Så har man lyckats skapa en regering i Frankrike. Men hur länge får den sitta kvar?
Alla partier var överens om att man skulle förhindra Rassemblement National (Le Pen) att få makten vid det extrautlysta valet i juni. Efter 7 sorger och 8 bedrövelser sitter vi nu med facit. Le Pen kommer att göra tummen upp eller tummen ned för alla förslag som skall genom parlamentet. Om hon inte gillar något förslag så kommer hon begära en misstroende votering och då faller regeringen.
För att ta det från början. Vid EU-valet 9/6 2024 gick RN starkt framåt och fick ca 31 % av rösterna. Macron fick ca 15 %. På valkvällen överraskade Macron alla genom att upplösa parlamentet och utlysa nyval. Premiärminister Attal med flera i partiet blev lika överraskade som alla andra. Macron körde över många i sitt parti. Bakgrunden sägs ha varit att Republikanerna skulle ha röstat ned budgeten till hösten och därmed fälla regeringen. De har agerat som ett stödparti för Macron’s regeringen och de skulle ha fått med sig majoriteten i parlamentet.
Han sade officiellt att mot bakgrund av extremhögerns framgångar måste man låta det franska folket välja vad man önskar för politisk inriktning i parlamentet. Det han inte hade räknat med var att vänstern snabbt skulle enas om ett gemensamt program och gick samman i Nouveau Front Populaire (NFP). Jag tror att Macron hade räknat med att socialisterna inte skulle gå denna väg. Samtidigt gick republikanernas president, Ciotti, och lierade sig med Le Pen. Partiet försökte få honom avsatt utan att lyckas.
I första valomgången fick Le Pen stort stöd och fick 33 % av rösterna. För att stoppa Le Pen i 2: a valomgången drog partierna tillbaka sina kandidater och enades om att rösta på varandra. Det fick till följd att republikanerna röstade på kommunister, gröna röstade på Macron’s kandidater, socialister röstade på republikaner osv. Taktiken lyckades och man stoppade Le Pen att komma till makten. Vad som hände var att i stället blev NFP den största sammanslutningen och enligt praxis skall dessa försöka bilda regering. NFP fick 193 mandat, Macron och hans grupp fick 166 mandat och RN fick 123. För att ha majoritet i parlamentet krävs 289 mandat. Nu blev det tre grupper utan majoritet och ingen vill samarbeta med de andra.
Efter mycket bråk inom NFP lyckades man enas om en kandidat, Lucie Castets. Macron gav inte NFP möjligheten att bilda regering då de skulle ha blivit nedröstade i parlamentet vid första omröstningen och regeringen skulle ha fallit. Det var ingen stabil regeringsbildning.
Den 5 september gavs Michel Barnier i uppdrag att bilda regering. Han var inte huvudkandidat i början. Namnen som alla pratade om var socialisten Bernard Cazeneuve som var premiärminister en kort period under Holland. Han blev blockerad av republikanerna.
En annan kandidat var republikanernas Xavier Bertrand men han blockerades av RN.
Barnier är en rutinerad politiker som de senaste åren haft viktiga uppdrag inom EU. Det var han som ledde Brexit förhandlingarna för EU. Han är 73 år.
Regeringsbildandet
Grunden är att presidenten inte skall vara direkt inblandad i den dagliga politiken. Det är parlamentet som sköter lagstiftning och utformar budgeten i en demokratisk parlamentarisk process. Macron har under sin presidenttid varit delaktig i alla detaljer och styrt och ställt i parlamentet. Det har varit en ganska svår process att få en gemensam syn på hur regeringen skall se ut. Macron försöker att styra i bakgrunden och har synpunkter på regeringens utformning. Tydligen har Barnier i början haft många från det republikanska partiet i sin regering. De har bara 47 platser i parlamentet. Detta har efter påtryckning från Macron justerats och det är en bättre fördelning bland partierna i mitten och till höger. Många är dock missnöjda med fördelningen inom gruppen av de olika samarbetspartierna. Man tycker att republikanerna har fått för stor tyngd i regeringen. Den tidigare premiärministern Philippe och hans parti Horizons har bara fått en ministerpost.
NFP har vägrat att delta i diskussionerna och har inte låtit någon från gruppen ställa upp i denna regering. Det finns en kandidat i regeringen från vänster men han står utanför NFP.
Inrikesminister kommer att bli Bruno Retailleau och han är känd för att vilja ha minskad invandring och här får han stöd från Le Pen.
Ekonomi kommer att skötas av två personer från Macons krets.
Två ministrar får förnyat förtroende och det är Rachida Dati, kulturminister, och Sébastien Lecournu som behåller försvarsministeriet.
Konklusion
NFP kommer vid första bästa tillfälle begära misstroende votering mot regeringen. De kommer att försöka fälla regeringen hela tiden. Mélenchon försöker även att avsätta presidenten vilket anses vara utsiktslöst.
Den 1 oktober skall Barnier hålla sitt inriktningstal och då får man hela bilden av vad regeringen skall prioritera.
Vinnare är Le Pen som sitter på nyckeln till hur länge regeringen skall sitta kvar. Den dagen man försöker få igenom något mot hennes vilja kommer RN och NFP fälla regeringen. Hon kommer att påverka regeringen utan att hon behöver ta ansvar för något, hon sitter lugnt i båten och styr skutan. Annars fäller hon regeringen. Hon är den stora vinnaren som man försökte skjuta i sank genom alla blockeringar.
Den stora frågan blir därmed, hur länge får denna regering sitta kvar?
Det är många stora frågor som skall behandlas på kort tid. Budgeten är den absolut största och man är mycket försenad. Antagligen blir det en budget som förra regeringen har tagit fram och som man idag inte har någon större möjlighet att förändra. Här finns förslag på besparingar på 10–15 miljarder euro i budgeten. Frankrike kommer att ha -5,5 % i budgetunderskott i år och nästa år räknar man med nästan -6% i underskott. Många ekonomer hävdar att Frankrike måste spara 100 miljarder euro för att få rätsida på sin ekonomi. Hur detta skall gå till är skrivet i stjärnorna. Skär man i utgifterna blir det strejk. Offentlig förvaltning anses inte vara effektiv och där borde man kunna minska antalet anställda! Gör man det blir det strejk. Öka skatterna i landet som har bland de högsta skattetrycken i EU går knappast utan att det påverkar köpkraften. Frankrike är det land som har de största transfereringarna till de som inte har stora inkomster. Det är ca 17 % av alla anställda som uppbär minimilön (SMIC) och den är på ca 1 400 euro netto i månaden. Självklart behöver många bidrag för att kunna överleva med nuvarande kostnadsnivå.
En annan brinnande fråga är Nya Kaledonien och Martinique där det pågår revolter. I det ena fallet är det frihet från Frankrike och i det andra fallet är det kostnadsnivån på ön. Livsmedel är 40 % dyrare på Martinique i förhållande till fastlandet. De har samma minimilön som anges ovan.
Det blir en intressant tid för Frankrike.
