President Macron´s trovärdighet är ifrågasatt och han står inför en av sina största motgångar. En medarbetare, Alexandre Benalla, som arbetar med presidentens säkerhet, deltog i första maj-demonstrationerna som observatör och brukade övervåld mot flera av demonstranterna. Helt emot regelverket, förstås.

Macron gick till val på att förändra fransk politik i grunden och skapa en transparant ledning som skulle stå för moral och hederlighet. Hans parti skulle vara ett föredöme. Macron har givits namnet Jupiter, gudarnas gud, i den romerska mytologin. Han skulle stå utanför det politiska käbblet och leda landet med en tydlig moralisk kompass. Det är här ”Benalla-affären” kommer in.

Man kan uppfatta att Macron har försökt att skydda en nära medarbetare. ”Benalla-fallet” lämnades inte till domstol för prövning och Alexandre Benalla fick två veckors avstängning från sin tjänst.

Nyheterna beskriver att allt styrs via Macron och att han är väldigt delaktig i alla beslut och aktiviteter. Han arbetar dygnet runt och han bör rimligtvis ha deltagit eller varit medveten om det som hände under demonstrationerna.  Här ligger misstanken att presidenten har försökt att skydda en medarbetare och att han centraliserar makten och skyddar ”de sina”. De politiska motståndarna använder händelsen för att misskreditera Presidenten.

Macron är inte ensam. Det franska folket är på sin vakt och reagerar så snart landets president försöker skydda sina olagliga förehavanden. Några exempel:

Valéry Giscard d´Estaing mottog diamanter från Bokassa, tidigare diktator för Centralafrikanska republiken. Den franske presidenten företog flera resor dit och fick diamanter i olika omgångar. Dessa behöll presidenten utan omsvep och de registrerades aldrig som gåvor till franska staten. Det blev naturligtvis en politisk skandal och en bidragande orsak till att Francois Mitterand vann valet 1981.

Mitterand i sin tur skapade en egen underrättelsetjänst som hade till uppgift att avlyssna motståndare, media och kritiska röster.  1985 exploderade en bomb på fartyget Rainbow Warrior; Greenpeace båt som skulle utföra en aktion mot Moruroa-atollen. En person dog. Enligt uppgifter hade Mitterand sanktionerat aktionen.

Även den forne presidenten Jacques Chirac har figurerat i ett dussintal processer och blev också dömd 2011 till 24 månaders villkorligt fängelsestraff. Domen gällde fiktiva anställningar när han var borgmästare i Paris.

För lite över tio år sedan misstänks Nicolas Sarkozy ha mottagit 50 miljoner euro från diktatorn Muammar Khadaffi, Libyen. Det var ett bidrag till Sarkozys valkampanj 2007. Utredning pågår.

I regel brukar det komma fram en mängd oegentligheter inför de franska presidentvalen. Några andra som stupat på mållinjen inför presidentval är Alain Juppé, Dominique Strauss-Kahn och Francois Fillion.

De som fallit tyngst är de som sagt sig stå för en förändring av nuvarande sätt att regera; de som säger sig stå för transparens, inga fördelar för närstående, inga förturer för kompisar, ett rent ledarskap. De faller hårdare än andra. Både Fillion och Macron står för detta nya ledarskap. Det är också det som gör att det blir problematiskt när misstankar finns om att det inte gått rätt till i processerna. Helt klart är att Macrons varumärke och eventuellt också hans förutsättningar att genomföra de önskade förändringarna har fått sig en törn.

Jag kan förstå att fransmännen är vaksamma på alla misstankar om oegentligheter eftersom historien visar att många oegentligheter har begåtts. Ni som är intresserade kan läsa om politiska-ekonomiska skandaler i fransk historia på denna länk: https://fr.wikipedia.org/wiki/Liste_d%27affaires_politico-financi%C3%A8res_fran%C3%A7aises