Det var rubriken på första sidan i Le Point för någon vecka sedan. Frankrike har inte haft en budget i balans sedan 1975, 50 år sedan.

I januari 2024 beräknades underskottet uppgå till -4,4 %, i april -5,1 % och i september -6,1 %. Larmrapporter kom redan i mars att inkomsterna sinade pga. minskade momsintäkter och en del andra faktorer. Sedan var det EU-val, Macron upplöste parlamentet i juni, nyval, OS och ny regering tillträdde i slutet av september. Ingen styrning av landet har skett på 4 månader. Bara löpande ärenden har hanterats av den avgående regeringen.  

Gör regeringen inget beräknas underskottet 2025 uppgå till ca -7 %. Nu försöker man att komma till rätta med budgetunderskottet genom att höja skatterna. Detta i ett land som har bland Europas högsta skattetryck. Det är de rika och företagen som skall betala mer skatt. Premiärminister Barnier har som mål att hitta 60 miljarder euro. En tredjedel är höjda skatter, två tredjedelar är minskade utgifter. Med detta hoppas man att Frankrike skall begränsa budgetunderskottet till -5 %. Att minska budgetunderskottet till -3 % beräknar man göra till år 2029. Bryssel och kreditvärderingsinstituten bevakar noggrant den ekonomiska situationen i Frankrike. Frankrike har högre räntor än Spanien och Portugal idag. Få tror att man kommer att nå målen utan stor social oro.

Man kan konstatera att Macron har fortsatt den franska vägen att öka utgifterna utan att ha finansierat dessa. Han har ökat statskulden med ca 900 miljarder euro sedan 2017. Det har varit många händelser som påverkat situationen. Först var det gula västarna sedan Covid och slutligen kriget i Ukraina. Jag tror knappast något land har dragit på sig så stora skulder som Frankrike under de senaste 7 åren.  

Vad är Barnier’s plan?

Han skall hämta in 20 miljarder euro genom att öka skatterna. 13,6 miljarder euro skall hämtas från företagen och 5,7 miljarder euro skall privatpersoner bidra med.

Tittar man närmare på företagen så hämtas 9,8 miljarder från stora företag som gör extra stora vinster. Företag som omsätter 1–3 miljarder får ökad skatt och de som omsätter över 3 miljarder får dubbelt ökad skatt. EDF skall betala ut en extra aktieutdelning till staten på 2 miljarder. Bolag som återköper aktier på börsen kommer att beskattas med 8 % av värdet, som beräknas inbringa 200 miljoner euro. De stora containerföretagen i Frankrike (CMA CGM) kommer att få betala 9 % mer i skatt. Alla skatter skall gälla under 2 år. Frågan är om företagen kommer att undvika dessa skatter genom att vara kreativa i bokföringen?

Vidare kommer man att öka beskattning på bilar som har höga CO2 utsläpp. Man kommer att öka skatten på el och ta ut en flygskatt. Elskatten beräknas vara neutral då man tror att elpriset kommer att vara lägre i vinter än de senaste åren.

De rika privatpersonerna kommer att drabbas mest. Par som tjänar mer än 500 000 i hushållet kommer att få ökad skatt. Man minskar avdragsmöjligheterna för de som hyr ut möblerade lägenheter i andra hand.  (Airbnb). Den ökade elskatten införs också för privatpersoner. Man skall betala mer vid sjukbesök och för mediciner.

Det finns knappt 6 miljoner funktionärer i Frankrike, ca 20 % av arbetsstyrkan. Man kommer att minska antalet offentligt anställda med 2 201 personer. Dessa personer är antagligen sådana som går i pension och inte kommer att ersättas. Neddragningen är 0,04 %!

Pensionärer kommer inte få sin pension uppräknad med inflationen under sex månader.

Frankrikes självbild går i kras

Frankrike betalade år 2023 femtiotre miljarder i räntekostnader på lånen. Man beräknar att räntekostnaden kommer att stiga till 90 miljarder 2027 och 125 miljarder 2031. Det är den största utgiftsposten i budgeten om några år. Alla ropar efter mer pengar och staten är en givmild bidragsgivare. Så fort man försöker att förändra något så skriker alla och man går ut i strejk. Ingen verkar bry sig om statsskulden och att kostnaden ökar snabbt.

Som ett exempel vill läkemedelsbolaget SANOFI sälja ett bolag som tillverkar värktabletter, Doliprane, till ett specialiserat investmentbolag i USA. Det motsvarar Alvedon och Panodil i Sverige.

Personalen gick ut i strejk samma dag som det meddelades att man ingått förhandlingar med investmentbolaget. Man strejkar i förebyggande syfte. Man strejkar för att man inte vill ha en amerikansk ägare och att man är orolig för jobben. Doliprane säljs till 90 % i Frankrike och är okänt i övriga Europa. Endast fabrikschefen var positiv då han såg en eventuell expansion av verksamheten. Ett paket Doliprane säljs för mellan 1,5 och 2,18 euro per paket. Det är en basprodukt där tillverkningen är helt automatiserad och priserna är reglementerade av staten. Bland facken ser man alltid hoten före eventuella möjligheter. Nu vill facken att staten skall köpa bolaget alternativt ett franskt investmentbolag. Det fanns franska intressenter men de hade så många villkor att SANOFI föredrog att gå in i slutförhandling med amerikanarna.

SANOFI skall använda pengarna från försäljningen till FoU för nya läkemedel. Man vill ta ett steg upp i värdekedjan.

Frankrikes självuppfattning håller på att gå i kras. Frankrikes självbild som en av de stora länderna i världen stämmer inte längre. På ön Martinique är det stora upplopp och man har infört utegångsförbud på nätterna. Befolkningen protesterar mot de höga priserna på ön.

På Nya Kaledonien är det upplopp och ursprungsbefolkningen önskar frigörelse från Frankrike.

Frankrike har blivit utslängd från de tidigare kolonierna i Afrika, de s.k. Sahel länderna.

Man blir hela tiden påmind om att Frankrike inte har den självklara ledande positionen i världen.

Hur går det?

Alla partier i parlamentet skriker högt och att det är orättvist mot pensionärer, fattiga och ingen kommer att rösta för budgeten.

En som motsätter sig företagens skattehöjningar är Gabriel Attal, tidigare premiärminister. Det är en röd linje för honom. Han företräder även Macron. Han föreslår stora besparingar på alla plan. Hans kritik låter tomt då hans parti inte har gjort något åt budgetsituationen. Hans kritik är svår att förstå då partiet suttit vid makten i 7 år.

Troligen kommer regeringen att tvingas ta budgeten med 49:3 genom parlamentet. Dvs man kör över parlamentet. Det som kan hända är att regeringen blir utsatt för en misstroendeomröstning och kan falla. I början av december skall budgeten beslutas i parlamentet.

Alla skriker och bråkar men de flesta är nog nöjda med att Barnier gör detta. Ingen behöver smutsa ned sina händer inför det kommande presidentvalet. Den som avgör det hela är Le Pen, hon kan göra tummen upp eller ned vid varje tillfälle. Vi får se när hon utnyttjar sin makt.

Le Pen sitter i en besvärlig situation då det har inletts en rättegång mot henne och Rassemblement National för missbruk av EU pengar. Hon står åtalad för att ha använt EU pengar för att anställa personal som arbetat för partiets räkning i stället. En del har inte ens varit på EU högkvarteret. Partiet riskerar böter och om hon fälls kan hon bli förbjuden att inneha politiskt uppdrag. Hon vill bli president 2027.

Premiärminister Barnier är i en knepig situation men han verkar ärlig i sitt uppsåt. Han berättar bara hur besvärlig Frankrikes situation är och han önskar genom parlamentet förbättra landets situation. En hel del av besparingarna är inte tydliggjorda och hans uppfattning är att Parlamentet gemensamt skall komma överens om budgetminskningarna. Parlamentet återfår då sin uppgift att förhandla och komma fram till gemensamma lösningar som går igenom i parlamentet. Macron verkar vara bortkopplad och får fokusera på sin utrikespolitiska uppgift.

Vi får se hur länge det håller.