Ny premiärminister i Frankrike

President Macron har utsett François Bayrou till premiärminister. Det är den fjärde premiärministern som innehar ämbetet under 2024. Frankrike börjar likna Italien för några år sedan då regeringarna avlöser varandra.

Bayrou är en politiker som varit med länge. Han är 73 år. Han har haft ministerposter under perioden 1993 – 1997 och även under Macron’s tid som president. Han har varit ett starkt stöd för Macron när han påbörjade sin marsch mot presidentposten. Bayrou är borgmästare sedan 10 år i staden Pau. Han har en del andra uppdrag också. Bayrou bildade MoDem 2007 och bröt med UDF, en samling av högergrupper. MoDem anses vara ett liberalt centerparti.

Även MoDem har anklagats för att ha haft fiktiva anställningar i EU parlamentet. De blev fällda och fick återbetala 150 000 euro och 8 personer blev dömda till villkorligt fängelse och böter. Partiledaren Bayrou blev frikänd. Åklagaren har överklagat frikännandet och ärendet skall tas upp under våren. Det pågår en liknande process mot RN och Le Pen. Dom i målet kommer i mars 2025.

Kommer detta att fungera? Mycket tveksamt.

Macron har samlat de politiska ledarna för att diskutera hur man skall gå vidare och hur de politiska partierna ser på situationen. Presidenten har uteslutit Rassemblement National (Le Pen) och partiet LFI med Mélenchon i diskussionerna.

Man säger att den tillkommande regeringen inte kommer att påkalla 49:3 och i gengäld har partierna sagt att man inte kommer att fälla regeringen. Det innebär att man inte kommer att kunna göra stora förändringar i budget, reformer eller åtgärda landets stora underskott. Man kommer inte att kunna samla en majoritet för några stora reformer. Det kommer att bli den minsta gemensamma nämnaren som kommer att forma regeringens politik. Partierna har en massa röda linjer som gör att det är svårt att komma överens om något och få ihop en majoritet.

Med detta sagt kommer Frankrikes problem bara att bli större. Investeringarna minskar, befolkningen håller i pengarna, företagen avvaktar situationen och orderingången minskar. Frankrike riskerar att gå in i en period av recession och det kommer att slå mot statens inkomster. Franska staten utgifter utgör 57 % av landets BNP. Många är tveksamma och spekulerar redan i att även denna regering kommer att tvingas avgå under vintern. Moodys kom igår med en ny rating av Frankrike. De anser att risken har ökat och därför ökat risken med ett steg.  

Budgetunderskottet kommer att dra i väg mer än vad som spekulerats under hösten. Det är inte osannolikt att underskottet kommer att närma sig -8%.

Den nya regeringen är i stort behov av socialisterna för att göra några reformer.  Frågan är om socialisterna önskar distansera sig från LFI och Mélenchon? Det finns tecken på att det har uppstått en spricka men frågan är hur stor denna har blivit. I bakgrunden finns hela tiden en strategi hur man skall kunna vinna presidentvalet 2027, det gäller alla partier och de flesta politiker. Det minsta man kan säga är att Frankrike befinner sig i ett politiskt vakuum.

Strategin för Mélenchon och Le Pen är att försöka framtvinga Macron att avgå och att det utlyses ett presidentval i förtid.  LFI har som mål att genom kaos skall det uppstå en ny ordning där LFI vinner valet. Le Pen har ett annat hot över sig. Hon står anklagad för att varit medveten om de fiktiva anställningarna i EU i Bryssel. Åklagaren yrkar på att hon inte skall kunna arbeta politiskt efter domen i mars 2025. Skulle åklagarens linje vinna så kan hon inte ställa upp i presidentvalet. Hon satsar på att tvinga fram Macron´s avgång och därmed kunna utses till presidents innan domen faller. Det är Macron som har initiativet. Inget kan tvinga Macron avgå. Det är enbart presidentens beslut. Han kommer att sitta kvar.

Antagligen kommer parlamentet att bli fortsatt lamslaget och inga stora beslut kommer att kunna fattas. Kanske faller regeringen igen under vintern/våren eller så klarar man sig genom att inte fatta några stora beslut i parlamentet. Man kanske kan hålla ut fram till i sommar då det finns en möjlighet att utlysa nyval.

Partiet som har störst intresse av att nyval utlyses är Rassemblement National. Sannolikt kommer de att kunna rida på en ännu större anslutning till deras politik.

Såg en skrämmande opinionsundersökning om förtroende för den politiska världen. Bara 14 % har förtroende för de politiska partierna. Bara 22 % har förtroende för parlamentarikerna. Bara 26 % har förtroende för presidenten.

Det jäser ett missnöje i Frankrike.

Påven besöker Korsika idag. Mycket märkligt. Han tackar nej till att komma till återinvigningen av Notre Dame i Paris i veckan men några dagar senare åker han till Korsika. Det sägs att det är en markering mot Frankrike och Macron. Varför denna dispyt har uppstått är det ingen som uttalar sig om.

Hela havet stormar i fransk politik.

Efter att Macron utlyst nyval i söndags har det utbrutit kaos i fransk politik. Hela den politiska kartan håller på att omstöpas på några dagar. Att Bardella eller Mélenchon skulle kunna nå premiärministerposten var otänkbart. Så är det inte längre

Enligt de första opinionsmätningarna får extremhöger med Le Pen 31 % av rösterna. Vänstern med extremvänstern får 28% och Macron får 18%. Det går mot en ”cohabitation”. Det innebär att parlamentet styrs av ett parti med diametralt motsatt politik som presidenten önskar driva. Presidenten kommer att ägna sig mer åt utrikespolitik än inrikespolitiska frågor i ett sådant scenario. Den franska presidenten har långtgående befogenheter när det kommer till beslut inom utrikespolitiken. Samtidigt är det inte troligt att Le Pen får en majoritet i riksdagen, hon får söka majoritet i parlamentet i varje fråga.

Det franska valsystemet har två valomgångar. Om man får >50 % av rösterna i första valomgången är man vald. Om man inte når majoritet i första valomgången går de med de bästa resultaten in i en avgörande valomgång.

Fransmännen har i den andra valomgången ofta röstat mot något. Håller man till på vänsterflanken och den egna kandidaten inte finns med i andra valomgången röstar man inte på Le Pen. Man röstar emot och lägger rösten på det minst dåliga alternativet. Jag är inte säker på att denna logik fungerar längre. Risken är stor att man inte går och röstar längre. Politiken har blivit en lekstuga och det är inte längre seriöst. Man har tappat förtroendet för politiker. Sofflocket lockar mer än att gå och rösta i andra valomgången.

I Frankrike finns 577 valkretsar och det är för listorna i dessa valkretsar som bråket gäller. För många politiker är det den politiska överlevnaden som står på spel. Man vill hamna på den lista som vinner valet i respektive valkrets. Det gör att man går samman i olika grupperingar innan valet och väljer ut vem som skall stå överst på varje lista. Övriga partier i gruppen lämnar inte in någon lista i den valkretsen. På så sätt maximerar man möjligheten att vinna valet. Medlemmarna i partierna följer ledningens uppmaning och röstar enligt deras önskemål.

Vänstergruppen heter numera Front Populaire (NUPES tidigare) och de har gjort upp att LFI med Mélenchon får 229 listor, socialisterna 170 listor, gröna får 92 listor och kommunisterna får 50 listor. Socialisterna får betydligt fler listor då de gjort ett mycket bra EU val och väger tyngre i grupperingen.

Republikanerna.

I partiet är det fullt kaos. Eric Ciotti, partiledaren, håller på att begrava partiet. Han har gjort upp med Le Pen utan att informera partiledningen. Han har tydligen sagt att han inte för några samtal till kollegorna och sedan går han ut i TV och säger att partiet har gjort upp med RN. Han skall ha fått 80 listor med republikanernas namn högst upp av Le Pen. Partiet ligger runt 6–7 % i de senaste valen. Hans bedömning är nog att han har större chans att bli minister genom att liera sig med RN. Hans dröm går i uppfyllelse.

Under onsdagen låste han partihögkvarteret och skickade hem all personal för att arbeta hemifrån. Presstalespersonen avgick från sin post. På eftermiddagen hölls ett möte där partiledningen skulle avsätta Ciotti. De kom inte in på partihögkvarteret. De fick hålla mötet på annan plats.

Partiledningen avsatte Ciotti från partiledarposten med ett enhälligt beslut. Ciotti accepterade inte beslutet och avser att sitta kvar. Det finns inget stöd i stadgarna för partiet att fatta detta beslut. Enda sättet att avsätta en partiledare är att medlemmarna tillfrågas och vid en omröstning fattar detta beslut. Att en sådan omröstning skall kunna ske innan kl.18:00 på söndag då listorna skall lämnas in till valmyndigheten är inte trolig. Partiet har 91 000 medlemmar. Ciotti är beredd att ta juridisk strid för att kvarstå vid sin post. Ledare inom partiet känner sig förrådda av Ciotti.

Historien.

Republikanerna är grunden i fransk politik. De Gaulle startade partiet som har haft olika namn under historien. De Gaulle är landsfadern och stod för den franska värdegrunden som han skapade genom den 5:e republiken. Att partiet riskera att utraderas är något mycket stort i Frankrike. Under de senaste 45 åren har valen varit ett slag mellan republikanerna och socialisterna. Nu står slaget mellan extremhögern och extremvänstern.

Reconquête

I går kväll framträdde partiledaren Éric Zemmour och kände sig förrådd av sin närmaste medarbetare Marion Maréchal. Han uteslöt henne och två andra ur partiet. Hon drev linjen att samarbeta med RN och Le Pen. Zemmour vill ha egna listor i alla valkretsar. Marion som är släkt med Le Pen har haft möte med RN och säkert kommit överens om var de kan få sina namn på RN listor.

Socialisterna

Raphaël Glucksmann ledde partiet till en oväntad framgång i EU-valet. De fick nästan 15 % av rösterna. Han går fram i tv rutan och verkar vara en vettig person. Han är inte partiledare, det är Olivier Faure. Det är han som leder förhandlingarna med övriga partier på vänsterkanten. Förvåningen var stor när Glucksmann föreslog i media att den tidigare fackordföranden för CFDT skulle förslås bli vänsterns kandidat till premiärministerposten. Är det en splittring även inom socialisterna?

Vem är förlorare

Det finns stora risker att Republikanerna och Reconquête inte kommer över spärren till parlamentet och försvinner från den politiska kartan. Ciotti går upp i RN och de politiker inom republikanerna som anmäler egna listor får inte tillräckligt med röster för att passera gränsen.

Macron kan också bli en stor förlorare. Han har blivit kritiserad av partikollegan och talmannen i parlamentet, Yaël Braun-Pivet, för att inte ha närmat sig republikanerna och socialisterna för att skapa en bredare koalition. Presidenten har inte valt denna väg och nu kanske han blir förlorare. 2017 i presidentvalet lyckades han skapa ett socialliberal-center utrymme som ledde till massiva framgångar. Nu trycks hans utrymme ihop både från vänster och höger och det ser besvärligt ut.  

Om Macron inte når majoritet kommer det att bli en orolig tid för landet. Finansmarknaden kommer inte att se med blida ögon på landets skuldsättning som troligtvis kommer att öka betänkligt. Vänster och extremhögern skall minska skatter på el, bensin, diesel, gas och en del annat. Man skall öka bidragen till de fattiga. Bönderna skall få det bättre. Hur det skall finansieras står i stjärnorna.

Det politiska systemet är också en stor förlorare. När man ser hur det går till och hur de hanterar den politiska situationen blir man häpen. Republikanerna som står för rätt och ordning bråkar inför öppen ridå. Anställda blir utestängda från sina arbetsplatser. Ciotti vägrar godkänna partiledningens beslut. Medlemmar i partiet hotar med domstol etc. Det inger inget förtroende.

Kohandel med placering på listor förstärker uppfattningen att politiker bara vill sko sig på väljarnas bekostnad. Makten förblindar.

Ensemble

Sedan 2021 arbetar de partier som samarbetar med Macron under namnet ”Ensemble”. Det är färre och färre väljare som vill vara tillsammans med Macron. Macron höll en presskonferens igår på 90 minuter. Han gick till hårt angrepp mot RN och Le Pen som han ansåg är totalt oansvariga. Han gick till hårt angrepp mot vänstern också. Han sade att nu faller maskerna på alla politiker och man börjar se deras rätta ansikte. Frågan är om fransmännen är mottagliga för hoten om kaos om någon annan kommer till makten i parlamentet.

Den tidigare premiärministern Édouard Philippe uttalade sig kritisk till presidentens framträdande. Han menade att en president är för hela franska folket och då skall inte han vara den som delar folket i olika åsikter. Macron höll som vanligt ett engagerat tal och försökte framhäva allt bra som han har gjort för landet.

Att han framträder är nog ett strategiskt misstag, han vinner inga röster på det. Gemene fransmannen har en tydlig uppfattning att hans person inte gillas och man ser honom som någon som går kapitalets intressen. Han är inte omtyckt helt enkelt. Kanske hade det varit bättre att skicka fram någon annan, kanske Gabriel Attal, premiärministern.

Vem vinner på valet

Den förre premiärministern Édouard Philippe bildade ett eget parti som heter Horizons efter sin tid i regeringen. Han har legat ganska lågt och skött sina sysslor som borgmästare i Le Havre. Han står med öppna armar för att ta emot de vilsna republikanerna. Han är i koalition med Macron men han siktar på presidentvalet 2027. Borgmästaren i Nice, Estrosi, tillhör hans skara.

De stora vinnarna är media. Vi har 4–5 kanaler som diskuterar och spekulerar om valet dygnet runt. Tidningarna säljer rekordupplagor. Det händer något nytt varje dag.

Den andra stor vinnaren är tryckerier och papperstillverkare. Det skall tryckas affischer för varje parti med sina budskap och kandidater. Det skall vara klart till på tisdag i nästa vecka. Fabrikerna som tillverkar papper till valsedlar, partipropaganda och allt material som skall skickas ut till varje väljare. Inför EU valet fick jag 28 A-4 sidor med information från alla partier samlat i ett brev från valmyndigheten. Min fru fick samma. Varje brev vägde knappt 130 gram och det skickas ut till 49,5 miljoner väljare. Det är inte bara några träd som går åt, hela skogar försvinner. 6 435 miljoner ton papper går åt bara för detta.

Det är inte bara ett val som är intressant för fransmännen, Europa är också intresserade av vad som händer. Första valomgången är den 30/6.

Jag håller ett föredrag på webben för Rivieraklubben den 18/6 kl. 12:00. Är öppet för alla, även de som inte är medlemmar. Anmälan https://www.rivieraklubben.com/index.php/aktiviteter/agenda/icalrepeat.detail/2024/06/18/3393/-/2682w-webb-lars-naeslund-om-nyval-och-det-politiska-laeget-i-frankrike

Som av en händelse frigavs nu på morgonen Louis Arnaud från Iran. Han har suttit fängslad sedan hösten 2022 i Iran som politisk fånge. Undrar vad Frankrike har gjort för eftergifter?