I ett uppmärksammat uttalande sade Sveriges dåvarande Näringsminister att Norge är den sista sovjetstaten. Det är 30 år sedan han uttalade dessa bevingade ord. Som Göran Persson sade ”Rosengren är inte nyansernas mästare”. Rosengren syftade på att norska statens inflytande över landets näringsliv var – och är – mycket större än svenska statens motsvarande ställning. Uttalandet gjordes i samband med en eventuell fusion mellan Telia och Telenor. Rosengren trodde att kameran var avstängd när han diskuterade med reportern. Ett klassigt inlägg.

När jag följer den franska regeringens agerande så tror jag att det är Frankrike som är den sista sovjetstaten. De lägger sig i en massa saker som man trodde näringslivet skulle sköta. Ofta är det för att skydda franska intressen som kan komma till skada.

Den senaste affären är ett kanadensiskt bolag, butikskedjan Couche-Tard, som indikerade att de var beredda att lägga ett bud på Carrefour i Frankrike. Genast var Bruno Le Maire, ekonomiminister, ute och sade att den franska staten skulle motsätta sig ett sådant övertagande. Couche-Tard är ett stort företag med b.la intressen i Sverige. De äger Circle K, bensinstationerna. Omsättningsmässigt var det den lille som skulle köpa den store. Couche-Tard omsätter ca 45 miljarder euro och Carrefour ca 80 miljarder euro. Regeringens ställningstagande var att uppköpet hotade arbetstillfällen och försörjningskedjan av livsmedel i Frankrike.

En annan affär som har väckt uppmärksamhet är ett fientligt bud från Veolia på Suez. Veolia äger ca 30 % av Suez och man önskar överta hela bolaget. Det är ett fientligt anbud. Företagen är stora inom vatten och sophantering. Även här har ekonomiministern haft en hel del synpunkter och är emot att ett fientligt bud läggs från Veolia. Man skall nu tillsätta en förmedlare som skall försöka hitta en lösning.

Aktieägarföreningen i Frankrike har uttalat sig De har sagt att det är en underlig ordning att det är staten som uttalar sig om de olika affärerna innan aktieägarna har hunnit ta ställning. Vem är det som äger beslutet, aktieägarna eller staten?

En annan affär som nu inte blir av är varvet i Saint-Nazaire. Ett italienskt företag Fincantieri lade ett bud på varvet för några år sedan. Den franska staten har motsatt sig detta förvärv då varvet är strategiskt viktigt för att tillverka krigsfartyg. Det är det enda varvet i Frankrike som har kapacitet att bygga t.ex. hangarfartyg. Varvet är specialiserat på de stora kryssningsfartyg som trafikerar världshaven. Med Covid drog Fincantieri tillbaka sitt anbud och den franska staten skall nu försöka hitta en annan samarbetspartner.

Regeringsmakten är ofta delaktig i olika fusioner i Frankrike. Varför är man så inblandad?

Man kan gå ganska långt tillbaka i tiden och konstatera att kunga- och regeringsmakten varit mycket delaktiga i fransk utformning av handel, både inrikes och utrikes. Frankrike var förespråkare för merkantilism redan på 1500-talet. Det innebär att man önskar maximera export och minimera import. Merkantilism utvecklades under slutet av 1500-talet. Från mitten av 1600-talet utvecklades denna rörelse i Frankrike till Colbertism. Det var Jean-Baptiste Colbert som utvecklade systemet och skapade den franska protektionismen. Han tjänstgjorde under Ludvig XIV regim. Frankrike är fortsatt ett samhälle som slår vakt om den franska industrin. Fackföreningarna driver ibland absurda förslag. Man anser att innan ett internationellt företag får lägga ned en industri i Frankrike måste man ta hem industrin från andra länder.

Efter 2:a världskriget var motståndsrörelsen influerad av kommunism och General De Gaulle fick göra många eftergifter till dessa rörelser. Han kom till makten men fick ge kommunisterna och vänsterpartierna många ”köttben”. För personalen på SNCF härstammar många av de förmånliga villkoren från denna tid. Regeringen var mycket delaktig i utformningen av industrin efter kriget och ett starkt centralstyre utformades.

Frankrike har oerhört många regler. Så fort det uppstår ett problem någonstans så är det många som kräver att lagar skall instiftas för att förhindra förändring av en utveckling. Man tar fortsatt stor inrikes hänsyn till händelser i affärslivet. De ovan angivna exemplen med Couche-Tard, Veolia eller Fincantieri är exempel på detta synsätt.

Frankrike har drivit frågan att GAFA (Google, Amazon, Facebook, Apple) skall tvingas betala skatt på omsättningen för att minska deras skatteplanering. EU har varit tveksamma och frågan har fastnat i EU byråkratin. Frankrike har istället infört denna skatt, GAFA skall betala 3 % på den franska omsättningen till staten. USA har reagerat negativt på denna skatt och diskussioner pågår med den nya amerikanska administrationen.

Regeringen brukar däremot inte ha några synpunkter på förvärv som franska företag gör i andra länder. Man förbehåller sig rätten att stoppa affärer när franska intressen hotas.