala de parlamentariska ledamöterna och regeringen och det bekostas till 100 % av skattemedel. Att driva parlamentet, senaten och regeringen kostar ca 1 ,1 miljarder € per år.
Det andra området är bidrag till de politiska partierna som uppgår till 108 miljoner € per år i direkta och indirekta kostnader för staten.
Det tredje området som kostar pengar för staten är de val som hålls var 4 år. Kostnaden för staten för att ge politiska partier möjlighet att driva sina kampanjer kostar 171 miljoner € i direkta och indirekta kostnader.
Partiernas finansiering
Partiernas finansiering sker i huvudsak från två källor. Den första är från fysiska personer som ger bidrag och som kan dra av dessa gåvor i sin självdeklaration. Den andra stor källan är statliga bidrag. Hittade en rapport hur det såg ut 2022.
Partierna hade intäkter på 198 miljoner euro och de hade utgifter på 213 miljoner euro detta år. Underskottet uppgick till 15 miljoner euro för verksamhetsåret.
Fysiska personer gav i gåvor 33 miljoner €, medlemsavgifter uppgick till 25 miljoner € och slutligen gav de valda representanterna 20 miljoner € i gåvor. I Frankrike får man dra av dessa gåvor/avgifter i sin inkomstdeklaration och av de givna 78 miljonerna står staten indirekt för 42 miljoner euro i skattesubventioner. Det är utbrett i Frankrike. Man får ge maximalt 7 500 € per person och år till politiska partier.
Man har ytterligare 53 miljoner i inkomster från merchandise, övriga intäkter, försålda tjänster och några andra intäktsposter.
Till detta kommer statliga bidrag som utbetalas som ett resultat av utfallet i parlamentsvalet. Denna summa uppgick till 66 miljoner euro.
Av partiernas intäkter står staten för ca 55 % genom direkta och indirekta bidrag (skattereduktioner).
Utfallet efter valet 2024
I det nyss avgjorde valet får varje parti 37 000 euro för varje vald parlamentsledamot. Till detta kommer 1,61 € för varje röst som partiet erhållit. Det får partierna årligen fram till nästa val. Den totala summan som skall fördelas mellan partierna uppgår årligen till 66,5 miljoner €.
Villkoret är att partiet får minst 1 % av rösterna i minst 50 valkretsar. Ett annat villkor är att det skall vara lika många kvinnor som män på listorna inför valet. Har man inte det får man avdrag på den tilldelade summan. Republikanerna fick 1,3 miljoner € i avdrag pga. av att de inte uppfyllde detta villkor vid valet 2022.
Enligt tidningen Le Parisien får Ensamble 19,5 miljoner € (21), Rassemblement National får 10,2 miljoner € (5,2) och republikanerna får 9,5 miljoner € (13). Inom parentes är den summa man fick efter valet 2022. Som ni ser kommer RN att få betydligt mer pengar att röra sig med efter det utlysta valet av Macron.
Finansiering av valkampanjen 2022
I presidentvalet och parlamentsvalet 2022 hade man en budget på 153 miljoner €. För att ta del av de statliga bidragen måste presidentkandidaterna och partierna komma över 5 % av rösterna. Under detta minskar bidragen markant. Man hade kostnader på 146 miljoner €.
Till presidentvalet var det 12 personer som ställde upp. Till parlamentsvalet var det 5 161 kandidater. Man måste skapa finansiering innan valet då de statliga bidragen utbetalas efter att valet har avgjorts och baseras på faktiska utgifter.
Staten bidrog med 83 miljoner € för kostnader i samband med valet. Ytterligare 75 miljoner utbetalades för valsedlar, valaffischer och marknasföringsmaterial. Totala bidraget uppgick till 158 miljoner och ytterligare indirekta kostnader på 13 miljoner €. Det är för de skatteavdrag som görs vid gåvor och man får ge maximalt 4 600 euro per person.
Varifrån kom intäkterna på 153 miljoner euro Gåvor från fysiska person uppgick till 20 miljoner €. Lån från fysiska personer utgjorde 6 miljoner €. Banklån var på 22 miljoner €.
Egna medel utgjorde 26 miljoner €. Lån från partierna till kandidaterna var på 42 miljoner. Partiernas bidrag till kandidaterna och partiets kostnader för valarbetet utgjorde 33 miljoner och sedan var det en mindre post som heter övrigt.
Rassemblement National har lånat stora pengar från ryska intressen i tidigare val och avbetalar fortsatt på dessa lån.
Parlamentsledamot
En ledamot i parlamentet får brutto 7 637 euro i månaden i ersättning. Lönen utgör 5 932, bostadsersättning 178 euro och 1 527 euro för diverse utlägg. Detta är beskattningsbar inkomst.
Till detta kommer två olika bidrag per månad. Ett på 5 950 euro som skall täcka kostnader för tex lokal i valdistriktet för att kunna ta emot väljare. Det andra är på 11 118 euro för att kunna anställa personal som hjälper parlamentsledamoten. Ledamoten har gratis tågresor och taxiresor samt ett antal flygbiljetter.
Många är det som inte lyckades bli återvalda och vad händer med dem? De som inte har något annat uppdrag som de kan återgå till får ersättning under 18–27 månader beroende på ålder. De får 57 % av parlamentsersättningen, dvs 4 353 € per månad.
Demokratin kostar stora pengar av skattemedel. Det ställer stora krav på valda parlamentsledamöter. Vid valet at parlamentets talman stod den yngste ledamoten vid valurnan och övervakade att de lämnade sin valsedel. Han är 21 år och invald som RN´s representant. Han tog i hand på varje ledamot som avlämnade sin röstsedel. LFI och några gröna ledamöter vägrade att ta hans hand, de gick bara förbi. Ser ut som en lekstuga.
Front populaire säger att Macron inte respekterar väljarna då han inte ger dem premiärministerposten. Problemet är att två veckor efter valet kan inte FP enas om namnet som skall föreslås. LFI och socialisterna bråkar. Hur skall de kunna regera tillsammans då de inte ens kan komma överens om ett namn.
Det kommer att dröja innan någon premiärminister utses. Först skall OS gå av stapeln verkar det som.
Efter förra veckans val i Frankrike har det politiska livet gått in i en mycket osäker framtid. Ingen har tydlig majoritet och det gör att valet av premiärminister och regeringsbildning drar ut på tiden.
Presidenten utser premiärministern. Kutym är att det parti eller grupp som har fått flest röster skall ges i uppdrag att bilda regering. I valet blev Front Populaire (FP) den största gruppen och brukligt är därför att de skall få premiärministerposten. Gruppen består av kommunister, extremvänster, socialister och de gröna. De är oeniga vem som skall företräda dem som premiärminister. Mélenchon som företräder det största partiet i gruppen vore det naturliga valet. Han är mycket omtvistad och de andra i gruppen vägrar att företrädas av honom. Man har släppt upp en testballong genom att föreslå Huguette Bello från La Réunion som är 74 år och kommunist. Hon står Mélenchon nära. Skall hon bli Frankrikes nästa premiärminister? Socialisterna vägrar och tycker att det borde vara en socialist som skall tillträda som premiärminister. Man väntar på den vita röken från skorstenen. Svaret kommer snart.
Presidenten är den som slutligen bestämmer vem som skall ges uppdraget. Presidenten har dessutom att tillse att premiärministern kan fungera i parlamentet. Front National är helt isolerade. Le Pen har sagt att de skall blockera alla förslag från FP. Det kommer mitten också att göra.
Skulle presidenten välja någon från mitten som premiärminister kommer protesterna att bli omfattande. Fackföreningarna hotar med strejker, extremvänstern kommer att gå ut på gatorna och de riktiga bråkmakarna Black Bloc kommer att förstöra och bränna i städerna. Kommer detta redan att ske under OS i Paris för att få uppmärksamhet för den orättvisa som de anses vara utsatta för? Macron kanske låter OS passera innan beslutet kommer?
Hur gick valet?
Så här blev mandatfördelningen efter valet till Assemblée National.
Macron utlyste valet för att det franska folket skulle ge vägledning till hur man önskade sin framtid. Svaret var att man inte önskar Macron. Det blev tre grupper som inte har majoritet och kastar in Frankrike i stor osäkerhet.
Tittar man lite mer noggrant på siffrorna från valet kan man se att vissa partier är vinnare. I gruppen FP ser man att de gröna har gått framåt. De får ytterligare 10 platser. Det partiet som fick största framgången var dock socialisterna som i stort dubblerade antalet platser i parlamentet. Socialisterna fick nästan lika många platser som Mélenchon. Det skiljer bara 10 platser. Mélenchon tappade 4 platser medan socialisterna fick 61 platser. Socialisterna anser att väljarna önskar mer av deras politik.
Rassemblement National (Le Pen) tog ett stort steg framåt, de fick ytterligare 36 platser i parlamentet. De fick också stöd från en republikan som heter Ciotti som tog steget över till Le Pens sida utan att informera partiledningen. Ciotti fick 17 platser och kan bilda en egen grupp i parlamentet. Han kommer nog att bli utesluten ur republikanerna under hösten.
Besvikelsen var stor hos RN. De började tro på egen majoritet, nu blev man tredje största parti när det slutliga resultatet publicerades. Genom politisk blockering av RN neutraliserades partiet i valet och utfallet blev en besvikelse för de troende.
Det franska valsystemet liknar det amerikanska och engelska systemet. ”The winner takes it all”. I Frankrike röstar man mot någon i den andra valomgången och blockerar. Alla pratar om att man önskar mer proportionalitet för att folkviljan skall få genomslag i parlamentet. Macron har föreslagit att 25 % av rösterna skulle ges proportionalitet och resterande platser tillsätts genom nuvarande system. Både RN och FP säger att man önskar 100 % proportionalitet.
Det finns en skribent, David Goodhart som har beskrivit tre olika grupperingar som utgör politiskt centrum. Huvud, hjärta och armar.
Huvudet är de som har högre utbildning och leder. Det är tjänstemän, bolagschefer och de som har yrken som företagsledare, tandläkare, läkare, advokater, arkitekter o.s.v.
Armar är de som utför kroppsarbete och de har inte högre utbildning.
Hjärta är de som har högre utbildning och leds mer av kultur och inte så mycket av ekonomiska realiteter. Man hittar följande yrkesgrupper, utbildningsväsende, kulturarbete, socialarbete, sjukvården.
Generellt när man tittar på hur olika yrkesgrupper röstar så är det tydligt att huvudet röstar på mitten. Inom Hjärta finns en överrepresentation av de som röstar på FP men det finns också naturligtvis många armar. RN är en blandning av huvud och armar. De vinner inte bara på landet, många i storstäderna röstar också på RN.
David Goodhart har också beskrivit hur globalisering påverkar människor genom att beskriva dom i termer som ”Nowhere” och ”Somewhere”.
Konklusion
Macron har mött mycket intern kritik efter valet och många tar avstånd från honom. Partiet kommer sannolikt bli marginaliserat inför valet 2027. Le Pen har stärkt sina aktier och gick tydligt fram i valet. Det är ett steg närmare ett övertagande av makten 2027. Front Populaire är en svag sammanslutning. Man försökte redan 2022 med NUPES och nu har man bildat FP. Den gemensamma grunden är svag och NUPES föll samman efter kort tid. Troligen kommer samma sak att ske med det nya FP. Den politiska plattformen är för olik för att det i längden skall hålla. Man är överens om att sänka pensionsåldern till 62 år i första steget och sedan till 60 år. Därefter?
Många håller på att strategiskt planera hur man skall vinna valet 2027 och det kommer att uppstå nya grupperingar för att nå makten.
Macron sitter i en rävsax. Utser han någon från FP kommer ekonomin att utsättas för stora prövningar. Räntan kommer att öka, EU kommer att kritisera Frankrike för att inte respektera budgetunderskotten, sannolikt kommer tillväxten att sjunka betydligt. Samtidigt kommer FP inte att få igenom något i parlamentet då de inte får stöd från något annat parti. Nu säger de att de skall använda dekret 49:3 som de tidigare hävdat är odemokratiskt. Vi utnyttjande av 49:3 kan motståndarna begära misstroendevotering i parlamentet och fälla regeringen. FP-regering är bakbunden av regelverket och kommer att lamslås.
Utser Macron någon från mitten med stöd av socialisterna kommer extremvänstern att regera med bestörtning. Man kommer att anse att det är odemokratiskt och Frankrike kommer att kastas ut i strejker och förstörelse.
En ovanlig situation har uppstått i fransk politik. Man måste kompromissa. Det är något nytt för fransmännen. Det ligger inte i fransmännens kynne att försöka hitta den minsta gemensamma nämnaren. Här är det konfrontation som gäller. Nu skall man söka konsensus, vi svenskar är mästare på detta, det ligger inte i fransmännens natur. Hur skall det gå?
Det utlysta nyvalet av President Macron gav inte något enkelt svar. Det man kan utläsa är att ingen får majoritet och man är låst i en treblockslösning som gör att landet blir svårt att regera.
Den stora vinnaren i första valomgången Rassemblement National, RN, (Le Pen) med vänner fick 143 platser i den andra valomgången, viket var en enorm besvikelse. De trodde eventuellt att de skulle få majoritet. Övriga konstellationer med Ensemble (B.la Macron) fick 168 platser och republikanerna fick 60 platser. Den stora vinnaren Front Populaire, FP, (B.la Mélenchon) fick 182 platser. För att få majoritet behöver man 289 platser. Det ser låst ut med extremvänstern och extremhögern som inte kan tala med varandra. Det är möjligtvis i mitten och höger som något kan ske.
Macron åker till USA på ett NATO möte i dagarna och har nog inte så bråttom att utse någon premiärminister. Man skall först undersöka det politiska landskapet och se hur man kan samlas i mitten för att bilda regering.
Hur blev det så här?
Som jag nämnt tidigare i mina inlägg så röstar man inte för någon i andra valomgången, man röstar emot något. I det här fallet Rassemblement National.
I första valomgången var det ca 306 trianguleringar, dvs tre kandidater som gick vidare till andra valomgången. Partierna skickade ut meddelande att kandidater skulle avstå från att ställa upp i andra valomgången. Detta hörsammades på många håll och resultatet blev att 134 av Front Populaire kandidater avstod och 82 kandidater från Macron’s läger avstod. I slutet blev det bara 88 trianguleringar. Syftet var att uppmana väljarna att rösta emot Rassemblement National (Le Pen). Väljarna följde rådet och gick man ur huse för att rösta bort RN, valdeltagandet var mycket högt 66,6 %.
Det innebar att inrikesministern Darmanin fick 59 % av rösterna. Även Wauquiez som är republikan blev vald, 61,6 % av rösterna. De hade RN kandidater emot sig. Vänster blockerade och röstade emot RN kandidaten. Man röstar m.a.o. på det minst dåliga alternativet vilket i det här fallet var Darmanin och Wauquiez. Samma kan sägas om Macron´s kandidater som avsade sig sin plats. Här röstade Macron´s väljare på någon från Front Populaire.
Det intressanta är att resultatet inte speglar folkets politiska önskemål. De röstar emot något. Både Macron och Front Populaire har fått onormalt många röster därför att man blockerar RN. Är det demokratiskt kan man fråga sig? Så fungerar det franska politiska systemet.
Vad händer nu?
Premiärminister Attal går till president Macron idag och begär att bli entledigad från sitt uppdrag och att regeringen avgår. Macron kommer sannolikt inte acceptera detta utan be honom sitta kvar och utföra löpande sysslor under tiden fram till man utser ny premiärminister. Det blir en expeditionsregering.
Detta med tanke på OS som startar om knappt tre veckor.
Normalt är det den största konstellationen av partier som får i uppdrag av presidenten att bilda regering. Inom denna konstellation är det största partiet som utses till premiärminister och som får bilda regering. Front Populaire har fått flest röster och de skall få uppdrag att bilda regering. Inom denna konstellation är det LFI och Mélenchon som har flest platser i parlamentet. Skall han få uppdraget av presidenten? Övriga partier inom denna gruppering kan inte acceptera att Mélenchon utses till premiärminister. Ledarna inom FP har suttit i möte hela natten mot måndagen för att diskutera och hantera denna fråga. Vem som blir deras kandidat är inte klart. Gruppen har en hel del att diskutera.
Sannolikt kommer kontakter att tas från mittenpartierna med socialisterna på olika nivåer för att diskutera om det finns utrymme för att skapa en samlingsregering med socialister, mitten och högern. Med dessa tre kan man nå en majoritet i parlamentet.
Det är inte säkert detta sker. Den förre presidenten Hollande blev vald och kommer att sitta i parlamentet. Han sade på söndag kväll att nu är det parlamentet som är i fokus och sitter på nyckeln. Det är i parlamentet som man föreslår och kompromissar och diskuterar så att lagförslag och förändringar kan genomföras. Man måste börja kompromissa för att få igenom lagförslag och budget. Det kanske slutar så. Om någon/några veckor får vi resultatet.
Macron isolerad.
Ett resultat av valet är att Macron har blivit mer isolerad av sina närmaste. Attal kritiserade presidenten i sitt tal på söndag kväll där han sade att han som premiärminister inte varit delaktig i upplösandet av parlamentet. Inrikesminister Darmanin sade innan valet att han avgår även om han vinner valet. Den tidigare Premiärministern Phillip sade att han inte tycker att det var nödvändigt att kasta ut Frankrike i denna politiska osäkerhet. Det är tydliga positioneringar inför presidentvalet 2027.
Det kommer sannolikt att dröja en tid innan en ny regering är på plats.
I första valomgången fick Rassemblement National (RN) en stor framgång. Man fick 33% av rösterna med Front Populaire (FP) på andra plats (28 %) därefter kom Ensemble med 21 %. Republikanerna som kämpar för sin överlevnad fick 10 %. I förra valet fick RN 19% av rösterna i första valomgången.
RN fick >50% i 37 valkretsar och har redan avgjort valet i dessa och är klara för parlamentet. FP fick >50% i 32 valkretsar och där är valet avgjort. Ensemble fick bara 2 platser.
För Macron är detta en riktig käftsmäll. När han vann parlamentsvalet 2017 fick den grupperingen 308 platser. Nästa helg kanske det blir 60–100 platser, osäkerheten är stor.
För att få majoritet i parlamentet behöver man 289 platser och man kan inte utesluta att RN kommer att uppnå detta.
Triangulering
Valdeltagandet var rekordhögt för att vara Frankrike, 65 % av de inskrivna väljarna gick till valurnorna. Förra valet var det ca 47 %. Det medförde också att i många valkretsar blev det mer än två kandidater som fick över 12,5 % och därmed gick vidare till andra valomgången. En annan orsak är att det var få listor i varje valkrets.
I 305–310 valkretsar är det fler än två kandidater som går vidare till andra valomgången. Här fick ingen >50 % av rösterna. Det kan betyda att det blir samma resultat i andra valomgången som i första. Nja så enkelt är det inte.
I Frankrike fungerar det så att man väljer sin kandidat i första valomgången, i den andra eliminerar man någon kandidat. Så är logiken. För att visa hur det ser ut efter första valomgången kan man titta på några kandidater.
Förre premiärministern Elisabeth Borne fick 29 % av rösterna i sin valkrets. På första plats kom en kandidat från RN med 36 % och på tredje plats kom FP med 24 %. På valkvällen gick ledaren för FP, Mélenchon, ut och sade att han uppmanade sina partikamrater som låg på tredje plats att dra sig ur andra valomgången. Detta för att förhindra att RN kommer till makten och får majoritet i parlamentet. FP är på tredje plats i 105 valkretsar. Det gynnar Macron. Tanken är att FP-väljare skall välja Borne och på det sättet blockera RN. Det är upp till varje kandidat som ligger på tredje plats att avstå från andra valomgången.
Den förre presidenten Hollande fick knappt 38% av rösterna. På andra plats kom RN med 31 % och på tredje plats LR med 28 %. Hollande är socialist och partiet har anslutit sig till FP med kommunister, gröna och extremvänster. Lägger man sin röst på Hollande är det på FP. Många inom LR säger att man inte kan rösta på vare sig extremvänster eller extremhöger. Man avstår sin rösträtt, andra inom LR säger att man skall rösta på RN för att stoppa FP. Ni förstår att det blir svårt för många att ta ställning.
Partierna beslutar under måndag-tisdag hur man skall ställa sig i de olika valkretsarna.
Macron’s grupp har sagt att man skall titta på varje valkrets och besluta hur man skall göra i de olika situationerna.
På tisdag kl. 18:00 får vi svaret hur man gör och vilka som kommer att ställa upp i de olika valkretsarna. Då skall partierna ha skickat in till valmyndigheten vilka som går till andra valomgången.
Konklusion
Beroende på hur man gör i de olika valkretsarna kommer valet att bli enklare eller svårare att förutse. Mélenchon har uppmanat Ensemble och republikanerna att göra som FP d.v.s. att inte ställa upp med sin kandidat om denna är på tredje plats. Jag har svårt att se att de skall följa Mélenchon’s uppmaning. I deras ögon är nog FP värre än RN. Mélenchon är smart och målar upp RN som det svarta spöket och hoppas på att få röster så att de kan blockera högerextremism. Om FP vinner valet kan det bli en katastrof ekonomiskt för Frankrike. De skall spendera 293 miljarder euro mer än vad som görs idag, det kommer att lamslå Frankrikes ekonomi.
Det finns nog många bland republikanerna som föredrar RN och kommer att lägga sin röst på RN om de måste välja. Det gör att man inte kan utesluta att RN får majoritet i Parlamentet.
I denna valomgång är det den som får flest röster som vinner valet och blir ledamot i parlamentet, nästa söndag gäller enkel majoritet.
Om RN får majoritet eller kommer att utforma en minoritetsregering kommer det att bli oroligt i Frankrike, tror jag. Redan på söndag kväll var det demonstrationer i Paris för att protestera mot RN´s framgångar. Det kan bli mycket rörigt inför OS i Paris.
Macron har blivit hårt kritiserad för att ha utlyst nyval och kasta in Frankrike i en mycket osäker framtid. Som tidningen The Economist beskrev situationen:
”It may not measure up to Napoleon’s march on Moscow in 1812, but Emmanuel Macron’s decision to call a parliamentary election this month is looking like one of the most self-destructive gambles by a French leader in modern times.”
Macron’s Beslut
Macron saknar majoritet i parlamentet, det är kaos i parlamentet, misstroende-voteringar, skrik och bråk bland de valda parlamentarikerna, regeringen har använt 49:3 dekretet sjutton gånger.
Hans motivering till att upplösa parlamentet är:
Han kan inte låtsas som om inget har hänt efter nederlaget i EU-valet. Ta sitt ansvar och agera därefter. Utlysa nyval.
Han vill styra den politiska utvecklingen, han vill sitta i förarsätet. Inte visa sig maktlös.
Republikanerna har hotat med en misstroendevotering under hösten då nya budgeten skall presenteras. Sannolikt skulle regeringen tvingats avgå vid ett sådant scenario.
Destabilisera motståndarna, överraskningsmoment.
Skapa en press genom att utlysa nyval med kort varsel. Låta de politiska maskerna falla.
Vill förhindra att RN kan sitta på sin kant och kritisera allt och skapa en ännu större lojalitet. Logiken är att om de kommer till makten minskar det RN´s popularitet. Makten förbrukar. Inför presidentvalet och parlamentsvalet 2027 kan risken vara att RN sitter både på parlamentet och presidentposten, detta under 5 år!
Presidenten överlämnar till fransmännen att skapa tydlighet i vad man önskar. Han har lyssnat och det är nu upp till medborgarna att visa vad man önskar.
Valkampanj
Den franska valkampanjen är på upploppet. På söndag 30/6 är den första valomgången. Alla lovar allt och det kommer att bli mycket bättre bara vi får makten!
Det är numera tre block som kämpar om makten. Extremvänster, extremhöger och i mitten Marcrons sammanslutning.
Opinionsmätningarna visar att Rassemblement National med Bardella / Le Pen leder bekvämt med ca 35 % av rösterna. Därefter kommer extremvänstern med ca 28 % och Macron’s partier ligger runt 21%. Mitten pressas av ytterlighetspartierna. Valdeltagandet blir sannolikt högt. Fransmännen är engagerade.
Republikanerna ligger runt 6–7 % av rösterna. Zemmour och hans parti Reconquête verkar inte komma in i Parlamentet, de har 1,5 % av rösterna.
Det troliga är att ingen får egen majoritet i parlamentet även efter den andra valomgången. Det kommer att bli besvärliga förhandlingar och diskussioner. Extremvänstern vill inte stödja extremhögern och vice versa. Republikanerna kan nog tänkas samarbeta både med Macron och Le Pen för att blockera extremvänstern. Macron har inte tagit ställning hur han skall rekommendera sina väljare, diskuteras i helgen.
Det är mycket svårt att förutspå resultatet. I 577 valkretsarna har partigrupperna tagit de kandidater som har bäst chans att vinna. Det gör att socialister inte ställer upp mot kandidater från Front Populaire. De väljer att inte ha någon kandidat mot extremvänstern, gröna eller kommunister. Så är det i de flesta valkretsar. I Cagnes Sur Mer där jag bor är det bara fem listor. Det brukar normalt vara 10-15 listor som ställer upp i ett parlamentsval.
Får en kandidat >50% av rösterna är denne vald till parlamentet
I den andra valomgången går kandidater med mer än 12,5 % röster av de som är inskrivna i röstlängden vidare till en andra valomgång. Det innebär sannolikt att man kommer att ha både 2, 3 och 4 kandidater i den andra valomgången. Ju fler som röstar ju större sannolikhet till att det blir en triangulering. Vid 60 % röstdeltagande krävs det matematiskt 20,8 % röster för att gå vidare till en andra valomgång. Vid valet 2022 var det bara 22 trianguleringar. I detta val pratar man om hundratals trianguleringar. Frågan uppstår om man kommer att rösta på samma sätt i den andra valomgången som i den första valomgången?
Normalt brukar det vara två som går vidare till andra valomgången och då röstar man på det minst dåliga alternativet. Man röstar inte för någon, man röstar emot någon. Så kommer inte logiken att vara i detta val.
Bardella säger att han inte sätter sig i en minoritetsregering. Intressant ställningstagande innan valet ens har skett.
Det mest troliga är att det blir en minoritetsregering som kommer att få det svårt att hitta majoritet i några frågor. Det blir en rejäl blockering i parlamentet.
Vad föreslår partierna?
Front Populaire (extremvänster)
Några av punkterna från deras program: Avsluta fria handelsutbyten som Frankrike har slutit, beskatta de rika och företagens supervinster, pensionsåldern skall ned till 60 år, prisstopp på livsmedel (100-tal produkter), prisstopp på energi och drivmedel, 32 timmars arbetsvecka för utsatta yrken och nattarbete, anställa fler i offentlig förvaltning, flat tax på kapitalinkomster blir progressiv skatt, öka arvsbeskattningen, man skall få ärva ett maxbelopp, skatt på finansiella transaktioner, km skatt på importerade varor, ta tillbaka förmögenhetsbeskattningen, gratis skolmat, gratis skolmaterial, etc. SMIC (lägsta lön) skall öka från 1 767 euro till 2 000 euro brutto. Det är ca 3 miljoner personer som uppbär denna lön.
Det är en konstellation som förefaller svag. Mélenchon som leder det största partiet i koalitionen är hårt kritiserad av övriga i gruppen. Han vill bli premiärminister men de övriga i gruppen ser honom som en belastning och önskar att han skall sitta i baksätet. Mélenchon kritiserar starkt socialisten f.d. presidenten Hollande som ställer upp i parlamentsvalet i sin gamla valkrets. Dessa skall samarbeta!
Partiet säger sig ta en ansvarfull ställning till vad som går att göra ekonomiskt. Det första steget är att införa ordning och reda i samhället. Hårdare straff för brottslingar, förbjuda mobiltelefoner i skolor och införa skoluniform. I det andra steget skall man genomlysa Frankrikes ekonomiska ställning för att kunna fatta kloka beslut, det skall vara klart till hösten. I det tredje steget skall man genomföra mer av sitt program. Där ingår att minska betalningen till EU, stoppa fransk militär personal i Ukraina, stoppa att franska vapen används mot ryskt territorium. Pension förändras till 62 år vid ett senare tillfälle. Höja lönerna genom att minska arbetsgivaravgifterna med 10 %, förmögenhet på fastigheter tas bort och i stället införs en skatt på finansiella produkter och förmögenheter, energipriserna sänks genom att momsen sänks från 20 % till 5,5%, motsätter sig reformen avseende arbetslöshetsersättningen, fler folkomröstningar, förändra 49:3, införa proportionalitet till 100 %, invandring skall minskas med dubbla gränser (en EU gräns och en fransk gräns), slå vakt om det franska.
Attal sade att deras prioriteringar är att få fler seniorer i arbete för att minska arbetslösheten och skapa mer pengar till pensioner.
Man kommer att öka skatter och avgifter med 4 miljarder euro. Samtidigt minskar man utgifterna med 4 miljarder euro. Ett netto på plus 8 miljarder* euro per år
Debatt på TV
Jag såg tisdagens debatt mellan de tre blocken, extremvänstern (Bompard), Ensemble (Attal) och extremhögern (Bardella)
Bardella sade att man måste välja franskt medborgarskap om man har två medborgarskap. Om man föds i Frankrike skall man inte automatiskt få medborgarskap. De som har två medborgarskap skall inte få tillgång till jobb där de kan utgöra en säkerhetsrisk. De andra sade att man säkerhetsprövar anställda innan de får jobb som är strategiska för landet. Bardella skapar utanförskap.
Bardella säger att skatten inte skall höjas. Unga under 30 skall undantas beskattning för att motivera dessa att stanna kvar i landet. Fotbollsspelaren Mbappé är 26 år och tjänar 6 miljoner euro i månaden. Han valde nog fel som flyttar till Spanien!
För att minska brottsligheten föreslår Bardella att man tar bort bidragen från familjer där ungdomar fälls för brott.
Bompard säger att skatten skall höjas rejält. Partiet menar att om man tjänar mer än 4 000 euro så skall skatterna ökas. Man riktar sig framförallt på de rika och företag med stora vinster. För att komma tillrätta med brottsligheten skall man utöka antalet närpoliser. De kan stoppa de unga att komma in i gängen.
Man skall sänka pensionsålder från 1/7 till 62 år, målet är 60 år.
Attal hade det svårt då han har ett program som ligger och vet att det inte finns några utrymmen till att öka utgifterna. Han kunde bara påpeka hur mycket de andras reformer kommer att kosta landet.
Den stora sensationen var att Republikanerna inte var inbjudna till debatten. Republikanerna som var Frankrikes ryggrad fram till 2017 och som idag kämpar för att överleva.
Omvärlden tittar på.
EU kommer att titta noga på utvecklingen i Frankrike. Frankrike är motorn i många frågor och det arbetet riskerar att upphöra med ett Frankrike som är lamslaget politiskt.
Standard & Poor sänkte Frankrikes kreditvärdighet i slutet av maj. Det kommer att bli dyrare för Frankrike när man omsätter sina lån. Detta är nog bara början.
Företagen är oroliga och börsen går kraftigt ned.
Egna funderingar.
Bardella säger att man skall stoppa importen från utlandet, man skall ta ut en km skatt på importen och upphöra med handelsavtalen. Det innebär att allt kommer att bli betydligt dyrare. Samtidigt är en av de viktigaste frågorna fransmännens köpkraft där man skall stimulera med olika åtgärder. Man stimulerar med ena handen och det blir dyrare med andra handen.
Eric Ciotti, republikan, gick emot ledningen i partiet och samarbetar med Le Pen. Han håller på att uteslutas från partiet. Le Pen gav honom 62 listor där han kunde fylla på med namn från partiet. Han har lyckats locka ett trettiotal ur partiet, de övriga är hämtade med folk som lockas av en politisk karriär. En av dom är Donald Trumps talesperson i Frankrike. Ciotti är nog körd som politiker i de stora sammanhangen. Han kommer nog att bli invald till parlamentet på ett mandat från Nice där han är populär.
Oipinionsmätningarna ger vid handen att parlamentet får följande utseende:
RN
Front Populaire
Ensemble
Republikanerna
Diverse vänster
Antal säten
220–260
185–215
70–100
30–50
6–10
Det är svårt att prognosticera valutgången, därför har man gjort ett min-max bedömning.
Det kommer sannolikt att bli en lamslagen politisk situation de nästa 2,5 åren enligt de flesta bedömare. Man kommer att få en minoritetsregering där Macron har tappat makten och man kommer in i en ”cohabitation”. Macron har inte mycket att säga till om i Parlamentet men han sitter kvar som president.
Macron sade i en intervju i veckan att Frankrike kan kastas in i en situation som kan liknas med inbördeskrig. Skulle Rassemblement vinna valet med en majoritet kommer sannolikt stora demonstrationer och protester att genomföras. Det är vänster, fack och ungdomar som kommer att gå ut på gatorna och protestera. Som alltid finns det element som slår sönder, bränner och skapar kaos på gatorna. Det var detta Macron avsåg.
Drygt två veckor efter den 7/7 skall OS invigas i Paris, kanske med kaos på gatorna?
Den 7/7 får vi svaret.
*Detta enligt fondation Ifrap som publicerades i Le Figaro Magazine 21/6.
Tisdag 18/6 kl. 12:00 försöker jag att beskriva vad som händer i Frankrike med anledning av det påkallade valet till parlamentet. Jag gör det på webben.
Situationen är overklig och varje dag är det någon ny händelse som man häpnar över. Jag kommer att berätta om bakgrunden till det utlysta nyvalet där Le Pen har stora chanser att vinna. Men vad händer i den andra valomgången?
Efter att Macron utlyst nyval i söndags har det utbrutit kaos i fransk politik. Hela den politiska kartan håller på att omstöpas på några dagar. Att Bardella eller Mélenchon skulle kunna nå premiärministerposten var otänkbart. Så är det inte längre
Enligt de första opinionsmätningarna får extremhöger med Le Pen 31 % av rösterna. Vänstern med extremvänstern får 28% och Macron får 18%. Det går mot en ”cohabitation”. Det innebär att parlamentet styrs av ett parti med diametralt motsatt politik som presidenten önskar driva. Presidenten kommer att ägna sig mer åt utrikespolitik än inrikespolitiska frågor i ett sådant scenario. Den franska presidenten har långtgående befogenheter när det kommer till beslut inom utrikespolitiken. Samtidigt är det inte troligt att Le Pen får en majoritet i riksdagen, hon får söka majoritet i parlamentet i varje fråga.
Det franska valsystemet har två valomgångar. Om man får >50 % av rösterna i första valomgången är man vald. Om man inte når majoritet i första valomgången går de med de bästa resultaten in i en avgörande valomgång.
Fransmännen har i den andra valomgången ofta röstat mot något. Håller man till på vänsterflanken och den egna kandidaten inte finns med i andra valomgången röstar man inte på Le Pen. Man röstar emot och lägger rösten på det minst dåliga alternativet. Jag är inte säker på att denna logik fungerar längre. Risken är stor att man inte går och röstar längre. Politiken har blivit en lekstuga och det är inte längre seriöst. Man har tappat förtroendet för politiker. Sofflocket lockar mer än att gå och rösta i andra valomgången.
I Frankrike finns 577 valkretsar och det är för listorna i dessa valkretsar som bråket gäller. För många politiker är det den politiska överlevnaden som står på spel. Man vill hamna på den lista som vinner valet i respektive valkrets. Det gör att man går samman i olika grupperingar innan valet och väljer ut vem som skall stå överst på varje lista. Övriga partier i gruppen lämnar inte in någon lista i den valkretsen. På så sätt maximerar man möjligheten att vinna valet. Medlemmarna i partierna följer ledningens uppmaning och röstar enligt deras önskemål.
Vänstergruppen heter numera Front Populaire (NUPES tidigare) och de har gjort upp att LFI med Mélenchon får 229 listor, socialisterna 170 listor, gröna får 92 listor och kommunisterna får 50 listor. Socialisterna får betydligt fler listor då de gjort ett mycket bra EU val och väger tyngre i grupperingen.
Republikanerna.
I partiet är det fullt kaos. Eric Ciotti, partiledaren, håller på att begrava partiet. Han har gjort upp med Le Pen utan att informera partiledningen. Han har tydligen sagt att han inte för några samtal till kollegorna och sedan går han ut i TV och säger att partiet har gjort upp med RN. Han skall ha fått 80 listor med republikanernas namn högst upp av Le Pen. Partiet ligger runt 6–7 % i de senaste valen. Hans bedömning är nog att han har större chans att bli minister genom att liera sig med RN. Hans dröm går i uppfyllelse.
Under onsdagen låste han partihögkvarteret och skickade hem all personal för att arbeta hemifrån. Presstalespersonen avgick från sin post. På eftermiddagen hölls ett möte där partiledningen skulle avsätta Ciotti. De kom inte in på partihögkvarteret. De fick hålla mötet på annan plats.
Partiledningen avsatte Ciotti från partiledarposten med ett enhälligt beslut. Ciotti accepterade inte beslutet och avser att sitta kvar. Det finns inget stöd i stadgarna för partiet att fatta detta beslut. Enda sättet att avsätta en partiledare är att medlemmarna tillfrågas och vid en omröstning fattar detta beslut. Att en sådan omröstning skall kunna ske innan kl.18:00 på söndag då listorna skall lämnas in till valmyndigheten är inte trolig. Partiet har 91 000 medlemmar. Ciotti är beredd att ta juridisk strid för att kvarstå vid sin post. Ledare inom partiet känner sig förrådda av Ciotti.
Historien.
Republikanerna är grunden i fransk politik. De Gaulle startade partiet som har haft olika namn under historien. De Gaulle är landsfadern och stod för den franska värdegrunden som han skapade genom den 5:e republiken. Att partiet riskera att utraderas är något mycket stort i Frankrike. Under de senaste 45 åren har valen varit ett slag mellan republikanerna och socialisterna. Nu står slaget mellan extremhögern och extremvänstern.
Reconquête
I går kväll framträdde partiledaren Éric Zemmour och kände sig förrådd av sin närmaste medarbetare Marion Maréchal. Han uteslöt henne och två andra ur partiet. Hon drev linjen att samarbeta med RN och Le Pen. Zemmour vill ha egna listor i alla valkretsar. Marion som är släkt med Le Pen har haft möte med RN och säkert kommit överens om var de kan få sina namn på RN listor.
Socialisterna
Raphaël Glucksmann ledde partiet till en oväntad framgång i EU-valet. De fick nästan 15 % av rösterna. Han går fram i tv rutan och verkar vara en vettig person. Han är inte partiledare, det är Olivier Faure. Det är han som leder förhandlingarna med övriga partier på vänsterkanten. Förvåningen var stor när Glucksmann föreslog i media att den tidigare fackordföranden för CFDT skulle förslås bli vänsterns kandidat till premiärministerposten. Är det en splittring även inom socialisterna?
Vem är förlorare
Det finns stora risker att Republikanerna och Reconquête inte kommer över spärren till parlamentet och försvinner från den politiska kartan. Ciotti går upp i RN och de politiker inom republikanerna som anmäler egna listor får inte tillräckligt med röster för att passera gränsen.
Macron kan också bli en stor förlorare. Han har blivit kritiserad av partikollegan och talmannen i parlamentet, Yaël Braun-Pivet, för att inte ha närmat sig republikanerna och socialisterna för att skapa en bredare koalition. Presidenten har inte valt denna väg och nu kanske han blir förlorare. 2017 i presidentvalet lyckades han skapa ett socialliberal-center utrymme som ledde till massiva framgångar. Nu trycks hans utrymme ihop både från vänster och höger och det ser besvärligt ut.
Om Macron inte når majoritet kommer det att bli en orolig tid för landet. Finansmarknaden kommer inte att se med blida ögon på landets skuldsättning som troligtvis kommer att öka betänkligt. Vänster och extremhögern skall minska skatter på el, bensin, diesel, gas och en del annat. Man skall öka bidragen till de fattiga. Bönderna skall få det bättre. Hur det skall finansieras står i stjärnorna.
Det politiska systemet är också en stor förlorare. När man ser hur det går till och hur de hanterar den politiska situationen blir man häpen. Republikanerna som står för rätt och ordning bråkar inför öppen ridå. Anställda blir utestängda från sina arbetsplatser. Ciotti vägrar godkänna partiledningens beslut. Medlemmar i partiet hotar med domstol etc. Det inger inget förtroende.
Kohandel med placering på listor förstärker uppfattningen att politiker bara vill sko sig på väljarnas bekostnad. Makten förblindar.
Ensemble
Sedan 2021 arbetar de partier som samarbetar med Macron under namnet ”Ensemble”. Det är färre och färre väljare som vill vara tillsammans med Macron. Macron höll en presskonferens igår på 90 minuter. Han gick till hårt angrepp mot RN och Le Pen som han ansåg är totalt oansvariga. Han gick till hårt angrepp mot vänstern också. Han sade att nu faller maskerna på alla politiker och man börjar se deras rätta ansikte. Frågan är om fransmännen är mottagliga för hoten om kaos om någon annan kommer till makten i parlamentet.
Den tidigare premiärministern Édouard Philippe uttalade sig kritisk till presidentens framträdande. Han menade att en president är för hela franska folket och då skall inte han vara den som delar folket i olika åsikter. Macron höll som vanligt ett engagerat tal och försökte framhäva allt bra som han har gjort för landet.
Att han framträder är nog ett strategiskt misstag, han vinner inga röster på det. Gemene fransmannen har en tydlig uppfattning att hans person inte gillas och man ser honom som någon som går kapitalets intressen. Han är inte omtyckt helt enkelt. Kanske hade det varit bättre att skicka fram någon annan, kanske Gabriel Attal, premiärministern.
Vem vinner på valet
Den förre premiärministern Édouard Philippe bildade ett eget parti som heter Horizons efter sin tid i regeringen. Han har legat ganska lågt och skött sina sysslor som borgmästare i Le Havre. Han står med öppna armar för att ta emot de vilsna republikanerna. Han är i koalition med Macron men han siktar på presidentvalet 2027. Borgmästaren i Nice, Estrosi, tillhör hans skara.
De stora vinnarna är media. Vi har 4–5 kanaler som diskuterar och spekulerar om valet dygnet runt. Tidningarna säljer rekordupplagor. Det händer något nytt varje dag.
Den andra stor vinnaren är tryckerier och papperstillverkare. Det skall tryckas affischer för varje parti med sina budskap och kandidater. Det skall vara klart till på tisdag i nästa vecka. Fabrikerna som tillverkar papper till valsedlar, partipropaganda och allt material som skall skickas ut till varje väljare. Inför EU valet fick jag 28 A-4 sidor med information från alla partier samlat i ett brev från valmyndigheten. Min fru fick samma. Varje brev vägde knappt 130 gram och det skickas ut till 49,5 miljoner väljare. Det är inte bara några träd som går åt, hela skogar försvinner. 6 435 miljoner ton papper går åt bara för detta.
Det är inte bara ett val som är intressant för fransmännen, Europa är också intresserade av vad som händer. Första valomgången är den 30/6.
Som av en händelse frigavs nu på morgonen Louis Arnaud från Iran. Han har suttit fängslad sedan hösten 2022 i Iran som politisk fånge. Undrar vad Frankrike har gjort för eftergifter?
