Hur vet man att Frankrike återgår till normaltillstånd?

Det vet man genom att demonstrationer, protester och strejker återupptas.  Det dröjde bara några dagar efter att man tog bort pandemirestriktioner som flygplatspersonal sade att de skulle gå ut i strejk. Någon dag senare sade tågpersonalen samma sak. Resultaten var att de strejkande grupperna fick igen sina krav och strejkhotet avvärjdes. Företagen hade inte kraft att stå emot deras krav efter att ha genomlevt den värsta ekonomiska kris på många år.

Vi har nu haft pandemin i ca 18 månader och alla TV kanaler fylls av nyheter om denna händelse. Nyhetskanalerna sänder 24 timmar om dygnet och de måste ju skapa nyheter och därför sitter man och diskutera i timmar om Covid-19. Man börjar att bli trött på nyheterna. Det intressanta är att det är i huvudsak de som är emot som kommer till tals. Man är emot vaccinering, man är emot covidpass, man är emot mask, man är emot Macron’s beslut, man är emot allt. Det är dessa som hörs och syns i media.

Nu är det stora demonstrationer i alla större städer runt Frankrike för att man måste vaccinera sig och uppvisa covidpass. Några tolkar detta som en inskränkning i medborgarnas frihet. Man har inte rätt att bestämma själva, regeringen pådyvlar folket beslut som innebär förlorad frihet. Minoriteten vill m.a.o. förhindra majoriteten att leva ett mer normalt liv.

När dessa demonstrationer sker så är det inte en röst som talar. Högerkrafterna demonstrerar för sig, vänsterkrafterna för sig och ”Gula Västarna” demonstrerar för sig. Det blir ganska rörigt i många städer när tre tåg skall ut i stan och göra sin röst hörd. Alla med olika betoningar på vad vaccinationstvånget betyder för dessa grupper.

Det är många grupper som berörs. Lagen togs i bruk i början av augusti och går ganska långt. Man vill tvinga fransmännen att vaccinera sig.  På ställen där man begär vaccinationspass skall även personalen vara vaccinerad. Från den 30 augusti till den 15 november skall vårdpersonalen, ambulanspersonal, lärare, restaurangpersonal och några andra grupper vaccinera sig. Om man inte vaccinerar sig kan det leda till indragen lön och eventuellt uppsägning från tjänsten. Macron gör bedömningen att det är enda sättet att få alla att vaccinera sig.

En annan aktivitet som är återkommande, skolstarten i september månad. Ni som handlar på stora varuhus ser att det är hyllmeter med skolmaterial för barnen. Föräldrarna står där med sina listor och försöker lista ut vad det är de skall köpa för barnens skolgång. Det är inte helt lätt. Varje lärare bestämmer vilket material som skall användas. Vissa lärare tycker att det skall vara rutiga blad, andra tycker att det skall vara linjerade blad, andra blanka blad etc. Varje lärare bestämmer vilken färg man skall ha på pennorna etc. Det är mycket att hålla reda på. Föräldrarna river sig i huvudet och försöker hitta rätt.

Familjer får bidrag för att inhandla detta material. Det är inkomstgrundande och beror på familjens samlade inkomst. Familjer som tjänar mindre än 25 000 euro får för ett barn 470 euro för att köpa skolmaterial. Skolan tillhandahåller m.a.o. inget skolmaterial. Man använder mycket fotokopior som läromedel. Dessa skall sedan in i olika pärmar. Böcker är ovanliga för de minsta.

Det känns som om vi är på väg tillbaka till ett mer normalt liv, dvs strejker, protester och oroligheter. Politiker försöker att profilera sig inför presidentvalet 2022 och gör diverse utspel. Det blir en intressant höst.

Debatten i franska parlamentet är kaosartad.

Pensionsreformen i Frankrike är i ett kritiskt skede. Strejkerna fortsätter och likaså demonstrationerna. Var igår borta i departementet le Var och spelade golf. I en rondell i le Var stod det ca 10 personer med gula västar och gjorde sig påminda. Inga demonstrationer bara som en påminnelse.

Lagtexten om ett förändrat pensionssystem har levererats till den franska riksdagen, Assamblée Nationale. De politiska partierna har lagt till ca 40 000 förbättringsförslag som nu skall debatteras. I huvudsak är det La France Insoumise och kommunisterna som har lagt förbättringsförslag, de förstnämnda har lämnat ca 23 000 förslag och de sistnämnda har lämnat ca 13 000 förslag. Hur kan man lämna så många förbättringsförslag? Man ändrar ordföljden, sätter in ett komma eller på annat sätt gör att texten inte är exakt densamma som den tidigare texten. Varje ledamot i France Insoumise har lämnat ca 1 100 förbättringsförslag. Ja, det är ju inte förbättringar man önskar bara lamslå debatten och hanteringen av ärendet i den kommission som skall gå igenom alla förslagen. Lagtexten har ca 40 paragrafer och efter en veckas debatt har man avslutat § 1, ca 39 kvarstår. Man räknar med att det tar ca 6 månader att avhandla alla tilläggsförslag. Hur kan man hantera detta. Regeringen kan besluta att genom en paragraf som heter 49.3 köra över riksdagen och få till en ny lagtext. Man är försiktig att genomföra förändringar genom att använda denna möjlighet, men det har gjorts tidigare, senast 2016. Antagligen kommer motståndarna hävda att det inte är ett demokratiskt förfarande.

Arbetsmarknadens parter sitter och förhandlar om hur man skall finansiera framtida pensioner och denna förhandling pågår till slutet av april. Regeringen hävdar att mellan 2018 och 2030 kommer nuvarande pensionssystem att bygga upp ett ackumulerat underskott om 113 miljarder euro. Det är därför man önskar förändra pensionssystemet.

En representant för fackföreningen CGT meddelade i veckan att man hoppar av dessa diskussioner för man anser att underskotten är överdrivna och att man bara önskar försämra för arbetarna. Underskotten är massiva inom vissa pensionskassor medan andra har stora överskott, så sammantaget ser det inte så illa ut. Några av de offentligt anställda pensionskassorna har stora underskott, se bild.

Grått är medel som staten tillskjuter, orange är avsättning från dagens arbetstagare och blått är utbetalningar till pensionärer.

CGT´s resonemang är ganska hårresande. De uttryckte följande i en artikel: Pensionskassorna har inte något underskott, de saknar intäkter. Genom att öka alla offentliga löner kommer pensionsintäkterna att öka och därmed försvinner underskotten. Så löser man ekonomiska realiteter på franskt fackföreningsvis.

Två år i rad har strejker lamslagit landet, först de Gula Västarna under 2018-2019 i ca 6 månader och nu strejker för att stoppa förändringen av pensionssystemen som har pågått i ca 4 månader. Det är inte lätt att vara näringsidkare i detta landet.