Macron fortsätter transformeringen av Frankrike.

Business as usual? Verkar vara Macron´s svar på alla protester i samhället. Riksdagens arbete fortsätter och nya förslag diskuteras och debatteras utan att man diskuterar de strejker som pågår i landet. Macron genomför statsbesök och går på som vanligt, just nu är han i USA och träffar Trump.

Studenterna protesterar och försöker att skapa en stämning som påminner om 1968, med hjälp av facken och professionella bråkmakare. Det motsägelsefulla i hela denna protestaktion är att de som strejkar på universiteten önskar bevara något gammalt, de vill inte förändra. 1968 var det tvärtom, då ville studenterna förändra det gamla samhället, politikerna motsatte sig, studenterna fick brett stöd från de olika parterna och något nytt skapades.

När det gäller SNCF fortsätter riksdagsarbetet, man har givit grönt ljus till Regeringens föreslagna förändringar. Förslaget har nu översänts till Senaten för översyn och beslut. Om inget nytt tillkommer i Senaten är besluten fattade. Regeringen kommer att köra igenom denna förändring. Frågan är nu hur facken skall kunna rädda sitt ansikte och komma ur situationen utan att bli svagare? Några av de stora facken står inför kongresser och val av ordförande under sommaren och hösten, man kan ju undra om de genomförda strejkerna också är ett internt politiskt spel i de olika facken? Strejken får färre och färre deltagare, idag är det ca 17 % som strejkar mot 33 % för någon vecka sedan.

Frågan om strejk är en knepig fråga i Frankrike, man drabbas som resenär men anser att de ju måste ha rätt att strejka för att försvara uppnådda fördelar. Det är en ganska bred uppfattning, även bland unga.

Ledorden i fransk författning är ” Liberté, égalité, fraternité”, ”Frihet, jämlikhet och broderskap”. När det gäller arbetsmarknadens ojämlikheter upplever man inte att det finns någon orättvisa. En del jobbar till 52 års ålder och andra behöver jobba till 62 års ålder, det har man förhandlat sig till och därmed rätt till, man förstår inte alltid logiken. Hur är det möjligt när ledorden är centrala i all fransk kommunikation?

Den stora bataljen kommer att komma under hösten/vintern när man skall reformera det Franska pensionssystemet. Diskussionerna startade i veckan. Systemet är idag i stor obalans och går med underskott. Man har ca 40 olika pensionssystem på arbetsmarknaden, dessa skall sammanföras till ett enda. Det skall bli jämlikt och jämförbart oavsett var man arbetar. Inom detta område ”drabbas” alla som arbetar och här kan det uppstå stora friktioner. Övergångsperioden kommer att bli avsevärd, men med fransmännen vet man att det blir protester oavsett.

Är Macron en opopulär president?

Om man tittar på undersökningar är det fler som tycker att han utför ett dåligt arbete än de som uppskattar hans arbete. Vad händer om man jämför honom med tidigare presidenter efter ett års arbete?

Macron har 42 % (2018) som tycker att han gör ett bra arbete, Hollande hade vid motsvarande tidpunkt 21 % (2013), Sarkozy 28 % (2008) och Chirac hade 58 % (2003). Hur skall man tolka detta? Fransmännen är missnöjda oavsett politisk färg?

Man anser att Macron genomför sina vallöften 57 %, medan Hollande hade 24 % och Sarkozy 35 %.

Samtliga % skulle vara mycket bättre för Macron om han inte hade genomfört en skattehöjning för pensionärer på 1,7 %, (RSG höjdes). Det är en stor grupp, ca 16 miljoner som drabbas av detta, men som skall kompenseras genom en sänkning i höst av Taxe D´Habitation. Pensionärerna tror inte att man blir kompenserad fullt ut, därav protesterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s