För första gången har facken en gemensam målbild. De skall stoppa pensionsreformen. Den 7 mars kommer facken att påbörja en blockad av Frankrike. Man drömmer om att kunna lamslå landet och att regeringen skall dra tillbaka sitt pensionsförslag. Senast det hände var 1995. Nu hoppas man kunna skapa samma kaos. Troligen blir det stora störningar i samhällstjänster, raffinaderier, skolor, tåg, sophämtning, flyg, elproduktion, samhällsinrättningar och andra tjänster som vi använder.

När man lyssnar på debatten ang. pensionsreformen är inställningen att man tar två år av människors liv med denna reform och att man kommer att arbeta tills man dör. Enligt statiskt lever kvinnor i Frankrike i genomsnitt till 85 år och män till 79 år, långt ifrån den föreslagna pensionsåldern 64 år.

Alla länder håller på och reformerar pensionsåldern och det finns en förståelse bland befolkningen i andra länder eftersom vi lever mycket längre, utom i Frankrike.

Denna strid handlar också om fackens betydelse i samhället. De senaste två större kriserna i Frankrike, Gula Västarna och konduktörernas strejk på SNCF, var rörelser som uppstod utanför fackens kontroll eller påverkan. Gula Västarna uppstod på landsbygden och var en rörelse som fanns i alla rondeller över hela Frankrike. Konduktörernas strejk organiserades på Facebook och anslutningen var ca 70 % av alla konduktörer. Det fanns ingen struktur bakom, det var en lös sammanhållen rörelse. Konduktörerna fick en löneökning då de hotade att lamslå julresandet.

Facken är mycket små i Frankrike, man brukar säga att det är ca 8–10 % av arbetstagarna som är med. Facken har inte så mycket att erbjuda förutom att de gärna strejkar. Deras uppgift är att behålla alla uppnådda fördelar och att inga arbeten skall läggas ned. Det är deras uppgift. Facken försvarar alla de yrken som har en särställning och motsätter sig att deras status tas bort. Dessa är Régimes spéciaux och utgör 27 olika yrkesgrupper. Det är arbetare bland annat inom gruvor, järnväg, offentlig förvaltning, notarie anställda, RATP, flottan, EDF-GDF, operan i Paris och Banque de France. De har mycket förmånliga pensionsavtal. Regeringen föreslår nu att deras särställning tas bort.

I Sverige uppfattar jag att facken är förändringsbenägna och att de deltar i företagens utveckling på ett helt annat sätt. Vår omgivning förändras i snabb takt och de svenska facken arbetar tillsammans med företaget för att anpassa sin produktion och skapa konkurrenskraftiga företag. De svenska facken nöjer sig med måttliga löneökningar för att inte skapa en inflation som äter upp både löneökningen och köpkraften. Det finns en helhetssyn. Skall man utveckla samhället är det köpkraften som är viktig, man måste ha ett långsiktigt synsätt. Macron har uppmanat facken att inte blockera landet.

I Frankrike är det här och nu som gäller. I höstas var det strejker på raffinaderier och man fick en 10 % löneökning. Facken har lågt förtroende bland de arbetande, därför är anslutningen låg. Man tycker inte att avgiften till facken motsvarar vad man får ut i fördelar.

När jag bodde i Sverige var jag med i Ledarna och de hade en hel pamflett med verktyg för mig som chef. Det var inte bara A-kassa. När det finns ett värde som medlem i facken ansluter man sig. Om värdet är lågt väljer man bort denna utgift. A-kassan i Frankrike organiseras av staten. Många löneökningar ligger också utanför fackens kontroll. I statliga företag och organisationer är det staten som bestämmer. Vid strejker får de som är med i facken en liten ersättning av facken. Den brukar ligga på minilönen, ca 1 700 euro per månad brutto. Övriga strejkande får ingen ersättning.

Vad vill facken? De vill att man skall behålla 62 år och höja skatterna för de rika samt att företagen skall betala mer i pensionsavsättningar. CGT vill sänka pensionsåldern till 60 år. Facken menar också att man skall försöka få fler arbetslösa i arbete, speciellt gruppen + 55 år som har svårt att finna nya arbeten. Regeringen menar att man måste arbeta längre och få de som är + 55 år och arbetslösa i arbete för att finansiera framtida pensionsutbetalningar.

Under ett par veckors tid har man diskuterat pensionsreformen i Frankrikes riskdag. Det har varit ”hela havet stormar”. Man skriker, buar, är oförskämda, saboterar och har uppträtt som ungar i en sandlåda. Många fransmän ser på spektaklet med förskräckelse. En representant från La France Insoumise kallad arbetsminister Olivier Dussopt för ”mördare” i ett tal i riksdagen. En annan ledamot klistrade en bild av Dussopt på en fotboll och hade fotbollen under foten.

Man har debatterat 15 dagar i riksdagen och fattat beslut på 2 punkter. Den stora frågan, förflyttning av pensionsålder till 64 år, är förslag nr 7. Dit hann man inte då debatten stängdes i fredags natt. Nu skickas förslaget vidare till Senaten för ytterligare debatt och sedan kommer lagförslaget tillbaka till Riksdagen för omröstningen. Här hoppas Macron på stöd från Republikanerna.

Vänstern, NUPES, har haft som strategi att lamslå riksdagsarbetet. Det är framför allt France Insoumise (FI) som saboterat arbetet. Sammanlagt har det inlämnats ca 20 000 förbättringsförslag till lagtexten och FI har stått för överväldigande majoritet av förslagen. Många gånger är det bara att man skall byta ut ett komma mot en punkt, ett ord skall bytas eller någon annan struntsak. Det gör att alla förslag skall tas upp och diskuteras samt röstas om, man hinner inte långt i texten med ett sådant förfarande. Nu kunde inte riskdagen fatta beslut om ändring av pensionsålder och debatten avslutades utan omröstning i riksdagen.

Positioneringen har påbörjats inför presidentvalet 2027. Marine Le Pen har intagit en ansvarsfull roll i riksdagen. Hon är emot reformen men respekterar hur arbetet skall bedrivas i riksdagen. Hon hoppas stärka partiets chanser som ett regeringsdugligt parti.

Republikanerna är oense internt i partiet. En del vill att man skall pressa regeringen till fler eftergifter, andra tycker att man fått igenom tillräckligt. Éric Ciotti som är president i Republikanerna avsatte i helgen sin andreman Aurélien Pradié som drivit sin linje hårt i riksdagen. Partiet har inte varit eniga vid omröstningar.

Demonstrationerna fortsätter varje vecka i Frankrike och facken hävdar att det är ca tre miljoner demonstranter i landet, polisen säger 1 miljon. Från den 7 mars skall Frankrike lamslås. Förmodligen bör lagtexten komma tillbaka till riksdagen i slutet av mars och då kan de folkvalda rösta om reformen. I april kanske vi får en mer normal situation.

Att regeringen drar tillbaka reformen är osannolikt. Macron kan inte bli omvald, han sitter på sin sista mandatperiod. Skulle regeringen dra tillbaka reformen är det facken som bestämmer politiken och framtiden i landet och det är idag otänkbart. Skulle det inträffa blir Macron’s position ohållbar och det skulle uppstå en regeringskris. Frågan kommer att drivas igenom i riksdagen oavsett stöd från andra partier eller inte.

Motståndet är massivt och ca 70 % av fransmännen är emot reformen. Motståndet är massivt även bland ungdomar. Vem tänkte på pension när man var 20 år, inte jag i alla fall. Då var livet bara kul.

Skall ni till Frankrike under våren kontrollera vilka strejker som är på gång på: https://www.cestlagreve.fr/