Vi har för många politiker – Vi har för få väljare

Rubriken är i ett nötskal det som sker hos Les Republicains (höger) efter deras katastrofala EU-val för någon vecka sedan. Partiet fick bara drygt 8 % av rösterna vilket var en enorm besvikelse. I Frankrike fortsätter den politiska världen att förändras och de gamla traditionella partierna håller på att försvinna. Les Republicains håller på att implodera och det beror på inre stridigheter och olika fraktioner som slåss om makten och glömmer bort väljarna.

En grupp om 72 borgmästare från republikanerna har skrivit på ett upprop och skall stödja presidenten (En Marche) och hans politik. Varför denna flykt?

Det är allvarligt för republikanerna, nästa val sker våren 2020 då det är kommunalval. Det är ett viktigt val då borgmästaren har en tydlig och betydelsefull roll i samhället. Frankrike har 35 000 kommuner och borgmästare. I kommunval röstar man mer på personer än på partier, men för att vinna i den andra valomgången måste man ha ett brett politiskt stöd och detta är problemet för republikanerna. Borgmästarna vill behålla jobben och behöver politiskt stöd. En borgmästare har en inkomst på 4 181 euro om staden har mellan 50 – 100 000 innevånare.  Det är både inflytande och ekonomi som styr. Borgmästaren är både statens och kommunens representant och genomför beslut som fattas av de styrande organen.

EU-valet var en framgång för Macron. Han hade nästan lika stor procentandel som i första valomgången till presidentvalet. Han engagerade sig hårt för att få en framgång i EU-valet då deras förstanamn på listan inte fick det genomslag man hoppats på.

De kommande valen är också en förberedelse för presidentvalet som avgörs 2022. Går En Marche stärkta ur kommunvalet nästa år och regionalvalet året efter kan man nog konstatera att vägen till fortsatt presidentskap för Macron ligger öppen.

Det intressanta är att de partier som haft makten under årtionden håller på att upplösas och försvinna eller åtminstone föra en mycket tynande tillvaro. Det är inte bara i Frankrike som denna utveckling är tydlig. I flera länder i EU-valet tappade de etablerade partierna makten och nya konstellationer håller på att uppstå. En tydlig markering från väljarna att man inte är nöjda med de gamla strukturerna. Ett resultat i EU parlamentet är att liberalerna och centern har tagit många stolar och vi kommer att se nya ansikten från nya partier på maktpositioner i EU. I Frankrike talar man t.o.m. om svensken Fredrick Federley (Centerpartiet) på en hög post i EU.

De andra partierna som gjorde ett bra val var De Gröna som fick 13 % av rösterna. Man har tidigare även gjort bra ifrån sig i EU-val och haft runt 10-15 % av rösterna under flera val, 1989,1999 och 2009 och 2014. Deras utmaning blir att kunna behålla detta resultat inför nästa val, de har tappat stort inför alla presidentval efter bra EU-val. En annan fråga är om man kommer att föra en vänster-, eller mittenpolitik. Kanske har miljöfrågan nu intagit en position i väljarnas medvetande som gör att de får bättre resultat i efterkommande val.

Rassemblement National (Marine Le Pen) (extremistparti) gjorde ett hyggligt val, de fick lite färre procentandelar i förhållande till förra valet, men vann över Macron vilket var deras mål. Deras problem är valsystemet. I Frankrike har man två valomgångar och om man inte får mer än 50 % av rösterna i första valomgången går de två bästa resultaten vidare till en andra valomgång med en veckas fördröjning. I det påföljande valet röstar man i allmänt inte för någon, man röstar mot den personen/parti man inte gillar. Marine Le Pen vinner i många valkretsar i första valomgången men i andra omröstningen väljer många att rösta på motståndaren och hon går därmed miste om majoriteten. På Rivieran var hon i ledningen i de flesta kommuner i första valomgången men förlorade sedan i den andra omröstningen. Undantaget är Frejus där de vann i andra valomgången. 

Ett okänt kort är Marion Maréchal Le Pen (släkt med Marine) som lämnade det politiska livet efter presidentvalet. Hon var med i samma parti som Marine Le Pen. Det sades att det eventuellt fanns en maktkamp i släkten och hon valde istället att föda barn. Hon är tillbaka och säger sig vilja starta ett parti i mitten som är likt republikanerna för att locka till sig de som lämnar republikanerna. Det kan också vara ett sätt att gå till val på olika program och sedan efter valet gå samman och styra landet i en koalition. Det är tydligt att Rassemblement inte själva kan komma till makten, de får inte stöd av något annat parti. Detta kan vara vägen framåt. Vi får se om Marion Maréchal startar partiet och vilket program hon utformar. Jag anar Steve Bannon som rådgivare och mentor. Det är Trump´s strateg som nu flyttat över till Europa och ger råd till extremhögern i Frankrike, Italien, Österrike, Holland etc.

Detta innebär att om Republikanerna upplöses och imploderar så uppstår ett mycket gynnsamt läge för Macron. Borgmästare och Senatorer som ser sin position hotad kanske väljer att ansluta sig till Macron´s En Marche. Detta stärker En Marche i sin position och vägen till omval som President för Macron ligger öppen.

Macron har placerat sitt parti En Marche som ett social-liberalt-centristiskt parti och det är därför de gamla partierna blivit ”vilse i pannkakan”. De vet varken ut eller in.

Socialisterna som hade presidentmakten bara för 3 år sedan fick i EU-valet strax över 6 %, de känns inte igen. De hittar ingen plats för sin politik.

Republikanerna fick ny ordförande Laurent Wauquiez för knappt 2 år sedan och har flyttat sig mycket tydligt till höger, men där finns redan Le Pen. Wauquiez tog även på sig en Gul Väst för att stödja rörelsen, men den åkte av efter några dagar. Republikanernas ekonomiska politik är mycket lik den som Macron genomför men Wauquiez har kritiserat varje förändring och fått väljarna mot sig. Flera personer från republikanerna sitter i dagens regering och genomför den politik som partiet står för. Wauquiez avgick för en vecka sedan och sedan dess är det ”hela havet stormar” i partiet. Hinner man få ordning på leden? Det verkar inte så. Ny ledare skall utses sex månader innan nästa val.

Slutligen fick Jean-Luc Mélenchon uppleva ett misstroende från väljarna. Han fick drygt 6 % av rösterna, vilket var en mycket stor besvikelse. Jag har i tidigare artiklar visat hur han uppfattar sig själv och sin roll i Republiken. En person som tydligen styr partiet La France Insoumise med järnhand och nu börjar avhoppen. Han är en maktspelare men har tiden även gått förbi Mélenchon?

De Gula västarna hade flera listor och de fick knappt 1 % av rösterna. Under sommaren kommer nog rörelsen att försvinna för denna gång men de kan säkert återuppstå under hösten i en eller annan form. Många stora reformer väntas genomföras och protesterna kan återuppstå.

Macron blev också mer populär efter valet, opinionssiffrorna gick upp både för Presidenten och Premiärministern. Frankrike har också blivit mer populärt att investera i för företag. Privatpersoner har redan och kommer att få ytterligare skattelättnader, man börjar se ljuset i tunneln.

Vi får återkomma till vad som händer ekonomiskt i Frankrike.

En reaktion på ”Vi har för många politiker – Vi har för få väljare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s