Familjedrama i Marseille

En mamma anmälde sitt autistiska barn försvunnen i helgen. Pojken som var 11 år hittades knivhuggen och död i en skogsdunge intill en bäck. Någon dag senare anhölls mamman på sannolika skäl misstänkt för att ha dödat sin son. Hon har nu erkänt brottet.

Kvinnan var skild och skötte om sin son på heltid. Pojken led av svår autism. Hon skötte om pojken 24 timmar per dygn 7 dagar i veckan. Det blev för mycket. Hon började slå pojken i hemmet och sedan hade hon tagit med pojken och knivhuggit honom flertal gånger. En ofattbar händelse.  

I TV diskuterades man hur detta kunde hända och hur stödet ser ut för familjer som skall ta hand om gravt autistiska barn. Verkligheten ser inte vacker ut. Familjer lämnas ensamma att försöka ta hand om situationen. Ofta leder det till skilsmässa. Personen som tar hand om barnen kan inte arbeta, de blir isolerade, de lever på existensminimum och de får inte avlastning. Kanske några timmar i veckan i bästa fall. En del autistiska barn har stora sömnsvårigheter och de vuxna måste även vara vakna nattetid. Det leder till utmattning och sömnsvårigheter även för de vuxna.

Man beräknar att det finns ca 700 000 autistiska personer i Frankrike. Ca 100 000 är under 20 år. Stöd till familjen är under all kritik i Frankrike. Familjerna få hjälp men långt ifrån tillräcklig hjälp. De riktigt svårt sjuka barnen i autism är i många fall utestängda från hjälp från samhället. De är för svåra att hantera för många institutioner. Personalen är lågavlönade och många har mycket bristfällig utbildning. Personalen byts ofta och skapar en otrygg situation för de autistiska barnen.

Europarådet har fällt Frankrike för att inte respektera autistiska barns behov av utbildning, skolgång, yrkesutbildning. De har blivit fällda fem gånger 2004, 2007, 2008, 2012 och 2014.

Det finns många vittnesmål om kvinnor som kämpar för sina autistiska barn mot myndigheter och beslutsfattare. Det har skrivits massor av böcker och många desperata inlägg i debatten om Frankrikes disfunktionalitet. De senaste 5–10 åren har mängder av associationer startas som kan vara till hjälp för att få adekvat hjälp av samhället.

Beviset att hjälpen är undermålig är nog dödsfallet av den 11 åriga pojken, mamman stod inte ut längre. Det blir nog en riktig tankeväckare i politiska kretsar. Antalet vårdplatser och utbildade personer som kan hjälpa till att utveckla och hjälpa autistiska barn är långt ifrån tillräcklig. Det saknas massor av platser för att familjer skall kunna få tillräcklig hjälp. Det är ett underkännande av fransk politik. Det är många som behöver denna hjälp.

Det finns ingen motsvarighet till den svenska skolplikten i Frankrike. Alla barn i Sverige skall beredas plats i skolan oavsett handikapp. I Frankrike är myndigheterna inte skyldiga att bereda plats för autistiska barn i skolan. Vilket betyder att många av dessa barn inte får någon skolgång.

Handikappanpassning

På tunnelbanan i Paris finns 303 stationer, 9 av dessa är handikappanpassade. Dessa ligger på linje 14. Jag såg ett nyhetsinslag där politiker invigde en handikappanpassad station i Paris med stora ord och stolthet. Den rullstolsbundne åkte ned och skulle ta tunnelbanan, han kom inte upp på tåget då vagnarna var betydligt högre än perrongen. Nu kunde man i alla fall åka ned till perrongen.

I Stockholm är alla stationer på tunnelbanan handikappanpassade. I Barcelona är det 82 % och i Tokyo är det 88 % av alla stationer.  I Frankrike finns det lagar för allt, även för handikappanpassning. Problemet är nog att lagarna inte efterföljs och man undviker ta tag i problemet.

Generellt kan sägas att Frankrike har mycket att utveckla och detta ställs på sin spets med pojkens död.

5 reaktioner på ”Familjedrama i Marseille

  1. Peter Carlman

    Hej Lasse

    Stort tack för alla dina inlägg!

    Läste i MorgonNisse att skatten ska höjas för icke permanentboende.
    Då jag bara förstår delar undrar jag om du även har möjlighet att skriva något om detta och vad det innebär konkret.

    Hälsningar
    Peter

    Gilla

  2. Göran Fredriksson

    Tack för en bra artikel. Sverige är definitivt långt framme när det gäller omsorg om personer med funktionsnedsättning. 1993 kom, efter ett initiativ från Bengt Westerberg, Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS). Den ger rätt till olika insatser som personlig assistans, ledsagarservice eller särskilt boende. Lagen är en rättighetslag till skillnad från exempelvis hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Enligt LSS skall personer med funktionsnedsättning ges rätt att, med olika insatser från samhället, leva ett liv som andra. Kunskap och erfarenhet värd att exportera!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s