Hur får man billigare bensin?

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized4 kommentarer

Man kör på etanol. Priset på bensin är ca 1,98 euro per liter i Frankrike och priset på E85 är 0,80 euro.  En avsevärd prisskillnad.

Man kan få bidrag för att sätta in ett kit på bensinmotorn för att kunna köra på E85. Kitet som skall installeras i bensinmotorn justerar insprutningen så att man kan köra både på bensin och E85. Regionen Provence-Alpes-Côte d´Azur bidrar med 250 euro, olika regler för olika regioner. Man skall vara skriven i regionen för att komma i åtnjutande av dessa bidrag.

Att installera det elektroniska kittet kostar ca 850 – 1 200 euro beroende på bilmodell. Bilen får inte vara äldre än år 2000.

Det finns flera olika företag som tillverkar det elektroniska kittet. Dessa är Flexfuel, Biomotors, Borel och Eflexfuel Technology. Dessa företag är certifierade av den franska staten. Jag har undersökt med en barndomsvän som importerar dessa kit till Sverige. Vi har besökt Flexfuel och Biomotors. Han valde det senare alternativet.

Ford har flera bilmodeller med dessa kit installerade i bilen redan från fabriken. Man får räkna med att etanolbilen drar ca 25–30 % mer än bensinbilen.

Tillverkningen i Frankrike av etanol sker i huvudsak av sockerbetor. Bidragen finns för att minska miljöförstöringen. Man säger att CO2 minskar med 60–70 % i förhållande till bensin.

I Sverige är priset betydligt mycket högre på etanol i jämförelse med Frankrike. Etanol kostar ca 16 kr / liter i Sverige mot Frankrikes ca 8,50 kr litern. Varför denna stora prisskillnad? Man blir inte klokare när man försöker att sätta sig in i ämnet. Enligt Moderaterna beror prisskillnaden på att Sverige inte producerar tillräckligt med biodrivmedel och att landet är beroende av import av etanol. Energiministern Ygeman hänvisar till att oljepriset har ökat! Andra hänvisar till att reduktionsplikten ökar priset på etanol. Klokare blir man inte.

En annan trolig förklaring är att franska regeringen hjälper sina bönder med lägre skatter och avgifter för att påskynda en övergång till mer hållbar bilkörning. Regeringen i Frankrike har ambitiösa planer för att minska CO2 utsläppen. Bönderna ser en affärsmöjlighet att bidra med en mer hållbar produktion av drivmedel. De har mycket starka lobbyorganisationer.

Tillgången i Frankrike är ganska god, ca 1/3 av stationerna har Etanol, totalt ca 2 400 stationer. Här kan ni kontrollera var närmaste tankställe ligger och priser på bensin och E85:

https://www.prix-carburants.gouv.fr/

Lycka till

Vänstern i en återvändsgränd, högern tar från varandra.

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized6 kommentarer

Ann Hidalgo borgmästare i Paris och presidentkandidat föreslog att man inom vänster skulle utse en gemensam kandidat för att utmana Macron. De flesta presidentkandidater inom vänstern slog igen dörren som skulle kunna leda till gemensam kandidat. Valet anordnades ändå. Det var 400 000 personer som hade anmält sig för att utse en gemensam kandidat. En ny kandidat dök upp och var mycket aktiv, Christina Taubira. Man kunde välja på 7 olika namn som skulle företräda vänstern. Christiane Taubira vann valet. Hon har tidigare varit justitieminister och en aktad politiker på vänsterkanten.

Valet var märkligt då de flesta på vänsterkanten inte ville delta. Den som leder i opinionsmätningarna är Jean-Luc Mélenchon och han ligger runt 10 %. Det är en ganska normal nivå för denna politiker. Ingen från vänstern kommer att ha något med presidentvalet att göra. De är borträknade i andra valomgången.  Troligen satsar de på ”riksdagsvalet” i juni som följer på presidentvalet. Här kan vi nog se en del kompromisser och samordningar för att få fler platser i Assemblée National.

Inom högern tar Zemmour många poäng gentemot Marine le Pen. Många av ledarna inom Rassemblement national lämnar le Pen och går över till Zemmour´s kampanj. Högerpartierna saboterar för varandra. Om man hade en kandidat skulle man leda i opinionsmätningarna.

Fortsatt leder Macron stort i opinionsmätningar. Strax bakom ligger Pécresse, Le Pen och Zemmour och slåss om andraplatsen. De tre bakom Macron slåss i mångt och mycket om samma väljare och går Le Pen eller Zemmour vidare vinner Macron lätt.

Valets stora utmaning verkar bli att få väljarna till vallokalerna. Det är många som avstår ochsom inte är engagerade. Det blir troligtvis det lägsta valdeltagande någonsin, bara 65 % säger att de skall rösta.

Det är bara nio veckor kvar till den första valomgången och det börjar verkligen att dra ihop sig. Den enda som har fått 500 underskrifter från officiella företrädare är Macron. Men han har ännu inte sagt att han ställer upp i presidentvalet! Det är nog bara en tidsfråga. Ett viktigt datum är den 3 mars då listorna för de som har sagt att de stödjer en viss kandidat skall vara inlämnad. Idag är dessa listor officiella och många avvaktar till sista stund innan de stödjer en viss kandidat.

Le Pen höll ett valmöte igår i Reims för att elda på trupperna. Zemmour valde samma dag att elda på sina trupper i Lille. Det är Le Pens bästa stödområde. Kriget har startat. Le Pen har enligt Le Figaro löst sin finansiering och kan starta sin valkampanj på riktigt.

Något som inte alls stör fransmännen är att Zemmour har en älskarinna. Han är gift men är tillsammans med sin rådgivare, Zara Knafo. Hon är 28 år gammal och han är 63 år. Det var tidningen Paris Match som avslöjade denna hemlighet. Fransmännen rycker på axlarna åt denna nyhet.

Systerdottern Maréchal Marion Le Pen har nu sagt att hon inte stödjer Marine le Pen. Hon har inte sagt att hon stödjer Zemmour. Det man kan ana är att systerdottern vill få bort Marine från ledarskapet och då kanske det öppnas upp en helt ny spelplan.

Slutligen ett tips för de som vill lära sig mer om Frankrike. Det är författaren Fredrik Segerfeldt som skrivit en lärorik bok om hans upplevelser av Frankrike. Den heter ”FRANKRIKE – EN HATKÄRLEKSHISTORIA”. Han var utbytesstudent utanför Reims och där kom han att älska och hata Frankrike. Boken är mycket lärorik med mycket ekonomi, kultur och hur fransmännen fungerar.

Trevlig läsning.

Frankrike, ordförande för EU:s ministerråd

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized4 kommentarer

EU har rullande ordförandeskap för ministerrådet. Från den 1 januari är det Frankrikes tur. Varje land har sex månader på sig att försöka påverka politiken inom EU. Efter Frankrike kommer Tjeckien och vid nästa årsskifte är det Sveriges tur.

I veckan talade Macron inför samtliga delegater i Parlamentet. De franska delegaterna skämde ut sig monumentalt genom att föra en inrikespolitisk kampanj mot Macron i EU parlamentet. Det är full kampanj i hemlandet inför presidentvalet i Frankrike och många franska politiker är irriterade på Macron för att han inte har uttalat om han skall ställa upp för omval. Man tycker att han använder sitt presidentskap som plattform för valkampanj. Yannick Jadot från de gröna är presidentkandidat i hemlandet och EU parlamentariker. Han tog till orda under frågestunden och talade om fransk inrikespolitik i EU parlamentet vilket har lett till omfattande kritik. Han var inte ensam. Det var många personer från olika franska partier som var uppe och kritiserade Macron.

Fransmännen är generellt ganska EU vänliga. Det passar bra att Frankrike intar ordförandestolen, många politiker talar om att Frankrike skall återta sin forna position som ledare i Europa. När Merkel har slutat uppstår det ett vacuum för Tyskland innan efterträdaren har hunnit att etablera sig. Macron framstår som Europas starke man när också England är borta ur bilden.

Macron har en uttalad strategi för Europa. Han anser att Europa skall bli mindre beroende av utländsk industri och utländskt inflytande. Under pandemin har det tydligt visa sig att mycket av medicinsk utrustning, läkemedel och annan viktig tillverkning sker i Kina, Indien eller länder utanför EU. Macron har sagt att man måste utveckla industrin i Europa och ta hem viktig tillverkning för att kunna möta framtida utmaningar. Macron är en stor EU vän.

Hans önskan är att EU skall bli mer samordnad för att kunna utmana övriga stormakter på väldens arena. Han anser att EU skall bli en framtida makt i världen. De stora utmaningarna som EU står inför är klimatfrågorna, IT, industriutveckling och de geopolitiska frågorna. Henry Kissinger sade; Europa, vem skall man ringa till? EU är splittrade i många frågor.

IT utveckling skall samordnas i EU för att skapa framtida IT företag som har möjlighet att agera på världsmarknaden. Frankrike är specialister på att skapa företag uppifrån och ned. Staten satsar stora pengar på utveckling och implementerar sina lösningar. Ibland fungerar det, ibland inte. När jag flyttade tillbaka till Sverige från Frankrike 1985 kunde jag inte ta med mig min TV. Den hade ett system som Frankrike var ensam om i Europa och fungerade inte i Sverige. Frankrike hade tydligen lyckats sälja systemet till Ryssland också.

Ett annat misslyckade var Minitel. På 80-talet hade Frankrike föregångaren till Internet där man kunde informera sig om telefonnummer, filmer på biografer, hotell etc. Det var France Telecom, ett statligt företag, som satsade stora pengar på att utveckla ett eget system och sälja det på världsmarknaden. När Internet blev dominerande i världen hade Frankrike fortsatt sitt Minitel. Därför var Frankrike sena att använda Internet. I USA utvecklas IT användandet av ungdomar som ser ett behov och marknaden bestämmer om det blir en kommersiell framgång. De går nedifrån och upp i motsats till vad Frankrike ofta gör.

Frankrike har de senaste åren fört en kamp mot de stora amerikanska internetbolagen som har huvudkontor i lågskatteländer inom EU och betalar mycket lite skatt. Frankrike beskattade dessa företag med 3 % på omsättningen och sedermera fick man med sig EU och det skall införas en digital avgift från 2023.

Macron’s tal i EU parlamentet inringade ett par prioriterade områden. Han önskar större samordning inom EU gällande säkerhetsfrågorna som skulle innebära ökad militär samordning som ett komplement till Nato. EU skall kunna agera mer självständigt.

Han önskar även diskutera Schengen avtalet och förstärka EU:s yttre gränsbevakning och hjälpa dessa länder med sin uppgift. Detta för att stoppa den organiserade flykting invandringen.

Han önskar införa en kolskatt på varor till EU som produceras i länder med höga koldioxidutsläpp.

Ett annat prioriterat område är införande av minimilöner inom EU. Ett område som är minerat och mycket svårt att hantera, många länder är emot förslaget.

Ett annat område som ligger Macron nära är Afrika. Han önskar att EU och Afrika skall närma sig varandra och samarbeta mer. Han tycker att investeringar, hälsofrågor och säkerhetsfrågor är prioriterade områden för samtal och utveckling. Troligen är det pga. problem i SAHEL-området och framför allt Mali. Frankrike är mycket engagerad i Sahel, f.d. franska kolonier. Det är också för att kunna möta Kina som håller på att ta över Afrika och investerar massivt. Det vill Frankrike kunna bemöta.

Macron har även föreslaget en konferens i juni för att diskutera EU:s utvidgande. Det gäller Albanien, Nord Makedonien, Montenegro, Serbien, Kosovo och Bosnien-Hercegovina. De tre förstnämnda är Nato medlemmar. Ryssland ser detta som ett hot och man kanske skall se deras vapenskrammel som ett sätt att stoppa dessa diskussioner. Ryssland vill stoppa all EU och Nato utvidgning.

Macron skall under de närmaste veckorna tillkännage sin kandidatur inför presidentvalet i Frankrike. Förutom en stenhård valkampanj i Frankrike skall Macron bearbeta de europeiska länderna för att uppnå sina målsättningar. Han kommer att vara upptagen de närmaste månaderna.

Det sker stora saker inför presidentvalet i Frankrike. Le Pen som har blivit mjukare i sina uppfattningar tappar mark. Det är tydligt att yttersta högerkrafterna vinner mark. Republikanerna och Zemmour tar röster från henne. Le Pen har också stora problem med finansiering av valkampanjen. Partiet har skulder på 20 miljoner euro och har svårt att hitta banker som lånar ut pengar till partiet. Tre nära rådgivare till Le Pen har dessutom hoppat av och gått över till Zemmour.

En systerdotter till Marine Le Pen, Marion Maréchal-Le Pen, kan eventuellt sätta Marine i en mycket besvärlig situation om hon väljer att stödja Zemmour. Hon lämnade politiken för ett par år sedan för att bli mamma. Det är många som spekulerar i Marion´s roll i framtiden, hon var påläggskalv och framstående i Rassemblement national. Det finns några som säger att hon önskar utmana Marine le Pen. Ett sätt är att ansluta sig till Zemmour.

Det är troligt att Macron vinner första valomgången men det kommer att bli tufft för honom i andra valomgången. De senaste opinionssiffrorna ger Macron ett betryggande försprång i första valomgången. Pécresse och Le Pen ligger ganska lika och strax bakom lurar Zemmour. Kommer Pécresse till andra valomgången kan det bli problematiskt för Macron. Hon kommer att få betydande draghjälp från extremhögern. Partiet har genom Eric Ciotti positionerat sig både långt till höger och som ett vanligt högerparti.

Det händer mycket nu.  

Vem vinner presidentvalet 2022?

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized2 kommentarer

För ett par månader sedan hade jag ganska säkert svarat Emanuel Macron. Nu är det betydligt mer osäkert. Hur kommer det sig?

Det är några händelser som har öppnat upp spelplanen och gjort valet betydligt mer osäkert. Den senaste händelsen är Les Rèpublicains interna val om vem som skall företräda partiet i presidentvalet. Favoriterna föll bort och i stället vann en politiker från Nice, Èric Ciotti. Att Ciotti vann var mycket oväntat. Han ligger långt ut till höger och har många åsikter som ligger Le Pen och Zemmour nära, dvs extremhöger. I andra valomgången ställdes han mot presidenten i Parisregionen Valérie Pécresse.I denna valomgång förlorade Ciotti och Pécresse och är nu officiellt partiets kandidat till valet av Frankrikes president.

Utmaningen för Pécresse är att tillmötesgå Ciotti´s åsikter för att behålla hans väljarstöd samtidigt som hon skall balansera de vanliga högerfrågorna och mittenväljarna i partiet. Ciotti fick 40 % av rösterna i andra valomgången. Pécresse har själv sagt att det finns en röd linje som hon inte kommer att passera, att ge stöd till Le Pens åsikter.

Kan republikanerna balansera dessa åsikter så kan de utgöra ett stort hot mot Macron i presidentvalet. Ciotti kan få balansen att tippa över till republikanerna så att de kommer till andra valomgången i presidentvalet. Där öppnas det upp en helt ny konkurrenssituation. Frankrike kan få den första kvinnliga presidenten. Hon har inkluderat personal från alla kandidaterna i sin kampanj och kanske kan hon få republikanerna att samarbeta.

Det är trångt ute på extrem högerkanten. Le Pen och Zemmour tar röster från varandra och med republikanerna som drar till höger med Ciotti´s framgångar blir spelplanen helt öppen. I opinionsmätningar är det ganska jämt mellan dess tre kandidaterna (Le Pen, Zemmour och Pécresse). I tidigare val har man röstat mot Le Pen i andra valomgången. Man vill inte ha en person som företräder extremhögern som President. Om Pécresse kan ta sig till andra valomgången finns det fler som kan tänkas rösta på henne, man röstar för någon och inte emot. Det är en stor skillnad. Det finns säkert många av Le Pens och Zemmour väljare som kan rösta på Pécresse med Ciotti i laguppställningen.  Macron leder klart och är en tydlig vinnare i första valomgången, andra valomgången blir mycket mer osäker. Här kan Pécresse utmana.

Macron har inte sagt att han ställer upp i valet, det beslutet låter vänta på sig. Han hävdar att när han anmäler sig som kandidat i presidentvalet kommer hans beslutsmässighet som president att påverkas, vilket många kandidater kritiserar honom för. De tycker att han använder presidentposten för att bedriva sitt kampanjarbete.

Regeringens beslut under hösten kan ge skäl för för kritiken. Man har beslutat om en mängd stöd mot fördyringar på diverse områden. Gaspriserna har ökat +10 % i juli, +5,3 % i augusti, +8,1% i september och +12,6 % i oktober. En förväntad prisökning i november var +15 %. Många har gas som energikälla i kök och för uppvärmning. Elpriserna har exploderat och en förväntad ökning i början av nästa år var +12 %. Priserna ökar explosionsartat.

De gula västarna började röra på sig och regeringen var snabb att begränsa den ekonomiska oron som dessa prisökningar orsakade. Varje år mottar de med sämst inkomst en check på 100 € som bidrag för energikostnaderna. Det är 5,8 miljoner hushåll och kostnaden 580 miljoner €. Regeringen beslöt att alla som har mindre än 2 000 euro efter skatt i månaden skall motta ytterligare en energicheck på 100 euro. Det är 38 miljoner personer och kostnaden beräknas uppgå till 3,8 miljarder €. Man beslöt även att låsa prisökningar på gas och el. Gaspriserna låses från november -21 till april -22. Presidentvalet sker i april! Prisökningen för el begränsas till +4 % under vintern 2022. Åtgärderna kostar franska staten 7,1 miljarder euro. (gas 1,2 miljarder och el 5,9 miljarder). Man vill inte ha protester och gula västarna ute på gatorna i vinter när en presidentkampanj skall äga rum. Regeringen lånar pengar och spenderar för att inte skapa social oro.

Vänsterpartierna

Socialisternas kandidat Anne Hidalgo, borgmästare i Paris, har ett mycket besvärligt läge, hon får knappt 5 % av rösterna enligt de senaste opinionsmätningarna. Kandidaterna på vänsterkanterna får mellan 11 och 3 procent. Det gör att ingen av dessa kan tro att de kan utmana Macron i valet. Det föranledde Hidalgo att uppmana alla på vänsterkanten att gemensamt utse en kandidat genom en valrörelse. Mottagandet var mycket svagt och hon har nog försvagat sin position. Förre presidenten Holland och partikollega sågade förslaget i direktsändning. Nu har en annan socialist Christiane Taubira sagt att hon kan bli den gemensamma kandidaten. Hon var justitieminister i Hollands regering.

De är mycket splittrade.

Ekonomin i valrörelsen

Valrörelsen är ett stort ekonomiskt åtagande. 2017 spenderade partierna i valrörelsen ca 74 miljoner euro.

Det finns ett tak på hur mycket som partierna får spendera. I första valomgången får partierna spendera 16,8 miljoner euro. För de två kandidater som går till andra valomgången är taket satt till 22,5 miljoner euro.

Alla som anmäler sig som presidentkandidater får 153 000 euro som bidrag från staten. Partierna får tillbaka maximalt 47,5 % av de utlägg man haft i valrörelsen av den franska staten. Om man får mindre än 5 % av rösterna får man maximalt 0,8 miljoner tillbaka, får man mer än 5 % kan man återfå 8 miljoner euro. En kandidat Nicolas Dupont-Aignan fick 4,7 % av rösterna 2017 och fick därmed den lägre nivån 0,8 miljoner euro.

De flesta partier och kandidater samlar in pengar från sina väljare. De större partierna lånar även pengar hos bankerna. Vissa kandidater har det svårare än andra, det gäller Le Pen och Zemmour. Bankerna vill inte låna ut pengar åt extremiströrelser. De vill inte att bankens namn skall förknippas med dessa rörelser. Även kandidater som ligger runt 5 % strecket har svårigheter att få lån, risken är stor att lånen inte kan återbetalas. Det gäller bland annat för socialisternas kandidat Anne Hidalgo, som har svårt att finansiera sin kampanj.

Under valrörelsen 2014 fick Le Pen ett lån av First Czech- Russina Bank på 9 miljoner €. Detta ledde till diskussion om att främmande makt påverkade valet i Frankrike. Det är förbjudet från 2017 att låna pengar utanför EU. Le Pen vill förändra denna lag och har tillskrivit presidenten att lagen skall tillåta utländska lån, vilket har avslagits.

Privatpersoner kan skänka 4 600 euro till en kandidat. Ytterligare 7 500 kan skänkas till ett parti. Gåvorna är avdragsgilla i deklarationen. Företag får inte lämna bidrag till valrörelserna.

Sarkozy fälld

Under hösten fälldes f.d. presidenten Sarkozy för brott mot de utformade valreglerna. Bakgrunden är att partiet spenderade betydligt mer än vad som var tillåtet i tidigare val, tidningarna talar om ca 30 miljoner euro. Man kunde få in pengarna genom falska fakturor och bidrag via olika företag som tog fakturor för att arrangera valmöten. Sarkozy dömdes till två års fängelse varav ett år villkorligt och det andra med fotboja i hemmet. 5 andra personer har dömts till kortare eller längre fängelsestraff för inblandning i denna affär. De var delaktiga i genomförandet av hans valrörelse.

Domen kommer sannolikt att överklagas.

År 2012 drog Sarkozy och partiet över taket med 2,1 % vilket resulterade i att statens bidrag drogs in. Det är ca 100 dagar innan valet och mycket kan hända, spännande är det. Kan Frankrike få en kvinnlig president

Viager kan det vara något?

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized2 kommentarer

För de som önskar köpa något i Frankrike på lite längre sikt kan viager vara ett alternativ. Vad är viager? Man spekulerar om de som äger fastigheten /lägenheten skall uppnå genomsnittsålder i Frankrike. Med andra ord spekulerar man i att de som har lägenheten eventuellt kommer att dö innan de uppnår den genomsnittliga åldern. Kan bli en bra affär men också en mycket dyr affär.

Den mest kända Viager transaktionen är Madame Calment. Hon föddes 1875 och beslöt sig för att sälja sin lägenhet 1965 på Viager, vid 90 års ålder. Det var hennes Notarie Mr Raffray som ingick avtalet, han var då 47 år. Han utlovade att betala 2 500 franc per månad så länge hon levde. Han betalade denna summa i trettio år tills han dog 1995. Madame Calment levde i ytterligare 2 år och dog 1997, 122 år gammal. Det kan man säga var en dålig affär. Familjen Raffray övertog lägenheten efter hennes död. Det finns en forskare som hävdar att det var dottern som trädde in i Madame Calment´s ställe och därför levde så länge. Familjen Raffary avstod från att ta ärendet till domstol.

Fransmännen har historiskt varit väldigt intresserade av att äga sitt boende. Fransmännen säger att man skall ” Investir dans la pierre” d.v.s. fastighetsinvesteringar. Det är stor skillnad mot t.ex Tyskland där hyresbostäder är mycket vanligare. Därför är viager mycket vanligt i Frankrike.

Avtalet med Viager

Hur räknar man ut kostnaden? Det är många parametrar. En avgörande faktor är ålder på ägarna och om de bor i fastigheten samt kostnaden för fastigheten.  Det är väldigt reglerat hur man räknar och vad summorna blir per månad. En faktor är hur mycket man betalar när avtalet sluts. Ju högra engångssumma, desto mindre per månad. Det finns inget minimum eller maximum för den första engångsbetalningen. Den första inbetalningen brukar inte överstiga 40 % av fastighetens värde på marknaden.

Om fastigheten är tom, dvs ägaren bor inte i fastigheten. Kallas för Viager Libre, gäller följande beräkning.

Säljaren är 80 år gammal och önskar sälja sin lägenhet med ett pris på 300 000 euro. Säljaren önskar få 100 000 euro som engångssumma och sedan en månadsbetalning på 2 083 euro under resten av sitt liv. Hur räknar man ut vad betalningen skall bli?

Säljarens fastighet är värd 300 000 euro – 100 000 euro som engång inbetalning, kvarstår 200 000 euro att betala. Man tar dessa 200 000 euro och delar på antalet år som ägaren förväntas leva, dvs 8 år, genomsnittsåldern är 88 år. Det blir 25 000 per år som skall delas med 12 månader, 2 083 euro. Enkelt eller hur. I denna affär får köparna tillgång till fastigheten direkt och kan flytta in när avtalet är undertecknat och engångsbetalningen gjord.

Om fastigheten är bebodd är beräkningen lite annorlunda, kallas för Viager Occupé

I denna situation kan köparen räkna med ett avdrag om ca 4 % på totala köpeskillingen för att kompensera för att inte ha tillgång till lägenheten. Samma exempel som ovan. Man börjar med att dra av 4 % på det estimerade värdet av fastigheten, dvs 300 000 euro x 4% = 12 000 euro som skall dras från köpeskillingen x den förväntade livslängden, 8 år. Det blir 96 000 euro som skall dras från köpeskillingen.  Köpeskillingen är därmed 204 000 euro och säljaren önskar få 100 000 euro vid avtalets tecknande, månadskostnaden baseras därför på 104 000 euro. Månadskostnaden är som ovan: 104 000 / 8 år / 12 månader = 1 083 euro per månad.

Konklusion

När man har ingått ett viager-avtal är mångas förhoppning att säljarna inte skall leva längre än den genomsnittliga åldern. Det är en risktagning. Jag har sett i annonser att säljarna även är beredda att tillhandahålla medicinska undersökningar.

Det är en ganska vanlig transaktion i Frankrike. Det finns mäklare som är specialiserade på denna typ av transaktion. Sök på nätet på Agence Spécialisèe Viager för mer information.

Vad är orsaken till att säljarna gör en viager. De kan ha fastigheter som de önskar sälja eftersom de har flera fastigheter, men pensionen är dålig. De kan ha ärvt en fastighet som de inte önskar använda. Deras pension är dålig och man önskar få en bättre levnadsstandard. Man önskar flytta in på ett hem som tar betalt och man behöver månadshyran för att täcka dessa avgifter. Orsakerna kan vara många. 

Personligen tycker jag att det är en ganska bra lösning för de äldre. Som gammal har man en bra ekonomi och ålderdom. Den som säljer tar inga risker. Köparen tar en risk, säljaren kan bli äldre än genomsnittet. Bryter köparen inbetalningarna hävs avtalet och säljaren återtar fastigheten.

Crit´air – Vignette, Vad är det?

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized11 kommentarer

Fler och fler städer i Frankrike inför begränsningar för gamla bilar att cirkulera. Idag har följande städer restriktioner: Paris, Grenoble, Lille, Strasbourg, Dijon, Annecy, Chambéry och Rennes. Fler städer lär följa efter.

Nice stad har beslutat införa miljörestriktioner från 2023. Redan under 2022 kan man införa tillfälliga restriktioner vid höga luftföroreningar. Nice ligger i en gryta och ibland under vintern kan inte luften lämna grytan och det blir hälsovådligt. Händer 2–10 ggr per år.

Alla bilar måste ha ett miljömärke på framrutan, även utländska bilar i städer med miljörestriktioner. Har ni inte detta märke riskerar nu böter på 45 euro. Kör man in i en stad där restriktioner råder och man inte har rätt märke ökar boten till mellan 68 – 450 euro.

När man närmar sig en stad finns skyltar som anger vad som gäller i staden.

  • ZFE = Zone à faible émission. Bilar måste ha Crit´air märke.
  • ZCR = De 3 första Crit´air och el och vätgasbilar får köra fritt.
  • ZPA =Zone de Protection de l’Air. Tillfälliga restriktioner, en dag eller några dagar.

Nice inför från 2023 ZCR

Hämtad från Nice Matin

Vilka bilar tillhör vilken kategori?

Grönt märke. 100 % elektriska- eller vätgasbilar

Crit´air 1        Bilar levererade efter 1 jan 2011, bensin + gas och hybrid

Crit´air 2        Bensinbilar 2006–2010 och diesel från 2011.

Crit´air 3        Bensinbilar från 1997–2005 och diesel 2006–2010

Crit´air 4        Dieselbilar 2001–2005.

Crit´air 5        Alla bilar innan 1997 och dieselbilar 1997–2000.

Vid restriktion ZCR kan bilar med Crit´air grönt märke och Crit´air 1–3 cirkulera. Bilar med Crit´air 4 och 5 får ej köras i staden under dagtid, förbud råder mellan kl. 06:00 – 20:00.

Det viktiga är att alla måste ha detta miljömärke på bilen, även svenskregistrerade bilar. Ni beställer märket på nätet, La Vignette https://www.certificat-air.gouv.fr/fr/ och det kostar 3,67 euro för leverans i Frankrike. Uppe till höger kan ni välja språk, t.ex. engelska. Skickas med post till angiven adress.

Alla utländska bilar måste ha detta märke.

Franska myndigheter och Covid-pass

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized9 kommentarer

De franska Covid-passen för att bevisa att man har tagit covid sprutorna orsaker huvudbry, speciellt för kvinnor.

Det handlar om namnet i Covid-passet. I Frankrike gör man inget enkelt.

I Frankrike bär kvinnor sitt flicknamn på ID-handlingar. Att man gift sig är trevligt men flicknamnet skall alltid finnas med. Min hustru som heter Eva Näslund i pass och officiella svenska handlingar har plötsligt i sitt covidpass Eva Wickberg. Det är hennes flicknamn.

När hon mottog sitt Covid-pass i våras var det i namnet Eva Wickberg. Problemet är att i våra svenska pass finns inte flicknamnet och inte heller på ID- eller på körkorts handlingar. När man reser står det Eva Näslund i passet och Eva Wickberg i Covid-passet. Vem är Eva Wickberg som bär Covid-passet? Frågan kommer att uppstå hos någon nitisk person.

Jag har en annan bekant som heter Ulla Pettersson (fingerat namn) men i Covid passet står det Annika Andersson. Problemet är uppenbart. Hon är döpt till Annika Ulla Andersson. Frankrike använder alltid det första förnamnet du är döpt till. Att hon har gift sig gör saken ändå mer komplicerad. Hon gifte sig med Lars Pettersson. Då blir det naturligtvis problem. Enligt fransmännen skall man inte välja andra namnet man är döpt till, man skall välja första dopnamnet, dvs Annika. Hon heter m.a.o. Annika Andersson i Frankrike och i det svenska passet står det Ulla Pettersson. Problem.

Vi svenskar tycker att det borde vara lätt att ändra, det är bara att ringa myndigheterna och förklara situationen. Försök göra det och lycka till. En omöjlig uppgift skulle jag vilja säga. Vi kan inte ändra i ett system som Napoleon har skapat och som är grunden till all identifiering. Kvinnan bär alltid flicknamnet, hur skall man annars hålla reda på folk.

Vi svenskar brukar säga, tänk om fransmännen hade personnummer, vad enkelt allt skulle vara. Föreslå en fransman att alla skulle ha ett personnummer, de skulle bli mörkrädda för en sådant system. Det betyder ju att det blir lätt att följa individen och att kontrollera folk. Det hotar den personliga integriteten och skulle uppfattas som ett mycket stort ingrepp mot den personliga sfären. Skulle myndigheterna föreslå något liknande skulle Frankrike stanna av strejker och protester.

Det finns t.ex. ingen folkbokföring i Frankrike där alla medborgare finns i ett register. Hemska tanke. Därför har man systemet att vi skall uppvisa el-, gas, telefon- eller vattenräkning när man har med myndigheterna att göra. Man bevisar att man bor någonstans genom denna räkning.  Det finns ingen som har en elräkning utan att ha en lägenhet eller hus, enkelt löst i stället för folkbokföring.

Hur vet man hur många som bor i landet? Man gör undersökningar. Man besöker kommuner och intervjuar folk om allt möjligt, på det sättet skapar man ett statistiskt underlag. Vi har fått ett sådant besök i vårt hem.

Hur löser man problemet när namnet inte stämmer i pass och Covidpasset? Vi har personbevis i Sverige och jag har sådana på engelska och nu har Eva sitt personbevis i telefonen om problem skulle uppstå vid kontroll. Där framgår alla förnamn och flicknamnet.

Det finns alltid lösningar på problemen, det gäller bara att hitta lösningen.

Var Nizza italiensk 1860?

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized4 kommentarer

Ofta säger man att Nice tillhörde Italien innan det blev franskt. Men saken är att Italien inte fanns innan 1860. Alltså var inte Nizza italienskt. Det tillhörde kungahuset Savojen som även kallas Kungahuset Sardinien beroende på vilken tidsperiod som avhandlas.

Den apenninska halvön bestod fram till 1860 av en mängd små kungadömen och hertigdömen. Det var Viktor-Emanuel, Kung av Savojen som gav i uppdrag till Camillo Benso, Greve av Cavour, att försöka ena Italien. Kungadömet bestod av Savojen, Piemonte, Nizza och Sardinien.

Det var fyra personer som anses vara bakom enandet av Italien. Giuseppe Garibaldi, Camille de Cavour, Kung Viktor-Emanuel och Giuseppe Mazzini. De är Italienska republikens fäder, även om Victor-Emanuel var kung. Mazzini skapade ett parti 1833, ”Det unga Italien”. De hade som program att ena Italien och skapa en republik. Även Garibaldi var för en republik. Det som förenade dessa herrar var enandet av Italien.

Garibaldi är född i Nice hamn. Han föddes i det röda huset till höger när man svänger runt hamnen mot Quai Rauba Capeu och mot centrum.

Varför var det viktigt för kungahuset Savojen att kontrollera Nice och Villefranche-sur-Mer? De hade fina hamnar. Nice var en frihamn för kungadömet. Man transporterade salt från medelhavet upp till Torino på historiska vägar över passen. Genom dessa hamnar hade man tillgång till Medelhavet.

Nice blev franskt 1860. Hur gick det till?

Nice var franskt efter franska revolutionen 1792 fram till 1814. Garibaldi föddes alltså i Frankrike 1807. Innan dess var Nice ett grevskap som sedan länge hade tillhört Savojen.

1814 förlorade Frankrike Nizza till Kungahuset Savojen i en fredsuppgörelse.

Språket i Nice var aldrig franskt eller italiensk det var Nizzard, en dialekt som talas även idag. Det är en blandning av språken och motsvarande finns i Piemonte, Piémontais.

Österrike styrde delar av ”Italien” tex. Milano, Venedig och Mantua. De kontrollerade även andra hertigdömen genom olika pakter. De hade mottagit dessa områden vid fredsavtalet i Wien 1815, s.k. Wienkongressen. Under hela början av 1800 talet pågick det krig, konflikter och uppror i det som skulle bli Italien. Detta tog slut 1849 då österrikarna vann ett avgörande slag och ordningen var återställd. Österrike dominerade halvön.

1857 träffades kejsaren Napoleon III och Premiärminister Camille de Cavour för att förhandla en försvarspakt mellan Frankrike och Kungahuset. Kungen önskade ena halvön och bli Kung över det som skulle bli Italien. Det var embryot till Italien. Enandet går under namnet ”Il Risorgimento”.

Pakten skulle befästas med ett giftemål, som man gjorde på den tiden. Dottern till Kungen och en kusin till Napoleon skulle gifta sig. Han var 36 år och hon var 16 år, giftermålet genomfördes 1859. Som tack för att Frankrike slöt försvarspakten med Kungen skulle Frankrike få Nizza och Savojen om försvarspakten behövde utnyttjas.

Österrike var den stora fienden för Frankrike och Piemonte. Österrikarna kontrollerar Lombardiet, Venedig och har starka fästen i Parma, Modena, Toscana och Neapel. Både Frankrike och Piemonte önskade slänga ut österrikarna ur det som skulle bli Italien. Cavour provocerade österrikarna och de gick till attack mot Piemonte och Frankrike slöt upp på Piemontes sida i enlighet med den slutna pakten. Fransmännen och kungahuset vann slagen i Magenta och Solferino. Garibaldi stred mot österrikarna och vinner ett slag vid San Fermo.

Kejsaren Napoleon III är chockad över alla stupade och lemlästade på slagfältet. Napoleon begär hos Kejsaren Franz-Joseph att man skall sluta fred och så blir det. I freden fick kungen av Savojen tillbaka Milano och Lombardiet.

Cavour är så missnöjd över fredsavtalet att han avgår. Han ville få bort österrikarna från halvön helt och hållet. Han publicerar en broschyr under pseudonym där han framför att Påvedömet borde dra sig tillbaka till Rom och lämna övriga landområden. Uppropet blir framgångsrikt och Emilia-Romagna, Toscana, Parma och Modena ansluter sig till Piemonte. Påven får Vatikanen och det blir en egen stat. Den 22 mars 1861 blir Victor-Emanuel kung över Italien. Men inte hela, b.la. Venedig var fortsatt österrikiskt. Österrike hade en pakt med de två Sicilierna. Garibaldi anföll Sicilien och sedermera Neapel och återtog dessa områden som anslöt sig till kungahuset. 

Kungen av Savojen var tvungen att vidmakthålla avtalet ang. Nizza och Savojen och en folkomröstning genomfördes 1860. Befolkning röstade för att ansluta sig till Frankrike. När Frankrike tog över ändrades namnet till Nice. Gränsen hade tidigare gått vid floden Var intill flygplatsen. Garibaldi var emot att överlämna Nice till Frankrike.

Republiken Italien skapades först efter 2: a världskriget 1946. Ända till dess var Italien ett kungadöme.

Nytt album med Asterix & Obelix

Den Av franskafonster / Lars Näslundi UncategorizedLämna en kommentar

Den 21 oktober gav förlaget ut ”Astérix et la Griffon”, som utspelar sig i öststaterna. Hela dagen har man pratat om detta på TV och radio. M.a.o. en stor händelse i Frankrike.

De tecknade albumen är en enorm framgångssaga. Man har sålt nära 380 miljoner album i världen. De finns utgivna på 111 språk och dialekter. Första albumet kom ut 1962 och trycktes i 6 000 exemplar. Albumet som släpps till försäljning idag trycks i 5 miljoner exemplar och de är slutsålda och man skall trycka ytterligare 5 miljoner album. Albumet har översatts till 16 språk. Frankrike har köpt 2 miljoner och jag kommer att köpa ett idag.

Min fascination för Asterix och Obelix går tillbaka till slutet på 70-talet. Jag arbetade i Italien och försökte lära mig italienska. Jag hade läst Asterix när jag var ung. Därför köpte jag Asterix och började läsa på knagglig italienska. Men jag lärde mig massor av ord och den var rolig att läsa. Jag köpte fler album och läste om varje album flera gånger och till slut kunde jag hygglig italienska. Sedan pluggade jag italienska i två månader i Firenze och pratade riktigt bra. När jag flyttade till Frankrike i början av 80-talet gjorde jag om samma resa. Köpte alla album på franska och lärde mig massor av ord. På franska förstod jag dessutom det roliga med alla namnen, ordvändningar och den är bäst på originalspråket. För er som vill lära er franska är det ett enkelt sätt att komma in i språket. Även om man inte kan alla ord kan man förstå sammanhanget genom bilderna.

Figurerna skapades av Albert Uderzo som tecknade och René Goscinny som skapade historierna och texten. De första historierna publicerades i en tidning 1959 i Frankrike. Några år senare kom det första albumet ut på marknaden. Man har skapat 39 album genom åren.

Figurerna har blivit en enorm business genom åren. Man har gjort nio tecknade filmer. 1999 kom den första spelfilmen ut med b.la Depardieu som Obelix, det blev ytterligare tre filmer. Fransmännen gick man ur huse och såg filmerna, ca 50 miljoner entréer har registrerats för de fyra filmerna.

Norr om Paris har man skapat en temapark, Parc Astérix som också blivit en stor attraktion. 2017 hade man 2 miljoner besökare. Gröna Lund har som exempel ca 1,5 miljoner besökare per år

Uderzo dog förra året medan hans medskapare Goscinny dog redan 1980. Idag är det medarbetar till de två som har fortsatt produktionen. Uderzo har varit med och skapat det senaste albumet.

René Goscinny dog på ett märkligt sätt. Han skulle ta en livförsäkring och som del i processen skulle han göra en läkarundersökning. Som en del av undersökningen skulle han göra ett arbetsprov, dvs cykla och mäta hjärtat med succesivt ökad belastning. Under detta arbetsprov fick han en hjärtattack av avled.

Nu skall jag läsa nya Asterix.

Frankrike går till presidentval, april 2022.

Den Av franskafonster / Lars Näslundi Uncategorized7 kommentarer

Det var 5 år sedan som Macron överraskande blev vald till President. Han startade sin rörelse ”En Marche” ca ett år innan valet. Det var inte många som trodde han skulle kunna utmana de existerande politiska strukturerna. François Fillon var predestinerad att bli nästkommande president 6 månader innan valet. Han ledde alla opinionsmätningar. Flera olika affärer uppdagades och Fillon skötte affärerna på ett olyckligt sätt för honom. Det gjorde att han inte kom vidare till andra valomgången.

Man kan konstatera att opinionsundersökningar inte har varit särskilt framgångsrika att mäta vem som skall bli nästa president. Verkar vara ett internationellt problem att få trovärdiga mätningar långt innan valen.

Valprocessen

För att förstå den franska valprocessen måste man förstå valsystemet. Politiska val i Frankrike sker genom majoritetsval. Den som får mer än 50 % av rösterna väljs direkt till positionen som står på spel. Om man inte får 50% går man till en andra valomgång. I denna situation är det mycket vanligt att man röstar emot någon/något. Det skedde t.ex. vid förra presidentvalet där Macron och Le Pen stod mot varandra i den andra valomgången. Le Pen tillhör ett högerextremt parti. Det som sker är att socialister, kommunister, center, liberaler och högerväljare röstar emot Le Pen och lägger sin röst på den andra kandidaten, 2017 var det Macron. Det enda som förenar dessa partier är att man absolut inte vill ha Le Pen som president. Man överser med att politiken inte stämmer överens med egna värderingar. Man röstar på det minst dåliga alternativet.

Kandidater

Vem kan ställa upp i ett franskt presidentval? De flesta kan ställa upp och många känner sig kallade. 2017 var det 11 personer som valde att ställa upp i valet. Fem av kandidaterna fick mindre än 1 % av alla röster.

För att bli utsedd till kandidat måste man vara fransman, över 18 år, deklarera sina inkomster och förmögenhet samt skapa ett bankkonto som hanterar alla pengar som används i kampanjen. Det sista hindret är att man måste få 500 signaturer från förtroendevalda i Frankrike. Det finns ca 34 000 sådana personer. När du nått denna punkt får du delta i TV debatter och får exponering i media.

Frankrike har infört ett tak (Capex) på hur mycket pengar som får användas i presidentkampanjen. För 2022 kan man inte förbruka mer än ca 17 miljoner euro i första valomgången och de som kommer till den andra valomgången kan använda 22,5 miljoner euro. Många av partierna använder därför banker, gåvor och partikassor för att samla in pengar inför valet. Staten betalar ut pengar efter valet beroende på hur mycket röster som kandidaten fått. Macron hade använt 16,5 miljoner euro i kampanjen 2017 och fick tillbaka 10,6 miljoner av statliga medel. Le Pen hade förbrukat 11,5 miljoner euro och fick tillbaka 10,7 miljoner.  Ett parti som hamnade i en stor kris var socialisterna. Deras kandidat, Hamon, använde 15 miljoner euro och fick tillbaka 8 miljoner. Han fick bara 6 % av rösterna, ett katastrofalt resultat. Partiet fick sälja sin fastighet i centrala Paris och säga upp 100-tals medarbetare.

Sarkozy blev dömd i slutet av september till ett års fängelse som omvandlades till 6 månader med fotboja i hemmet. Domen gällde att han använt mycket mer pengar i sin kampanj än vad som stipulerades av lagen. Flera tidigare affärer gäller detta förfarande.  I dagarna pågår rättegången mot de personer som skötte denna byk. Nu har domstolarna satt ned foten och dömt Sarkozy. Han kommer att överklaga.

Presidentvalet 2022

Vid förra valet röstade 78 % av de som har rösträtt, nästan en fjärdedel avstod från att rösta. I den andra valomgången var det 74,5 % som lade sin röst på någon av kandidaterna. Några tyckte att varken Macron eller Le Pen var något att rösta på, man avstod.

Inför första valomgången 2022 leder Macron stort i alla opinionsmätningar. Men med tanke på att opinionsmätningarna har haft fel de senaste presidentvalen skall man nog vara försiktig med att utropa honom som segrare.

Man kan konstatera att nästan alla partier har problem. Socialisterna har utsett Paris borgmästare Ann Hidalgo som sin kandidat. Hon har genomdrivit stora förändringar i Paris och har arbetat för en mer ”grön” stad, vilket inneburit stora trafikproblem i staden. Hon kommer inte igenom i mediebruset och verkar inte vara någon stark kandidat. Kommer nog inte till 2: a valomgången.

Miljöpartiet har haft en kongress där de valt Yannick Jadot som företrädare för partiet i presidentvalet. Han är EU parlamentariker och inger förtroende. Han får anses som lite mer moderat i sin politik. De gröna har haft stora framgångar vid de senaste kommun- och regionvalen. Han kommer nog inte till 2: a valomgången.

Vänsterpartiet med Jean-Luc Mélenchon är med i debatten men kommer inte att komma till den andra valomgången.

Macron’s rörelse ”En Marche” har under hans presidentskap haft en del problem. Ett 40-tal medlemmar har hoppat av rörelsen beroende på att man inte delar partiets visioner. Macron fick innan presidentvalet stöd av François Bayrou och det var avgörande för hans framgångar 2017. Frågan är om Bayrou kommer att stödja Macron i denna valrörelse. Bayrou utsågs till justitieminister 2017 som tack för stödet, men fick avgå bara några veckor efter tillträdet pga. en skandal. Macron är fortsatt populär och hans popularitet har ökat efter pandemin. Många tycker att han skött detta bra. Covid-passet är populärt. Han leder i opinionsmätningarna.

Högerpartiet, Les Rèpublicains, består av flera underliggande rörelser. De heter ; Divers Droite, Soyons libre, La France audacieuse, Mouvement Radical. De är samlade under en partiapparat men har lite olika ingångsvärden. En del ligger inte så långt från Le Pen när det kommer till invandringspolitiken, andra är mer moderata. Det är stora spänningar i partiet. Det var några som valde att samarbeta med Macron och de blev uteslutna av partiledningen. Flera borgmästare har lämnat partiet det senaste året, b.la Estrosi, borgmästare i Nice. Förre premiärministern Édouard Philippe uteslöts ur partiet när han samarbetade med Macron.  Partiet har ingen tydlig kandidat. Partiet har nu beslutat att man skall mötas i början av december och välja vem som skall företräda partiet. Det finns sex kandidater.

En av dom är Michel Barnier. Han ansvarade för förhandlingarna på EU sidan mot engelsmännen i Brexit-förhandlingarna. Han är erfaren politiker och en trogen republikan. En annan är Xavier Bertrand från norra Frankrike. Han lämnade partiet och kommunicerade i våras att han skulle ställa upp i presidentvalet 2022. Han har nu valt att ställa upp i nomineringen för partiet och vill vinna för att få ta del av partiets kampanjapparat och pengar för att kunna utmana Macron. Han har ännu inte återinträtt som medlem i partiet. Skulle han förlora valet i partiet kommer han kanske att bli politiskt vilde igen och försöka utmana Macron utan partiet? En annan kandidat är Valèrie Pécresse som är regionens president i Paris. Hon lämnade partiet 2019 men är nu tillbaka som medlem. Frågan är, vem kan man lita på?

Bertrand leder i opinionsmätningarna men det som är osäkert är om partiet har förtroende för honom. Det är medlemmarna i partiet, ca 80 000 personer, som skall rösta. Kommer han att få uppdraget att utmana Macron när han inte är medlem i partiet? Partiet sitter i ett skruvstäd. Skall man rösta Bertrand som redan lämnat partiet men som hyser stort förtroende i opinionsmätningarna inför presidentvalet. Eller skall partiet vara mer trogen den lojale Barnier? Kanske är Pécresse som är kvinna och varit med länge rätt för partiet, fastän hon också lämnat partiet. Partiet har ett mycket svårt beslut framför sig. Partiet kanske går samma öde till mötes som socialisterna. Inför detta val är det ett parti med stora slitningar.

Le Pen har haft mycket höga opinionssiffror under hela våren. Detta förändrades under sommaren. Plötsligt dök det upp en Éric Zemmour som tar röster från henne.

Zemmour är journalist, debattör, polemiker, författare och krönikör. Han har synts i TV under ganska lång tid. Han skickade upp en testballong under våren att han kunde tänka sig att ställa upp i presidentvalet. Han har stora skaror som tror på honom och opinionssiffrorna är mycket höga. Hans problem är att han inte har något parti bakom sig och han försöker nu hitta pengar för att bedriva sin kampanj. Han har givit ut en bok som går mycket bra, har sålt i 190 000 exemplar och beräknas bidra med 1,5 miljoner euro. Zemmour kan placeras längst ut på högerkanten. Han tycker att invandringen skall stoppas, bidragen skall minskas och han vill återupprätta det franska samhället och bli den ledande nation som man en gång var. Han har utformat ett 120 sidor partiprogram som skall lanseras. Han är bra på att beskriva Frankrikes problem och diagnosen tilltalar många. Frågan är hur lösningar ser ut, upp till bevis. Han utgör också ett stort problem för republikanerna, han tar röster. Han är ännu inte officiell kandidat till presidentposten. Utmaningen för honom är att finna 500 underskrifter för sin ansökan.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är mycket jämnt bakom Macron. Bertrand, Le Pen och Zemmour ligger tätt samman och det är svårt att säga vem som kommer att gå till den andra valomgången. Kan Zemmour göra en Macron, komma från ingenstans, skapa en rörelse och vinna ett presidentval. Vi får se men spännande är det.

Ännu ett parti bildades för någon helg sedan, Horizons. Det är förre premiärministern Édouard Philippe som ligger bakom det nybildade partiet. Han är en av de mest populära politikerna i Frankrike. Han bidar sin tid och kan nog bli presidentkandidat 2027. Då med Macron’s stöd. I detta val stödjer han Macron.

Politiska partier är som Frankrikes ostar, det finns en sort för varje smak. Det finns 415 politiska partier registrerade i landet. Det är på kommunal-, regional- och nationell nivå. På nationell nivå finns det ca 80 partier. Om man skulle indela dessa i lite olika inriktningar så är det 18 partier som tillhör högerradikala / extrem höger. Det finns 7 partier som kan tillskrivas höger. I center finns det 21 partier och till vänster finns det 18 olika partier. Ute på vänsterradikala / Extrem vänster finns det 14 partier. Man kan fråga sig om det behövs ett parti till? Såsom republikanerna består av flera mindre rörelser, så är också de andra moderpartierna organiserade.

Frankrike verkar gå mot trenden att socialisterna går fram och kanske bildar regering, senast i Tyskland och Norge. Här går man mer mot en höger-center lösning.