Efter vårens och sommarens val håller de politiska partierna att förändras i snabb takt. Enbart Macrons parti ”En Marche” verkar ha fast grund, de övriga verkar vara i fas ”hela havet stormar”.

Bakgrunden är naturligtvis de olika partiernas katastrofala valsiffror, med tapp på -10 % procentenheter eller mer.

Det man kanske skall förstå är att partierna som Socialisterna eller Republikanerna består av en mängd mindre partier med lite olika inriktningar, men som ställer sig bakom ett gemensamt partiprogram som man går till val på. Bakgrunden till att man bildar koalitioner är att finansiering av partierna sker genom statsbidrag och alla önskar få del av kakan.

Det är stora pengar, för varje röst får partiet 1,42 Euro samt 37 450 Euro per parlamentariker årligen. Bidragen utgjorde året före valet 63,1 miljoner Euro till samtliga partier, partierna finansierar på detta sätt mellan 40-50 % av sin verksamhet.

Det är också anledningen till att många startar nya partier för att komma åt dessa pengar, det finns vissa villkor runt hur fördelningen av pengarna sker, man måste ha mer än 1 % av de röstande och vara representerad i minst 50 valdistrikt etc.

Macron har lyckats genomföra triangulering på regeringsnivå och i sitt politiska program. Han har tagit idéer från alla partier och gjort om det till sitt. I regeringen finns folk från Republikanerna, (Premiärmister, ekonomiminister) Socialister (inrikesminister, Europa och utrikesminister) och Gröna (miljöminister) för att få en bredd och kompetens. Republikanerna diskuterar om man skall utesluta de som ingår i Regeringen från sitt parti. Han har på detta sätt lyckats skapa splittring och det verkar som de flesta partier håller på att implodera. I regeringen ingår 11 från de det politiska liver och 11 är från det civila livet, hälften kvinnor, hälften män.

Socialisterna

President Hollande valde att inte ställa upp i valet för ytterligare en period som President, kanske därför att han hade så dåliga opinionssiffror. De valde att profilera sig med Benoit Hamon som visade sig vara en riktig katastrof, de fick 284 platser i valet till Parlamentet 2012 och i årets val blev det 44! Det är många som blev av med jobben och dessutom fick man mycket mindre pengar till driften av partiet.  Det sägs att man nu har skulder på 15 miljoner Euro för utgifter i samband med valkampanjen till president- och parlamentsvalet. Man har belånat sitt partihögkvarter i centrala Paris för att hantera den uppkomna situationen, man spekulerar också att de kan tvingas sälja fastigheten.

Valet innebar att partiet gick från 25 miljoner årligen i bidrag till 10 miljoner årligen.

Ingen tydlig och klar ledare finns idag, partiet har stora identitetsproblem.

Republikanerna

Förra hösten var alla överens, Francois Fillon blir Frankrikes nya President, det var självklart. Sedan startade ”Penelope gate”, Fillons fru blev utsatt för ett mediadrev som gick ut på att hon hade haft en fiktiv anställning under många år och som betalats av medel från staten. Det slutade med att Fillon tappade ledningen och inte gick till den andra valomgången. En brottsutredning har startats, dock är det tveksamt om det kan leda till en fällande dom.

När Fillon förlorade i Presidentvalet, ändrade man i laguppställningen till parlamentsvalet och det gick lika dåligt (-4 miljoner röster). Man förlorade ett stort antal röster och har också fått ekonomiska problem. Fillion hade samlat in mycket pengar till valet som inte förbrukades, ca 18 miljoner Euro, och man har nu kommit överens om att det skall gå till partiet i huvudsak.

De skall utse en ny partiledare efter Fillon i december och det är stor oenighet om vilken profil och vilka sakfrågor som skall drivas. Riskerar att splittras i mindre partier.

Front National

Gjorde ett hyggligt val, man gick framåt i förhållande till förra valet (+5 procentenheter), men besvikelsen var ändå stor. I den första valomgången fick man 13 % av rösterna och i den andra enbart 8,75 % vilket ansågs som dåligt.

Le Pen gjorde bort sig i den sista Presidentdebatten mellan Macron och henne. Le Pen verkade har tagit något olämpligt, hon var helt ur form och gjorde bort sig ordentligt, aggressiv, dåligt påläst, svamlade och var mycket nyckfull.

Marine Le Pen är nu mycket ifrågasatt och de håller på och diskuterar sitt partiprogram och ledarskapet. En orsak till att de inte gick bättre är nog att man önskar lämna EU, eller anordna en folkomröstning om medlemskapet, samt lämna Euron och införa Franska franc och ha en valuta mot andra Europeiska länder som heter ECU? Helsnurrigt är väl det minsta man kan säga.

Fransmännen i majoritet vill vara med i EU och behålla Euron, hade FN inte haft dessa två punkter hade nog valet kunna se lite annorlunda ut.

De kommer att genomföra ett partimöte för att rösta i dessa frågor senare i höst.

En Marche

Från ingenstans kom detta parti och fick majoritet samt ca 20-25 miljoner i bidrag till att driva partiet per år. Det finns ett litet missnöje internt att det inte är demokratisk och en del i partiet känner sig överkörda. Macron hävdar att man måste skynda på och att det som nu genomförs redan fanns i hans program innan valet. Han skall genomföra 3-4 stora reformer under hösten.

Mélenchon, France Insoumise

Det är han som syns och hörs i media. Det är nog på grund av det vakuum som har uppstått i brist på politik från de andra partierna. Man skall homma ihåg att han fick 17 platser i parlamentet, knappt 3 % och han är bra i media. Det är han som hörs och syns, men politiskt är han i marginalen.

Vi får se vad som kommer ut av allt detta, men helt tydligt är att det partipolitiska landskapet håller på att förändras.