Den sista sovjetstaten, del 2

Frankrikes president Macron anses vara en socialliberal president. Samtidigt har många organisationer och även politiska organisationer en uttalad protektionistisk hållning. Frankrike är ett land med många paradoxer.

I tidningen häromdagen var det en flygorganisation som presenterade ett förslag för att skydda sin industri. Det intressanta är att det inte är vid enstaka tillfällen som man läser om sådana förslag, det förekommer hela tiden.

En lobbyorganisation som heter l´Union Nationale des Compagnies Aériennes föreslår att man skall införa minipriser på flygbiljetter. Ja, ni läste rätt. Enligt deras synsätt bör man införa ett system där staten sätter priserna på flyget. Man skall införa ett minimipris för inrikes-, Europa- och övriga världen på flygpriser. Förslaget för en t/r resa inrikes är 350 euro inkl. moms. För Europa skulle minipriset vara 450 euro och för övriga världen 550 euro. Det låter som en riktig sovjetstat.

Organisationen består av mindre flygbolag och helikopterbolag som försöker att påverka regeringen att införa prisregleringar för flygindustrin.

Organisationen konstaterar att flygbiljetter säljs till lägre pris än självkostnadspris. Det måste bli ett slut på detta. Man hoppas genom detta förslag förhindra lågkostnadsflyg som exploaterar personal och skattelagstiftning. Inga namn nämns. Jag känner till flera bolag som respekterar både sociala rättigheter och följer den existerande lagstiftning som finns i Europa. Några bolag som kan nämnas är Norwegian, Transavia, Hop och Easyjet. Denna förening driver en linje som gör att människor blir arbetslösa och flygbolag tvingas att lägga ned trafik till Frankrike.

Argumentet blir ännu märkligare när organisationen argumenterar att när man inför detta system minskar utsläpp av CO₂. Man behöver då inte införa miljöskatter på flyg eftersom flygtrafiken kommer att minska.

Man glömmer också bort att lågkostnadsbolagen har demokratiserat resandet genom att fler fått råd att resa och uppleva andra kulturer och miljöer.

Jag kan tänka mig att de franska miljöpartierna tycker att detta är ett bra förslag och att man kommer att höra diskussioner om detta förslag i framtiden.

För att förstå det franska samhället och fackföreningars agerande måste man förstå att staten är ett verktyg för att stoppa hot från andra aktörer. Det är i botten ett protektionistiskt samhälle där alla ser hot och problem. Därför är det svårt för regeringen att lägga ned företag som har sett sitt ”bäst före datum” gå ut. Här kräver alla att regeringen skall gå in med stöd och hjälp för att bibehålla industrier och arbetstillfällen. Man behåller det som är utdömt och har svårt att skapa nya industrier.

Sverige hade liknande situation med varvsindustrin och textilindustrin där regeringen gjorde stora stödinsatser men till ingen nytta. Numera är socialdemokraterna i Sverige öppna för att industri som har nått ”bäst före datum” får gå under. Däremot är man öppna för att stödja ny framtidsinriktad industri.

Regeringen Macron försöker få fransmännen att förstå det är så man skapar utveckling och arbetstillfällen samt skatteintäkter. Det går trögt att få acceptans för denna hållning.

Vi lever i paradoxens samhälle, Vive la France.

3 reaktioner på ”Den sista sovjetstaten, del 2

  1. Mats Ragerot

    Ja, den franska grundinställningen är att alla förändringar är till det sämre. Om man skulle föreslå en höjning av alla löner och pensioner med 50 % skulle det säkert ge upphov till protester eftersom man förutsätter att det är något lurt med det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s