Förändring av arbetslagstiftningen är påbörjad och de första förändringarna sker redan i dagarna. Förändringarna har förankrats och diskuterats samt omarbetats med de olika parterna under hela sommaren. Parlamentet fick ej debattera förändringarna man använde ett dekret som gör att man kan införa de önskade förändringarna mycket snabbt.

De strejker som har annonserats och genomförts den senaste veckan, nådde inte alls den önskade anslutningen, mycket beroende på att de olika parterna ej kan enas om en gemensam dag för demonstrationer.

Var och en har demonstrerat på olika dagar, men mängden av personer som ansluter har varit väldigt låga för att vara Frankrike.

Det finns några tydliga organisationer som protesterar, dessa är CGT med ca 700 000 medlemmar, FO med ca 500 000 medlemmar och France Insoumise (ca 500 000 medlemmar och är ett politiskt parti) med sin ledare Mélenchon som sitter i parlamentet. Den största organisationen CFDT med ca 800 000 medlemmar har beslutat att inte demonstrera inför denna förändring, de accepterar den förändrade lagstiftningen. Gemensamt för alla dessa är att de ligger till vänster på den politiska skalan, en del ganska lågt ut.

Frankrike är i Europa det landet som har lägst andel fackligt anslutna på företag, ca 8 %, medan t.ex. Sverige ligger på ca 80 % (från2004). Vem är det då som demonstrerar???

Frankrike är det landet i Europa som har flest heltidsarbetande fackliga företrädare i förhållande till fackligt anslutna. Hur fungerar det? Det fungerar ungefär som i Sverige. På varje större företag finns det fackliga företrädare som utses av medarbetarna. Dessa är naturligtvis anslutna till någon facklig organisation. Det som skiljer är att fransmännen (medarbetarna) inte önskar vara med i någon förening, därav den låga anslutningen till förbunden.

I en rapport (Perruchot) som begravdes för några år sedan så beräknas företagen stå för ca 52 miljoner arbetstimmar per år för de fackligt utsedda företrädarna, vilket omräknat betyder ca 32 000 heltidsanställda som bara arbetar med fackliga frågor på företagen.  Det är totalt ca 320 000 personer som arbetar med fackliga frågor på företagen. Till detta kommer de statligt, regionala och kommunalt anställda som har samma system.

Det som syns i nyhetsbevakning är dessa personer som lämnar sina arbetsplatser, de arbetar ju fackligt, bussas till demonstrationer blockerar och marscherar på franska vägar. Det bör vara totalt ca 500-600 000 personer att engagera som kan utöva påtryckning på regeringen.

Nu börjar man höra alltfler säga att dessa återkommande störningar i samhället drabbar medborgarna, tredje man, och att man tröttnar på att alla förändringar i samhället stoppas och man inte kan förändra något. Det kan gynna Macron på sikt.

Fransmännen älskar revolutioner, men hatar förändring!