En pyrrhusseger för Macron.

Så har man lyckats skapa en regering i Frankrike. Men hur länge får den sitta kvar?

Alla partier var överens om att man skulle förhindra Rassemblement National (Le Pen) att få makten vid det extrautlysta valet i juni. Efter 7 sorger och 8 bedrövelser sitter vi nu med facit. Le Pen kommer att göra tummen upp eller tummen ned för alla förslag som skall genom parlamentet. Om hon inte gillar något förslag så kommer hon begära en misstroende votering och då faller regeringen.

För att ta det från början. Vid EU-valet 9/6 2024 gick RN starkt framåt och fick ca 31 % av rösterna. Macron fick ca 15 %. På valkvällen överraskade Macron alla genom att upplösa parlamentet och utlysa nyval. Premiärminister Attal med flera i partiet blev lika överraskade som alla andra. Macron körde över många i sitt parti. Bakgrunden sägs ha varit att Republikanerna skulle ha röstat ned budgeten till hösten och därmed fälla regeringen. De har agerat som ett stödparti för Macron’s regeringen och de skulle ha fått med sig majoriteten i parlamentet.

Han sade officiellt att mot bakgrund av extremhögerns framgångar måste man låta det franska folket välja vad man önskar för politisk inriktning i parlamentet. Det han inte hade räknat med var att vänstern snabbt skulle enas om ett gemensamt program och gick samman i Nouveau Front Populaire (NFP). Jag tror att Macron hade räknat med att socialisterna inte skulle gå denna väg. Samtidigt gick republikanernas president, Ciotti, och lierade sig med Le Pen. Partiet försökte få honom avsatt utan att lyckas.

I första valomgången fick Le Pen stort stöd och fick 33 % av rösterna. För att stoppa Le Pen i 2: a valomgången drog partierna tillbaka sina kandidater och enades om att rösta på varandra. Det fick till följd att republikanerna röstade på kommunister, gröna röstade på Macron’s kandidater, socialister röstade på republikaner osv. Taktiken lyckades och man stoppade Le Pen att komma till makten. Vad som hände var att i stället blev NFP den största sammanslutningen och enligt praxis skall dessa försöka bilda regering. NFP fick 193 mandat, Macron och hans grupp fick 166 mandat och RN fick 123. För att ha majoritet i parlamentet krävs 289 mandat. Nu blev det tre grupper utan majoritet och ingen vill samarbeta med de andra.

Efter mycket bråk inom NFP lyckades man enas om en kandidat, Lucie Castets. Macron gav inte NFP möjligheten att bilda regering då de skulle ha blivit nedröstade i parlamentet vid första omröstningen och regeringen skulle ha fallit. Det var ingen stabil regeringsbildning.

Michel Barnier

Den 5 september gavs Michel Barnier i uppdrag att bilda regering. Han var inte huvudkandidat i början. Namnen som alla pratade om var socialisten Bernard Cazeneuve som var premiärminister en kort period under Holland. Han blev blockerad av republikanerna.

En annan kandidat var republikanernas Xavier Bertrand men han blockerades av RN.

Barnier är en rutinerad politiker som de senaste åren haft viktiga uppdrag inom EU. Det var han som ledde Brexit förhandlingarna för EU. Han är 73 år.

Regeringsbildandet

Grunden är att presidenten inte skall vara direkt inblandad i den dagliga politiken. Det är parlamentet som sköter lagstiftning och utformar budgeten i en demokratisk parlamentarisk process. Macron har under sin presidenttid varit delaktig i alla detaljer och styrt och ställt i parlamentet. Det har varit en ganska svår process att få en gemensam syn på hur regeringen skall se ut. Macron försöker att styra i bakgrunden och har synpunkter på regeringens utformning. Tydligen har Barnier i början haft många från det republikanska partiet i sin regering. De har bara 47 platser i parlamentet. Detta har efter påtryckning från Macron justerats och det är en bättre fördelning bland partierna i mitten och till höger. Många är dock missnöjda med fördelningen inom gruppen av de olika samarbetspartierna. Man tycker att republikanerna har fått för stor tyngd i regeringen. Den tidigare premiärministern Philippe och hans parti Horizons har bara fått en ministerpost.

NFP har vägrat att delta i diskussionerna och har inte låtit någon från gruppen ställa upp i denna regering. Det finns en kandidat i regeringen från vänster men han står utanför NFP.

Inrikesminister kommer att bli Bruno Retailleau och han är känd för att vilja ha minskad invandring och här får han stöd från Le Pen.

Ekonomi kommer att skötas av två personer från Macons krets.

Två ministrar får förnyat förtroende och det är Rachida Dati, kulturminister, och Sébastien Lecournu som behåller försvarsministeriet.

Konklusion

NFP kommer vid första bästa tillfälle begära misstroende votering mot regeringen. De kommer att försöka fälla regeringen hela tiden. Mélenchon försöker även att avsätta presidenten vilket anses vara utsiktslöst.

Den 1 oktober skall Barnier hålla sitt inriktningstal och då får man hela bilden av vad regeringen skall prioritera.

Vinnare är Le Pen som sitter på nyckeln till hur länge regeringen skall sitta kvar. Den dagen man försöker få igenom något mot hennes vilja kommer RN och NFP fälla regeringen. Hon kommer att påverka regeringen utan att hon behöver ta ansvar för något, hon sitter lugnt i båten och styr skutan. Annars fäller hon regeringen. Hon är den stora vinnaren som man försökte skjuta i sank genom alla blockeringar.

Den stora frågan blir därmed, hur länge får denna regering sitta kvar?

Det är många stora frågor som skall behandlas på kort tid. Budgeten är den absolut största och man är mycket försenad. Antagligen blir det en budget som förra regeringen har tagit fram och som man idag inte har någon större möjlighet att förändra. Här finns förslag på besparingar på 10–15 miljarder euro i budgeten. Frankrike kommer att ha -5,5 % i budgetunderskott i år och nästa år räknar man med nästan -6% i underskott. Många ekonomer hävdar att Frankrike måste spara 100 miljarder euro för att få rätsida på sin ekonomi. Hur detta skall gå till är skrivet i stjärnorna. Skär man i utgifterna blir det strejk. Offentlig förvaltning anses inte vara effektiv och där borde man kunna minska antalet anställda! Gör man det blir det strejk. Öka skatterna i landet som har bland de högsta skattetrycken i EU går knappast utan att det påverkar köpkraften. Frankrike är det land som har de största transfereringarna till de som inte har stora inkomster. Det är ca 17 % av alla anställda som uppbär minimilön (SMIC) och den är på ca 1 400 euro netto i månaden. Självklart behöver många bidrag för att kunna överleva med nuvarande kostnadsnivå.

En annan brinnande fråga är Nya Kaledonien och Martinique där det pågår revolter. I det ena fallet är det frihet från Frankrike och i det andra fallet är det kostnadsnivån på ön. Livsmedel är 40 % dyrare på Martinique i förhållande till fastlandet. De har samma minimilön som anges ovan.

Det blir en intressant tid för Frankrike.

Är Macron’s huvudvärk över?

Idag utsåg president Macron Michel Barnier till premiärminister i Frankrike. Han anses ha störst chans att leda en regering som inte fälls i parlamentet.

I backspegeln har Macron skött hela processen mycket dåligt genom att utlysa nyval och därefter inrätta en övergångsregering under 50 dagar. Alla kommentatorer anser att det var förhastat att utlysa nyval. Han överraskade alla, även sin regering. Genom sin hantering har han fått alla svarte Petter på sin hand.

Förhandlingar har pågått i 10 dagar för att komma fram till namnet Barnier. Vem är det som ger sitt godkännande till detta? Hon som numera bestämmer heter Marine Le Pen. Hon har accepterat att ge Barnier möjligheten att skapa en ny regering. Allt som man ville undvika, att ge Le Pen makt, har omöjliggjorts av det uppkomna politiska läget.

Vem är denne Barnier. Han har ett långt politiskt liv med mängder av olika positioner i Frankrike. Känd för den stora publiken blev han genom Brexit. Han var Europas chefsförhandlare när engelsmännen skulle lämna samarbetet.

Michel Barnier är född 1951. Han tillhör det politiska blocket till höger. Han är som många andra en Gaullist och startade sin politiska karriär som 22 åring i Savojen. Redan som 27 åring kom han in i franska parlamentet. Han drog ett stort lass för att Albertville skulle få OS 1992. Det blev en stor succé. Han har haft flera tunga uppdrag. 1993 utsågs han till miljöminister och sedan har han haft olika tunga uppdrag för olika premiärministrar. Han har varit EU-minister, utrikesminister och jordbruksminister.  Han är inte känd för att ha gjort stora avtryck men inte heller ha gjort några stora misstag. En duktig politiker. Han är en skicklig förhandlare och anses vara en viktig del i att ha framförhandlat skilsmässan med Storbritannien.

2009 utsågs han till ledamot i EU parlamentet och han har sedan dess verkat i denna miljö. Han ställde även upp i republikanernas val för att utse sin kandidat till presidentvalet 2022. Han fick 24 % av partiets röster men Pécresse fick de flesta rösterna och utsågs till partiets presidentkandidat. 

Varför har det dröjt 50 dagar att bilda regering?

Macron utlyste nyvalet för att fransmännen skulle uttala sig om vad man ville ha för politik. I första valomgången sade folket att man ville ha en annan politik än det som Macron erbjuder.

PartiAntal röster 1:a valomgångenAntal säten i parlamentet i 2:a valomgången
Rassemblement National10,7 miljoner röster143
Front Populaire9 miljoner röster182
Ensemble7 miljoner röster143

I den andra valomgången blockerade alla partier RN. Högern röstade på socialister, mitten röstade på miljöpartiet, kommunister röstade på Macron, allt för att blockera Le Pen. Hade man haft bara en valomgång hade RN blivit det absolut största partiet.

Valet innebär att det har blivit en total politisk låsning, ingen majoritet har kunnat skapas. De tre största politiska grupperna blockerar varandra. Det började med att Front Populaire (FP) inte kunde enas om ett namn som skulle leda gruppen och bli deras premiärminister. De kunde inte förslå presidenten vem som skulle leda regeringen. OS stod för dörren och Macron valde att skjuta på hela processen till efter OS. Under tiden utsåg FP en anonym person som arbetar i Paris stadshus vid namn Lucie Castets.

Macron ansåg efter OS att FP inte uppfyller villkoret att de kan skapa en hållbar regering efter att ha vidtalat de andra politiska partierna. Man skulle rösta ned FP förslag i parlamentet och avsätta denna regering mycket snabbt.

Därefter har man spekulerat vilt i pressen vem som skall utses till premiärminister. Varje dag har det dykt upp ett nytt namn. De senaste dagarna har man sagt att nu är det bara timmar kvar innan presidenten utser ny premiärminister. Ingen vit rök har synts i skorstenen och spekulationerna har rullat på.

Den senaste veckan har det funnits två kandidater som det har spekulerats om. Socialisten och tidigare premiärministern Bernard Cazeneuve och Xavier Bertrand som är republikan.

Socialisterna kan inte enas och ge Cazeneuve sitt helhjärtade stöd. De har bundit sig till FP och önskar Castets som premiärminister. Socialisterna skall ha sitt partimöte i höst och det lär bli stormigt. Ledaren Olivier Faure sitter löst då cirka hälften av medlemmarna är kritiska till samarbetet med Mélenchon.

Xavier Bertrand skulle kunna vara ett alternativ då högersidan har fått absolut flest röster i valet. Marine Le Pen har sagt att hon lägger in veto mot honom. RN skulle rösta ned en sådan regering vid den första omröstningen och skulle säkert få med sig FP i ett sådant läge. Återvändsgränd för Macron.

Barnier är därför en kompromiss. Le Pen avvaktar hur hon kommer att agera i parlamentet innan hon slutgiltigt tar ställning. Barnier har i EU uttalat sig kritiskt till invandringen och föreslagit att förändra tidigare beslut. Han är tuffare i denna fråga än många andra. Här finns nog en gemensam sak med Le Pen.

Kommer detta att hålla?

Troligen har man kommit överens i den politiska mitten om den framtida regeringens politik. Man har också fått någon typ av bekräftelse på att RN inte skall rösta ned regeringen. Le Pen avvaktar premiärministerns politiska förklaring och inriktning innan hon tar ställning. Det är för att försäkra sig om att hennes frågor finns med i regeringsförklaringen. Det kanske blir som i Sverige där SD inte sitter i regeringen men får inflytande för den förda politiken. RN får en vågmästarroll.

Enligt kommentarer har Macron har också önskat att man inte skall ändra på de huvudreformer som han har genomfört. Presidenten har inte politisk makt i parlamentet idag. Tydligt är att han försöker påverka i bakgrunden. Vi får se om regeringen kan stå emot kraven på en annan politik. Vänstern är mycket frustrerad då de anser sig ha vunnit valet men blivit nekad makten. Mélenchon driver frågan att avsätta presidenten. Det kommer han inte att lyckas med.  

Frankrike står inför enorma utmaningar. Enorma budgetunderskott. Nu pratar man om -5,6 % i år och över -6 % nästa år. Det fransmännen önskar är högre löner, mer bidrag, lägre priser, mindre skatt och bättre service från det som staten sköter. Ekonomerna säger att Frankrike måste ge sig i kast med att spara pengar för att kunna nå -3 % i budgetunderskott som man sagt man skall göra innan 2027. EU håller ögonen på Frankrike.

Budgeten skall presenteras senast den 1 oktober i parlamentet för att man skall kunna ta ett beslut. Kommer man inte överens om budgeten finns inga pengar att betala statsanställda nästa år.

Vi får se hur regeringen kommer att se ut och avvakta hur RN kommer att agera och vilka frågor som regeringen skall driva. Att bilda regering bland dessa grynnor är inte helt enkelt. Oroligt är nog bara förnamnet på hur hösten kommer att utvecklas. Det kommer att bli en het höst.

Troligen har Macron´s huvudvärk bara börjat