Frankrikes järnvägar har varit en statlig angelägenhet sedan kriget. Facken har varit mycket starka med stor anslutning och mycket strejkvilliga. Man har gärna gått ut i strejk när förslagen från företagsledningen inte passat fackets medlemmar. Genom den starka strejkviljan har facken lyckats stoppa de flesta förändringar som företagsledningen önskat genomföra. Politikerna har beslutat att konkurrensutsätta järnvägen. I december strejkade facken i Paris för att visa sitt missnöje med att man planerar att konkurrensutsätta järnvägen, bussarna och andra kollektiva transportmedel i Paris.

Så sent som 2015 föreslog Macron, då ekonomiminister, att bussar skulle få köra på sträckor som trafikerades av SNCF (järnvägsbolaget). Innan dess hade SNCF monopol på transport mellan städer. Förslaget gick igenom och idag trafikerar bussar städer över hela Frankrike till låga priser. Det var även räddningen när järnvägsstrejker lamslog landet för något år sedan. Bussarna fungerade då det var privata företag och trafiken kunde upprätthållas.

I veckan kom Cour du Comptes (Riksrevisionen) med en rapport om RATP. Detta bolag hanterar transporter i Paris. Man har gått igenom RATP och deras kostnadsstruktur och givit förslag på vad bolaget behöver göra för att kunna konkurrera med internationella aktörer.

RATP är ett jätteföretag med verksamhet i 13 länder och 65 000 anställda. De finns i England, USA, Italien, Kina, Marocko, Algeriet och Quatar. De transporterar 12 miljoner passagerare per dag i Parisregionen. Som jämförelse kör SL i Stockholm 800 000 passagerare per dag.

Macron har försökt att förändra arbetsvillkoren för järnvägsarbetarna. Regeringen önskar konkurrensutsätta trafiken och därför behöver de statliga bolagen bli mer konkurrenskraftiga. Det gick väl sådär! Man enades efter långa strejker att förändringarna skulle gälla nyanställda och man sköt på tidpunkten för att konkurrensutsätta delar av trafiken, främst de stora linjerna.

För SNCF är datumet satt till 2033 och några stora linjer inom RATP från 2039. Bussarna inom RATP skall utsättas för konkurrens 2025.

Regionerna kan även de inbjuda till budgivning på det lokala järnvägsnätet. På Rivieran räknar man med att inbjuda konkurrenter till budgivning och kontraktet gäller från 2025. Man är missnöjd med nuvarande operatör avseende kvalitet, pris och trafikföreningar.

Vilka synpunkter hade Cour du Comptes?

Det finns 311 olika premier som kan ges till anställda på RATP.

Anställningsavtalen är mycket snåriga och det är svårt att få en överblick över vilka premier som gäller för olika grupper av anställda. Det finns en premie som baseras på meriter för tjänsten samt svårighetsgrad som yrket fordrar. Problemet är att det finns 1 900 olika premier att välja mellan!

Man konstaterade att det var 145 anställda som fick en premie för att använda datorer, premien uppgick till 386 euro årligen. Två personer uppbar fortfarande en premie för att använda skrivmaskin?

För de som arbetar på banvallar tillhandahåller företaget arbetskläder och skor. De har dessutom ett tillägg för ”överanvändande av skor” med ett tillägg på 7,63 euro. Konstigt tillägg då arbetsgivaren står för skor!

Svetsare får ett tillägg för att svetsa. Misstänker att de vid arbetsansökan just söker till företaget som svetsare, de får ett tillägg för att göra det som de är anställda för!

Finns även en premie för de som räddar folk från att kasta sig framför tågen. Finns många tillägg att diskutera med cheferna.

I Frankrike var normal arbetstid 1 607 timmar enligt en undersökning gjord 2018. Det är minus 350 timmar per år i förhållande till 1975. Skillnaden kan hänföras till reformen med förkortad arbetstid som  infördes med 35 tim/vecka. I Paris Metro arbetar lokförare 1 235 timmar per år och de som kör pendeltågen i Paris arbetar 1 216 timmar enligt deras undersökning.

Inom RATP arbetar man 6,30 – 7,34 timmar per dag beroende på vilket yrke som utövas. Inom många företag finns det årsarbetstid och viss flexibilitet när det kommer till veckoarbetstid som företagen kan förhandla om. Rapporten påpekar att arbetstiden är mycket rigid inom RATP. Lokförare har ingen möjlighet enligt avtalet att gå över 6,30 timmar per dag. Om lokförare kör en tur i slutet av dagen vilket innebär att de skulle passera dagsarbetstiden kan de inte köra denna tur. Det gör att ibland kan man inte skicka ut lokförare på en tur, de får istället sitta av tiden tills arbetsdagen är slut.

Många arbetar fler timmar än de stipulerade 35 timmarna och får istället ta ut det som semesterdagar. Enligt statistik arbetar fransmännen ca 38 timmar per vecka. För att reglera detta får man s.k RTT dagar (La Réduction du Temps de Travail), tilläggsdagar till de semesterdagar man har i avtal. På RATP har man 28 semesterdagar med mellan 17-20 RTT dagar att lägga till semesterdagarna. Har man mer än 25 års anciennitet på företaget får man ytterligare 2-8 dagar per år beroende på yrkesgrupp. När man uppnått 25 års anställning får man också tillägg på lönen.

Inom RATP har man ganska låga ingångslöner men med löfte om ganska många fördelar och en bra pension. Man har extra pensionsinbetalningar, semestercheckar, daghem, gym, biobiljetter, biljetter till kulturevenemang och olika försäkringslösningar. De anställda inom RATP kan se fram mot en pension på 2 856 euro, de som arbetat på SNCF får 2 271 euro och statsanställda får 2 121 euro per månad. I vissa familjer har yrket gått från far till son och man är en stor familj ”les cheminots.”

Lokförare som arbetat länge i bolaget kan gå i pension vid tidig ålder, många redan vid 55 års ålder. Detta har förändrats men det är fortsatt ganska förmånliga villkor.

Under senare år har det blivit svårare att rekrytera till RATP. Ingångslönerna är låga och dagens ungdomar kanske inte ser sig arbeta på samma arbetsplats i 30 år eller mer.

I takt med att förhandlingar inleds för att konkurrensutsätta järnväg, bussar och andra kommunala transporter kommer antagligen strejkerna att öka. Man försvarar uppnådda fördelar och accepterar inte nya arbetsvillkor.

Som vanligt är allt lite mer snårigt i Frankrike med avtal som är komplexa och omfattande och det är svårt att alltid jämföra villkor generellt. Det är mycket yrkesrelaterat och skiljer sig mycket mellan yrkesgrupper.

Båda bolagen RATP och SNCF har påbörjat expansionen utomlands för att kunna hantera konkurrensen på hemmaplan när den kommer.

Strejkerna kommer att bli många innan alla järnvägar är konkurrensutsatta.