Så fort man önskar uppnå något i Frankrike går man ut i strejk, det är en del av kulturarvet. Överläggningar och konsensus står inte högt på agendan. Man bråkar tills man fått det man önskar. Ca 50 % av fransmännen tycker att de strejkande gör rätt.

Sedan några veckor pågår en strejk på raffinaderierna i Frankrike. Det finns 7 raffinaderier i landet och idag är det 2 som fortfarande är blockerade. Inga lastbilar kan hämta bensin och diesel samt brännolja. Det räcker med att 20–30 personer bestämmer sig för att blockera raffinaderiet så stannar produktionen. De har även lager på dessa platser och de strejkande stoppar alla lastbilar till/från dessa lager. De har sagt att strejkerna fortsätter till den 27/10. För övriga fem raffinaderier har produktionen startat.

Resultatet har varit att det uppstått timslånga köer på bensinstationerna. En del stationer har varit stängda. På vissa stationer var det inte besvärligt alls. Det var svårt att överblicka. Nu normaliseras situationen.

Striden handlar om att de strejkande önskar löneökningar pga. allmänna prisökningar. De flesta fick en löneökning om 3,5 % i början av januari. Nu begär man att få ytterligare 10 % + en bonus för att kompensera sig för fördyrade omkostnader i samhället. Oljebolagen gör exceptionella vinster och de strejkande begär att få ta del av dess vinster. Under första sex månaderna 2022 har TotalEnergies redovisat en vinst på 10,6 miljarder dollar. Oljebolaget TotalEnergies har sänkt priset på bensin med 20 centimes för att öka köpkraften. Staten har bidragit med ytterligare 30 centimes.

Efter tre veckors strejk fick man igenom 7,0 % löneökning och en bonus om 3–6 000 euro per person. Två fackföreningar godkände denna överenskommelse men den tredje CGT vägrade att gå med på villkoren. CGT önskar 10 %. CGT är ett mycket radikalt fackförbund.

Oljebolaget TotalEnergies har informerat att en genomsnittslön ligger på 5 000 euro per månad med alla tillägg och ersättningar för skiftarbete och diverse andra ersättningar. Facket bestrider detta.

TotalEnergies har kommunicerat att man ökat lönerna med 3,5 % samt att de har utbetalat bonus till anställda på mellan 7 250–9 108 euros i januari. Man har utbetalat ett stöd i mars på 150 euro och ytterligare 200 euro i stöd under juli till samtliga anställda. På bonusen betalar företaget inga sociala avgifter och den anställda betalar ingen skatt på denna ersättning.

Regeringen beskylls från alla politiska håll för att inte göra något. Macron sade i ett TV tal att regeringen inte kan gå in i ett privat bolag och sätta löner. Det är upp till parterna att komma överens och han förutsätter att båda parter snarast löser den uppkomna situationen.

Regeringen hotar de strejkande med att de skall tvingas återuppta arbetet pga. den samhällsfara som strejkerna utgör. Det började bli besvärligt för många. Ambulanser kunde inte längre köra patienter. Hantverkare kunde inte köra till kunderna, bussarna ställs in pga. brist på bensin/diesel.

CGT utlyste en generalstrejk den 18/10. Det kommer ytterligare generalstrejker den 27/10 och den 10/11. Den 18 oktober var det enligt polisen ca 100 000 som deltog. CGT säger att det var 300 000 personer. De som brukar delta i strejkerna avstod denna gång EDF, hamnarbetare, piloter och flygledare. Det var små störningar i lokaltrafiken i Paris. Det intressanta är att vi nu efter Covid har anpassat oss så att många arbetar hemma när dessa störningar uppstår. En generalstrejk får inte samma påverkan idag som för 3 år sedan. Samhället drabbades marginellt av denna generalstrejk.

Man skall nog se CGT´s agerande i ett större sammanhang. De gör en politisk markering. Mélenchon och hans parti France Insoumise samt NUPES samverkar troligen och deras mål är att avsätta regeringen. Macron har föresatt sig att ändra i lagstiftning gällande arbetslöshetsförsäkringar och få igenom en budget som inte passar radikalvänster. Regeringen arbetar med att förändra pensionsreglerna och det skall vara klart i vinter. Radikalvänster vill inte förändra något. Allt skall förbli som det har varit.

Det intressanta är att facken ser sig som försvarare av det existerande. De vill inte förändra till den nya tiden som vi har framför oss. När man lägger ned fabriker som tillverkar växellådor anser facken att företagen skall plocka hem tillverkning från utlandet och göra andra länders arbetare arbetslösa. Facken har blivit ultrakonservativa. Dom har blivit rädda för förändring, vägrar se verkligheten som den är och hänger fast i tidigare uppnådda fördelar. Regeringen önskar att man utvecklar ny industri som verkar på den framtida marknaden. Det kan vara batterifabriker, elbilar, litiumgruvor etc. Regeringen vill inte satsa på fabriker som inte har någon framtid. Regeringen ger några 10 tals miljoner euro i stöd och hoppas att det skall lösa sig och lugnar ned den sociala oron vid de hotade fabrikerna.

Facken är till stor del finansierade av statliga medel. Bara ca 5 % utgörs av avgifter från medlemmarna. Resten står företagen och staten för. Frankrike är det enda landet i Europa där facken inte behöver anslutna arbetare. De har sina intäkter säkrade. Facken ansluter ca 8 % av alla anställda. Inom publik förvaltning är det ca 16 % och inom privat sektor är 5 % anslutna till fackförbund.

Frankrikes budget har diskuterats i förra veckan. Alla kan begära tillägg och ofta kan det vara 3–4 000 tillägg som skall diskuteras och röstas om. Regeringen blev i några fall nedröstade och tvingades acceptera en del tillägg. Andra tillägg röstades igen för att det förbättra förslaget. Totalt blev 100 tillägg gjorda. Partierna i riksdagen har sagt att man inte stödjer den föreslagna budgeten. Regeringen saknar 9 mandat för att få igenom sina förslag.

I Frankrike finns en lag som heter 49.3 och som ger regeringen rätt att avsluta diskussionen i riksdagen och begära att budgeten skall godtas utan att omröstning sker. Bakgrunden är att inget parti har sagt att de kommer att rösta för budgetförslaget. Premiärministern Borne såg sig därför tvungen att tillgripa denna metod för att få en budget för landet.

Det gjorde regeringen i förra veckan. Denna vecka har NUPES och Rassemblement National begärt misstroendeomröstning mot regeringen. Representanterna för dessa partier sade att man inte skulle rösta på den andres misstroendeförklaring. Igår ändrade sig Marine Le Pen och sade att hon skulle rösta för France Insoumise misstroendeförklaring. Det är som om eld och vatten hade gjort en överenskommelse.

Regeringen måste nu förlita sig på Le Rèpublicains. De är mitt uppe i ett partiledarval efter debaclet i presidentvalet och riksdagsvalet. Det finns en tydlig extremhöger falang och en mer moderat falang inom partiet. De valde att avstå från riksdagsomröstningen och nu har regeringen vunnit tre omröstningar i olika budgetfrågor som riksdagen hanterat. Budgeten kommer därmed att gå igenom.

Vinner Eric Ciotti valet till president för Le Rèpublicains är risken stor att partiet faller samman. Han tillhör extremhöger. Valet sker i november månad.

Hösten kommer att bli orolig i Frankrike. Presidenten driver på förändring och facken motarbetar. Macron saknar majoritet i riksdagen. Många vill destabilisera situationen och skapa oro så att regeringen måste avgå. Därför kommer tumultet i Frankrike att fortsätta.

Inte lätt att leda ett land som Frankrike. Eller som de Gaulle sade, ”hur skall man kunna leda ett land som har 258 olika ostar”.