Ca två månader efter presidentvalet är det riksdagsval i Frankrike, 12 juni och den andra valomgången den 19 juni. Macron vann presidentvalet men för att genomföra sin inrikespolitik måste ha få majoritet i riksdagsvalet eller förhandla fram ett program med andra politiska partier. I detta val avgörs också hur mycket pengar som de politiska partierna kommer att motta under kommande fem åren. Detta är ett mycket viktigt val för Europa.

På torsdag kom beskedet att ”En Marche” kommer att ändra namn till ”Renaissance”. Syftet är att bredda basen för de som kan ställa sig bakom Macron’s parti. En nystart.

Partierna förhandlar med varandra hur man skall presentera sig i de 577 valkretsarna som Frankrike består av. Det finns 577 platser i riksdagen.  Varje parti utser en kandidat i dessa valkretsar. Det man förhandlar om är i vilken valkrets som respektive parti och person skall nomineras. Det innebär att andra partier i alliansen inte nominerar egna kandidater. Man ökar möjligheten att bli vald genom att ställa sig bakom en enda kandidat. Riksdagsvalet har en mer lokal prägel med en annan dynamik än i riksdagsvalet.

De senaste dagarna har ”France Insoumise” (radikalvänster) förhandlat och nått en uppgörelse med de gröna, kommunisterna och socialisterna.  De grönas utsedda kandidat nomineras i 100 valkretsar, kommunisterna har fått 50 valkretsar och socialisterna 70 valkretsar.  De kommer att nomineras i valkretsar där dessa kandidater har högt förtroende och man hoppas kunna vinna platser i riskdagen genom detta förfarande.  Mélenchon och hans parti ”France Insoumise” hoppas kunna utmana Macron’s vallistor i dessa valkretsar och få majoritet i riksdagen. Det är inte helt oproblematiskt för partierna som ingår i denna koalition. Mélenchon vill privatisera banker, sänka pensionsålder till 60, förstatliga motorvägar, förändra EU inifrån och en hel del annat. Sammanslutningen har fått namnet ”Nouvelle Union Populaire Écologique et Sociale” NUPES och är en radikalvänster-sammanslutning. Mélenchon fick 22 % av rösterna i första valomgången i presidentvalet. De partier som ansluter sig till Mélenchon fick några procent i presidentvalet. Mélenchon är i maktposition. Deras politiska program är mycket olika och om de får majoritet kommer det inte vara lätt att komma överens. Det är en politisk union med några gemensamma riktlinjer, men kommer de till makten är det många fler frågor som man måste hantera.

Socialisterna hade ett internval där 62 % sade att man skall ansluta sig till Mélenchon. Partiet kommer genom detta förfarande att tappa många av de namnkunniga ledarna som säger att de lämnar partiet. Dessa socialister som inte stödjer alliansen med en stark väljarbas kan eventuellt ställa upp i valkretsar och förstöra strategin för NUPES. Det är kanske de sista dödsryckningarna för socialistpartiet.

Det parti som får majoritet i riksdagen utser premiärminister. Den 5:e franska konstitutionen är tydlig. Premiärministern sköter inrikespolitik och föreslår lagförändring för riksdagen. Presidenten sköter utrikespolitiken och har stor maktbefogenhet inom detta område. Det har fungerat under de sista fem åren eftersom Macron’s parti har haft majoritet i riksdagen och kunnat genomföra de förändringar som man gått till val på.

I historien har det varit tre ”cohabitation”, som det kallas i Frankrike. Det uppstår när presidenten har en politisk inriktning och riksdagen en annan politisk inriktning. Det innebär att premiärministern kan få igenom saker som presidenten är emot. Under premiärminister och socialisten Jospin hände det flera gånger. Jacques Chirac som var republikan och president fick inte igen sitt politiska program. Jospin drev igen flera lagändringar med socialdemokratisk profil med sin majoritet i riskdagen.

Om situationen skulle uppstå där Macron inte får majoritet innebär det att Presidenten får svårt att genomföra sitt program i riksdagen. Mélenchon har varit smart och utropat sig till nästa premiärminister för att sätta tryck på hela vänstern att ställa sig bakom honom i riksdagsvalet. Han har lyckats med att ena vänstern.

Det finns tydliga block i fransk politik. Radikalvänster, extremhögern och mitten/höger partier. Macron tillhör den sistnämnda. Hans utmaning är att kunna hantera krav från höger att höja pensionsålder samt från mitten att ge de mindre bemedlade mer bidrag och en bättre levnadsstandard. Tidigare har det varit republikaner/höger och socialister som kämpat om makten. Detta är nu historia.

I veckan kom den tidigare premiärministern Philippe med sitt parti Horizons och Francois Bayrou med sitt parti MODEM överens med Macron att utse personer i de olika valkretsarna. Philippe får ca 50 valkretsar, Bayrou ca 100 och resten till Macron’s parti.

Extremhögern har alltid haft svårt att få platser i riksdagen genom att väljarna blockerar dessa i andra valomgången. Vid valet 2017 fick de bara 7 platser i riksdagen fastän de kom tvåa i presidentvalet. Dessutom pratar inte Le Pen och Zemmour med varandra. De kan inte komma överens.

Det finns ingen lägre gräns i Frankrike för ett parti att komma in i riksdagen. Jean Lassalle är ett sådant exempel. Han vinner ofta i sin valkrets och har suttit i riskdagen under 20 år. Hans parti är pyttelitet men har kommit in i riskdagen genom att vinna i sin lokala valkrets.

De första opinionsmätningarna har publicerats. Där behåller Macron sin majoritet i riskdagen genom att samarbeta med andra partier. Le Pen går starkt framåt tillsammans med Mélenchon i förhållande till riksdagsvalet 2017. De stora förlorarna är republikanerna. Det finns stor osäkerhet i dessa siffror. Alla är inte nöjda med de allianser som slutits och det kan innebära att folk väljer att rösta på en annan person än den som de vanligtvis brukar rösta på.

Ekonomi

Riksdagsvalet är också viktigt för de politiska partierna ekonomiskt. För 2022 delar partierna på 66 miljoner euro. Valet i juni bestämmer hur mycket offentliga bidrag som partierna skall få de nästkommande fem åren. Har man inte en jämlik röstlista blir det avdrag. Detta råkade republikanerna ut för 2017. De fick ett avdrag på 1,8 miljoner euro för att inte ha presenterat lika många kvinnor som män.

Fördelningen av pengar beror på två olika utfall. Den första fördelningsnyckeln beror på antalet röster i den första valomgången. Varje röst på partiet innebär 1,64 euro. En Marche fick 6 152 527 röster x 1,64 €. För den första valomgången fördelas 32 miljoner euro. Dessa summor nedan baseras på utfallet i valet 2017 och partierna får dessa bidrag årligen under fem år.

Parti	1: a valomgången	Avdrag jämlikhet	Total bidrag
En Marche	10 miljoner €	0	10 miljoner €
Republikanerna	5,7 miljoner €	-1,8 miljoner €	3,9 miljoner €
Rassemblement National	4,9 miljoner €	0	4,9 miljoner €
France Insoumise	4 miljoner €	-0,25 miljoner €	3,7 miljoner €
Socialisterna	2,6 miljoner €	0	2,6 miljoner €

Ovan är de största partierna och där finns totalt 16 partier som får pengar. Det minsta är ett djurparti som hade knappt 64 000 röster och fick 104 000 €, med de var inte jämlika så man drog av 37 000 euro.

Andra steget i bidragen är antalet ledamöter som tar plats i riksdagen och senaten, här fördelas 34 miljoner euro. 

Parti	Riksdagsledamöter	Senaten	Total bidrag
En Marche	272	19	10,8 miljoner €
Republikanerna	103	141	9,1 miljoner €
Rassemblement National	7	1	0,5 miljoner €
France Insoumise	17	0	0,6 miljoner €
Socialisterna	26	63	3,3 miljoner €

Efter 2017 års val har ”En Marche” fått 20,8 miljoner euro årligen för att driva sin verksamhet. Ni förstår att riksdagsvalet är viktigt för partierna.

Efter valet 2017 var socialisterna tvungna att sälja sitt huvudkvarter i centrum av Paris. Man hade 32 miljoner euro i skulder och fick dramatiskt minskat offentligt stöd då man gjorde ett katastrofval. Nu kanske republikanerna går samma öde till mötes efter det katastrofala presidentvalet 2022. De hade 55 miljoner i skulder 2017 och med valet 2022 är det kris i partiet

Macron skall utse en premiärminister och det är många som tackar nej. Han vill ha en kvinna men de som blivit tillfrågade har tackat nej enligt media. Denne skulle tillträda i mitten på maj och sedan kommer ett val i juni som kan innebära att man måste avgå, efter ca 1 månad. Vi får se hur han löser detta.

Att leva i Frankrike är intressant, det är snabba svängningar i samhället och stora förändringar sker hela tiden.