Det är många gånger när, man bor i Frankrike, som man undrar om det är mig det är fel på eller är det motparten. Oavsett vad det är så måste man bara anpassa sig till hur det fungerar.

Jag har många gånger råkat ut för att någon säger ”pas des problemes”, inga problem. När jag hör den frasen så plingar någonting i mig och jag börjar att ställa en massa kontrollfrågor. Min erfarenhet är att när man säger det så finns det någon komplikation någonstans och det gäller bara att finna vad som är problemet. Här måste man gå till grunden.

Ett annat ord som ofta förekommer är ”en princip ҫa vas etre bon” i princip så skall det gå bra! När jag hör detta så utgår jag från att personen nog inte har en aning om det hela. Även här gäller det att börja ställa kontrollfrågor för att verifiera om personen vet något i ämnet.

Man är ute i staden och söker efter en adress. Man vet att den bör ligga upp till höger någonstans från där man står. När man frågar en fransman kan han inte säga att han inte vet utan svarar helt bekymmerslöst och pekar åt totalt motsatt håll. Det intressanta är vad man gör med informationen. Skall man förolämpa personen och gå åt motsatt håll som personen pekar eller skall man gå i den riktning som personen pekar och gå tillbaka efter 2 minuter?

Jag såg på TV i veckan. CGT ordförande Philippe Martinez var inbjuden till en av nyhetskanalerna och han påkallar en generalstrejk den 17 september för privat och offentligt anställda. Facket kommer att anordna demonstrationer över hela landet. Vad strejkar de emot? De vill visa sin oro över att allt fler blir arbetslösa. Är inte det motsägelsefullt? Jag strejkar för att jag är orolig över att bli av med jobbet och utsätter arbetsgivaren för en ekonomisk påfrestning som eventuellt kan leda till uppsägningar!

Under de senaste tre åren har företagen utsatts för demonstrationer, strejker, upplopp och blockeringar. Det har varit reform av SNCF, Gula Västar, pensionsreform, Covid-19 karantän i två månader och nu strejkar man för att behålla jobben. Det är en gåta hur företagen kan överleva alla dessa störningar.  Som tur är inte många anslutna till facken i Frankrike, bara ca 10 %. CGT är ett mycket militant fackförbund och vi får se hur många som kommer att gå ut i strejk.

Jag vet att det ovan är lite raljant och man kan inte bedöma ett helt folk efter sina egna upplevelser, men som iakttagelse är det intressant. Vi lever i det motsägelsefulla landet.