Ibland måste man bara ta sig för pannan och dra en djup suck samt försöka få energi för att åtgärda det som den franska administrationen ställer till med. Denna berättelse är återgiven av en vän som nu fått något att bita i. Jag har ändrat hennes namn och vissa uppgifter för att hon inte önskar framträda med namn.

Anna Eva Margaretha Andersson är född och uppvuxen i Norrland. Hon flyttade tidigt från Sverige och har bott i flera länder i sin ungdom. Hon träffade en kanadensare och gifte sig sedermera med denna man, han hette Smith. Hon tog mannens efternamn och hette därmed Margaretha Smith. Genom giftemål fick hon kanadensiskt pass. Naturligtvis har hon också svenskt pass i samma namn.

På äldre dagar beslöt hon sig för att slå sig ned i Frankrike. Efter en del besvär fick hon alla papper i Frankrike. Ett viktigt dokument är sjukkortet, ”Carte Vitale”, som öppnar sjukvården i landet.

Häromdagen var hon hos sin husläkare och när hon skulle betala sade han att det var något konstigt med kortet. På hennes carte Vitale står det Margaretha Smith och när läkaren stoppar i kortet i kortläsaren för att registrera besöket säger han ”-konstigt, här står det Anna Andersson i databasen och på ditt kort står det Margaretha Smith. Du måste kontakta myndigheten för att justera detta.”

Margaretha, eller skall man säga Anna ringer till den franska myndigheten och framför sitt ärende. Det är fel i er databas avseende mitt namn, det står Anna Andersson i databasen. Damen i fråga har ingen som helst förståelse för problemet. Hon förklarar raskt att när man skiljer sig måste man återta sitt flicknamn. Dessutom är det alltid det första tilltalsnamnet som man skall använda i Frankrike. Myndighetsrösten säger att de har upptäckt att hon skiljt sig och hon heter Anna i ert första tilltalsnamn, därför har vi genomfört denna namnförändring, säger den franska rösten. Ni heter Anna Andersson från och med nu!

Margaretha försöker att förklara att skilsmässan genomfördes för flera sekel sedan och att hon behållit efternamnet som mannen hade. Vidare har hon kanadensiskt pass och svenskt pass som bevisar hennes namn, Margaretha Smith. Rösten i telefonen säger, ”-vi är i Frankrike och i Frankrike är det franska regler som gäller”.

Margaretha/Anna funderar på vad nästa steg skall bli? En förutsättning är nog att vara pensionär och ha all tid i världen för att försöka få de franska myndigheterna att ändra namnet. Jag ser framför mig massiva telefonköer som kostar pengar, liten förståelse för problemet och vem skall per telefon kunna ändra ett så komplext problem. Det enklaste är nog att acceptera namnändring och begära ett nytt Carte Vitale med namnet Anna Andersson och acceptera att man heter det när man är i kontakt med sjukvården. När hon reser och behöver visa upp passet heter hon Margaretha Smith och när hon är sjuk heter hon Anna Andersson. Kan man lösa ett komplext administrativt problem så? Framtiden får utvisa.

Jag håller på att ansöka om pension från Sverige. Enligt de svenska myndigheterna måste de få ett intyg att jag inte arbetat i Frankrike under de fem år som jag bott i Frankrike. Vidare sa personen att det är bättre om jag kontaktar de franska myndigheterna för att det blir kortare handläggningstid. Om myndigheten i Frankrike skall göra det kan det ta 6-9 månader innan svar kommer från Frankrike. Fick namnet på myndigheten som jag skulle kontakta i Frankrike.

Man tar fram alla sina uppgifter och förbereder sig för samtalet. Man blir upplyst att samtalet kostar 6 centimes per minut. Efter ca 20 minuter svarar en röst och jag framför mitt ärende. Efter flera frågor och förklaringar hör jag en djup suck och samtalet avbryts. Hon tyckte uppenbarligen att mitt ärende var för krångligt. Jag ringer upp igen och processen återupprepas men nu med en annan person. Tredje gången är det en trevlig kille som tar sig an mitt ärende. Han säger att ansökan skall skickas till min adress så att jag kan ansöka om detta intyg. Sedan säger han att jag kan göra ansökan på nätet och att det är en enkel process. Jag berättar att jag försökt att logga in flera gånger men att jag inte kommer in i systemet. Han knappar en stund på sin dator och återkommer och säger att jag inte är upplagd och därför fungerar det inte att logga in. Borde ha förstått, eftersom jag inte arbetat finns jag inte i systemet och kan därför inte logga in!

Två veckor senare har jag fortfarande inte mottagit de dokument som den trevliga mannen hade skickat mig. Ringer igen och upplever samma procedur igen, man lägger på efter några minuters samtal. Andra gången blir jag kopplad till någon expert och efter min förklaring så säger han att han skickar ett dokument till min brevlåda som intygar att jag inte har arbetat i Frankrike. Det har nu gått 4 dagar och jag väntar fortfarande.

Vilka slutsatser kan man dra av detta? Min konklusion är att jag är ett ganska udda fall och att de som svarar i telefonen inte har en aning vad de skall göra med min begäran. Enklare då att lägga på luren och ta nästa samtal som har ett normalt ärende.

Min upplevelse är att dessa tjänstemän är prototypen för många administratörer i detta land och de har inget incitament att vara serviceminded.

Men med ett tjockt pannben och mycket tid kanske det fungerar. Vi får se om mitt dokument kommer på posten. Annars är det väl bara på det igen och hoppas på att man kommer till någon som har en känsla för service.

Ibland längtar man efter de svenska myndigheterna som hjälper till. Det är dessutom enkelt att komma in i diverse system med Bank-Id.