I Frankrike finns det i huvudsak fem olika fackliga organisationer CFDT, CGT, FO, CFTC och CFE-CGC, dessa står för ca 90 % av de fackliga organisationerna.

I Frankrike är det bara 8–10 % av arbetarna som är fackligt organiserade mot ca 70 % i Sverige. Hur kan så få skapa så mycket oreda för så många? Det är det tredje minst organiserade landet enligt en rapport från OECD. Men kallar man till strejk blir anslutningen betydande även av de som inte är med i facken. Vanligt folk gillar att visa sitt missnöje och man ”går man ur huse”.

I offentlig förvaltning och bland stora företag är fackliga organisationer mycket vanliga, i privata företag med mer än 10 anställda kan man skapa en facklig klubb. Oftast är det dessa som sedan på arbetstid kan arbeta fackligt, ibland på heltid på större företag. Det finns ca 500–600 000 personer som arbetar fackligt i företag eller offentlig förvaltning. De fackliga klubbarna och deras arbete på företag och offentlig förvaltning bekostas av arbetsgivarna. Den offentliga förvaltningen är betydligt större i Frankrike än i Sverige. Det är ofta dessa som vi ser på gatorna.

De fackliga organisationerna i Frankrike tillför inte så stort värde till medlemmen. Därav den låga anslutningen. Arbetslöshetskassor organiseras av staten. Lönesättningen sker ute i företagen. Man tycker inte att månadsavgiften motsvara värdet man får tillbaka.

Finansiering av de fackliga organisationerna är mycket svår att få grepp om, det finns en rapport från en senator vid namn Perruchot som beskriver finansieringen av de fackliga organisationerna. Denna rapport offentliggjordes aldrig och den begravdes av förra regeringen.

Det är ca 1,8 miljoner personer som är fackligt anslutna och betalar avgifter till sina organisationer. Medlemsavgifter, försäljning av merchandise, etc, beräknas bidra med ca 100 – 160 miljoner Euro, den stora inkomstkällan är inbetalningar från företag och stat, ca 175 miljoner Euro. Man kan alltså säga att det är företagen och staten som bidrar till att de kan genomföra sina stora demonstrationer och visa sitt missnöje. 

I Sverige råder fredsplikt under tiden avtalen gäller mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är endast under avtalsförhandlingen som strejkrätt råder. Detta avtal kom till stånd genom Saltsjöbadsavtalet strax innan kriget pga. de många strejkerna.

I Frankrike har man rätt att strejka närhelst man anser att det är befogat. Strejkerna är vanligt förekommande och idag pågår 7 strejker på nationell nivå enligt ”C´est la Grève”, http://www.cestlagreve.fr/. Nästa stora strejkdag blir den 6 april.

I motsats till Sverige har man inga stora strejkkassor i Frankrike, det är de strejkande som får betala strejken i de flesta fall. Endast ett förbund har en strejkkassa, CFDT, de förfogar över ca 125 miljoner Euro i strejkkassa och garanterar att de strejkande får cirka minimilön (SMIC), det vill säga 1 353 € netto i månaden. Man har en karensdag. De andra förbunden utbetalar pengar men det är mycket hemlighetsmakeri runt dessa utbetalningar. Officiellt är det bara ett förbund som förbinder sig att betala de strejkande.

I det privata minskar lönen proportionellt med antalet strejkande timmar.

För de offentligt anställda avräknas 1/30 av lönen vid strejk. Vid strejk mer än 4 timmar avräknas m.a.o. en dag, mindre än fyra timmar avräknas en halvdag.

Tidigare kunde man förhandla med arbetsgivaren om hur man skulle hantera de dagar man inte arbetade. Man kunde ta en del strejkdagar som semester, eller ta ut kompdagar, alternativt att man drog de dagar som strejken pågått under en längre tid för att minska den ekonomiska smällen för de strejkande. Det var en punkt som hanterades vid slutförhandlingen innan man avblåste strejken mellan parterna. Idag är det tuffare och man är inte längre lika ”snäll”. Det är i princip bara bland de privatanställda som man idag kan diskutera denna punkt.

Arbetsgivaren har rätt till att lockouta de anställda vid strejk och det händer inom det privata näringslivet. Inom den offentliga förvaltningen har det aldrig hänt att man lockoutat anställda när strejk pågår.

Man har insamling på nätet för de strejkande. I vinter har man samlat in 2,5 miljon euro i den pågående konflikten som gäller pensionssystemet. Bidragen är naturligtvis avdragsgilla för givaren.